Iaf för nerverna och rösten. Och iaf när man är på sonens innebandymatcher. Eller på Frölundas hockey... ;) Sonens hemmamatcher är ok, då sitter jag ju oerhört neutral i sekretariatet och på bortamatcherna måste man ju uppföra sig. Så där sparar man ju rösten, lite...
Så man får ju ta ut allt på på hockeyn, vilket jag och 12043 andra gjorde igår. Härlig stämning på Scandinavium! Och kul att se vilken fart det var i laget, längesedan man såg det! Ska bli spännande attt se hur det går i morgon!
Stridslysten idag
lördag 29 december 2007
torsdag 27 december 2007
Det går så fort!
Och så var julen redan över. Konstigt att man blir lika förvånad varje år! Även om vi inte gjort så mycket, varken i matväg eller julklappsinköp, är krävs det ju ändå en viss planering och uppladdning. Det är som när man lagar middag - man handlar och står vid spisen i timmar, och sen äts det upp på tio minuter.
Vad är det starkaste minnet i år? Nja, det måste nog vara njutningen av att äta mammas sillsallad, parfymen jag fick av min goa familj och när Sambons systerdotter, 19 år, öppnade paketet från sin bror. Hennes min och den mycket avmätta tonen i ordet "Jahaaa?" måste upplevas och framför allt broderns otroligt engagerade, roliga och envisa förklaring varför ett USB-minne på 4 GB var den absolut bästa julklappen hon någonsin fått. Man måste nog ha träffat dem för att få bilden, men jag lovar, det var något av det roligaste jag varit med om - när det gäller julklappsutdelning iaf.
Sitter just och tittar på en brittisk komediserie - Skenet bedrar. Den handlar om den viljestarka och "wannabe Lady" Hyacint Bucket (enligt henne uttalas det Bouqét), hennes stackars man Richard, den ständigt ömhetstörstande systern Daisy och den sluskige svågern Onslow, den karltokiga systern Rose och deras senile sexgalne far. Den är sanslös rolig!
Imorgon är det hockeydags igen! Ska bli spännande att se om Roger Melin kan få lite jämnhet i matcherna. Idéerna han har så här långt matchar ungefär det vi pratat om hemma: sätt in Michael Holmqvist som center, få igång ett snabbare och rörligare backspel, kör zonspel istället för man mot man. Frölundaspelarna (många iaf) är ju ganska små, snabba och tekniska så det passar nog bättre. Hehe, man kanske skulle bli tränare... ;) Nåja, det ska ju funka oxå, vi får väl se.
I vilket fall så ska vi till Scandinavium i morgon - skitkul!
Seg idag
Vad är det starkaste minnet i år? Nja, det måste nog vara njutningen av att äta mammas sillsallad, parfymen jag fick av min goa familj och när Sambons systerdotter, 19 år, öppnade paketet från sin bror. Hennes min och den mycket avmätta tonen i ordet "Jahaaa?" måste upplevas och framför allt broderns otroligt engagerade, roliga och envisa förklaring varför ett USB-minne på 4 GB var den absolut bästa julklappen hon någonsin fått. Man måste nog ha träffat dem för att få bilden, men jag lovar, det var något av det roligaste jag varit med om - när det gäller julklappsutdelning iaf.
Sitter just och tittar på en brittisk komediserie - Skenet bedrar. Den handlar om den viljestarka och "wannabe Lady" Hyacint Bucket (enligt henne uttalas det Bouqét), hennes stackars man Richard, den ständigt ömhetstörstande systern Daisy och den sluskige svågern Onslow, den karltokiga systern Rose och deras senile sexgalne far. Den är sanslös rolig!
Imorgon är det hockeydags igen! Ska bli spännande att se om Roger Melin kan få lite jämnhet i matcherna. Idéerna han har så här långt matchar ungefär det vi pratat om hemma: sätt in Michael Holmqvist som center, få igång ett snabbare och rörligare backspel, kör zonspel istället för man mot man. Frölundaspelarna (många iaf) är ju ganska små, snabba och tekniska så det passar nog bättre. Hehe, man kanske skulle bli tränare... ;) Nåja, det ska ju funka oxå, vi får väl se.
I vilket fall så ska vi till Scandinavium i morgon - skitkul!
Seg idag
onsdag 26 december 2007
Mitt i julen
Sitter och slötittar på Da Vincikoden, har sett den förut och läst boken oxå. Men som vanligt på juldagen finns det inte mycket att välja på tv'n.
Haft en mysig jul så här långt.
Efter att ungarna varit hos sin pappa ett par timmar åkte vi till Varberg, Mamma bjöd på julmat som vanligt. Syrrora var där, men systersonen är hos sin pappa.
Hon är världens bästa julkock, min goa mamma: Mammas sillsallad, Jansson, aladåb ala mormor, köttebullar, brunkål, rödkål, prinskorv, grynkorv, köttkorv, julkorv både stekt och kokt (Testa att steka den, skitgott!!!), dansk korv, skinka, sill, vörtbröd med russin, julost, ris ala malta och saftsås, klenäter, struvor och säkert något mer som jag har glömt... Mmmm, så gott! Det mesta är hemlagat, tillochmed en av sillinläggningarna - trots att mamma inte smakar på sill själv. Längtar redan till nästa jul - även om man just nu känner sig som en uppblåst jagvetintevad.
Vi rastade alla sju hundarna, delade ut julklappar och kopplade av en stund mellan mat och efterrätt, det skulle ju aldrig gå att få i sig allt på en gång... ;)
Vi lämnade Varberg vid halvåttatiden eftersom vi skulle till Svärmor en stund oxå. Lika trevligt som vanligt. Svägerskan var förståss där med sin familj. Hennes son och hans sambo är hemma på besök några dagar. De bor i Stockholm nu och jobbar som poliser båda två. Jättekul att tträffa dem, det blir inte så ofta.
Vi stannade till mittinatten, tiden bara rinner iväg när man har roligt!
Idag har vi bara tagit det lugnt. Körde Dottern till pojkvännen på förmiddagen, var ute och gick en sväng med hundarna och sedan har det bara varit vila. Det enda jag gjort sedan var att gå och hämta pizza, som vanligt kunde varken Sambon eller jag bestämma oss för vad vi skulle äta förrän vid åttatiden. Ställa sig och steka kyckling i ugn var lite i senaste laget då... ;) Så jag slapp kökssysslorna helt - härligt!
Sonen tog moppen till pappa idag. Han och hans syster kommer tillbaka på nyårsafton igen. Nåja, Dottern är säkert redan i Härryda igen då, hon ska ju förståss fira med pojkvännen. Sonen ska vara med kompisarna, det blir hans första "riktiga" nyår - utan morsan...
Som kommer sitta hemma och bita ner naglarna till armbågarna av nervositet! Smällare, tokdårar och annat och mina ongar på två olika håll och jag utan bil och Sambon jobbar och jag har ingen koll och isch vad jobbig jag äääär!
;)
Känner mig som en uppblåst pösmunk idag
Haft en mysig jul så här långt.
Efter att ungarna varit hos sin pappa ett par timmar åkte vi till Varberg, Mamma bjöd på julmat som vanligt. Syrrora var där, men systersonen är hos sin pappa.
Hon är världens bästa julkock, min goa mamma: Mammas sillsallad, Jansson, aladåb ala mormor, köttebullar, brunkål, rödkål, prinskorv, grynkorv, köttkorv, julkorv både stekt och kokt (Testa att steka den, skitgott!!!), dansk korv, skinka, sill, vörtbröd med russin, julost, ris ala malta och saftsås, klenäter, struvor och säkert något mer som jag har glömt... Mmmm, så gott! Det mesta är hemlagat, tillochmed en av sillinläggningarna - trots att mamma inte smakar på sill själv. Längtar redan till nästa jul - även om man just nu känner sig som en uppblåst jagvetintevad.
Vi rastade alla sju hundarna, delade ut julklappar och kopplade av en stund mellan mat och efterrätt, det skulle ju aldrig gå att få i sig allt på en gång... ;)
Vi lämnade Varberg vid halvåttatiden eftersom vi skulle till Svärmor en stund oxå. Lika trevligt som vanligt. Svägerskan var förståss där med sin familj. Hennes son och hans sambo är hemma på besök några dagar. De bor i Stockholm nu och jobbar som poliser båda två. Jättekul att tträffa dem, det blir inte så ofta.
Vi stannade till mittinatten, tiden bara rinner iväg när man har roligt!
Idag har vi bara tagit det lugnt. Körde Dottern till pojkvännen på förmiddagen, var ute och gick en sväng med hundarna och sedan har det bara varit vila. Det enda jag gjort sedan var att gå och hämta pizza, som vanligt kunde varken Sambon eller jag bestämma oss för vad vi skulle äta förrän vid åttatiden. Ställa sig och steka kyckling i ugn var lite i senaste laget då... ;) Så jag slapp kökssysslorna helt - härligt!
Sonen tog moppen till pappa idag. Han och hans syster kommer tillbaka på nyårsafton igen. Nåja, Dottern är säkert redan i Härryda igen då, hon ska ju förståss fira med pojkvännen. Sonen ska vara med kompisarna, det blir hans första "riktiga" nyår - utan morsan...
Som kommer sitta hemma och bita ner naglarna till armbågarna av nervositet! Smällare, tokdårar och annat och mina ongar på två olika håll och jag utan bil och Sambon jobbar och jag har ingen koll och isch vad jobbig jag äääär!
;)
Känner mig som en uppblåst pösmunk idag
lördag 22 december 2007
Jullovet har börjat!
Åh, så skönt, tre lediga veckor, ingen väckarklocka som ringer!
Nåja, jag har ju mina tre fyrbenta väckarklockor förståss. När klockan är halv nio, senast, vill de gå ner occh lägga sig på soffan i en halvtimme, sen är det frukostdags. Då pratar de i kör: Fred "pratar" faktiskt och fnyser, Ditte gnyr och piper och Citrus, den lilla knäppkängan, försöker härma dem båda så gott det går. Ingen idé att försöka stänga öronen - de ger sig inte. Efter snabbt intagen måltid är det soffan som gäller igen - efter en liten runda på gräsmattan.
Men visst är man bortkämd! Sambon går ut med dem sent, efter tolv oftast, så de är inte speciellt intresserade av promenad före halv ett, ett på dagen. Hehe, regnar det vill de inte går ut då heller - då måste man faktiskt dra ut dem. Det är en rolig syn, tvåochenhalv Cairn som står misstänksamt i dörren och tittar ut. Sedan backar de, Fred först, och vänder in igen. :D Snacka om små divor...
I morgon ska jag ut och trängas med alla andra som är sent ute med klapparna. Det mesta är klart, men något paket till ungarna får jag fixa. Lustigt - i flera år har de bara velat ha kuvert, nu vill de ha paket oxå. De har fått varsin julklapp i förskott, Dottern har fått jättesnygga stövlar (isch, dyra) och Sonen fick köpa den jacka han ville ha trots att den var dubbelt så dyr som tanken var. Så det fick bli lite julklapp också. Snygg är han i den, och mycket nöjd blev han. Men nu ska jag hitta några smågrejor till dem och Dotterns pojkvän. Sen är det klart, puh så skönt!
Julafton ska vi fira först hos Mamma, och så avslutar vi hos Svärmor senare på kvällen. Det ska bli mysigt, mammas julmat är något man längtar efter hela året, och det är alltid lika trevligt hos Svärmor. På juldagen ska ungarna till sin pappa, sedan kommer de tillbaka på Nyårsafton. Egentligen skulle de vara hos honom då, men eftersom de vill vara med pojkvän och kompisar, tyckte han att de kunde vara hos mig istället - han och hans sambo "hade andra planer". *Suck*, han förnekar sig aldrig. Att han skulle kolla med mig först fanns inte i agendan...
Äsch, det spelar ingen roll, jag är ju hemma ändå och Sonen kommer säker inramlandes med ett gäng kompisar. Sambon jobbar natten, så det blir tv och förhoppningsvis en god bok, tillsammans med ett glas vin och lite choklad.
Helt ok!! :)
Har klätt granen ikväll tillsammans med Dottern, medan Pojkvännen satt och sög på en isbit. Han har piercat tungan idag, och har nog lite ont. Men han är ju MAN, även om han bara är 18 år, och då lider man ju i tysthet... ;)
Granen blev fin (STOR!!) och kvällen mysig. Nu har de gått och lagt sig, och Sonen tittar på en film han laddat ner. Sambon jobbar en stund till och jag tittar på Judge Deed.
Njuter av livet idag
Nåja, jag har ju mina tre fyrbenta väckarklockor förståss. När klockan är halv nio, senast, vill de gå ner occh lägga sig på soffan i en halvtimme, sen är det frukostdags. Då pratar de i kör: Fred "pratar" faktiskt och fnyser, Ditte gnyr och piper och Citrus, den lilla knäppkängan, försöker härma dem båda så gott det går. Ingen idé att försöka stänga öronen - de ger sig inte. Efter snabbt intagen måltid är det soffan som gäller igen - efter en liten runda på gräsmattan.
Men visst är man bortkämd! Sambon går ut med dem sent, efter tolv oftast, så de är inte speciellt intresserade av promenad före halv ett, ett på dagen. Hehe, regnar det vill de inte går ut då heller - då måste man faktiskt dra ut dem. Det är en rolig syn, tvåochenhalv Cairn som står misstänksamt i dörren och tittar ut. Sedan backar de, Fred först, och vänder in igen. :D Snacka om små divor...
I morgon ska jag ut och trängas med alla andra som är sent ute med klapparna. Det mesta är klart, men något paket till ungarna får jag fixa. Lustigt - i flera år har de bara velat ha kuvert, nu vill de ha paket oxå. De har fått varsin julklapp i förskott, Dottern har fått jättesnygga stövlar (isch, dyra) och Sonen fick köpa den jacka han ville ha trots att den var dubbelt så dyr som tanken var. Så det fick bli lite julklapp också. Snygg är han i den, och mycket nöjd blev han. Men nu ska jag hitta några smågrejor till dem och Dotterns pojkvän. Sen är det klart, puh så skönt!
Julafton ska vi fira först hos Mamma, och så avslutar vi hos Svärmor senare på kvällen. Det ska bli mysigt, mammas julmat är något man längtar efter hela året, och det är alltid lika trevligt hos Svärmor. På juldagen ska ungarna till sin pappa, sedan kommer de tillbaka på Nyårsafton. Egentligen skulle de vara hos honom då, men eftersom de vill vara med pojkvän och kompisar, tyckte han att de kunde vara hos mig istället - han och hans sambo "hade andra planer". *Suck*, han förnekar sig aldrig. Att han skulle kolla med mig först fanns inte i agendan...
Äsch, det spelar ingen roll, jag är ju hemma ändå och Sonen kommer säker inramlandes med ett gäng kompisar. Sambon jobbar natten, så det blir tv och förhoppningsvis en god bok, tillsammans med ett glas vin och lite choklad.
Helt ok!! :)
Har klätt granen ikväll tillsammans med Dottern, medan Pojkvännen satt och sög på en isbit. Han har piercat tungan idag, och har nog lite ont. Men han är ju MAN, även om han bara är 18 år, och då lider man ju i tysthet... ;)
Granen blev fin (STOR!!) och kvällen mysig. Nu har de gått och lagt sig, och Sonen tittar på en film han laddat ner. Sambon jobbar en stund till och jag tittar på Judge Deed.
Njuter av livet idag
onsdag 12 december 2007
Andra dagar...
...känns det ganska ok, även om värken slagit till lite väl mycket den sista tiden.
Var på "inte-julbords-middag" med styrelsen igår. Åt en mycket god spansk pasta med kalv, en väldigt god och välkryddad tomatsås med vitlök. Sedan blev den Spansk Creme Brulé, jättegott! Desserten var lite annorlunda än den brylépudding vi brukar servera, inte lika söt, flamberat socker ovanpå och ingen karamellsås. Gott, spanskt rödvin serverades till. En mycket god middag mao!
Sedan tycker jag inte riktigt om det här att gå ut på middag på föreningens bekostnad, men ännusålänge är jag nedröstad när det gäller det. Tycker vi kunde göra något trevligt här i stället, till betydligt mindre kostnad. Framförallt nu när vi höjde medlemsavgiften med 4,5%...
Var hos en av medlemmarna idag. Hennes man gick bort för ett tag sedan, och jag kände att jag ville ge henne en blomma. Det är en otroligt mysig, glad och pigg liten kvinna. Jag trodde hon var i mammas ålder, men hon är 11 år äldre, 81 år! Helt fantsiskt, ingen kan ana det när man ser henne! Hoppas jag får vara lika pigg och glad som hon, när jag kommer upp i den åldern!
Apropå pigg, var just inne hos Svägerskan en snabbis. Skönt att se henne så mycket piggare. Hon är nog långtifrån bra, men ändå, mycket mer energi i rösten och glimten fanns i ögat igen. Härligt!
Pratade med veterinären idag. Vi funderar på det här med att kastrera Fred. Av flera anledningar - att han inte ska må så dåligt när tjejerna är i för- och efterlöp, att kunna ha dem hemma även när de löper och sist men inte minst slipper man ju eventuella prostataproblem. Han börjar ju komma upp i åren och vi avlar ju inte mer på honom. Sambon har varit väldigt negativ till det förut, men nu var det faktiskt han som förde det på tal.
Hur som helst, hon berättade lite om den kemiska varianten, där det nu finns en ganska ny metod som sker med hjälp av ett chip. Enligt henne ska den funka likadant som kirurgisk kastrering. Dvs signalerna till hjärnan blockeras så testesteronproduktionen stannar av helt. Hon visste inga andra biverkningar än de som blir när man opererar, och de skiljer sig mycket från individ till individ. Fnderingarna är nu om vi ska testa den kemiska och om det fungerar bra, och Freddan mår bra sedan operera honom. Vi får väl se vad vi gör, men en sak är säker - det får inte påverka honom negativt, isf blir det inget.
Det var det för idag.
Värkbruten, men glad idag
Var på "inte-julbords-middag" med styrelsen igår. Åt en mycket god spansk pasta med kalv, en väldigt god och välkryddad tomatsås med vitlök. Sedan blev den Spansk Creme Brulé, jättegott! Desserten var lite annorlunda än den brylépudding vi brukar servera, inte lika söt, flamberat socker ovanpå och ingen karamellsås. Gott, spanskt rödvin serverades till. En mycket god middag mao!
Sedan tycker jag inte riktigt om det här att gå ut på middag på föreningens bekostnad, men ännusålänge är jag nedröstad när det gäller det. Tycker vi kunde göra något trevligt här i stället, till betydligt mindre kostnad. Framförallt nu när vi höjde medlemsavgiften med 4,5%...
Var hos en av medlemmarna idag. Hennes man gick bort för ett tag sedan, och jag kände att jag ville ge henne en blomma. Det är en otroligt mysig, glad och pigg liten kvinna. Jag trodde hon var i mammas ålder, men hon är 11 år äldre, 81 år! Helt fantsiskt, ingen kan ana det när man ser henne! Hoppas jag får vara lika pigg och glad som hon, när jag kommer upp i den åldern!
Apropå pigg, var just inne hos Svägerskan en snabbis. Skönt att se henne så mycket piggare. Hon är nog långtifrån bra, men ändå, mycket mer energi i rösten och glimten fanns i ögat igen. Härligt!
Pratade med veterinären idag. Vi funderar på det här med att kastrera Fred. Av flera anledningar - att han inte ska må så dåligt när tjejerna är i för- och efterlöp, att kunna ha dem hemma även när de löper och sist men inte minst slipper man ju eventuella prostataproblem. Han börjar ju komma upp i åren och vi avlar ju inte mer på honom. Sambon har varit väldigt negativ till det förut, men nu var det faktiskt han som förde det på tal.
Hur som helst, hon berättade lite om den kemiska varianten, där det nu finns en ganska ny metod som sker med hjälp av ett chip. Enligt henne ska den funka likadant som kirurgisk kastrering. Dvs signalerna till hjärnan blockeras så testesteronproduktionen stannar av helt. Hon visste inga andra biverkningar än de som blir när man opererar, och de skiljer sig mycket från individ till individ. Fnderingarna är nu om vi ska testa den kemiska och om det fungerar bra, och Freddan mår bra sedan operera honom. Vi får väl se vad vi gör, men en sak är säker - det får inte påverka honom negativt, isf blir det inget.
Det var det för idag.
Värkbruten, men glad idag
söndag 9 december 2007
Vissa dagar...
..känns jobbigare än andra.
Har ju varit med i bostadsrättstyrelsen i flera år. Egentligen är det inget jätteroligt jobb, det är mycket tjat, folk ringer ju alltid på kvällar och helger, men det är också ganska stimulerande att kunna ta del av vad som händer, att känna att man gör någon nytta i området. Många gånger är det lite extra kul, när andra medlemmar visar att de uppskattar det man försöker göra, eller inte uppskattar för delen. Det är ju över 200 lägenheter i föreningen, och ofta 200 x ? olika uppfattningar om hur saker och ting ska vara. Det blir många givande diskussioner och samtal, och man får många nya, trevliga bekantskaper.
Men så händer det som hände ikväll. Strax efter kl 20 ringer det på dörren, och en av grannarna i samma länga som jag bor i, ber (hm, ganska uppfordrande) att jag ska komma ut och titta på något. (Eftersom jag känner personen sedan 17 år, vet jag att han kan vara lika trevlig som otrevlig, allt beroende på flytande intag...) Frågade vad det gällde , men han sa att han ville visa mig det, det skulle bara ta fem minuter. Ok, jag tog på mig jackan och gick med ut i regnet (heldumt, jag vet!) .
Vi gick runt på baksidan, och det visade sig att han ville visa mig några fula, djupa bilspår i gräsmattan utanför häcken (hos hans granne), som har funnits där ett tag. Han frågade vad jag som styrelsemedlem tänkte göra åt saken. Jag kom inte längre än att egentligen är det inte mycket jag personligen kan göra som inte han kan göra själv, marken tillhör nämligen kommunen och inte föreningen.
Sen var det kört. (Till saken hör att mannen i fråga hör till 40-talisterna och har åsikter av den fördomsfullare sorten med en mycket låg syn på kvinnor i allmänhet och kvinnor som svarar emot i synnerhet. Även invandrare hör till dem som han inte gillar OCH så medlemmar av styrelsen... ) Kanske det kan förklara det han sa sedan. Det gick i stort sett ut på att en del skulle fundera över på om hon passade för sitt jobb, att folk skrattade åt en del, att jag inte gjorde mitt jobb (han hänvisade till ett samtal för någon vecka sedan, när jag gav honom namn till några som kan hjälpa honom med ett annat problem) eftersom jag inte gjorde det han ansåg att jag borde göra, att han visste minsann vad jag går för, och jag kan gott göra sådant eftersom jag ändå inte gör något på dagarna osv... Ganska rörigt även om han själv ansåg att han var mycket klar och bestämd och verkligen inte uttalade sig om mig som person för vi umgås ju inte... Men han vet vad jag går för ändå. *suck*
Efter en halvtimme gick jag in, jag var trött på att bara få en massa personliga påhopp, oavsett vad jag svarade på hans påståenden. Då ansåg han att jag smet för att jag inte hade något att komma med. Men jag hade redan sagt till honom att det inte är stor ide att prata med någon som inte lyssnar. Utan resultat, förståss.
Så när jag stängde dörren stod han fortfarande och "föreslog" att jag skulle fundera över om jag passar och är kompetent nog för "mitt jobb i styrelsen" bla eftersom jag har vissa problem ibland när jag pratar pga mitt handikapp.
Sådana här dagar känns det väldigt mycket som att: Nej, nu skiter jag i det här. Jag vet att han är en stor supande, snackande idiot, men ibland spelar det ingen roll, det gör ont iaf. Jag får lite drygt 9000:- före skatt (knappt 5000:- efter) om året, och då ska jag betala alla tfnsamtal både fasta och mobila, papper, skrivarbläck och annat material, sitta på möte i snitt en gång i månaden, ta emot larmsamtal från SOS-alarm, sköta fördelning av p-platser, garage, lokaler, moped/mc-platser, skriva och dela ut (får jag hjälp med) föreningsbladet, medverka på städdagar, trivselkvällar, finnas till hands på telefon. Det blir ingen hög timpeng.
Och det är faktiskt inget jag bryr mig om i vanliga fall, jag har valt att ta emot förtroendet jag fått av övriga medlemmar. Men i dag gör jag det. Faktiskt. Väldigt mycket.
Usch det känns som jag spyr riktigt mycket galla över den här mannen, kanske jag skulle skriva lite mindre om vad jag tycker om honom. Men å andra sidan, varför? Jag säger ju inte vad han heter eller var han bor eller var han inte jobbar längre eller vilket lag han tränar eller vilket sport.. ;/
Han skulle bara veta hur illa jag tycker om vissa saker i nämnda styrelse, och hur glad jag är för de nya personer som kommit in. Hade inte de och Svärmor varit där, hade jag slutat på stört...
Familjen tycker att jag ska göra det iaf, de blir väldigt frustrerade när sådant här händer, eller efter vissa styrelsemöten och samtal med en Person.
Men det är ju mycket som är bra också, även om det inte känns så just nu.
Jag älskar ju min Sambo och barnen, och de mej och de stöttar mig alltid, även om jag är dum.
Vi är äntligen nästan friska efter den senaste höstinfektionen.
Har satt upp julljusen, och strukit nästan all stryktvätten, och käkat blåbärspaj.
Pappa och hans fru har kommit hem från en månads bortvaro.
Sonen verkar klara sig bra i skolan, Dottern också och hon har dessutom inte haft någon uvi på över en månad (Ta i trä!!).
Vi ska fira julafton hos mamma först, med massor av god mat, sen avslutar vi hos Svärmor - ungarna är hos oss i jul!
Ditte kommer snart hem efter löpperioden och Citrus är äntligen rumsren nästan... ;)
Jag har ett par skitbra böcker att läsa, och Harry Potter filmer att titta på.
Svägerskan börjar bli bättre efter sin svåra behandling, och min morbror kan prata med hjälp av en strupmikrofon, eller vad det nu heter.
Och en hel del annat bra oxå...
Så egentligen är det ju jäkligt bra!
Lite ledsen ikväll - ändå
Har ju varit med i bostadsrättstyrelsen i flera år. Egentligen är det inget jätteroligt jobb, det är mycket tjat, folk ringer ju alltid på kvällar och helger, men det är också ganska stimulerande att kunna ta del av vad som händer, att känna att man gör någon nytta i området. Många gånger är det lite extra kul, när andra medlemmar visar att de uppskattar det man försöker göra, eller inte uppskattar för delen. Det är ju över 200 lägenheter i föreningen, och ofta 200 x ? olika uppfattningar om hur saker och ting ska vara. Det blir många givande diskussioner och samtal, och man får många nya, trevliga bekantskaper.
Men så händer det som hände ikväll. Strax efter kl 20 ringer det på dörren, och en av grannarna i samma länga som jag bor i, ber (hm, ganska uppfordrande) att jag ska komma ut och titta på något. (Eftersom jag känner personen sedan 17 år, vet jag att han kan vara lika trevlig som otrevlig, allt beroende på flytande intag...) Frågade vad det gällde , men han sa att han ville visa mig det, det skulle bara ta fem minuter. Ok, jag tog på mig jackan och gick med ut i regnet (heldumt, jag vet!) .
Vi gick runt på baksidan, och det visade sig att han ville visa mig några fula, djupa bilspår i gräsmattan utanför häcken (hos hans granne), som har funnits där ett tag. Han frågade vad jag som styrelsemedlem tänkte göra åt saken. Jag kom inte längre än att egentligen är det inte mycket jag personligen kan göra som inte han kan göra själv, marken tillhör nämligen kommunen och inte föreningen.
Sen var det kört. (Till saken hör att mannen i fråga hör till 40-talisterna och har åsikter av den fördomsfullare sorten med en mycket låg syn på kvinnor i allmänhet och kvinnor som svarar emot i synnerhet. Även invandrare hör till dem som han inte gillar OCH så medlemmar av styrelsen... ) Kanske det kan förklara det han sa sedan. Det gick i stort sett ut på att en del skulle fundera över på om hon passade för sitt jobb, att folk skrattade åt en del, att jag inte gjorde mitt jobb (han hänvisade till ett samtal för någon vecka sedan, när jag gav honom namn till några som kan hjälpa honom med ett annat problem) eftersom jag inte gjorde det han ansåg att jag borde göra, att han visste minsann vad jag går för, och jag kan gott göra sådant eftersom jag ändå inte gör något på dagarna osv... Ganska rörigt även om han själv ansåg att han var mycket klar och bestämd och verkligen inte uttalade sig om mig som person för vi umgås ju inte... Men han vet vad jag går för ändå. *suck*
Efter en halvtimme gick jag in, jag var trött på att bara få en massa personliga påhopp, oavsett vad jag svarade på hans påståenden. Då ansåg han att jag smet för att jag inte hade något att komma med. Men jag hade redan sagt till honom att det inte är stor ide att prata med någon som inte lyssnar. Utan resultat, förståss.
Så när jag stängde dörren stod han fortfarande och "föreslog" att jag skulle fundera över om jag passar och är kompetent nog för "mitt jobb i styrelsen" bla eftersom jag har vissa problem ibland när jag pratar pga mitt handikapp.
Sådana här dagar känns det väldigt mycket som att: Nej, nu skiter jag i det här. Jag vet att han är en stor supande, snackande idiot, men ibland spelar det ingen roll, det gör ont iaf. Jag får lite drygt 9000:- före skatt (knappt 5000:- efter) om året, och då ska jag betala alla tfnsamtal både fasta och mobila, papper, skrivarbläck och annat material, sitta på möte i snitt en gång i månaden, ta emot larmsamtal från SOS-alarm, sköta fördelning av p-platser, garage, lokaler, moped/mc-platser, skriva och dela ut (får jag hjälp med) föreningsbladet, medverka på städdagar, trivselkvällar, finnas till hands på telefon. Det blir ingen hög timpeng.
Och det är faktiskt inget jag bryr mig om i vanliga fall, jag har valt att ta emot förtroendet jag fått av övriga medlemmar. Men i dag gör jag det. Faktiskt. Väldigt mycket.
Usch det känns som jag spyr riktigt mycket galla över den här mannen, kanske jag skulle skriva lite mindre om vad jag tycker om honom. Men å andra sidan, varför? Jag säger ju inte vad han heter eller var han bor eller var han inte jobbar längre eller vilket lag han tränar eller vilket sport.. ;/
Han skulle bara veta hur illa jag tycker om vissa saker i nämnda styrelse, och hur glad jag är för de nya personer som kommit in. Hade inte de och Svärmor varit där, hade jag slutat på stört...
Familjen tycker att jag ska göra det iaf, de blir väldigt frustrerade när sådant här händer, eller efter vissa styrelsemöten och samtal med en Person.
Men det är ju mycket som är bra också, även om det inte känns så just nu.
Jag älskar ju min Sambo och barnen, och de mej och de stöttar mig alltid, även om jag är dum.
Vi är äntligen nästan friska efter den senaste höstinfektionen.
Har satt upp julljusen, och strukit nästan all stryktvätten, och käkat blåbärspaj.
Pappa och hans fru har kommit hem från en månads bortvaro.
Sonen verkar klara sig bra i skolan, Dottern också och hon har dessutom inte haft någon uvi på över en månad (Ta i trä!!).
Vi ska fira julafton hos mamma först, med massor av god mat, sen avslutar vi hos Svärmor - ungarna är hos oss i jul!
Ditte kommer snart hem efter löpperioden och Citrus är äntligen rumsren nästan... ;)
Jag har ett par skitbra böcker att läsa, och Harry Potter filmer att titta på.
Svägerskan börjar bli bättre efter sin svåra behandling, och min morbror kan prata med hjälp av en strupmikrofon, eller vad det nu heter.
Och en hel del annat bra oxå...
Så egentligen är det ju jäkligt bra!
Lite ledsen ikväll - ändå
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)