Full snurr

Är mitt i en tuff vecka, egentligen för tuff för mig.
Tre matcher på 7 dagar, två träningar, läkarbesök, provtagning, bentäthetsmätning, service av Lindas bil i Varberg, handla, laga mat och lite dammsugning av hundpäls.
Jodåsåatteeee...

Två matcher avklarade, en vinst och en förlust. Träning i morgon och match på fredag. Nu är varje match måstematcher, för det är otroligt jämnt i tabellen runt kvalstrecket. Med lite tur och massor av vilja kan vi kanske få spela kval till Allsvenskan, men då måste vi troligtvis vinna de fyra matcher vi har kvar. Och det blir tufft.
Men roligt är det!

Läkarbesöket gick bra. Blodtryck ok, blodsocker perfekt, ämnesomsättning perfekt äntligen, blodvärdet dock för lågt, så jag var och tog kompletteringar idag och ett kolesterol också.
Min goa doktor tar alltid god tid på sig, så vi hann att avhandla en hel del.
Hon tyckte att jag ska kolla upp andningsstoppen som jag har haft i alla år, och göra ett ultraljud på hjärtat för jag har ett litet blåsljud. Jag tror att jag har haft det sedan jag var liten, men mamma kommer inte ihåg. Och Doktor A tycker att de borde ha nämnt det någon gång av alla gånger jag blivit sövd. Det är möjligt att de gjort det, men jag skulle ju inte ha någon aning ändå - jag är ju inte redig på flera dagar efter narkoserna.. 😂
Hur som helst, två remisser är skrivna iaf.
Det blev en hel hög med recept för astman och allergierna nu inför våren, och nya förhållningsregler. Tydligen har de ändrat doseringarna för sprayerna.
Det ger sig.
Bentäthetsmätningen var en del i studien av höftoperationen, så det var bara en rutingrej.

I morgon åker Linda och jag till Varberg för att serva hennes bil. Fika hos mamma blir det ju naturligtvis också, det är ju ett måste. 💗
Hemresan blir förhoppningsvis hyfsat i tid, jag måste ut på träningen sedan.

Annars?
Tja, vi har ju haft vårkänningar i flera dagar nu, men ikväll har det regnat iskallt. Thomas har tagit ut semester, han är trött. Så nu vilar han, tittar på fotboll & hockey och mår gott.

Ja just det ja.
Försäkringskassan.
Ni vet den där stället som ska säkerställa vår trygghet om vi blir sjuka eller skadade.
Det företaget/myndigheten/lekstugan är rena skämtet.
Linda fick sitt avslag igår.
Förstås.
Trots att läkaren faktiskt skrev ett bra LUH.
Jag fick lite relaterat av Linda, har inte läst det själv ännu.
Men nu äter tydligen Linda medicin, men inte rätt sort...?!
Vad f... eeh.. he.. sjutton ÄR det här?!
Återkommer nog om detta.
Handläggaren hoppas jag att jag aldrig behöver prata med mer.
För maken till korkad, outbildad och fullständigt okunnig tjänsteman har jag aldrig mött förut i dessa sammanhang.
Och jag har ju tyvärr varit tvungen att träffa och prata med väldigt många.
De har alltid varit hjälpsamma, försökt lösa problem och får livet att fungera så bra det går trots sjukdom, värk och skit.
Men inte den här..
Japp, jag är arg.
Skitförbannad.
Men vi tar det en annan dag.

Jag hittade ett foto från invigningen av spårvägen till Östra Sjukhuset 4 oktober 1982.  Näst sista hållplatsen är "vår" hållplats, och gissa vem jag hittade på kortet?
Jodå, min morfar! 😍

Den stilige mannen med mustasch och keps som står vid dörren

är minsann min morfar Ragnar!

Vem som tog fotot vet jag inte, men helt säkert någon från Ringlinien,

en förening som tar hand om våra gamla spårvagnar.

Snön borta

Nu har det regnat i massor och på tvären i ett par dagar så nu är snön helt borta. Lite skönt, men samtidigt trist eftersom det blir så kletigt och mörkt. Det lär väl kommer mer, då får man hoppas att snöröjningen funkar bättre.

Veckan har varit intensiv, men jag har varit tvungen att vila lite också. Kroppen vill inte riktigt som jag vill, väldigt frustrerande. Kanske beror det på att jag - håll i er! - har varit upp vid 7-tiden tre dagar i rad, och vid 9 igår! För någon som i vanliga fall käkar frukost kl 11 är det ju mittinatten... 😂

Åkte till Varberg och servade i bilen i torsdags, och fick gofika hos mamma som vanligt. Mysigt, och inga problem med bilen Skönt!

Igår var det match, och tyvärr var det vi som fick bita i gräset. Kanske berodde det på att flera killar kände sig krassliga, vi får se hur det går i veckan..

Drömmer om sommaren gör man ju. Jag hittade den här häromdagen, den är från mitten av 70-talet, precis när jag jobbade i kiosken på flygklubben i Varberg. Sålde godis och glass i massor och fick träna på huvudräkning. Det var inte alldeles lätt, räkna ihop en Zoom, en Hurra och en 88 snabbt - UTAN miniräknare.. 😃

Vänlighet

Tänk så mycket längre man kommer med vänlighet.
Oavsett om det gäller ett telefonsamtal om att gatan inte är skottad, någon som inte plockar upp skräpet efter sig, en admin på en FB-sida som ska rätta till något som inte är ok i en grupp, eller vad som helst.
Säger du till med en vänlig röst och ett leende, så blir det sällan fel.

Det är så mycket hat, ilska och fördomar framförallt på nätet. Jag kan inte förlika mig med att vanliga människor sitter och spyr ur sig all skit som faktiskt sprids i kommentatorsfält på bloggar,  Facebook, Twitter, Instagram.. Det är helt sjukt.
Jag undrar om de som skriver på det sätter, skulle våga säga samma sak rakt i ansiktet på personen de förolämpar? Nej, knappast..

Vi måste få ett vänligare klimat både på nätet och utanför.
Varför alltid förutsätta att något gör fel med ont uppsåt?
Personen kanske helt enkelt inte vet att hon/han gör fel. Personen kanske inte vet hur man gör?
Varför inte fråga istället, och säga: Jag kan hjälpa dig!

Likadant i verkliga livet.
Istället för att sucka och stöna över att du hamnat i fel kö i affären, så fråga om du kan hjälpa den gamla damen eller pappan med ledsna, trötta barn att lägga upp varorna på bandet istället.
Det är lättare för dem, det går fortare och alla blir gladare.

Ett leende kan göra en hel dag för en människa som är trött eller ledsen.
Och du sparar muskelkraft - för det går åt fler muskler att dra ner mungiporna än att dra upp dem.
Det sa iaf en av mina lärare.

Ha en fin dag!

Gammal bild från min 50-årsdag när barnen bjöd på restaurang

Inte den bästa bilden heller, men glad är jag!

Helsingborg

Linda och jag tog en utflykt till Helsingborg igår. Vi lämnade snö, mörk himmel och kyla, och bara två timmar senare möttes vi av sol, ett par plusgrader och ingen snö alls. Vi fick nästan lite vårkänslor!
Det blev en mysig eftermiddag med Pappa & Elisabeth, och bjöds på den numera obligatoriska landgången med räkor och lax. Den är världens godaste, och kan fås gluten/laktosfri, vilket ju gör Linda och Daniel väldigt glada.
Pappa är en av de största krigare jag känner. Det är han som gett mig förmågan att hela tiden studsa tillbaka, mer envis än vad han är kan man helt enkelt inte bli. Hans fantastiska återhämtningsförmåga, framförallt de sista 5 åren, har varit snudd på otrolig. Nu är han trött, men inte uppgiven. Glimten i ögat finns kvar, och envisheten.. 😍

Vi ber alltid om den här när vi hälsar på i Helsingborg,

hoppas Pappa & Elisabeth inte tröttnar på den! 😀

Mina gener kommer från två personer vars läkeförmåga och envishet är något utöver det vanliga. Pappa och Mamma har en fantastisk läkeförmåga, och den har jag fått också - tillsammans med en envishet, som när det gäller, aldrig tar slut. Det är den bästa gåvan jag kunde fått, den gör att jag förr eller senare alltid landar med fötterna först när jag ramlar. 

Och det är bra, för jag har ju snubblat mig fram genom livet, både bokstavligt och bildligt 😉

Nu ska jag ut och skotta undan snön som kom när vi var borta igår. Thomas var envis och tog cykeln till jobbet, för det sägs att det enda som är ordentligt skottat i den här stan är cykelbanorna. Det kan vi ju hoppas, för här är det fortfarande inte snöröjt efter en vecka..