fredag 28 juni 2019

Ingrid Bergman




Önskar att ni kunde känna doften,
den är lika härlig som rosen är vacker!
Det är min favorit, en Ingrid Bergman.

torsdag 20 juni 2019

Stolt mamma - igen


Den här stilige mannen är min fine, snälle son.
Han fick i veckan besked att han kommit in på båda yrkesutbildningarna han sökt.
Det blev ett svårt val för honom, men till sist valde han det yrke
han drömt om sedan han var en mycket liten knott.
Om ett par år kommer han att vara den bäste polis man kan hitta.
Grattis älskade Daniel!

Sommardagar


Det har varit en ganska skön vecka, med typiskt svenskt sommarväder. Det har blandats och getts, med både hård vind och vindstilla, sol & regn, och vi har haft en eller ett par nätter med tropisk värme, dvs över 20 grader. Men också någon dag med en temperatur under 18 - 20 grader, och någon med närmare  30. Så det är inte alldeles enkelt att veta vad man ska ta på sig när man åker någonstans.

Några goa förmiddagar antingen i bersån eller på altanen, med kaffe och frukost har det blivit. Sista inneträningen med laget före semestern var i tisdags, nu får de andra sköta fysträningen - jag är helt ledig. Jätteskönt!!

I morgon kommer Linda och Mona på middag. Thomas jobbar, så vi får mysa själva och det kommer garanterat inte vara några problem.


Ditte är inte så förtjust i värmen längre.
Hon ligger helst i skuggan, eller också går hon in.


Ella däremot, tar gärna en rejäl lekstund med sina 
älskade bollar, oavsett hur varmt det är. 


Och så Maya då, vår kaxiga busfia som alltid hittar
något nytt, spännande ställe att gräva på, eller nya skor att stjäla.
Och pinnar! Pinnar är hennes stora passion för tillfället.
Idag fick hon sin tremånaders spruta, och det gick bra.
Hon gillar inte att åka bil, och vi kan ju konstatera att
hon har rejäla röstresurser. Folk vände sig om när jag körde
och undrade varifrån oljudet kom..

söndag 16 juni 2019

Ledsam vecka

Det har varit en konstig vecka.

Att Citrus hastigt blev sjuk och dog, har varit väldigt tungt för oss. Det var så oförberett, och gick så snabbt att det tog flera dagar innan jag riktigt förstått vad som hände.
Tankarna har vandrat åt olika håll, egentligen ogrundade samvetskval har kommit och gått. Kunde/skulle vi försökt operera? Åkt in tidigare? Upptäckt tidigare? Men vi landar i att, nej, det var inget annat vi kunde göra. Hon var för gammal och för sjuk för att opereras, och det gick så fort att vi hade inte kunnat åka in fortare.

Men usch så tomt det blir. Att en så liten krabat, kan göra ett så stort hål..
Ditte och Ella är lite vilsna, men det går bra. Fast när Thomas kom in från promenaden idag, kunde han berätta att Ditte för första gången på flera år tagit över försvars/polisrollen efter Citrus. De hade mött en större hund, en ung hane som tydligen inte var tillräckligt respektfull enligt Ditte, så han fick sig en ordentlig utskällning - och sedan var vår Gamlan ganska trött.. 😍

Linda fick besked om att hon får en rullstol, vilket ju var skönt. Men det blir inte med drivaggregat, vilket är en stor besvikelse för hon blir ju då inte mer självständig och det var ju det som var tanken.
Men Västra Götalandsregionen är ökända för sin omänskliga hållning gentemot sjuka och funktionshindrade, så vi är väl egentligen inte så förvånade. De har ju redan botat alla ME-sjuka genom att precis som Försäkringskassan anse att det är en ickeexisterande diagnos.
Att flera redan fått just den här kombinationen av hjälpmedel hjälper inte, då har man visst gjort fel.

Ledsen, det är inte meningen att låta bitter, för det är jag inte.
Jag är helt enkelt djävligt förbannad på ren svenska.
Och ledsen.




Det här citatet från 
Nalle Puh mötte jag idag. 
Det är nog det jag behöver ta till mig just nu..

onsdag 12 juni 2019

Älskade Citrus



I natt fick vi säga farväl till vår älskade lilla fjantfia Citrus. 

I går eftermiddag började hon må dåligt, och vi trodde att hon som vanligt att käkat något onämnbart på promenaden. Men vi insåg snabbt att det här var något annat och strax för kl 23 blev det Blå Stjärnan. Det visade sig att våra värsta farhågor var sanna, det var livmoderinflammation. Hon snabbt sämre och redan strax före kl 1 fick hon somna in.


Vi fick ha henne i 12 underbara år, och hon har varit en kärleksfull, velig, fjantifia som vi älskar högt. En liten ordningsvakt och lite smågritsk när hon inte fick som hon ville.

Nu springer hon runt med sin morfar Fred och mormor Dippen på hundhimlens gröna gräs och äter harpluttar och annat skumt.

Nu har vi ett stort hål i flocken och i våra hjärtan.




8 veckor


Med mamma Ditte i favoritfåtöljen i bersån



Sov gott älskade Citrus! 
💔💔💔


söndag 9 juni 2019

Mona 80 år

I fredag fyllde världens bästa och goaste svärmor 80 år.
Som vanligt firades hennes födelsedag hos Thomas yngste bror Ronny och hans fru Annika. De är världsbäst på att fixa roliga, trivsamma kalas, med massor av god mat och trevligt sällskap. Vi var sisådär 30 personer, och det risiga lite kalla vädret kompenserades av värmen hos alla Thomas släktingar.
Daniel kom också, Linda orkade inte så hon tog hand om hundarna. Karin firade tentor och terminsslut, så hon var inte heller med.
Som vanligt glömde jag att ta kort...




Fast maten fotograferade jag - såååå god!


Och så fick jag det här kortet från Linda..
Våra raringar saknade oss, kolla Ditte och Citrus som ligger med nosen
nästan tryckt mot dörren. 😂😂💖


måndag 3 juni 2019

Göteborg Cup 2019, arbetsterapeut och sommarvärme

Senaste veckan har gått åt till planerade inför 4 dagars innebandycup och gosande med valp.
Och så möte med Lindas arbetsterapeut.

Vi börjar med mötet.
AT och en sjukgymnast (den senare är väldigt bra, hade henne efter höftledsbytet) kom hem till Linda i tisdags.
Det kändes väl inte jättepositivt, arbetsterapeuten har ingen kunskap om ME, och går helt och hållet på att ME inte är en sjukdom. Att Linda både har hemtjänst, färdtjänst och aktivitetsersättning sedan många år var hon förvånad över. Hon anser att Gottfrieskliniken inte är kunniga, vilket är näst intill oförskämt eftersom forskarna där är kända runt omkring i världen för sitt arbete och forskning om ME och Fibromyalgi.
Hon håller fast vid att Linda nog mest behöver en rullator, eller får "nöja sig med" en cross. Det är fin rullstol, stabil och bra - men mycket tyngre än den Panthera hon behöver. Den väger 10 kg mer, vilket gör att den blir svårare att hantera. Men hon får försöka, och kanske kan det fungera.
Drivaggregat, Smartdrive som är en påhängsmotor som gör att rullstolen fungerar som en elrulle, finns inte på kartan och det är skräp. För den skulle göra Linda oberoende och ge henne möjlighet att komma ut själv, utan någon som puttar rullstolen.
Det bestående minnet kommer av detta möte kommer att vara AT'ns nedlåtande attityd, okunskap och överlägsna tonfall. Och sjukgymnastens sista kommentar att det inte är lätt med dubbla budskap. Hon var mycket tyst under mötet, och jag förstår varför. Hon har iaf tidigare varit öppen för ME så jag misstänker att hon hamnade i en svår sits.
Att det ska vara så svårt att få den hjälps som behövs!

Roligare är det ju att berätta om Göteborg Cup, som vi spelade i helgen. Det blev sex väldigt roliga matcher, vi vann allihop, släppte bara i 3 mål och gjorde hela 42!
Så nöjd, så nöjd över mina killar som är hur bra som helst. Och roligt har vi på vägen, massor av goa skratt och "asgarv".


Det där med att få ett gäng innebandyseniorer i elitnivå att göra ett enkelt intåg är INTE lätt..
Alla ungdomslagen klarade av att gå in sida vid sida, 
ställa upp på var sin sida om målvakterna (ett lag på varje sida!!) 
Men så kommer vi till de där "det är lugnt, vi har gjort det förr"-personerna.. 
Så här såg det ut när lamporna tändes.
Jag skrattar fortfarande så tårarna rinner åt den här synen.
Det gjorde publiken också, sisådär 3-400 stycken.. 😂😂😂


Prisutdelningen var också en munter historia, killarna i lagen känner varandra väl.


Vår lagkapten Martin ser ganska nöjd ut efter att ha vunnit cupen, 
och dessutom vunnit över sitt gamla lag i finalen.

Idag vilar jag min ömmar, värkiga kropp. Det är varmt och gott, nästan tryckande och nu när jag skriver detta började det att regna så det får bli en kväll inomhus.
Men om prognoserna stämmer ska det bli fina dagar framöver, så det hoppas jag på. Det har ju inte varit alls så fint som förra året, men det var väl knappast att vänta heller.



De här vackra rosorna fick jag av Daniel och Karin på Mors Dag förra veckan. Den översta bilden tog jag två dagar senare, den understa bilden tog jag igår, de är makalöst vackra fortfarande.