söndag 29 mars 2020

Covid-19, inställa kalas och isolering

Jag skriver inte så mycket om corona-viruset.
Skriver inte så jättemycket överhuvudtaget just nu iofs.
Håller mig hemma, så isolerad som det går.
Och då märker man hur viktigt det där med sociala möten är.
Innebandyn är inställd.
Det går inte att åka till "gamlingarna" och man ska undvika att träffa ongarna.. Det blir inte så jätteofta annars heller, men när man inte får, inte kan - då känns det helt plötsligt väldigt tomt.
Vi har ett inställt 25-års kalas, två inställda 60-års firande, ett inställt 83-års kalas bara i mars och april och det är ju väldigt tråkigt. 60-åringarna verkar iofs inte ta det så hårt (iaf inte Thomas, som log det största leendet som finns att se, när upptäckte det)

Är ganska trött av allergimedicinerna, och så oroar man sig för de som är högriskare.
Pappa fick ta en tur till sjukhus igen, och är inlagd för 6 (??) gången på två månader. Elisabeth får ju inte åka med och får inte hälsa på heller, och det blir tungt. Hon måste ju dessutom hålla sig isolerad själv.
Det måste Mamma och Mona också, och det blir väldigt ensamt när det nu nu börjar gå åt tre veckor.
Har varit och lämnat lite "goodie-bags" men det där med att inte ha något IRL-kontakt blir tungt för dem. Förhoppningsvis lättar det framemot sommaren, men det blir långa, långa dagar.

TV, radio, press, FB, Instagram och andra media dränks om viruset, åtgärder, inga åtgärder, folk inte bryr sig, folk som bryr sig, folk som råkar illa ut och folk som skor sig.
Ryktesspridningen och hitte-påandet är helt tokigt.
Det blir lite mycket, och oron blir ju förstärkt när man ser hur illa människor bär sig åt.
Och hur fullständigt korkade vissa är.
Så jag stänger av

Twitter ska vi inte prata om. Har gjort min profil mer anonym och backat ut ett tag.
Det har faktiskt aldrig hänt förut, men blev tvungen.
SD-svansen, NMR'are och andra obehagliga typer svämmar över flödet med sitt hat och sina vidrigheter.
Stödjer man statsministern, Folkhälsomyndigheten, försöker hålla en anständig nivå eller försvarar någon de inte gillar, fullständigt vräker det in kommentarer. Det finns en människosyn som är så unken att man häpnar.
Det man trodde var vanligt folk, visar sig vara fullblodssvin.
De skickar hat och hot via privata meddelande, riktigt obehagliga saker.
De är dessutom korkade nog att inte fatta att deras konton kan spåras.
Så tråkigt, och så deprimerande.

Så jag väljer att hoppa in där någon enstaka gång, stötta de som orka kämpa mot skiten och så lägger jag min energi på att hålla Facebook så rent som möjligt.
I mina grupper, och i min tidslinje iaf.
Försöker stötta de som råkar ut för SD-svansen och det kan in bland innebära flera timmar av argumentation.
För jag tänker inte vika ner mig.
De får inte stå oemotsagda.




lördag 28 mars 2020

En gång

Det har varit en utmaning på Facebook den senaste tiden att man ska lägga upp en bild från förr på sig själv. Det har verkligen varit roligt att se alla bilder från förre veckan.. 😉

Jag hade faktiskt ett par i datorn, som jag tom hittade efter en stunds letande.


1980

 Mamma, Marianne, jag & Anneli på La Coupole
i Paris 1981. En underbart rolig, varm resa som mamma bjöd oss på

 Jag tror att detta är julen 1982 hos Mormor och Morfar i det
som sedan blev Thomas och mitt hus. Jag fick den mest förfärliga
klänning man kan tänka sig med tillhörande lika fula guldsandaletter
av Marianne - snacka om att loppiskläder kan göra succé! Vi skrattade
åt det minnet i mång år, och kläderna användes sedan av många på olika maskerader...

Något år senare hemma hos mamma när hon bodde 
på Falkenbergsgatan i Varberg




torsdag 26 mars 2020

Finaste svärdottern


Den här underbara tjejen är min svärdotter.
Idag fyller hon 25 år!
Grattis på din dag, goaste Karin!
Miljoner kramar 💖💖💖

onsdag 25 mars 2020

Välkommen Tassa

I söndags tog Anneli och jag en tur till Skåne.
Hon hade fått kontakt med en kennel som hade en liten tjej som behövde ett eget föralltid hem.
När vi åkte ifrån kenneln efter flera timmars samvaro, hade vi med oss lilla Tassa.
Tassa är en bedårande söt lite whippetflicka på 8 veckor.
Anneli (och vi andra!) föll pladask redan när hon såg fotot, och kärleken blev inte mindre när vi väl kom till Skåne

Ett par dagar senare har Anneli blivit påmind om glädjen, kärleken och totala utmattningen som följer när en valp flyttar hem.. 😍😂




fredag 20 mars 2020

Försäkringskassans rättshaveri

Rättshaverist kallar men en person som med en dåres envishet påtalar sin rätt
Så här står det i Svenska Akademins ordbok om vad som kännetecknar en rättshaverist:
  1. (pedantiskt) begär att (alltid) ha eller få rätt;
  2. benägenhet att envist och påstridigt hävda och fasthålla vid en viss ståndpunkt och anse denna vara den enda rätta eller
  3. att envist även också påstridigt hävda sin rätt även ifråga om obetydligheter;
  4. stundom övergående i beteende: Ofördragsamhet, trångsynthet;
  5. även konkretare, om handling eller uppträdande som vittnar om sådant begär eller sådan benägenhet.

Det är egentligen en person ordet "Rättshaverist" handlar om.

Men för Linda och många andra i Sverige, är detta en perfekt beskrivning av Försäkringskassan, en myndighet som säger att:
"Vår vision är ett samhälle där människor känner trygghet om livet tar en ny vändning"
Kvalificerat skitsnack säger jag.

Innan jag fortsätter vill jag betona att de flesta handläggare Linda har haft, har varit underbara, hårt arbetande och mycket empatiska & engagerade yrkesmänniskor. Någon enstaka inte lika mycket.

Idag kom avslaget på Lindas andra ansökan till sjukersättning.
Jag tänker inte ens berätta vad som stod, det är så uselt att det finns inte ord.
Handläggaren försökte verkligen, men det som varit uppenbart länge för mig visar sig vara sant.

Försäkringskassan är ingen rättssäker myndighet, inte i Göteborg och inte på många andra ställen heller.

Man fullständigt kör över behandlande läkare, specialistvård, den försäkrade och tom sina egna handläggare. Människor som följt, behandlat och utrett den sjuka under mycket långt tid, ofta många år.
Man utgår enbart från bedömningar från FMR ,de sk FörsäkringsMedicinskaRådgivarna.
Dessa är läkare med väldigt olika specialiteter, sällan eller aldrig med specialistkunskap om de personer och de sjukdomar/skador de ska bedöma. De ska mot betalning från Försäkringskassan i bästa fall läsa hela LäkarUtlåtande om Hälsotillstånd, LUH, som den behandlande läkaren använt ansenlig tid till att skriva. De läser aldrig de mängder av dokumentation som finns om utredningar, diagnoser, journaler (om de inte är negativa för patienten!), intyg från Arbetförmedlingen och många andra ställen. På detta LUH, som de kanske läser hela men oftast inte, ska de föreslå något som påverkar en människas hela liv. för all framtid.
Problemet är att de inte alltid ens läser det, utan får LUH relaterat i telefon av en inte alltid intresserad handläggare. Man kontaktar aldrig behandlande läkare, utan en gynekolog kan bedöma en patient med en neurologisk sjukdom, en ortoped någon med en psykisk nedsättning.
De har aldrig utrett personen de dömer, aldrig träffat honom/henne heller.
Och beslutsfattaren har inte heller gjort utredningen, utan får den berättad av handläggaren - som inte sällan blir helt överkörd för Beslutsfattaren litar enbart till FMRs utlåtande.
Utlåtande som har haft flertalet grava fel. Trots att man påpekar och faktiskt kan bevisa felen, tas ingen hänsyn till att besluten fattas på felaktig grund.

Javisst, sedan har man rätt till OMP, Omprövning. Mmm, tror den sista siffran jag såg var ca 10 % som får rätt - i en nedåtgående kurva.
Har man kraft, ork och pengar kan man sedan överklaga till Förvaltningsrätten, just nu 1½ år väntetid, sedan till Kammarrätten och efter det återstår i några få fall Högsta Förvaltningsrätten.

Här inträffar inte sällan något mycket konstigt.
Får den sjuke rätt, antingen i OMP, Förvaltningsrätt eller Kammarrätt (inte ovanligt alls) överklagar Försäkringskassan! Trots att det i hela den här processen, från Beslutsfattarens första beslut finns vägledande domar som utfallit till de sjukas fördel.
Och det är inte några få fall det handlar om, utan väldigt många.
Det är obegripligt, och helt vansinnigt - Försäkringskassans jurister är ju inte precis låginkomsttagare. Det finns jurister som bara jobbar med det här, hela tiden.

Nu har Linda skickat beslutet till sin jurist, som får gå vidare med OMP och överklagan.
Det första ligger i Förvaltningsrätten och har legat där ett år och väntat nu. Det lär nog inte komma upp förrän efter sommaren tidigast, två år efter den ansökan lämnades in.

För Linda innebär det en tid i svår ovisshet när det gäller inkomst. Hon har skyddat sin SGI, men den är mycket låg. Det är ju inte bara det, kommer Försäkringskassan godkänna sjukpenningen?
Hon har ju "bara" varit helt sjukskriven och sedan haft aktivitetsersättning i snart 8 år.

Vårt samhälle går igenom mycket i och med Corona-pandemin.
Men det är vardag för min dotter.
Ovisshet. Rädsla. Feber. Värk. Svår ekonomisk situation. Utmattning.Yrsel. Ensamhet. Isolering. Misstro. Ångest. Utsatthet. Oro. Sömnproblem. Kognitiva problem. Hjärntrötthet.

Men också:
Styrka. Kärlek. Kampvilja. Hopp.
Och så mer Kärlek.

Älskar dig min vackra, fantastiska dotter!

fredag 13 mars 2020

Skrämmande trotjänare



Denna gamla trotjänare som Mamma köpte i slutet av 60-talet
 höll på att skrämma slag på mig förut.
Skulle laga byxor, men tog en paus när telefonen ringde. Efter sisådär en 10 minuter tyckte tydligen Combinan att jag pratat färdigt - för helt plötsligt satte den av och började sy, det var bara det att jag satt en meter bort.
Vad värre var, var att det började ryka ordentligt och lukten..

Ut åkte den med en jäkla fart.
Thomas har nu gått igenom maskinen, och vi kom fram till att den förmodligen gjorde av med ungefär 10 års dammlager.
Nu är tre par byxor lagade, jag styr och har kontrollen som vanligt.

Och strömkontakten är utdragen.. 😂😂😂

Det kommer att bli tufft

Nu stängs väldigt mycket ner runt omkring i världen, och här hemma.
Det känns oroligt, men nödvändigt.
I IK Zenith har vi stoppat upp allt, inga träningar tills vidare. Det är ju lite splittrade tankar när det gäller barnverksamheten, men Innebandyförbundet har tagit beslut, och då följer vi självklart det.

Såg en presskonferens med Stefan Löfven idag, och den var bra. Jag tycker att de gör ett gott jobb, de tar det på allvar men skapar inte panik. Sätter in de åtgärder som behövs, och är tydliga med att det kan skärpas, snabbt.

Jag blir oroligare för hur det ska gå för Linda och hennes sjukersättning, att FK inte kommer att ha tid att hjälpa henne med den sjukskrivning som behövs tills vidare.
Att mina kära "gamlingar" ska bli sjuka..

Men något som jag helt enkelt inte kan förstå är den ohejdade bunkringen som just nu förekommer.
Jag har ju sett bilder på tomma hyllor lite här och där på FB, och tyckt att oj, typ..
Men att uppleva Kvantum Munkebäck ikväll var verkligen ganska skumt.Några av butiksmedarbetarna, ett par kunder och jag stod och funderade över hur folk handlat - för det fanns fortfarande mycket att handla trots allt.Framförallt om man gillar goda bakverk, mûsli och kött.
Morötter, paprika, lök - slut.Pasta av alla de former och ris - slut.Cook-in såser, halvfabrikat, soppor - slut.Knäckebröd, Bregott, hushållsost (!!) - slutOch så toapapper - det fanns inte en rulle kvar!Men vaniljsemlor, potatis och färska tjocka revben fanns ;)
Jag undrar lite när man ska äta upp allt? Och tror man på riktigt att toapappret ska ta slut? 😲🤔
De stackars butiksmedarbetarna lär få jobba hela natten - för i morgon kommer hyllorna vara fulla igen. Och så kan de ta ner lapparna som berättade att "visst bunkringsbetéende hade setts i affären, men i morgon finns allt i hyllorna igen" 🙈
Men det där med toapapper och hushållsost - det var lite över det vanliga..
Ärligt talat, vad är det med folk??

onsdag 11 mars 2020

Oroliga tider

Det är mycket nu.

Linda's handläggare på Försäkringskassan ringde förra veckan, och var väldigt frustrerad och besviken. Hon har arbetat hårt för att Linda's sjukersättning ska beviljas, men det verkar som att hennes arbete var lönlöst. Preliminärbesked från beslutsfattaren blir nej - och anledningen där här gången är att FMR läste tvår rader i reumatologjournalen att proverna i slutet av oktober var bättre när det gäller den inflammatoriska systemsjukdomen. Att det berodde på den svåra kraschen Linda hade en månad tidigare, med skyhöga levervärden, oförmåga att behålla mat och vatten osv missade denna läkare tydligen.
Nu får vi se vad som står i besluten, sedan bli omprövning och överklagan.
Jäkla skit, rent ut sagt. Beslutsfattaren ignorerar helt och hållet behandlande läkare, och andra utlåtande, och går enbart på FMR, som i bästa fall läst LUH, annars bara fått det relaterat i stora drag i tfn.
Det är så rättsvidrigt, så det finns inte.
Jaja, det är bara att kämpa vidare.
Min dotter ska få det hon har rätt till, så är det bara.

Efter drygt en månads sjukdom, med fyra sjukhusvistelser med bara någon enstaka dag hemma, verkar det som Pappa äntligen börja hämta sig.
Min underbare, envise, sege och starke Pappa, som hela tiden studsar upp som en sådan där Babushka som är rund undertill. Och det är vi så himla tacksamma och glada för.
I lördags åkte jag ner en snabb sväng och hälsade på skåningarna. Det var skönt att se honom på benen, och att få krama om honom och min goa Elisabeth.

Apropå föräldrar..
Min goa Mamma fyllde år igår.
Hon som alltid finns där, alltid orkar lyssna och är den bästa av mammor.
Kunde intte åka ner, och får vänta lite eftersom jag blev utsatt för febersmitta i måndags. Inte corona, men vill inte riskera att smitta ner henne med något alls. Hon fyllde ändå 83 år.
Skickade ner en fin bukett tulpaner, som jag vet att hon tycker om.

Och så var det det där med Corona-viruset.
Jag tycker faktiskt myndigheterna sköter sig bra. De är lugna och trygga, och gör det som måste göras utan att skrika vargen kommer.
Men visst är det obehagligt.
Pappa, Mamma, Elisabeth, Mona - alla är de till åren och har olika krämpor som gör dem utsatta.
Själv är jag inte så orolig, men familjen är det - jag har astma och lite andra krämpor. Men jag har det under kontroll, så mycket som det nu går iaf.
Har mediciner och sådant som jag behöver, och nu är dessutom innebandysäsongen slut.

Så nu kan man planera trädgårdsbestyr, börja vårstäda inomhus och ha mysigt.

Och så kommer jag att fastna vid datorn.
Har nämligen köpt ett årsabonnemang på My Heritage, ett släktforskningsprogram.
Det rasslar in intressanta kopplingar som jag inte hunnit kolla på ännu. Jag måste också skriva in det Mamma har skrivit ner i sin släktforskning. Där finns mycket info om morfars sida som jag inte hittat på MH ännu.
Har beställt ett DNA-kit till Thomas också, som tur var kunde man importera de gamla DNA-resultaten från det andra släktprogrammet. Lite tur ska man ha!

Nu ska ge hundarna mat, och sedan ska jag faktiskt lägga upp benen i soffan och bara koppla av.


Hade lite trångt i sängen i helgen, 
när småtttingarna fick sova över två nätter.
Lite sura, eftersom de allihop vill ligga själva i sängen... 😂😍