De här härliga killarna tog hand om lille O, som var på besök från ett av våra pojklag. O har haft det tufft en tid då han diagnosticerats med en kronisk sjukdom. Mina fina killar tog hand om honom hela träningen, och som grädde på moset tog de den här bilden, helt spontant och bara för att göra O glad.
Ni förstår varför dessa killar betyder så mycket för mig?
Och för att göra en glad träning ännu bättre, kom en av mina killar tillbaka och gjorde sin första träning på nära 1½ år efter sin sjukdom.
I onsdags var Linda och jag på IKEA. Nästan tom på folk, restaurangen öppen, och vi fick tag på det vi ville ha. Jag köpte ett litet bord som jag ska ha när jag sitter i Lilla Rummet och skriver, och en mossgrön, fin matta som blir skön att sätta fötterna på. Tittade på en pall som jag blivit förtjust i, som fungerar som bäddsoffa för en person, tror att den blir bra som skön sittplats och som extrabädd om vi skulle ha en nattgäst någon gång. Men det får bli senare.
Lite tråkigt att hösten börjar knacka på dörren, men ännu finns det tid för fina dagar i trädgården. Ska börja ta upp det som är slutväxt, plantera om jordgubbar, ta upp potatis och plantera om lite blommor. Samla lite frön kanske, och plantera ljung och aster som jag köpte i förrgår. Köpte lite lökar också som jag tänker sätta utanför förrådet.
Ser redan fram emot nästa vår när jag får dra nytta av det jag lärt mig i år och se om jag kan göra bättre nästa år..
Nu är det dax för vila, näst sista träningsmatchen före seriestart står på schemat i morgon.
Var äntligen och klippte mig i tisdags.
Min goa frisörska har fått barn, och jag saknar henne!
Det blev ok med "vikarien", men det blev inte helt som jag vill.
Det var ändå skönt att få fixat till kalufsen, det var drygt 5 månader
sedan sist, och det var frissigt, utväxt och långt.
Nu känner jag mig lite väl korthårig, men mitt hår växer som ogräs,
så det är snart för långt igen.. 😉💗
