Det växer lite till

Det där med växthus är grymt roligt!

Som det växer, makalöst..

Också i lådorna kommer det fint, det är egentligen bara potatisen som inte vill riktigt. Kanske gödslade jag för lite i år, förra året blev det för mycket.

Men det är try and error, jag lär mig lite varje år 😀

 

 

Tomt och födelsedag

Det är så tokigt tyst och tomt nu.

Linda och småttingarna har flyttat hem, och nu märks det ännu mer hur mycket fart och fläkt det blev med Ella. Även om en del fläkt var jobbig, med hennes ständiga skällande på allt och alla, så var hon ju också superrolig, med bus och upptåg.

Maya saknar henne, hon är inte riktigt bekväm med att leka ensam med oss ännu - hon vet inte riktigt hur hon ska göra helt enkelt. Men jag tränar med henne på olika saker med hjälp aktivitetsleksaker, godissök, godisboll och lite allmän träning av lite allt möjligt.

Hon börjar ta för sig på promenaderna också säger Thomas, vill gärna bestämma vart de ska gå. Vilket blir sådär ännu, hon går i cirklar.. 😂

Men det går åt rätt håll, och Kim har lovat oss en valp från de kullar som förhoppningsvis kommer under hösten eller början av nästa år. Det väntar vi ju förstås ivrigt på 😍

Det växer löjligt mycket i växthuset och i lådorna. Förutom potatisarna, som blivit små och inte så många som förra året. Blasten har vissnat ner, så vi får se om det är bättre i det som är kvar.

Jordgubbarna producerar fortfarande. De kom sent, men oj, så många det har blivit. Får fundera på det där med växelbruk, men då måste Thomas bygga fler lådor och det är jag inte helt säker på att han vill.. 😁Men jag får väl köra en övertalningskampanj.💕

Just det, jag fyllde ju år!

Och vilken fin födelsedag jag fick av ongarna med respektive och Thomas (och resten av familjen oxå, även om de inte var här)

Otroligt vackra blommor...

..som låg i en enorm korg med vin, choklad, lakrits

och en fantastiskt presentkort!

De hade köpt smörgåstårtor som var väldigt goda..

...och en tårta som var något av det godaste jag ätit!

Tack mina älsklingar!

Ni är det bästa som finns, varenda en! 💖💖💖 

Daniel 30 år

Jag kan omöjligt förstå att min lille plutt är en nästan 2 meter lång man som just fyllde 30 år. 

Men en sak är säker, jag är så otroligt stolt över min kloke, snygge son som dessutom är den snällaste och goaste man kan tänka sig.

Vi var hembjudna till honom och Karin dagen innan födelsedagen, för de gav sig ut på en härlig bilresa genom Europa dagen efter. Det bjöds på buffé och Farmor Ediths goda vinbärskaka (som hon faktiskt vann pris för i Hemmets veckotidning när det begav sig)

Det blev en jättemysig kväll med Daniel, Karin, Linda och Daniels vänner och familjen på pappa Thomas sida.

Grattis på din 30-års dag i efterskott älskade Daniel! 

Äntligen, äntligen

 Vem kunde väl tro att när Linda flyttade hem till oss den 25 april skulle det ta 12 veckor och två dagar innan hon äntligen kunde flytta hem igen?!

Det var sagt att det skulle ta 2 -6 veckor beroende på hur mycket fukt det var. Eftersom Bostadsbolaget varit envisa med att det inte skulle finnas fukt i golver, räknades det med två veckor.

Men så började det. Förman som skulle sköta renoveringen hade en mängd andra jobb parallellt vilket gjorde att det kunde stå still i flera veckor utan att någon var i lägenheten. Ibland bilades en kvadratmeter, och sedan hände inget allas. Efter 3 veckor s bilande och 3 veckors stillestånd kom man på att det visst var väldigt fuktigt iaf, så du skulle fukttekniker (?!) komma dit och mäta, sedan började torkningen... Så här har det varit i tre månader. Tom sista dagen krånglade det, och entreprenörer ville skjuta på inflyttningen en dag till.

Men denna ilskna kärring hade fått nog för längesedan, och det insåg arbetsledaren och helt plötsligt fungerade allt.

Igår flyttade Linda hem igen, och det är nog väldigt väldigt skönt för henne.

Men det har funkat väldigt bra att ha henne här, och det blev lite lättare att vänja sig att vara utan Ella när hon och småttingarna bodde här.

Badrummet har iaf blivit väldigt fint, och Linda är nöjd.

Så saknad

Det blev ett långt uppehåll, och så var det inte tänkt.

Det har varit en jobbig tid på många plan - orken och kraften har varit som bortblåst.

Ella blev hastigt sämre I slutet av maj. Anfallen kom tillbaka och man märkte att hon inte mådde bra, varken i kropp eller själ. Medicinerna höjdes rejält, och det fungerade i 15 dagar. Sedan började anfallen igen, värre än tidigare. Det kändes också som allmäntillståndet blev sämre, vi tror att det var biverkningar.

Måndagen den 4 juli blev det riktigt tufft, jag kunde inte häva anfallen längre utan de höll på av och till hela dagen och in på kvällen. Thomas kom hem från jobbet på kvällen och vi åkte in till Blå Stjärnan. 

Där fick vår underbara, fina lilla tjej somna in. 💔

Vår fina lilla bus-Ella, som samtidigt var tuff, glad, otroligt smart och så ängslig för precis allt.

Hon som hade tusen och en olika sovställningar, den ena konstigare än den andra.

Hon som busade igång alla, först de gamla cairnterrierna, och senare vår soffpotatis Maya.

Hon som extremt tydligt visade att nu är det minsann dags att leka med någon av all hundra bollar hon hade eller ha dragkamp, hon kunde hänga sig fast som den värsta cairnterrier och släppte aldrig. Hon kunde släpa fram aktivitetsleksakerna för nu var hon minsann godissugen.

Hon som så gärna låg nära, nära i soffan och grimaserade som en galning när det var skönt.

Hon som råkade ut för allt elände, men kämpade så hårt.

Ella som vi älskade till månen och tillbaka 💔

Ella blev 5 år, och vi saknar henne så det gör ont. 

Det är så tyst, och vi är alla lite vilsna, framförallt Maya. 

Vackraste, finaste

Ingen mer får plats

Alltid på vakt

Det är klart att man visar att man njuter

Gôrskönt ju

Fast lite bättre

Tar hjälp med vaktandet

Visade genast att jag bestämmer var jag ska sova

Älskade skrutt, så vi saknar dig 💔

Linda bor fortfarande efter 3 månader kvar här hemma. Det har hjälpt oss en del, för det blev inte tvärtyst när Ella dog, vi har hunnit att vänja oss lite. Faktum är att vi inte haft mindre än två hundar sedan 2002, oftast fler. Det blir en ny erfarenhet som kanske är bra för oss, framförallt Maya.

Men det är fortfarande väldigt tungt, och saknaden är fortfarande efter två veckor smärtsamt stor.

Vem ska nu vakta oss och huset?

Detta anonyma, oväntade och fantastiskt omtänksamma

brev kom ett par dagar efter att Ella somnat in.

De är alldeles fantastiska på Blå Stjärnan! 💖