Så här ser det ut, mammas föräldrahem som snart blir vårt nya hem.
Gammalt och trött, men ett riktigt "välkommen-hit-hus". Fast det är nog bara vi som kan känna så - det är vad man kallar för ett renoveringsobjekt, i ordets alla bemärkelser!
Nu ska vi bara få sålt det här:
Det har vi bott i sedan december -91, så ungarna tycker ju att det känns lite konstigt. Men tackolov är de med till 100% på husköpet, annars hade det ju inte funkat... För vi trivs ju verkligen här! Om någon sagt till mig för några månader sedan att vi skulle flytta, hade jag sagt att "Aldrig, du är inte klok..." Vårt fina hus, med altanen som jag tillbringar så många timmar på, området som är så fint, nära till centum men ändå lite småstadsaktigt. Kanske när ungarna flyttat, och då ut på landet men inte nu! Men så kom möjligheten att köpa ett hus som jag alltid älskat. Men vi trodde av olika anledningar aldrig att vi skulle få det, så när mäklaren ringde och sa att det var klart trodde jag inte det var sant. Så nu gäller det att vi får sålt vår pärla, vilket ju känns konstigt... Snacka om mixade känslor!!
Nu måste jag hasta, allt går i 200 knyck just nu! Innebandy nästa!
'
'
Fullständigt överlycklig, panikslaken och totalt borta idag
Grattis till det nya hemmet!
SvaraRaderaNu får ni att göra minsann! Måla och slipa och snickra och dona! Hoppas att ni har många hjälpande händer!
Anonym soffliggare
;)
Ja, vi har iaf två - DINA!!! :D
SvaraRaderaOM ni kan lista ut vem jag är ja!
SvaraRadera:D
Hehe, inga problem - vi tar alla som kommer i vägen så du åker säkert med ändå, anonym eller inte!!!
SvaraRadera;D
GRATTIS GRATTIS!!!
SvaraRaderaMina händer kan hjälpa till fast det är tveksamt om de är så hjälpsamma till annat än att fylla på vinglaset :)
Haha, den funktionen är ju faktiskt en av de viktigare... ;)
SvaraRadera*kramar*
Ps: Nu vet jag vem som får har hand om den biten på dotterns student...