söndag 19 november 2017

Och där kom årets första

Så här såg det ut en stund innan jag skulle åka till matchen i morse. En halvtimme senare var det helt vitt, och flera cm täckte marken. 
Och bilen. 
Och gatorna.
Snöborsten till bilen har blivit helt utsliten upptäckte jag, när jag till sist hittade den i garaget. Den funkade nästan iaf, så jag fick till bort eländet från bilen så kunde köra iväg.
Skulle hämta upp en av mina killar i Lunden, vilket brukar ta ungefär fem minuter. Klok som jag är någon enstaka gång, åkte jag iväg lite tidigare. Och det var ju tur, för ett antal av de få bilar som var ute hade fortfarande sommardäck.. På tre ställen på vägen stod det bilar mot färdriktningen eller tvärs över gatan, de slank omkring som Bambi på hal is i slasket.
Jag kom fram till sist iaf, vi spelade och vann vår match och sedan åkte jag hem på frusna vägbanor. Nu är det glashalt, för slasket har frusit ordentlig - det är minus 5 grader nu.


Sedan har det varit lite småplock och soffhäng med Thomas. Och så blev det det här till middag:


Igår tillbringade jag några timmar framför spisen och fixade kålpudding. Det blev lite mer änvad jag tänkt, hade räknat lite i överkant både på köttfärs och kål. Men det är ju lite ok att kunna frysa några portioner. Thomas och Linda har bett om kålpudding länge nu, men jag har inte riktigt haft orken. Nu finns det iaf ett tag.. 😁

lördag 18 november 2017

Höst

Nu är det verkligen mörkt tidigt på dagen, det känns som man tänder lamporna redan vid tre-tiden. Lite mysigt iofs, levande ljus på bordet och lyktorna tända på trappan gör ju att det blir mysigt ändå.

Var hemma hos Linda igår och fick nya, fina naglar! Hon är verkligen bra på det här, och kommer på nya knep hela tiden.

Så här snygg blev det

Ditte & Citrus vilade i soffan..

...och Ella tyckte det var väldigt spännande.

söndag 12 november 2017

Lite avundsjuk

Linda har gjort upp en lita med önskningar och mål, mer eller mindre (o)uppnåeliga. Det är ett sätt för henne att kunna se framåt och kämpa på, trots sjukdomar. Körkort, lägenhet, och hundarna var några stora delmål, en annan sak är tatueringar. Hon har pratat om att göra en stor tatuering med vargmotiv på sin arm sedan hon var femton.
I veckan gjorde hon första delen, och den är så vacker!!
Hade jag varit några år yngre kanske jag gjort något liknande också.. 😁

Första delen, nästa kommer efter jul.
Den är så vacker, tittar man nära kan 
man se grästuvorna på marken..

fredag 3 november 2017

Vänner

Och som en fortsättning på temat tunga tankar och vänner. 

En del förstår inte riktigt när man berättar att man har bloggvänner. Vänner som man faktiskt bara mött via bloggen. Har i många år följt många bloggar, en del i över tio år. En del av dem följer mig, andra inte. Vi kanske inte kommenterar så mycket, men har kontakt via Instagram, Facebook och/eller Messenger. Precis som i verkliga livet förblir en del bekanta, en del vänner och en del väldigt speciella vänner. 
Som Lotta. 
Jag fick en avisering om ett brev som inte fick plats i brevlådan idag, och blev väldigt konfunderad för jag kunde inte för mitt liv komma ihåg att jag skickat efter något. Var ju tvungen att åka och hämta det - före frukosten. När jag fick se paketet log jag tydligen väldigt stort, för mannen bakom disken skrattade och sa att "Du blev visst glad?" Och det blev jag ju, för jag anande vad det var och ifrån vem..

Lotta, finaste tjejen långt upp i landet, som vet att jag älskar Lillebrors Kolor, skickade en burk "bara för att". Vi har aldrig träffats men ändå så finns det en så go känsla. Lotta, som har fullt upp med fina barn, barnbarn och jobb, men ändå tar sig tid att skicka kolor till mig.
Det är fin sorts vänskap, det! Och helt plötsligt blev det lite lättare igen..

Tack Lotta, det var precis det jag behövde idag! 
Kramar 💗💗💗

tisdag 31 oktober 2017

Igår


Igår fyllde den här fantastiske mannen år! 
Grattis Pappa!💗

Min Pappa...
...och Elisabeth vid deras nya, fina bil!


Igår var också en annan dag



Pappas födelsedag är ljuspunkten på en annars väldigt tung tid, med många jobbiga minnen. 
Från veckorna runt månadsskiften oktober/november har jag förutom det inte många roliga minnen. Flera kära har gått bort runt de här datumen och flera jobbiga händelser har skett.

Det är jobbiga minnen från min trafikolycka för 26 år sedan igår, paniken över att kanske förlora Daniel (var ju i 9e veckan med honom), skräck, smärtor, kaos.. Sedan Backabranden 1998, där en arbetskamrat förlorade sin dotter och en ung granne sitt liv.
Ju längre tiden går, blir det lite lättare - men det är fortfarande väldigt tunga dagar, där separationsångesten slår ner som en stor, hård klump i magen. Men om några dagar mår jag bättre igen, och förhoppningsvis fortsätter det att bli lättare allteftersom åren går.

En stor ljuspunkt igår, var annars att Linda var här och passade hundarna när jag var på träningen. När jag kom hem, satt Daniel i soffan. (Iofs ingen överraskning, han skulle hämta sina vinterdäck för hans leasingkontrakt på bilen går ut nu och han skulle lämna den idag) Det är inte så ofta vi träffas, så jag njuter alltid av varje minut. Vi hade ett par trevliga timmar och jag längtar redan efter dem båda två. Jag är så himla stolt över mina generösa och omtänksamma ongar! 

Men när man mår som jag gör just nu, är det lätt att man grubblar. 
På vad som jag kunde förlorat, på dem och det jag faktiskt verkligen förlorade. På sveken som kom när man inte kunde lika mycket, inte orkade, inte var lika bra längre. På människor som väldigt gärna tar emot, men inte delar med sig. Inte av pengar kanske, men av omtanke, av medkänsla, av hjälpsamhet.
Det blir mycket sorg, besvikelse och lite ilska.

Men också en enorm glädje och tacksamhet för det jag faktiskt har. 
För jag har verkligen mycket att glädjas över. Mina barn som blivit omtänksamma, hjälpsamma och generösa vuxna. Min Thomas, som valde mig trots att min kropp är trasig. Mamma, som alltid fanns (finns!) där, ett telefonsamtal bort. Pappa & Elisabeth, som alltid funnits i bakgrunden. Och de som jag mött på vägen, som finns kvar trots att jag inte alltid orkar. De betyder så mycket mer än de nog förstår.

De här dagarna är väldigt jobbiga varje år. 
Men de är också väldigt bra, för jag värdesätter allt jag har så mycket mer än vad jag kanske gjort annars. Jag har blivit väldigt, väldigt stark mentalt och klarar motgångar och rena elakheter - även om de förstås fortfarande gör ont.
Jag vet vad jag har, jag vet vad jag trots allt kan och jag vet var jag står.
Och att jag oftast landar med fötterna ner när jag faller - mentalt iaf.
Fysiskt blir det alltid med en smärre jordbävning.. 😉😁


onsdag 25 oktober 2017

Fin igen

Sitter hos min goa frissa och får håret fixat. Avkoppling de luxe är det!
Lyx är det också att ha en dotter som är så grym på naglar! 😍

söndag 15 oktober 2017

Saknar

Hittade den här lilla filmsnutten när jag kollade ett gammalt minneskort. Jättekort, men jag tror att det faktiskt är den enda filmen på Dippen och Fred.
Blev alldeles rörd, som jag saknar dem! De har varit borta i 2½ år nu..



Dippen & Fred, våra älskade, älskade gamlingar 💗💗💗

fredag 13 oktober 2017

Tosiga valpar


Häromdagen kom Linda hit, och hon hade med sig två väldigt charmiga små pojkar. En är korsning av shih tzu och lite annat tror jag, söt som socker och vansinnigt snäll. Den andre ser ni här, en liten chihuahuapojk på 5 månader. Ella och Teddy hade precis möts och hade lite svårt att bestämma sig för hur de skulle leka - och vem som skulle leda leken. Det löste sig snabbt, men jag lyckade iaf få den här lustiga dansen på film.. 😁



tisdag 3 oktober 2017

Välkommen Truls!

Grattis Emma och Petter till er fine lille pojke,
och stort lycka till på ert stora, äventyr!


Det här är Truls, Thomas systerdotters lille son ♥

söndag 1 oktober 2017

Tack vare Polisen

Göteborg klarade sig ganska helskinnad genom demonstrationen idag. Tack vare Polisens fina jobb och genomtänkta planering, blev det inte alls så illa som många av oss nog var rädda för.
Stora motdemonstrationer på bla Heden, men till största delen var det vanligt folk där så det blev ganska lugnt. Tydligen hade det blivit en del bråk och kravaller även där och på gatorna mot Korsvägen - men det var långt ifrån så illa som det var väntat. Det var vänsterextremister som försökte attackera Polisen, men de blev ganska snabbt nedplockade. De hölls på kilometeravstånd från nazisterna, och de var väl frustrerade skulle jag tro. Sedan var det några som försökte sätta igång nya bråk utanför Liseberg, men då blev vanligt folk förbannade och gav igen, sedan blev de snabbt bortjagade av Polisen.
NRM´s demonstration blev en tummetott, och knappt det. Några hundra (kanske) som fick se sig besegrade redan vid Focushuset på Gårda - de kom inte ens fram till startplatsen för demonstrationen.. Anledningen var att de inte ville gå de anvisade vägen, utan via Korsvägen och förbi Synagogan. Men de hade ju fått avslag i Kammarrätten, så Polisen släppte inte fram den en meter. Så de blev stående i flera timmar -  sedan fick de snopet marschera tillbaka till ICA Maxi´s parkeringsplats där de startade..

Dagens hjältar är först och främst Polisen, som gjorde ett fantastiskt jobb. Men också de vanliga människorna som gick ut och visade vilken underbar stad Göteborg är.
Och så damen vid Liseberg, som blev så oerhört arg på vänsterextremisterna som kastade sten på Polisen, och skällde ut idioterna efter noter! Vilket civilkurage!

Bilderna är lånade från Göteborgs Posten, och fotografens namn stod inte nämnt.
Klicka på bilderna som vanligt, så blir de större

Poliserna kom från hela Sverige, och var väl förberedda. Vilket grymt jobb de gjorde!

Glada motdemonstranter från Star Wars!
"Chewbacca" är faktiskt en av "mina" gamla innebandyspelare, stor som ett hus, och väldigt snäll.

Längre än så kom inte nassarna. Kan de ha varit 200 st kanske? Långt ifrån de 1000 de sa skulle komma.
Och med tanke på att de inte ens klarade av att komma fram till  startplatsen för demonstrationen, kan de inte vara väldigt nöjd med sin dag. Dessutom blev deras ledare och flera andra anhållna/tagna i förvar
På den här platsen stod de i flera timmar, sedan fick de gå samma väg tillbaka till parkeringsplatsen där de startade n
ågon kilometer bort - och vägen de gick, gick genom ett tomt industriområde...

fredag 29 september 2017

Bävar lite

Det är ganska otäckt faktiskt.

I morgon ska vi spela match i Alingsås. Det är ju bara roligt, och förhoppningsvis får vi med oss 3 poäng hem.

Men förberedelserna är inte roliga. I morgondagens Göteborg måste vi planera för hur en kille i vårt lag ska kunna följa med. Hade det varit en vanlig dag, hade jag hämtat honom halv tolv.
Men vi får ändra planerna. Han bor nämligen exakt där NMR, nazistgruppen som ska demonstrera, ska starta. Polisen har redan börjat spärra av, lappar har delats ut i brevlådorna om vad som gäller för de som bor i dessa kvarter. Spårvagnshållplatsen dras in från kl 10.00, trafiken med bussar och bilar redan kl 9.00.
Min vän ska ta sig ut ur sitt hus trygg och någorlunda säker. Så han får ge sig hemifrån redan vid halv tio, kanske tidigare och ta sig hem till oss. Vi vet inte när de här idioterna samlas, och när motdemonstranterna från bla AFA dyker upp. De är ju inte ett dugg bättre.
Min vän är mörkhyad, och då ska man inte bo där flera hundra, kanske tusen nazister taggar upp för en demonstration som de anser ska gå på helt andra ställen än den de blivit anvisade...

Man önskade ju att motdemonstrationerna kunde bestå av tysta människor i många led, som står med ryggen åt nazisterna för att visa sin avsky.
Eller att alla helt enkelt hållit sig undan demonstrationsvägen så de kunde gå där och skrika & vifta utan publik. Helt ensamma, med bara poliser som kantar deras väg.
Men det är en dröm vi nog inte får uppleva i morgon.
Jag hoppas bara att inte det blir många skadade oskyldiga och poliser.
Om demonstranter och våldsamma motdemonstranter bryr jag mig inte, de kan gott ha det.
Vill helst att de ska låsas in och att man sedan slänger bort nyckeln.

Tänker att det är skönt att de allra flesta ändå är goda människor, som bryr sig om och respekterar varandra.
Utan att bry sig om färgen på skinnet, religion, sexualitet eller härkomst.
Vi tar tillbaka rätten till vår vackra flagga och låter den symbolisera fred, frihet, demokrati, yttrandefrihet, respekt och kärlek.



Önskar alla en god helg! ♥




Hundar alltså

Våra hundar är ju självklart det goaste som finns, med alla sina olika egenskaper. 



 Ditte, som i sin truliga grinighet är den mest tillgivna man kan tänka sig. Sitter nedanför trappan till övervåningen och ylar när husse vaknar - för hon har helt enkelt ingen lust att gå upp och säga hej. På promenaderna går det i låååångsaamt, ända tills man vänder och ska gå hem - då är hon först. Och så självklart om det finns något ätbart - då blir det fart i benen!


Citrus som vid tio års ålder fortfarande vispar runt som om hon vore en valp, hon låtsas vara rädd och undergiven - men det är bara första klassen skådespeleri. En liten kaxig dam är hon, som har koll på det mesta


Och så nytillskottet Ella, som skäller på allt och alla (även om det är mycket bättre nu), tycker allt nytt är läskigt - tom en kruka i trädgården kan bli utskälld om den varit ouppfostrad och flyttat på sig. Men ändå lyckas hon vara tuff och framåt. Hon älskar att mörda foppatofflor, och en av skatungarna börja minsann bli en vän. En liten fotslickare och gosegris är hon också.

 Sova i soffan är skönt. Och kan man inte nå mattes tumme 
(jodå, hon gillar fortfarande den!)...
...kan man ju sova med tuggbenet i munnen.. 😍

Värme

Det har varit några sköna dagar den senaste veckan, med temperaturer upp till 20 grader. Med tanke på hur sommaren varit, får det väl räknas som sommarvärme.. 😉

Thomas började klippa gräsmattan för förhoppningsvis sista gången den här sommaren, och det gick ju bra. I fem minuter. Sedan sa vår klippare oooiiiirrp, oooooiiiirrrp och så var den tvärdöd. Den har tjänat oss väl de åtta år vi haft den, för våra första år i Fräntorp var det tufft att vara gräsklippare. Vi hade vad som brukar kallas för en eftersatt trädgård, med buskar, tuvor, nässlor, tistlar.. Gräs fanns det inte så mycket, mossa desto mer. Men vi tänkte att om vi klipper envist och hyfsat ofta, så kommer nog gräset tillbaka och det andra som vi inte vill ha försvinner. Och minsann blev det inte så!
Vi har ju haft hjälp av ett antal hundar som grävt lite också (väldigt bra för att får bort mossa!)
Hursomhelst, min sambo fick hastigt och mindre lustigt åka iväg och köpa en ny, något vi hade hoppats skulle vänta till våren.
En sådan här stilig blev det, en med sladd den här gången också.



Idag har Linda och jag varit ute på Hyllis och fixat lite. Det är sista veckan och hon har verkligen fått sålt mycket. Ni som inte vet vad Hyllis är, ska veta att det är en himla bra uppfinning!  Man rensar sina skåp och garderober och prismärker det. Sedan hyr man en hylla och en klädstång på Hyllis och åker dit & lämnar det man vill sälja, och åker hem igen. Hyllis säljer dina saker, fixar till i hyllorna och håller koll. Vill man, kan man fylla på med fler varor efter hand. När man tycker att det räcker, städar man ur sin hylla och så sätts pengarna in på ditt konto. Ett fantastiskt enkelt sätt att sälja sina grejor på, istället för att ha ett bord på en loppis där man måste stå en hel dag.

Lindas hylla på Hyllis
Foto: Linda

Till sist!
Grattis till min syster Marianne, som hämtade hem en ny bil idag. Nu ska hon förhoppningsvis ta sig fram på grusvägarna i härrydaskogarna i höst och vinter!

onsdag 27 september 2017

Naglar

Numera ståtar jag med väldigt vackra naglar! Linda har ju älskat allt som har med naglar att göra länge, och har gått hos nagelskulptris i flera år. Men det är dyrt.
Nu har hon tränat ett bra tag på att göra egna naglar, och har börjat våga göra på mig och några i omgivningen. Hon är superduktig, verkligen. Får ta det lugnt, hon är ju sjuk, men att kunna göra det här - och lyckas så bra - betyder ju förstås väldigt mycket för henne.

Titta här får ni se!

Så här snygga naglar har jag idag - cromenaglar minsann! De skifta i grönt, blått och lite lila, helt beroende på hur ljuset faller. SÅ läckra!! 😁😍


lördag 23 september 2017

Kunde inte låta bli

Hittade den här "sur-listan! hos Annika i Reston, och kunde ju bara inte låta bli..
Den är ju lite annorlunda 😊

Obehagligaste jag vet: Att bli instängd, tex göra en MR eller CT. Eller åka hiss - isch!

Absolut inte min killtyp: De som tycker de är Guds gåva till kvinnan, och bara lyssnar till sin egen röst. De som aldrig ser insidan, utan bara skalet.

Äckligaste mat jag vet: Ostron, och sådant som är "slemmigt" i konsistensen. 

Blir arg på: Fördomsfulla människor, som inte ser egenskapen och bemötandet hos andra, utan bara kön, ras, härkomst. Människor som inte kan se andras behov, bara sina egna

Sämsta bok jag läst: Vet inte, brukar inte läsa färdigt om jag inte gillar dem, max 100 sidor - gillar jag den inte då, slutar jag. 

Något som får mig att byta radiokanal: Programledare som skriker, tex när de sitter och ska berätta saker och går upp i falsett för de tycker de själva är så roliga

Sist jag ville ta till knytnävarna: När en man(?) stod och skällde på sin fru i mataffären för hon hade tagit fel märke på såsen...

Sämsta serien jag nyligen sett: Samma som med böckerna -  gillar jag inte första avsnittet tittar jag inte mer

Fulaste plagg jag vet: Jeans där linningen hänger så halva rumpan syns

Äckligaste drycken: Genever

Sämsta karaktär i film eller TV-serie : De flesta i Twin Peaks (den första - den nya har jag inte sett)

Det skriker jag när jag blir arg: Jävlahelvetsskiitfaaan.... 






fredag 22 september 2017

En månad går fort

Rackarns så fort tiden går ibland. Det har varit en del att göra, både hemma och med innebandyn och jag har varit ordentligt trött.

Har fått börja med astmasprayer och allergipiller eftersom det visade sig att jag har kronisk astma och är allergisk mot mer grejor än vad jag visste om. Det kan ju förklara varför jag har varit så himla trött och sliten sedan nyår, varit "tungandad" och sovit dåligt.
Nu kommer jag väl bli ännu tröttare medan kroppen vänjer sig vid medicinerna (har somnat två dagar i rad mitt på dagen, sittande rakt upp i soffan.. 😂) men det ska väl snart vara bättre.

Annars är det trädgård, staket, hundar och innebandy som tar upp all tid. Vi flyttar runt möbler, Linda hjälper till att passa Ella, Daniel & Karin har varit på middag så det är fullt upp! 😀


Den 15 september kom det ett oväder som hette duga. Det började störtregna, åska och sedan kom det hagel, massor av hagel. Stora som lillfingernaglar var de. Som tur var var Thomas hemma, för det korkade igen i stuprören. Han rensade och kånkade hinkvis med hagel - det blev en rejäl hög på mer än 1 x 1 meter och några decimeter hög. Många fick översvämningar i sina källare här, men vi klarade oss bra.


Våra buskar och blommor fick mycket stryk men det finns ändå en hel del kvar att njuta av. Ringblommorna och dahliorna växer fortfarande, och min fina ros har satt nya knoppar! Hoppas att några hinner slå ut innan hösten kommer på riktigt.
Grönsaker och bär har det inte blivit mycket i år. Krusbären blev inte många - och de som kom blev aldrig mogna för skatungarna älskade dem! Har ett par påsar rabarber, och lite vinbär i frysen, och igår plockade jag upp den gula löken. Det blev inte många, och de var små för jag fick ner dem alldeles försent. Mina två (!!) isbergssalladshuvud klarade inte hagelstormen, och vitlöken kom aldrig upp.
Näst år ska jag plantera tidigare och mer, så får vi se.
Vitlöken ska ner i höst, och till våren ska jag nog plantera hallonbuskar i krukor, kanske björnbär också. Tomater måste det bli förstås.
Det är roligt att drömma - men stackars Thomas får nog bygga fler planteringslådor om det ska bli av.. 😂


Ella fick åka bil hem till Linda häromdagen. Det är inte långt, men hon klarade resan dit och hem utan att bli bilsjuk, så nu får vi träna mer och längre sträckor. Förhoppningsvis ska det gå bättre nu. Hon är en liten raring, den här tjejen! Mjuk och go och mysig, lite ängslig och försiktig, men så rolig!
Hon är lite misstänksam mot nya människor, men det släpper efter en stund. Mest ovana tror jag.. 😊

Nu ska hundarna få mat, och jag ska fixa lite inför seriestarten i morgon.

tisdag 29 augusti 2017

Sommarkalas

Meteorologen sa på nyheterna igår att sommaren som varit är den sämsta på 150 år. Och inte har den varit varm, även om det tidvis varit torrt. Max 22, 23 grader kanske. Har saknat värmen men eftersom jag är hemma har jag iaf kunnat njuta av några fina dagar. Tydligen har det varit väldigt svårt att få prognoserna att stämma - och det har ju varit lite trist. Planerna vi gjort efter väderprognoserna har fallit platt varje gång.

Men i lördags fungerade det iaf!
Då hade vi sommarkalas här hemma, vi var 13 personer och ett gäng hundar. Tråkigt nog kunde inte Pappa, Elisabeth och David komma, men annars var alla här.
Jag tog en genväg och beställde ett delikatessfat från Kvantum i Munkebäck och det var väldigt fint. Färskt, fräscht och gott med olika sorter av kött och frukt. Potatissallad och tacopaj ingick också. Jag kompletterade med vitlökssalami, melon, sallad, tomater och bröd - Linda var snäll och gjorde sin jättegoda glutenfria tacopaj. Jag bakade en jordgubbstårta och den blev ok.
Vi fick en väldigt trevlig kväll, med mycket prat och skratt. 😁 
Tack för att ni kom! 💚

Naturligtvis glömde jag att ta kort, så bilder får ni vara utan.

Idag har jag varit och fixat håret, det behövdes. Skulle gjort det och ett tandläkarbesök för två veckor sedan, men då fick jag nackspärr. Nu ser jag ut igen, och är nöjd. 😉

Ikväll blir det nog en slapparstund i soffan. Thomas gör sin första natt, och jag har ingen innebandy. Kanske jag testar att göra fototavlor till trappan?
Vi får se

Kram på er!

måndag 14 augusti 2017

Dagarna rinner iväg

Dagarna försvinner fort känns det som. Jag har inte gett upp hoppet om högsommarvärme än, men den får nog komma snart.. Tror inte termometern har passerat 25 grader en enda gång i år. Haft många fina dagar, men skulle ju gärna vilja svettas lite, lite iaf..

Jag får väl nöja mig med värmen på nätterna. Alltså tempen ute är kanske inte så hög, men när Thomas jobbar får balkongdörren stå öppen, annars försmäktar jag. Har tre små kaminer som väldigt gärna kryper så nära de kan.. 


Citrus till vänster, mina ben i mitten, Ditte till höger och 
lillkaminen Ella tvärsöver... 

Njuter iaf av sommaren som vanligt. Frukost i bersån om vädret tillåter, med en bok eller datorn. Dörren står öppen hela dagarna så hundarna kan springa in och ut som de vill. 

Ella utvecklas hela tiden. Nu har äntligen valptänderna bytts ut, så nu gör det inte lika ont att leka med henne. För tillfället strejkar både Citrus och Ditte för de är löpdeppiga vilket gör att vi tvåbenta råkar lite illa ut. Men det är roligt, hon är så mysig.
Lite annorlunda när det gäller matsituationerna är hon förstås. Det började med att hon satte sig vid matskålen och åt. Nu ser det så här:


Hon är lite tjurig och på sin vakt, för tanterna står vid köksdörren och 
hoppas att  de ska kunna sno lite mat... 😂😍

tisdag 8 augusti 2017

Nu är säsongen igång


Första, riktiga träningen för säsongen 2017/18 kördes ikväll. Ett stort gäng killar spelade innebandy av hjärtans lust, och jag satt på golvet, kollade igenom trunken, tjatade med gubbar och hade det bara bra.
Linda passade hundarna för Thomas jobbar, och vi hade en mysig stund sedan. I morgon kommer Mona på besök, alltid lika trevligt.
Det blir nog en lugn dag, har inte hämtat mig riktigt från nackspärren ännu. Ont i hela kroppen och är sjukt trött. Men det blir nog bättre om ett par dagar. Det är priset jag får betala för att kunna röra mig lite mer igen, det är ju på gott och ont det där.

Nu ska jag ta mina fotpussande och kelsjuka hundar med mig och krypa till kojs!


Här ligger vi till bords när vi äter.  Nja, egentligen bara Ella,
som verkar vara en av de allra tröttaste valpar jag mött - iaf när 
det gäller att äta. Sitta eller ligga är det som gäller!!! 😂😍


Ditte och Citrus tycker det är helt otroligt orättvist att de inte får
lika mycket mat som den lilla. De är väldigt snälla och försöker aldrig ta
hennes mat - men tjura kan man ju göra ändå... 💓😍😂

torsdag 3 augusti 2017

Trevlig kväll, nackspärr och vetekudde

Linda och jag åkte hem till Mona igår för att hjälpa henne med datorn, nytt mobilabonnemang och lämna min surfplatta, eftersom hennes bara slocknade en dag.
Vi köpte med oss räksallad, och hon hade bakat en jättegod paj av vinbär, sur men verkligen jättegod! Ni som känner mig vet att mitt ansikte lever sitt eget liv när jag äter sura grejor, men den här gången höll det sig i schack.. 😉
Väldigt trevligt som vanligt med en massa skratt. Dator fixad, abonnemang fixat - och surfplattan åkte med hem igen för Mona's vaknade till liv igen. Lindas magiska fingrar fixade det! 😁

Under kvällen kände jag hur nacken började knastra, och det ilade i öronen och tänderna. Anade vad som var på gång, och jodå, nackspärren kom som ett brev på posten. Eller som ett skräpmail kanske man ska säga nu för tiden..? Det har varit ganska lugnt på den fronten de senaste åren, men det beror nog mest på att jag varit så stilla pga höfterna. Nu gör jag mer och mer, och nacken protesterar oftare och oftare. Och det är ju inte bara nackspärrar utan huvudvärk, synbortfall, yrsel och de motoriska problemen blir ju också värre, liksom trötthet och generell värk.
Man glömmer bort sig ibland, och gör kanske lite för mycket.
Nåja, jag fick bruk för min goa vetekudde igen. In i micron, vira runt med frottéhandduk, lite smärtstillande och så i säng. Lite försiktigt stretchande under natten och själva låsningen är i princip borta. Ont gör det, men jag kan ju iaf röra mig.
Skulle handlat, men det får jag göra i morgon eller på lördag, det går inte att köra bil - eller iaf undviker jag det så mycket som möjligt. Dumt att köra i storstadstrafik när man inte kan vrida på huvudet.. 😎

Nu ska jag vila lite, förhoppningsvis kommer Bästa Anne hit en stund efter jobbet. Det är alltid lika roligt att träffa henne!

onsdag 26 juli 2017

Jaaaa!

Vår lilla krokodil har tappat två hörntänder! Vilken lycka - nu blir livet lättare för ömma händer och hälsenor! 😂💗 Bara den som har haft en tuggsugen valp, vet hur skönt det är när de behagligt rundade tänderna dyker upp..



tisdag 25 juli 2017

Staket, sommar & shopping

Sommaren fortsätter sin gilla gång. Ännu så länge har vi inte haft någon högsommarvärme, men ganska hyfsade dagar ändå med runt 20 grader. Men visst hade det varit skönt om det blev lite varmare och fler soldagar.

Veckan som gått ha varit skön, har fyllt frysen med kycklingcurry, kalops och köttfärssås. Annars inga stora utsvävelser förutom i fredags när vi var hemma hos Ronny & Annika och fick grillat. Jonas & barnen var ner från Stockholm, och Christer, Jenny, deras pojkar, Tessan, Kent, Emelie och Susanne var med också. Linda var en pärla och passade hundarna, så vi fick en väldigt trevlig kväll.
Daniel och Karin har åkt till Fårö på några veckors skön ledighet - de skickade den här bilden på Snapchat  😁


Thomas fortsatte med att bygga på staketet. Nu håller Ella på att lära sig hur man gör, så han får kanske lite hjälp.. 


Mina goda sommarfrukostar fortsätter jag med. Det finns inget som är så gott som färska jordgubbar i yoghurten och en skorpa eller två till kaffet i bersån.


Idag åkte Linda och jag till Frölunda Torg och mötte upp Mona. Hennes mobil hade gått sönder, och eftersom hon inte har någon fast telefon längre, måste hon ju ha en ny. Hon hade kollat in mobilen Kent precis köpt, och blev väldigt förtjust i den. En Doro, med stora knappar och vikbar. Hon var aldrig riktigt förtjust i smarttelefonen, men den här blir nog bra.
Jag gjorde gjorde ende på nästan hela mitt presentkort, köpte flera par skor, ett par trädgård/mys jeans, ett par lite snyggare jeans och en t-shirt. Och en vaxduk till det runda bordet i trädgården. Ett par skor till Mona blev det också.
Sedan fikade vi på Jerkstrands, där Linda kunde få en lika god macka som mig. Där fick vi igång den nya mobilen, så nu sitter nog Mona hemma och grejar.. 😍


En fin dag, som avslutades här hemma i soffan med hundarna snusande runt mig. Thomas jobbar sin andra natt. I morgon blir det nog en slappardag, det skulle bli skapligt väder tror jag .

Livet är skönt!

söndag 16 juli 2017

Överraskning

 Karin, denna underbara tjej, hade ordnat en överraskningsmiddag för Daniel på Heaven 23, högst upp  Gothia Tower 1 på hans födelsedag i fredags. Det har varit mycket hyschhysch och smsande mellan framförallt Karin och Linda, som har samordnat alla meddelande och gett oss förhållningsorder. 😄
Och det blev fantastiskt bra!
Daniel trodde att han hade bjudit in sig till sin pappa, som förstås var med på noterna. Jag beklagade förstås att vi inte skulle träffas på hans stora dag och vi bestämde att vi skulle ses innan de åker till Fårö. 😂

Karin kidnappade Daniel när han skulle gå till bilen, på med ögonbindel och så iväg. Enda missödet var när Karin, som är en professionell ledsagare, nästan glömde honom i hissen.. Hon kom som tur var ihåg honom innan den åkte ner 23 våningar igen och ledde in honom till bordet, där vi satt tysta som möss.  När vi började sjunga fick an av sig ögonbindeln och han blev nog ganska tagen.
Det var början till en väldigt trevlig kväll, med god mat & dryck och väldigt trevligt sällskap förstås!


I taxin


Bildcollage från Linda med bilder som vi tog under kvällen.


Vår rara servitris hjälpte till att föreviga kvällen



Daniel gjorde också sitt bästa! 😁

fredag 14 juli 2017

Grattis älskade Daniel

I dag för 25 år sedan föddes min fine son.
En kärleksfull kille som har retat gallfeber på sin stackars mamma, 
skrämt slag på mig, busat, gosat och som jag tillbringat många, roliga, härliga timmar
med på innebandyplaner och i bilen till och från sporthallarna.

Älskar dig så mycket! 💗💗💗



Den här bilden har jag lånat av Daniel och Karin
Älskar den, den är så vacker!
Och de är så fina, båda två!

Fint födelsedagsfirande

Det började redan på min födelsedag när Linda dök upp med en underbar blomsterbukett och en chokladkartong. Vi hade bestämt middag dagen efter eftersom Thomas jobbade, men jag blev ju förstås väldigt glad.


I söndags kom Linda tillbaka, tillsammans med Mona, Daniel och Karin. Vi åt en god gryta och avslutade med ett gott bakverk som det var flera år sedan jag åt sist, nämligen Edith´s vinbärskaka. En sanslöst god kaka gjord med sockerkaksbotten och en topping av maräng med färska, röda vinbär. Linda, denna underbara dotter jag har, hade bakat den, och vi rensade formen helt - så god!

Fin present fick jag av familjen, ett stort presentkort på Frölunda Torg (Som jag redan nallat på!) Och det var verkligen hela familjen som hade samlat, ni är så fina!


Vi hade som vanligt en väldigt trevlig kväll som gick alldeles för fort!
I veckan som gått har Thomas byggt på staketet, vi har fått hem en ny omgång virke så nu kan han fortsätta med den sista biten. Vi har organiserat om trädgården, tagit bort massor av kompostgaller, flyttat ställningen och röjt. Äntligen börjar trädgården och utsidan bli lika fin som vi har fått det inomhus! Så glad att äntligen få lite blommor och krukor på plats.

Visst blir det fint? 😄




Och så måste ju en ganska sömnig Ella vara med också!