lördag 29 december 2007

Idrott är farligt!

Iaf för nerverna och rösten. Och iaf när man är på sonens innebandymatcher. Eller på Frölundas hockey... ;) Sonens hemmamatcher är ok, då sitter jag ju oerhört neutral i sekretariatet och på bortamatcherna måste man ju uppföra sig. Så där sparar man ju rösten, lite...
Så man får ju ta ut allt på på hockeyn, vilket jag och 12043 andra gjorde igår. Härlig stämning på Scandinavium! Och kul att se vilken fart det var i laget, längesedan man såg det! Ska bli spännande attt se hur det går i morgon!



Stridslysten idag

torsdag 27 december 2007

Det går så fort!

Och så var julen redan över. Konstigt att man blir lika förvånad varje år! Även om vi inte gjort så mycket, varken i matväg eller julklappsinköp, är krävs det ju ändå en viss planering och uppladdning. Det är som när man lagar middag - man handlar och står vid spisen i timmar, och sen äts det upp på tio minuter.

Vad är det starkaste minnet i år? Nja, det måste nog vara njutningen av att äta mammas sillsallad, parfymen jag fick av min goa familj och när Sambons systerdotter, 19 år, öppnade paketet från sin bror. Hennes min och den mycket avmätta tonen i ordet "Jahaaa?" måste upplevas och framför allt broderns otroligt engagerade, roliga och envisa förklaring varför ett USB-minne på 4 GB var den absolut bästa julklappen hon någonsin fått. Man måste nog ha träffat dem för att få bilden, men jag lovar, det var något av det roligaste jag varit med om - när det gäller julklappsutdelning iaf.

Sitter just och tittar på en brittisk komediserie - Skenet bedrar. Den handlar om den viljestarka och "wannabe Lady" Hyacint Bucket (enligt henne uttalas det Bouqét), hennes stackars man Richard, den ständigt ömhetstörstande systern Daisy och den sluskige svågern Onslow, den karltokiga systern Rose och deras senile sexgalne far. Den är sanslös rolig!

Imorgon är det hockeydags igen! Ska bli spännande att se om Roger Melin kan få lite jämnhet i matcherna. Idéerna han har så här långt matchar ungefär det vi pratat om hemma: sätt in Michael Holmqvist som center, få igång ett snabbare och rörligare backspel, kör zonspel istället för man mot man. Frölundaspelarna (många iaf) är ju ganska små, snabba och tekniska så det passar nog bättre. Hehe, man kanske skulle bli tränare... ;) Nåja, det ska ju funka oxå, vi får väl se.

I vilket fall så ska vi till Scandinavium i morgon - skitkul!


Seg idag

onsdag 26 december 2007

Mitt i julen

Sitter och slötittar på Da Vincikoden, har sett den förut och läst boken oxå. Men som vanligt på juldagen finns det inte mycket att välja på tv'n.

Haft en mysig jul så här långt.
Efter att ungarna varit hos sin pappa ett par timmar åkte vi till Varberg, Mamma bjöd på julmat som vanligt. Syrrora var där, men systersonen är hos sin pappa.
Hon är världens bästa julkock, min goa mamma: Mammas sillsallad, Jansson, aladåb ala mormor, köttebullar, brunkål, rödkål, prinskorv, grynkorv, köttkorv, julkorv både stekt och kokt (Testa att steka den, skitgott!!!), dansk korv, skinka, sill, vörtbröd med russin, julost, ris ala malta och saftsås, klenäter, struvor och säkert något mer som jag har glömt... Mmmm, så gott! Det mesta är hemlagat, tillochmed en av sillinläggningarna - trots att mamma inte smakar på sill själv. Längtar redan till nästa jul - även om man just nu känner sig som en uppblåst jagvetintevad.
Vi rastade alla sju hundarna, delade ut julklappar och kopplade av en stund mellan mat och efterrätt, det skulle ju aldrig gå att få i sig allt på en gång... ;)
Vi lämnade Varberg vid halvåttatiden eftersom vi skulle till Svärmor en stund oxå. Lika trevligt som vanligt. Svägerskan var förståss där med sin familj. Hennes son och hans sambo är hemma på besök några dagar. De bor i Stockholm nu och jobbar som poliser båda två. Jättekul att tträffa dem, det blir inte så ofta.
Vi stannade till mittinatten, tiden bara rinner iväg när man har roligt!

Idag har vi bara tagit det lugnt. Körde Dottern till pojkvännen på förmiddagen, var ute och gick en sväng med hundarna och sedan har det bara varit vila. Det enda jag gjort sedan var att gå och hämta pizza, som vanligt kunde varken Sambon eller jag bestämma oss för vad vi skulle äta förrän vid åttatiden. Ställa sig och steka kyckling i ugn var lite i senaste laget då... ;) Så jag slapp kökssysslorna helt - härligt!
Sonen tog moppen till pappa idag. Han och hans syster kommer tillbaka på nyårsafton igen. Nåja, Dottern är säkert redan i Härryda igen då, hon ska ju förståss fira med pojkvännen. Sonen ska vara med kompisarna, det blir hans första "riktiga" nyår - utan morsan...
Som kommer sitta hemma och bita ner naglarna till armbågarna av nervositet! Smällare, tokdårar och annat och mina ongar på två olika håll och jag utan bil och Sambon jobbar och jag har ingen koll och isch vad jobbig jag äääär!

;)


Känner mig som en uppblåst pösmunk idag

lördag 22 december 2007

Jullovet har börjat!

Åh, så skönt, tre lediga veckor, ingen väckarklocka som ringer!

Nåja, jag har ju mina tre fyrbenta väckarklockor förståss. När klockan är halv nio, senast, vill de gå ner occh lägga sig på soffan i en halvtimme, sen är det frukostdags. Då pratar de i kör: Fred "pratar" faktiskt och fnyser, Ditte gnyr och piper och Citrus, den lilla knäppkängan, försöker härma dem båda så gott det går. Ingen idé att försöka stänga öronen - de ger sig inte. Efter snabbt intagen måltid är det soffan som gäller igen - efter en liten runda på gräsmattan.

Men visst är man bortkämd! Sambon går ut med dem sent, efter tolv oftast, så de är inte speciellt intresserade av promenad före halv ett, ett på dagen. Hehe, regnar det vill de inte går ut då heller - då måste man faktiskt dra ut dem. Det är en rolig syn, tvåochenhalv Cairn som står misstänksamt i dörren och tittar ut. Sedan backar de, Fred först, och vänder in igen. :D Snacka om små divor...

I morgon ska jag ut och trängas med alla andra som är sent ute med klapparna. Det mesta är klart, men något paket till ungarna får jag fixa. Lustigt - i flera år har de bara velat ha kuvert, nu vill de ha paket oxå. De har fått varsin julklapp i förskott, Dottern har fått jättesnygga stövlar (isch, dyra) och Sonen fick köpa den jacka han ville ha trots att den var dubbelt så dyr som tanken var. Så det fick bli lite julklapp också. Snygg är han i den, och mycket nöjd blev han. Men nu ska jag hitta några smågrejor till dem och Dotterns pojkvän. Sen är det klart, puh så skönt!

Julafton ska vi fira först hos Mamma, och så avslutar vi hos Svärmor senare på kvällen. Det ska bli mysigt, mammas julmat är något man längtar efter hela året, och det är alltid lika trevligt hos Svärmor. På juldagen ska ungarna till sin pappa, sedan kommer de tillbaka på Nyårsafton. Egentligen skulle de vara hos honom då, men eftersom de vill vara med pojkvän och kompisar, tyckte han att de kunde vara hos mig istället - han och hans sambo "hade andra planer". *Suck*, han förnekar sig aldrig. Att han skulle kolla med mig först fanns inte i agendan...
Äsch, det spelar ingen roll, jag är ju hemma ändå och Sonen kommer säker inramlandes med ett gäng kompisar. Sambon jobbar natten, så det blir tv och förhoppningsvis en god bok, tillsammans med ett glas vin och lite choklad.
Helt ok!! :)

Har klätt granen ikväll tillsammans med Dottern, medan Pojkvännen satt och sög på en isbit. Han har piercat tungan idag, och har nog lite ont. Men han är ju MAN, även om han bara är 18 år, och då lider man ju i tysthet... ;)
Granen blev fin (STOR!!) och kvällen mysig. Nu har de gått och lagt sig, och Sonen tittar på en film han laddat ner. Sambon jobbar en stund till och jag tittar på Judge Deed.


Njuter av livet idag

onsdag 12 december 2007

Andra dagar...

...känns det ganska ok, även om värken slagit till lite väl mycket den sista tiden.

Var på "inte-julbords-middag" med styrelsen igår. Åt en mycket god spansk pasta med kalv, en väldigt god och välkryddad tomatsås med vitlök. Sedan blev den Spansk Creme Brulé, jättegott! Desserten var lite annorlunda än den brylépudding vi brukar servera, inte lika söt, flamberat socker ovanpå och ingen karamellsås. Gott, spanskt rödvin serverades till. En mycket god middag mao!
Sedan tycker jag inte riktigt om det här att gå ut på middag på föreningens bekostnad, men ännusålänge är jag nedröstad när det gäller det. Tycker vi kunde göra något trevligt här i stället, till betydligt mindre kostnad. Framförallt nu när vi höjde medlemsavgiften med 4,5%...

Var hos en av medlemmarna idag. Hennes man gick bort för ett tag sedan, och jag kände att jag ville ge henne en blomma. Det är en otroligt mysig, glad och pigg liten kvinna. Jag trodde hon var i mammas ålder, men hon är 11 år äldre, 81 år! Helt fantsiskt, ingen kan ana det när man ser henne! Hoppas jag får vara lika pigg och glad som hon, när jag kommer upp i den åldern!

Apropå pigg, var just inne hos Svägerskan en snabbis. Skönt att se henne så mycket piggare. Hon är nog långtifrån bra, men ändå, mycket mer energi i rösten och glimten fanns i ögat igen. Härligt!

Pratade med veterinären idag. Vi funderar på det här med att kastrera Fred. Av flera anledningar - att han inte ska må så dåligt när tjejerna är i för- och efterlöp, att kunna ha dem hemma även när de löper och sist men inte minst slipper man ju eventuella prostataproblem. Han börjar ju komma upp i åren och vi avlar ju inte mer på honom. Sambon har varit väldigt negativ till det förut, men nu var det faktiskt han som förde det på tal.
Hur som helst, hon berättade lite om den kemiska varianten, där det nu finns en ganska ny metod som sker med hjälp av ett chip. Enligt henne ska den funka likadant som kirurgisk kastrering. Dvs signalerna till hjärnan blockeras så testesteronproduktionen stannar av helt. Hon visste inga andra biverkningar än de som blir när man opererar, och de skiljer sig mycket från individ till individ. Fnderingarna är nu om vi ska testa den kemiska och om det fungerar bra, och Freddan mår bra sedan operera honom. Vi får väl se vad vi gör, men en sak är säker - det får inte påverka honom negativt, isf blir det inget.

Det var det för idag.


Värkbruten, men glad idag

söndag 9 december 2007

Vissa dagar...

..känns jobbigare än andra.

Har ju varit med i bostadsrättstyrelsen i flera år. Egentligen är det inget jätteroligt jobb, det är mycket tjat, folk ringer ju alltid på kvällar och helger, men det är också ganska stimulerande att kunna ta del av vad som händer, att känna att man gör någon nytta i området. Många gånger är det lite extra kul, när andra medlemmar visar att de uppskattar det man försöker göra, eller inte uppskattar för delen. Det är ju över 200 lägenheter i föreningen, och ofta 200 x ? olika uppfattningar om hur saker och ting ska vara. Det blir många givande diskussioner och samtal, och man får många nya, trevliga bekantskaper.
Men så händer det som hände ikväll. Strax efter kl 20 ringer det på dörren, och en av grannarna i samma länga som jag bor i, ber (hm, ganska uppfordrande) att jag ska komma ut och titta på något. (Eftersom jag känner personen sedan 17 år, vet jag att han kan vara lika trevlig som otrevlig, allt beroende på flytande intag...) Frågade vad det gällde , men han sa att han ville visa mig det, det skulle bara ta fem minuter. Ok, jag tog på mig jackan och gick med ut i regnet (heldumt, jag vet!) .
Vi gick runt på baksidan, och det visade sig att han ville visa mig några fula, djupa bilspår i gräsmattan utanför häcken (hos hans granne), som har funnits där ett tag. Han frågade vad jag som styrelsemedlem tänkte göra åt saken. Jag kom inte längre än att egentligen är det inte mycket jag personligen kan göra som inte han kan göra själv, marken tillhör nämligen kommunen och inte föreningen.
Sen var det kört. (Till saken hör att mannen i fråga hör till 40-talisterna och har åsikter av den fördomsfullare sorten med en mycket låg syn på kvinnor i allmänhet och kvinnor som svarar emot i synnerhet. Även invandrare hör till dem som han inte gillar OCH så medlemmar av styrelsen... ) Kanske det kan förklara det han sa sedan. Det gick i stort sett ut på att en del skulle fundera över på om hon passade för sitt jobb, att folk skrattade åt en del, att jag inte gjorde mitt jobb (han hänvisade till ett samtal för någon vecka sedan, när jag gav honom namn till några som kan hjälpa honom med ett annat problem) eftersom jag inte gjorde det han ansåg att jag borde göra, att han visste minsann vad jag går för, och jag kan gott göra sådant eftersom jag ändå inte gör något på dagarna osv... Ganska rörigt även om han själv ansåg att han var mycket klar och bestämd och verkligen inte uttalade sig om mig som person för vi umgås ju inte... Men han vet vad jag går för ändå. *suck*
Efter en halvtimme gick jag in, jag var trött på att bara få en massa personliga påhopp, oavsett vad jag svarade på hans påståenden. Då ansåg han att jag smet för att jag inte hade något att komma med. Men jag hade redan sagt till honom att det inte är stor ide att prata med någon som inte lyssnar. Utan resultat, förståss.
Så när jag stängde dörren stod han fortfarande och "föreslog" att jag skulle fundera över om jag passar och är kompetent nog för "mitt jobb i styrelsen" bla eftersom jag har vissa problem ibland när jag pratar pga mitt handikapp.

Sådana här dagar känns det väldigt mycket som att: Nej, nu skiter jag i det här. Jag vet att han är en stor supande, snackande idiot, men ibland spelar det ingen roll, det gör ont iaf. Jag får lite drygt 9000:- före skatt (knappt 5000:- efter) om året, och då ska jag betala alla tfnsamtal både fasta och mobila, papper, skrivarbläck och annat material, sitta på möte i snitt en gång i månaden, ta emot larmsamtal från SOS-alarm, sköta fördelning av p-platser, garage, lokaler, moped/mc-platser, skriva och dela ut (får jag hjälp med) föreningsbladet, medverka på städdagar, trivselkvällar, finnas till hands på telefon. Det blir ingen hög timpeng.
Och det är faktiskt inget jag bryr mig om i vanliga fall, jag har valt att ta emot förtroendet jag fått av övriga medlemmar. Men i dag gör jag det. Faktiskt. Väldigt mycket.

Usch det känns som jag spyr riktigt mycket galla över den här mannen, kanske jag skulle skriva lite mindre om vad jag tycker om honom. Men å andra sidan, varför? Jag säger ju inte vad han heter eller var han bor eller var han inte jobbar längre eller vilket lag han tränar eller vilket sport.. ;/

Han skulle bara veta hur illa jag tycker om vissa saker i nämnda styrelse, och hur glad jag är för de nya personer som kommit in. Hade inte de och Svärmor varit där, hade jag slutat på stört...
Familjen tycker att jag ska göra det iaf, de blir väldigt frustrerade när sådant här händer, eller efter vissa styrelsemöten och samtal med en Person.

Men det är ju mycket som är bra också, även om det inte känns så just nu.

Jag älskar ju min Sambo och barnen, och de mej och de stöttar mig alltid, även om jag är dum.
Vi är äntligen nästan friska efter den senaste höstinfektionen.
Har satt upp julljusen, och strukit nästan all stryktvätten, och käkat blåbärspaj.
Pappa och hans fru har kommit hem från en månads bortvaro.
Sonen verkar klara sig bra i skolan, Dottern också och hon har dessutom inte haft någon uvi på över en månad (Ta i trä!!).
Vi ska fira julafton hos mamma först, med massor av god mat, sen avslutar vi hos Svärmor - ungarna är hos oss i jul!
Ditte kommer snart hem efter löpperioden och Citrus är äntligen rumsren nästan... ;)
Jag har ett par skitbra böcker att läsa, och Harry Potter filmer att titta på.
Svägerskan börjar bli bättre efter sin svåra behandling, och min morbror kan prata med hjälp av en strupmikrofon, eller vad det nu heter.
Och en hel del annat bra oxå...

Så egentligen är det ju jäkligt bra!



Lite ledsen ikväll - ändå

söndag 21 oktober 2007

Hm...

..är visst riktigt dålig på att skriva - det är nästan en månad sedan sist. Mycket och inget har hänt sen sist, om man säger så.


Innebandyn har gått igång för fullt. Sonen spelar och tränar för fullt - tre träningar och en till två matcher i veckan. Laget tar en del tid, har precis gjort klar matrikeln och kollat att alla betalt medlemsavgifterna. Men det är kul - inga fritidsbekymmer iaf.
Dessutom är det ju hockey, någongång i veckan blir det besök på Scandinavium. Vilken härlig stämning det är. I morgon är det dags igen - Brynäs hemma. rammelbuljong på gång!! :D

Ikväll är det styrelsemöte i brf. Hoppas det går fort, har ingen lust att sitta där i timmar. Hoppas Någon är på gott humör idag, annars blir hela kvällen förstörd. Förstår inte hur människan fungerar, helt omöjligt att föra en vettig dialog med henne. Hon och X-et är väldigt lika, de lyssnar inte utan bara fortsätter på sitt gna inslagna spår i evigheter.

Apropå honom ja, nu är Dottern hemma igen. Det hade visst slagit slint igår, han hade varit förbannad på något redan när hon kom (hon har varit hos pojkvännen sedan i torsdags). Han gillar inte pojkvännen, vet inte om han känner sig utkonkurrerad. I vilket fall skar det sig ordentligt, så jag fick åka och hämta henne. Hon var ledsen, men samtidigt inte speciellt förvånad - det är ju inte första gången precis.
Dottern kom hem från skolan, tror att hennes UVI har kommit tillbaka igen. :( Det är femte gången iår, nu måste Vårdcententralen ta tag i det. Om vi nu bara får en tid, förståss. Har försökt att ringa flera gånger men kommer inte fram. Och åka till Axxess-akuten är ingen idé, de kan j inte remittera vidare, eller göra utredning på vad det är som strular.

Annars är det bra! ;D Lite trött, bara. Vi hade en liten valpträff med de minsta valparna för en vecka sedan. Skitkul att se hur fina de är och hur bra mattar och hussar tar hand om dem! Full rulle i ett par timmar, Citrus var helt knäckt på kvällen.

Svägeskan är inne på sista behandlingsveckan nu. Hon hade blivit uppskrämd av en nybakad sköterska inför behandlingen, och svärmor hade inte kunnat lugna henne. Men det blir nog bra, det finns inget annat alternativ... Efter detta är det "bara" att vänta några månader till såren har läkts och svullnaderna lagt sig. Sedan ska de göra en ny magnetrönten för att se hur behandlingen fungerat. Det blir en tuff väntan...

Nu ska jag dammsuga, hela undervåningen är full av inblåsta löv. Sedna är det dags för ett inspelat avsnit av Heroes!



Något frustrerad idag

fredag 28 september 2007

Just nu..

..skulle jag vilja ha fler dagar i veckan. Tycker inte jag hinner med alls. Det händer nog för mycket, på för många håll, kanske. Men sånt är det ju ibland...

Igår var Sambon och jag på Scandinavium - årets första hemmamach för Frölunda Indians gick av stapeln. Vi har unnat oss seriebiljetter i år, så nu ska det bli mycket hockey! Skitkul, vi är ju inbitna hockeyfans båda två (även om älsklingen är det liiite mer, och liiite mer, eeeh, engagerad både tillröst och själ, om man säger så) Detta är något vi pratat om i flera år, men det är väldigt mycket pengar. Men eftersom vår ev semesterresa nog lär dröja längelängelänge, bestämde vi oss för detta istället. Så nu blir det Frölunda på längden, bredden och tvären - vi har ju Säsongskortet på tv också, hehehe.

Sonens innebandy går igång ordentligt oxå nu, matcherna börjar i helgen. Nu gäller det banne mig att använda finstygnen när man ska sy ihop kalendern med alla aktiviteter, han har tre träningar och en eller två matcher varje vecka. Som ska jämkas ihop med Sambons arbetstider, hundarna, Dotterns aktiviteter och resten... Men det är kul - faktiskt! ;)

Svägerskan kom hem igår efter några dagar på sjukhus. Har fått en sond som hon får all näring och vätska genom. Det verkar som hon hämtat sig lite, lite fysiskt, men psykiskt tar det hårt nu. Hon vet ju att det kommer att bli värre, och den vetskapen är tuff när man har det så svårt som hon har det nu. Svärmor stöttar henne, hon vill inte ha någon annan i närheten (förutom sin man och dotter förståss) med sin mamma kan hon slappna av lite. Jag försöker stötta upp Svärmor istället, det funkar bäst så. Vi börjar få vanan inne hon och jag.. :/

Min morbrors operation gick bra, meningen var att skulle få komma hem efter tio dagar. Men efter snart sex veckor ligger han fortfarande kvar på sjukhuset. Han fick nekros efter operationen, så nu åker han mellan Sahlgrenska och Östra två gånger varje dag för att behandlas i tryckkammare. Hoppas han tillfrisknar snart!

Men tankarna flyger åt många håll när det gäller alla sjukdomar familjen drabbats av de senaste två åren. Även om det är och har varit jobbigt, blir de flesta friska och åtminstone någorlunda återställda. Det är fantastiskt att det finns så mycket kunskap att man kan bota (helt eller delvis i a f) så många, svåra sjukdomar. Forskningen må vara dyrbar, men när man ser sina nära drabbas är man oerhört tacksam för dem som forsätter attt hitta bot, trots nederlag och stora kostnader.

Hm, blir visst lite melankolisk igen. Egentligen borde jag inte det, det går ju åt rätt håll. Är väl trött...

Stackars Sambon är nog mer än trött när han kommer hem om en stund. Han valde ju bort sovstunden mellan skiften igår för hockeyn, och idag på förmiddagen fick han inte sova eller efter nattskiftet. Snickarna gick loss för fullt just på väggarna mot vårt sovrum - jösses, jag trodde en stund att de skulle komma in genom väggen! Hundarna klarade det bra, konstigt nog, blev bara oroliga när jag gick in i duschen. Sedan sov de lugnt på soffan, trots bankande och underliga ben utanför fönstret.

Har försökt spara ner massor av foton och dokument på dvd idag - datorn kommer förmodligen att paja närsomhelst. Fläkten har lagt av, och när jag ringde den tekniska supporten, sa de att jag ska återkomma när jag gjort backup - innan dess ville de inte ens prata om ev service... Tetigt, jag trodde man skulle lämna in den med en gång..? Men jag får väl ringa på måndag igen. Inget kul, allt ska ju skötas via nätet idag, så man blir ju ganska handikappad när datorn kraschar. Men vi behöver iofs ändå formatera om den, det är en del konsigheter med vissa program som inte fungerar.

Nu är det iaf dags att stänga av burken för dagen, ska läsa en deckare istället :)

Datatrött idag

onsdag 26 september 2007

Veckorna...


En dansk höna


...rullar på fort nu. Tycker inte jag hinner med riktigt, kanske är det mest mentalt orken inte räcker. För roligt har jag - Citrus, valpen, är i busar runt hela tiden och lockar ständigt till nya garv, innebandyn är i full gång (till helgen börjar matcherna), Biblioteket fungerar jättebra nu när Ismet är där och här hemma är det lugn och skönt. Sonen är äntligen frisk från sina förkylningar och kunde börja träna igår - gissa om han var glad! Dotterns uvi har gett med sig och hon mår mycket bättre.

Dottern och jag var på Ikea i eftermiddags. Hade en mysig stund, käkade (inte så gott...) fikade (morotskaka - mums!!!) och tittade runt en stund. Hon vill ändra sitt rum - igen - och då behövs det färg och möbler.. Men det får nog planeras ett tag till medan ekonomin fixas till - det som önskas kostar en del, förståss. Men fint blir det säkert när det en gång blir gjort!

Imorgon är det äntligen dags - Sambon och jag ska för första gången utnyttja våra säsongsbiljetter! Frölundas första hemma match spelas mot Luleå, det ska bli skitkul!

Den danska hönan kräver kanske en förklaring. Dottern, mamma, svärmor och jag tog en utflykt till Danmark för ett tag sedan. Vi hade en skön dag och Dottern tog en del kort. Hönan bor på Ravngården (ravn = bärnsten), där de säljer smycken och en massa annat gjort av bärnsten. Vi var oxå vid Mårups Kirke, en liten 1200-tals kyrka som hastigt närmar sig klitbranten. Det lär nog inte dröja länge innan den rasar ner i havet.

Mårups Kirke



Branten nedanför staketet vid kyrkan - här bor det svalor...




Så här högt är det - man hisnar!

Längtar till danska västkusten idag

fredag 21 september 2007

En chockartad...

...start på dagen blev det idag när Dottern ringer mig och gråter. Till sist förstod jag vad hon sa, och det var inget bra. Hon hade varit på toa och det droppade blod från ett ställe som det absolut inte ska droppa från. Mitt hjärta stannade nog nästan - men lyckades hålla mig lugn ändå. Fick reda på vad som hänt, ringde Sjukvårdsupplysningen, som sa att vi skulle direkt upp till Sahlgrenska. Fick väckt Sambon som låg och sov, vi åkte och hämtade Dottern (hon är oss pappan denna vecka) och åkte upp.
Blev ju inte lugnare när personalen rödflaggade henne (prioritet ett). Men när hon berättat lite till vad som hänt, och personalen kollat de vitala värdena, kände jag mig lugnare: Men det var lite jobbigt att de inte prioriterade ner henne.
För att göra en lång dag kort, det är tackolov "bara" ett kärl som brustit en dm in, konstaterade läkaren efter en undersökning i de bakre regionerna. (Stackars Dotter, det gjorde ordentligt ont). Han tror att det kan bero på att tarmarna är lite påverkade efter alla antibiotikabehandlingar sista året. Hon fick förlängt recept på antibiotika förresten, hennes UVI är inte utläkt ännu. Men trots allt, alla viktiga värden är bra - hjärta, lungor, njure, lever, och blodvärden var ok.
Nu ska jag lägga mig på soffan och bara andas en stund. Att vara lugn utåt, när man känner sig pytteliten inuti är jobbigt...

Tacksam idag

måndag 17 september 2007

En ganska...

..lugn dag har det varit idag. Dottern kom iväg till praktikplatsen, Sonen hade ledigt och stack iväg med kompisarna för att lana, Sambon jobbade. Tog några promenader med hundarna förståss (det blir inga långa när valpen är med), tvättade och klarade av några tfnsamtal. Sedan kunde jag faktiskt lägga mig på soffan med en deckare, så skönt!

Ungarna gick iväg till sin pappa i eftermiddags och ska vara där en vecka. Det blir väldigt tyst när de inte är här, har fortfarande svårt att vänja mig. Eller nja, vant mig har jag ju förståss gjort efter tio år, men jag tycker det är lite svårt att koppla av. Det har väl varit för mycket strul och osäkerhet genom åren för att man ska kunna känna sig säker på att de inte står utanför dörren efter ett par timmar igen.

I morgon ska jag ha syrrans jyckar här, fullt ös blir det då. Ska lämna Dippen till henne senast på onsdag, den lilla damen har börja löpa. Och vi ska inte ha fler valpar iår! ;)

Fick reda på av kanslisten på FIBK att jag får gå Blockettan, fastän jag inte kan vara med så mycket på fysutbildningen. Det var bra, Bulettan är lite onödig att gå, eftersom jag ju redan har gått liknande utbildningar på handbollen. Iofs var det ju längesedan, men jag har ju större nytta av utbildningar som avser ungdomsidrott...
Det känns kul med innebandyn nu. Tränarna är bra att jobba med, och vi börjar få koll på laget. Några slutar, men vi har fått in sex nya så summan blir nog konstant. skönt är också att SOnen uttryckligen sagt ifrån att han tycker det är helt ok att jag finns med i laget.

Nä, nu är det dags för sista prommisen med hundarna, sen hägrar sängen!

Slapp idag

söndag 16 september 2007

Yeeeah...

...Sanna vann igen - gôtt. Nu ryker snart Ludmilas rekord, sa hon - det tror jag oxå...
Annars rullar det på. Dottern har börjat sin praktik. Efter en massa strul, verkar det som hon har hamnat på ett bra ställe - efter en vecka trivs hon jättebra. Sonen börjar hämta sig från ryggskadan och ska nog kunna träna sin innebandy igen. Sambon är frisk och har börjat jobba.
*
Just nu planerar jag inget större - håller mig ledig för att kunna stötta Svägerskan om hon behöver hjälp. På tisdag får hon sista strålbehandlingen, sedan är det en veckas vila för att återuppta behandlingen igen. Två stråldoser om dagen i två veckor till, vila tio dagar och sedan någonslags stavar inopererade som ska sitta i tre dagar. Hon var ute i trädgården en stund igår, och man blir ledsen. Denna starka, energiska människa, så matt och orkeslös. Men hon ska bli frisk, hon ska! Min största uppgift är väl egentligen att finnas till hands för henne och framförallt för Svärmor. Det är precis ett år sedan vi begravde Svärfar nu - hon (vi ! ) hade väl behövt lite lugn och ro nu... Men man får inte alltid det man vill, och vi ska rida ut det här också.
*
Äntligen har Citrus börjat tappa sina tänder! Härligt, det blir inte så smärtsamt att leka med henne snart. Att gå över golvet kan nämligen innebära en valp i byxorna - och nämnda valp är inte alltid så träffsäker - hälsenorna få sig ett och annat bett. Eller, det är kanske det hon är - träffsäker, alltså... ;)
*
I veckan som kommer ska vi får ställningarna på huset, nu ska det målas och bankas minsann. Sambon och jag plockade ner markis och allsköns annan bråte från väggar och altanen igår. Klippte ner en del blommor och buskar också. Nu ska det bli fint, må ni tro! Till våren iaf...
*
*
Längtar efter värmen idag

torsdag 13 september 2007

Kanske det...

man inte ska skriva om glädje på en blogg...?

Hade precis skrivit ett lååångt fint inlägg om att jag inte har skrivit på så länge för det kändes som jag bara skriver när det är trist, olyckligt, grått eller svart och det verkade så tråkigt när jag egentligen är lycklig, glad och positiv nittiofem procent av tiden och egentligen har jag ju skrivklåda.... Hängde du med? Andas...

Sedan råkade jag trycka på fel tangent.

Och så blev det svart. Eller ja, egentligen blev det ju vitt eftersom all text försvann.

Skit oxå

Men vad jag försökte skriva var

Alla mår bra
Jag är lycklig

G'natt


Snurrig idag

söndag 2 september 2007

Skolstartsförkylning..

..har vi drabbats av hela familjen. Urkpåburk, helt enkelt. Sambon har nog drabbats värst, och Dottern, men Sonen och jag har snart hunnit ifatt dem. Attans att det ska vara så här varje augusti! Man har ju helt enkelt inte tid just nu - skolstart i bibblan, styrelsejobb i brf och innebandystart med vidhängande stor cup med massor av arbete. Så, förkylningen lägger vi på hatthyllan och plockar fram den sen... Någongång.... När jag har tid...

Svägerskan ska börja sin behandling på onsdag. Jobbigt. Det är som hon sa idag: Man har ju ingen aning om vad som väntar, mer än att det antagligen kommer att bli obeskrivligt jobbig... Det är bara att ta en biljett och åka med tåget kom vi överens om.
Det lär bli en jävla tid, med mycket oro...

Annars rullar det väl på som vanligt. Fick äntligen grävt upp rabatterna på framsidan, rosorna gav jag upp nu. Grannens katt använder rabatten som toa på vintern och gräver sönder rötterna. Så mina vackra Ingrid Bergman rosor har blivit ledsnare och ledsnare för varje år och nu var det nästan inget kvar. Att få kattägare i stan att inse att utekatter kissar ute är fullständigt omöjligt - deras katter gör bara sina behov inne... *suck* Vilka helidioter det finns! Så katten fortsätter att gräva i rabatter och sandlådor, och vi andra får vackert finna oss i det. Efter ett predjudikat kan man inte göra något åt det juridiskt heller, det är bara hundar man är ansvarig för som ägare, inte katter. Blir så himla förbaskad, bara.

Nu har vi bara vår egen valp kvar (jaja, de tre vuxna oxå!) och det är skönt. Kanske vi kan få igång någon form av pott träning och annan uppfostran nu - kanske... ;)

Nu ska jag hoppa i bädden, trött som sjutton är jag!
G'natt

Tacksam för familjen idag

fredag 3 augusti 2007

Vilken vecka!

Den här veckan har tre av valparna flyttat till nya hem, vi har bara Ludde kvar i 2½ vecka och så Citrus förståss, som ska bo kvar hos oss. Så skönt, kanske jag kan får sova lite nu. Valparna ska få flytta upp i sovrummet inatt, då blir det nog lugnare. Det har blivit mycket fikande och pratande, lite nervöst oxå för man vill ju att valpköparna ska få en så bra start som möjligt. Men syrran och jag har blivit ettt bra team, tror att vi kompletterar varandra bra.

Det har hänt en del sen sist. Inte så mycket kul faktiskt. Jo, älsklingen mår bättre igen, klådan har försvunnit nästan helt och deppigheten oxå. Underbart! Sen har det varit bara regnregnregnregn hela semestern, inte en enda dag som solen visade sig, inte ens en regnfri dag. Jag brydde mig iofs inte, hade fullt upp med valpisarna, men stackars Sambons semester blev helt körd. Men som sag, han mår mycket bättre och det är gott så.

Mamma var här måndag till torsdag, och det var mycket skönt. Hon är en klippa när jag tar slut i kropp eller själ, vilket jag gjorde i veckan. Två ryggskott (ordentliga) på tre veckor, svägerskan fick besked att hennes halsont är cancer (behandlingsbar säger läkarna, men oron har varit/är stor), dottern har haft stora problem med sin pappa och hans sambo, hon sa upp sig från sitt sommarjobb efter tre dagar (fullt förståeligt, men jobbigt), valpöverlämningar och besök hos cancersjuk morbror gjorde att jag fick nästan en mental frysning. Hjärnan slutade att fungera i onsdags, jag stod bara rakt upp och ned och sköljde ett rent glas i nästan fem minuter, tills mamma frågade vad jag gjorde...

Någongång ska jag sätta mig ner och bara inte göra något, inte tänka på något, inte oroa mig för något, inte engagera mig i något, inte bry mig överhuvudtaget i alla fall en timme. Men det får bli någon annan gång.

Egentligen är jag ju faktiskt väldigt lycklig, även om jag inte orkar vara det ikväll.

Det gör för ont idag

fredag 22 juni 2007

Idag...

...har det varit en händelserik dag.
Var med Dottern på KappAhl på Mölndals Bro, så hon fick träffa sin handledare inför praktiken i skolan. Hon var jätteglad när vi gick därifrån, tjejen verkade mycket trevlig, positiv och engagerad. Så trots att hon egentligen ville vara på ett annat ställe, tror hon att det ska bli väldigt bra där. Skönt!
Sedan kom våran Annika! Har inte sett henne på två år så det var skitkul. Bara att få en go Annikakram och få se det goa leendet och höra garvet igen, var toppen! Har saknat henne gôrmycket! Uppskattade enormt att hon tog sig tid att komma en stund, vet hur lite tid och mycket att göra hon har på "semestern".
Valparna och Ditte fick diarre och vi blev lite oroliga, så jag åkte till veterinär Eline med dem. Hon undersökte dem noga alla sex, och kom sedan fram till att det förmodligen var obalans i tarmsystemet. Fick köpa något som heter Zoolac som är någonslags goda magbakterier. Och kors, det har hjälpt redan - allihop är märkbart mycket bättre!
Också min Sambo är bättre, klådan har släppt lite. Jag köpte den nya "mirakelkrämen" Zona till honom. Han har använt den sedan igår, och har redan märkt skillnad. Tänk om!!!! Så mycket vi försökt med under de senast åren och inget hjälpt. Tänk om laxäggsskalenzym(!!) skaulle göra tricket.
Isf HEJA NORGE! Eline = norska, Zoolac = från Norge, Zona = oxå från Norge... ;-D

Glad Midsommar!

Snurrig idag

lördag 16 juni 2007

Så himla skönt...

... att vi tror att vi vet vad problemet med Etthan är - för glupsk och kolik! Han äter så fort att han får det i retur, och sen får han ont i magen. Det hjälper att massera magen har jag märkt, och det brukar ju inte bota något annat än just ont i magen (eller kissnödighet när det gäller valpar, förståss..)
Stamtavlenamnen tror vi är klara oxå, får smälta dem lite. Döper valparna gör vi ju inte förrän stamtavlorna kommer ändå. Men Sambon föreslog att vi ska kalla våran lilla tjej för Citrus - inte alls dumt, faktiskt!

Har haft yrselanfall varje dag, nästan. Det knepigaste var härom natten, när jag vaknade och upptäckte att jag hade ett - väldigt konstigt! Men det har säkert med nacke - ögon - trötthet - stress att göra, bar frågan hur jag ska kunna få vardagen att fungera - det funkar ju inte att lägga sig ner på golvet när man är på Maxi... ;-)

Annars är det väl lugnt. Ungarna är hos sin pappa, nåja dottern är hos pojkvännen. Sambon och jag käkade årets första sill och potäter idag, mumms! Samtalet vi hade häromkvällen lättade på trycket en hel del, mår mycket bättre nu. Borde veta hur det är vid det här laget... :)

Som det regnar, det fullständigt häller ner. Det behövs, för det började bli väl torrt nu. Fast jag hoppas verkligen att det fina vädret kommer tillbaka - snart!

Jag fick en rolig felringning för en stund sedan. Min gamle vän från fd jobbet skulle ringa sonen, och hamnade på något underligt sätt hos mig. :) Det blev ett väldigt rolig samtal eftersom jag inte hört honom så glad på många, många, många år! Blev varm i hjärtat, han förtjänar verkligen ro i själen efter allt han fått stå ut med. Han blev så uthängd och smutskastad. En a de största syndabockarna genom tiden i Sverige, tro mig. Usch, det är över femton år sedan, och minnena är lika starka och lika fruktansvärda ännu...

Nu ska jag iaf krypa till madrassen, och snaaaart, snaaart få jag nog återvända till min sköna, goa, mjuka, jämna, behagliga, tysta, svala säng. ;)

Lite orolig idag

torsdag 14 juni 2007

Trötttrötttrött...

....är jag. Det blir inte mycket sömn just nu. Men valparna mår bra och det är ju huvudsaken. Ditte har visst fått för sig att vi är kompanjoner i mammaskap. :-) Ibland får hon för sig att sitta vid trappan och gny eller voffa när valparna piper. Hon går upp bara om jag kommer med. Men har det hänt ett par gånger de sista dagarna att när vi kommer upp, tittar hon bara på mig, gnyr lite till, tittar på valparna, på mig - och sen hoppar hon upp på madrassen! Hon tycker att JAG ska kissa dem, eller vad det nu är... *stönar* Ikväll gick hon inte ens upp, utan försökte sitta kvar när jag gick upp. Men se den gumman gick inte, utan hon fick vacker följa med...*garvar* Snacka om att vara beräknande. Men det är inte så konstigt. Henns mamma är ju också expert på att hitta på sådana här saker. Dippens bästa knep när det gäller att lägga rabarber på bästa leksaken eller godaste tuggbenet, är att kolla in de andra hundarna en stund, och sedan helt plötsligt bara slänga sig mot ytterdörren, vilt skällande som om någon knackar på! Genast följer de andra efter, det är ju skitkul, men den som snabbt som ögat smyger tillbaka och snor det hon vill ha är ju Dippen. Sen står någon, ibland några, snopna hundar och bara tittar! :-D

Idag ringde Dotterns praktiklärare och talade om att hon ska få praktikplats på KappAhl I Mölndal. Dottern ringde till handledaren, som visade sig vara en mycket glad och trevlig tjej. Hon sa att hon var glad att Dottern ska komma, och att Dottern kan komma när hon vill för samtal i nästa vecka. Vilken skillnad!!! Det är ju så man förväntar sig att en proffsig servicemänniska uppträder. Inte bara i kundkontakterna utan oxå i kontakterna med nya praktikanter och nyanställda. Annars så får man ju aldrig folk att trivas, göras sitt bästa och ställa upp för företaget. Jag jobbade ju själv med service och dessutom som arbetsledare och personaldisponerare på ett stort företag i många år, och det var något av det första man lärde sig. Klarade man inte det fanns det inte en chans att man orkade vara kvar.

Jaja, även om Dottern hade önskat 5 helt andra praktikplatser (hade inte valt varken B &S eller KappAhl) tror jag det blir bra ändå. Hon ska nog säkert få göra något annat än att sortera galgar den här gången... ;-)


Apropå ingenting: Girafftunga på Aalborgs Zoo

Trötttrött idag

onsdag 13 juni 2007

Så fruktansvärt irriterad...

..jag blev nu på förmiddagen. Dottern går på Handelsgymnasium och ska de två sista åren praktisera totalt 16 veckor. Idag skulle hon på intervju på Brothers på Backaplan. Hon var mycket nervös, för dels har den kedjan ett mkt dåligt rykte om att vara snorkiga mot praktikanterna (tar jag med en nypa salt, men..) dels för att när hon pratade med personen som skulle vara hennes handledare igår var denna mycket stressad, kort och irriterad i rösten. Dottern, som är ganska blyg och avskyr att prata i tfn, är ingen gåpåig person när hon träffar nytt folk tyckte det var jättejobbigt.
Hon bad att jag skulle köra henne till Backaplan eftersom hon var rädd att inte hitta, och komma försent, var där drygt tio minuter före utsatt tid, kl 10.10. Hon frågade efter handledaren och fick ett mycket argt och stressat svar, att "varför hon inte kommit kl 9.20 och nu hade hon minsann inte tid". Samtidigt kommer det fram en irriterad man som presenterar sig som Butiksschef. När Dottern påpekar att de hade bestämt kl 10.20 påstår båda två att så var det inte alls, för de hade inte tid med samtal när affären öppnat och det borde hon förstå. Fullt förståeligt att de inte har tid, men påståendet att hon skulle förstå det finns ingen rimlighet i. De andra ställena hon har varit i kontakt i har bett henne komma under öppettiderna.

Jag vet att hon fick tiden 10.20, men det är egentligen mindre viktigt. Bemötandet var ändå under all kritik. Tydligen ska de byta butikschef i rappet, och handledaren var stressad och hade tight schema, så att missförstånd uppstår är ju verkligen inte konstigt. Och det borde stressade servicemänniskor vara införstådda med, och inte klandra andra.Det är ju faktiskt en del av yrket att klara sådant här!

Jag ringde hennes lärare, som först var irriterad eftersom det hade varit strul med en annan tjej som skulle dit också, men som jag påpekade, det är faktiskt inte Dotterns fel. Nu får vi se vad som händer, antagligen blir det inte Brothers. Läraren tyckte att eftersom det börjat så snett, är risken stor att inte fortsättningen blir bra. Och det höll vi oxå med om, inte sjutton vill man var på ett ställe, där handledare och chef är så korttänkta, snabba att döma och otrevliga.

Hennes lärare skulle kontakta KappAhl i Mölndal istället, hoppas att det kan bli där. Alla deras butiker i området har gott rykte när det gäller personalen, både när det gäller bemötandet vid första kontakten, och sedan oxå under praktiken. Så jag hoppas på det.

Men man blir ju fundersam när det händer sådant här. Jag har aldrig tyckt om att gå in på Brothers & Sister på Frölunda Torg heller. Kläderna är jättefina, men det känns tråkigt och dystert att gå in där. Det kanske är hela klädkedjan som är sådan? För när man går in på tex KappAhls olika butiker är det alltid mycket trevligare stämning där, vänlig och hjälpsam personal.

Jaja, vi får se vad som händer - trist är det iaf. Dottern kämpat hårt med sin blyghet, och obehaget att ringa till främmande människor. Det blev ju definitivt inte lättare efter det här!
Idiotiska strebrar som skiter i andra vill jag inte att min tjej ska jobba hos ändå, så det var kanske bra att det blev så här.

Förbannad idag

måndag 11 juni 2007

Kors, redan..

..har det gått en vecka sedan valparna kom. Det har gått fort, men huga så trött jag är. Det blir inte måna timmars sömn åt gången - en kanske... Skillnaden på att valpar gentemot spädbarn är ingen - jo f'resten, valparna är spädbarn bara ett par veckor, tackolov! ;)
Allt har gått bra, tog sporrarna på fyra av dem i torsdags. Det funkade också bra. Ditte har börjat hitta i mammarollen, och vi har redan spikat två valpköpare - härligt! Nu väntar vi på de två andra, sedan får vi kontakta reserverna. Det är skönt, vi har många i kön, och de verkar bra allihop. Synd att vi inte har valpar till alla. De första är sådana som vi har haft kontakt med sedan förra året, vilket gör att man känner sig ännu mer trygg, de är verkligen klara över sin livsförändring.

Precis varit på styrelsemöte, det gick hyfsat. Önskar bara att jag skulle slippa alla kommentarer, gliringar och beska svar från Henne. Om Hon bara lyssnade på vad jag säger någongång, utan att bli ifrågasatt. Och att Hon någongång kunna ta det på allvar. Men jag är ju sjukpensionär, parasit och hjärnskadad så Hon tycker uppenbarligen inte att det är värt att notera. Sedan, några månader efteråt, kan hon komma med att Hon aldrig hört talas om det vi pratat om. Tackolov för Svärmor och H, som stöttar upp i de situationerna. Det är så jobbigt när man tappar tråden och personer utnyttjar det till sin egen fördel. Äsch, idag var det inte så farligt, så jag ska inte gnälla. Dessutom gick jag hem något tidigare för valparnas skull.

Ska ringa läkaren denna veckan, får inte glömma det. Skulle ju få en magnetröntgen för att kolla ev förändringar på nackkotorna. Det är väl troligtvis de som orsakar yrselanfallen. Doktorn tror att receptorerna i nacken har lagt av och att det oxå är en anledning. Sen vill han att jag ska testa mig för Hepatit, eftersom jag fick blod i mitten av 80-talet. Får inte glömma det, bara.
Men jag märker ju hur mycket nacken påverkar mig nu när jag inte kan vila...

Synd att värmen ska vika i veckan, det är så skönt! Det har väl iofs varit lite väl mycket, över 30 grader redan kl 11, men ändå. Sedan har det varit grymt varmt i allrummet nu när det iinte får vara ngt drag där, kan ju inte varken ha fönster öppet eller sätta på fläkten. Ihop med begynnande klimakterie har det ju sina svettiga sidor.. ;)

Nä, nu ska jag plocka köttet ur kylen, det blir sen mat idag igen. Ungarna har gått till sin pappa idag, och älsklingen springer i skogen. Undrar om jag inte ska ta ett glas vin????

Irriterad men nöjd idag

onsdag 6 juni 2007

Man börjar bli för gammal...

.. för att vara uppe drygt ettochetthalvt dygn i sträck! Men nu har iaf valparna kommit, friska, hela och pigga. Fem stycken blev det, 3 tikar och 2 hanar -*garvar* precis som Pia och Marianne pendlade fram. Allt gick bra, men oj så snabbt den första kom. Fem krystvärkar i soffan där nere, upp med Ditte i valplådan, tre krystvärkar häruppe och ut ploppade den första tiken. Hann precis att ringa syrran innan ettik föddes. Blev orolig, Ditte ville INTE kännas vid valpen, inte ens lukta på den. Det tog drygt fem minuter innan hon kom fram och tog den första kontakten. Hahaha, nu kan jag skratta åt det , men just tänkte jag att " fy sjutton, måste jag visa henne hur man tvättar henne själv????" Kan ni se mig sitta och slicka på en blöt, nyfödd valp?? *gapskratt* Nå, jag behövde inte fundera över det mer, hon kom på hur man gör själv. Tackolov. :) Fick en yrselattack precis när valpisen kom och såg ju inte något. Men hade inte tid att vara yr för hinnorna var så sega, att jag var tvungen att göra hål i dem så ettik fick luft. Pigg och fin, vägde 147 g (Hon har verkligen röstresurser den valpen!!! Hon har den starkaste rösten av dem alla.) Sedan kom syrran, och det var verkligen skönt, kryst värkarna hade redan börjat igen. Men det hände inget, så när det hade gått 45 minuter och Ditte började bli trött, kände syrran efter inne i henne, och upptäckte att valpen låg med ryggen/baken först. SÅ hon fick hjälpa till lite och då kom etthan ut. Han är den störste av dem, vägde 160 g lite trött först, men piggnade snabbt till. Tvåtik kom efter 21 min, vägde 144 g, frisk och alert, tvåhan efter ytterligare 34 min och var också pigg och fin, vägde 147 g. 23 minuter efter det kom till sist tretik som också (!) vägde 147 g. Hon var också lite trött men det tog bara någon minut, så hade hon piggnat till, hon med.
Ditte hade fortfarande värkar, så vi trodde en stund att det skulle komme en nummer sex. Det kändes som en var kvar, men det var nog bara livmodern. Angående hennes värkar - ingen gång hade hon jättesstarka krystvärkar, valparna liksom ramlade ut. Två gånger märkte vi det inte ens, utan den ena gången märkte jag att hon helt plötsligt slickade sig frenetiskt i ändan, den andra gången var det bara en känsla. Tur att man lyssnar på dem, för där låg en i sin hinna och behövde ha hjälp för att få luft.
Ditte var duktigt, men hon hade inte mycket koll på vad hon skulle göra i början. Men sedan kom hon igång med att slicka valpar, käka efterbörder och sköta sig.
Dittes eftervärkar höll på länge, vid halv niotiden trodde jag nästan en till var på gång trots allt, men sedan lugnade det ner sig.
Hon visade sig vara en mycket beskyddande mamma (Marianne, du fick rätt - igen), men redan idag har hon släppt mycket av nervositeten och osäkerheten. Det enda är att hon kräver min närvaro hela tiden, vilket jag hoppas släpper snart. Det är 25 gr varmt ute, och ännu mer inne, och madrassen är för alldel ganska skön att sova i, men inte att sitta på hela dagen... Men det är ju en kort tid, så vad gör det att jag missar Monas kalas idag, och sommarens enda värmebölja och.. Nä, skojar bara det är allt värt det.




Några bilder:
Stolt mamma

Trött mamma

Mycket trött mamma

Världens sötaste valpar!
Jaja, det får väl räck för nu. Jag lär väl skriva mer senare, har ju inte mycket annat att göra. Brukar ju utveckla skrivklåda efter ett tag - trixet är ju bara att börja...
Jätteglad idag

söndag 3 juni 2007

Äntligen värme!!

Idag kom sommaren tillbaka, underbart! Sambon och jag har faktiskt varit riktigt duktiga och fixat i trädgården. Rensat och klippt gräset och plockat bort det sista från vintern. Nu är bara resten kvar - vi (sambon) måste riva upp en lång bit av vår häck, som drabbats av någon mystisk sjukdom. Den lever, men när bladen ska spricka ut, dör de och ramlar av.. Efter några år dör hela plantan. Knepigt! Nu ger vi upp halva häcken och min raring får använda en del av semestern till att bygga staket. :(
Blommor och sånt får vänta iår, fasaden ska målas om så det är ingen idé att göra rabatterna fina.




Vi får nöja oss med våra fina vallmo sålänge
Myser idag

lördag 2 juni 2007

Första bloggen

Hm, syrran tyckte att jag skulle ha en blogg, och eftersom jag är en mycket följsam storasyster så får det väl bli så. När hon dessutom fixade mitt place, blev det ju väldigt enkelt... ;)
Just nu sitter jag och lugnar hundarna efter Sambons höga jubelskrik - Sverige gjorde precis 1 - 0 på Danmark (i fotboll, alltså). Han gillar sport...
Funderar över när Dittes valpar tänker pluppa ut. Inte inatt iaf som det verkar. Hoppas hon inte går tiden ut - då spricker hon nog! ;D
Jaha, detta får bli mitt första inlägg på egen blogg - vi får väl se vart det tarhän.


Förväntansfull idag