torsdag 15 september 2011

Isch

Jag tycker inte om att vara sjuk. Jag tycker faktiskt att alla baciller och virus skulle låta mig vara ifred, eftersom jag faktiskt är skruttig nog som det är. Faktiskt.
Men det gör de ju inte förstås. Vilket gör att jag fick gå till doktorn igår eftersom jag fortfarande  nästan hostar lungorna ur kroppen, och tempen hoppar upp och ner. (En mycket rar läkare med ett otroligt vackert namn förresten - hon heter Lilja i förnamn!) Vi kom snabbt fram till att första omgången nog var bakterier och att jag nu har en virusinfektion. Bra tyckte jag, då slipper jag antibiotika. Men Lilja tyckte att lungorna lät sådär, och tog en snabbsänka. Som förstås var för hög. Så nu är det antibiotika och hostmedicin som gäller så jag slipper lunginflammation.. :/
Och vila. Hur tråkigt är inte det? Orkar ingenting, svettas floder och låter som en ångmaskin bara jag går upp på övervåningen..
Och nu har jag missat innebandyn hela veckan. Inget kul alls..

Så! Nu har jag gnällt färdigt! :)

Frölunda Indians vann sina första två matcher. I tisdags vann de över Växsjö och ikväll tog de en skön seger över MODO. Härligt, tror det blir en bra säsong i år!

Mina Frölunda Apacher i innebandyn kom till semin i Björnslaget. Helt ok, tror att vi kan få ihop det ganska bra i år också. Just nu är några viktiga killar borta av privata skäl, men jag hoppas de dyker upp snart!

Nu ska jag plocka fram en bok och slå mig till ro för natten. Får se om jag kommer längre än en sida innan ögonen ramlar ihop?

Kram på er :)

torsdag 8 september 2011

R I P Stefan Liv

Det händer mycket hemskt i världen varje dag. Det är ju självklart att det berör alla på olika sätt och olika mycket

Idag störtade ett ryskt plan, och nästan alla ombord omkom.

Passagerarna bestod av ett ryskt hockeylag, Lokomotiv Jaroslavl, och alla i planet utom en i laget är nu borta för alltid.

Stefan Liv finns inte mer. En kille som satt avtryck på de flesta av oss som sett honom på isen. En charmig, spexig, temperamentsfull, väldigt duktig idrottsman, som jag som frölundait både hatade och älskade. Men alltid beundrade, för han var en fantastisk målvakt. En som ingen vill möta, men alla vill ha med i laget.

Jag känner så med hans fru och två små pojkar, släkt och vänner

Jag håller med en bloggvän, en tjej som är lika hockeytokig som jag när hon skriver:
Jag tror att de som inte följer hockeyn inte förstår vilken oerhörd förlust det är, detta att Stefan Liv inte finns mer


Stefan Liv
Foto: Jan Düsing

Jag vet bara att jag kommer sakna ditt busiga leende, tjuriga bläng och glada dans på isen, roliga och bitska svar till sportjournalisternas ibland inte alltför intelligenta frågor..

Jag kommer att sakna dig, Stefan Liv






måndag 5 september 2011

Så här känner jag inte nu..


Den här bilden hittade jag i datorn när jag bläddrade runt lite. Ett av få försök att scanna in gamla bilder.. Den är tagen 1980 i huset jag växte upp.
Provade en av mammas gamla egensydda tunikor och skulle skoja lite. Trodde ju inte hon skulle knäppa av kortet :)

Nu känner jag mig ofräsch och bläää i kvadrat, febern går upp och ner, halsen värker och näsan rinner. Tror inte den går lika högt som igår, då hade jag över 39,5 på kvällen.. :/
Men imorgon ska jag vara bättre, det har jag bestämt!

Som ni märker tycker jag förfärligt synd om mig själv just nu!
Och det är det ju faktiskt inte.. Men det är så mycket nu med Björnslaget, säsongstart och allt möjligt. Har liksom inte tid, behövs på möte i morgon osv..
Skulle så gärna vilja åka upp och hälsa på A.S. på sjukhuset. Även om hon kanske inte märker att jag är där, vill jag ändå upp och tala om att vi håller ögonen på hennes son.. Det känns som det börjar bli ont om tid.. Men så länge jag inte är hundraprocentigt smittfri går det ju inte :/

Svartgrått - det är visst inte bara fotot som är det idag

Kram på er


lördag 3 september 2011

Nej men ååh...

Haft en halvjobbig vecka sedan sist. Vaknade upp dagen efter vår utflykt med feber, hosta, snuva och ont i kroppen. Det gick ganska fort över, men värken har stannat kvar. Sover inte, svårt att gå, ja ni vet..
Det är mycket med innebandyn nu, så det har gått ganska tungt de senaste dagarna.

Men igår åkte Thomas och jag till pappa och Elisabeth i Helsingborg. Han har sin sista semestervecka nu, mitt hjärta och brukar vilja hälsa på i Skåne.
Lika mysigt som alltid! När jag passerar Hallandsåsen händer alltid samma sak - av någon anleding känner jag hur trötthet och spänning bara pyser iväg. Varje gång! :) Och att umgås med skåningarna en dag är alltid lika trevligt. De bjöd på lunch på restaurang, och sedan promenerade vi hem för kaffe
Tack för en härlig eftermiddag! :D

När vi kom hem efter en avkopplande bilresa, kröp vi upp i soffan och tittade på fotbollen, Ungern-Sverige. Det blev ju iofs inte så kul..

Och det fortsatte väl inte så himla bra. Inatt har jag vaknat sisädär en gång i halvtimmen med frossa, hosta och halsont. Gick upp efter en timme och fick på mig joggingoverall, filt och täcke, men frös lika mycket ändå. Något lite bättre nu, men blä!!
Nu sitter jag och försöker hitta någon som kan köra till Öckerö istf mig, vi har träningsmatch idag. Och åka kollektivt dit med allt pickochpacke är ingen höjdare. Danel slutade dessutom inte att jobba förrän halv åtta i morse, så han behöver sova så länge som möjligt.

Hm, massor av gnäll idag tror jag! Men det är inte så allvarligt, det går över. Någongång. Kanske.

;)