onsdag 31 oktober 2012

Grattis Pappa!

Hoppas du haft en fin dag idag när du fyllt år. Hur ung du är tänker vi inte skriva - men det är ungefär 30 och lite till..
 
Älskar dig!

Med Daniel på hans student förra sommaren 

söndag 28 oktober 2012

Överraskning

Jag flyttade från Mölndal till lilla Väröbacka när jag var åtta år. Alla tyckte mina föräldrar var tokiga, för det var ju långt före gröna vågen, när det var OK att flytta från storstan. Då tyckte folk både på landet och i stan att till landet flyttar man ju inte, det finns ju ingen bio där.. ;)
Nåja, flyttade gjorde vi iaf och jag hade en väldigt fin uppväxt. Hittade en jättehärlig bästis, som bodde på en bondgård bara 3 km bort och vi tillbringade all tid tillsammans. Carina var lika knäpp som jag - vi kunde sitta och skriva långa, långa uppsatser tillsammans, läsa eller gå ut och hoppa i höet, mocka i ladugården, samla ägg eller gosa med kattungar - hela tiden pratande..
I sjuan fick man byta skola och åka skolbuss. Inför det fick vi lära känna elever från andra byar runtomkring och då träffade jag Annelie. Vi klickade direkt, och våra föräldrar blev skogstokiga på oss eftersom när vi kom hem från skolan fortsatte att prata i telefon i timmar.. Dels var det dyrt (det var dyrt att ringa på den tiden, samtalstaxan styrdes av dels riktnummer, men också av de första siffrorna i tfnnumret - och vi bodde i olika nummerområde..) Pappa hade bilverkstad, och det var ju inte bra om kunderna inte kom fram på telefon. Lösningen blev att vi sov över hos varandra. Jag vet inte hur många lappar till skolbussen jag förfalskade (man var tvungen att ha det för vi åkte ju inte samma buss) inte för att mamma inte ville skriva, men jag glömde ju alltid att be om den..
Så kom katastrofen, Annelies föräldrar bestämde sig för att flytta tillbaka till Lekvattnet, i Värmlands djupa skogar. Jag önskar att jag hade kvar breven vi skrev, för de blev många och långa.. Sommaren vi fyllde femton tillbringade jag hos Annelie, och det var min uppväxts bästa sommar. Tror jag var däruppe i två månader, och ville verkligen inte åka hem. Fick nya vänner och hade det fantastiskt!
Men som det ofta blev när avstånden blev långa så förlorade vi kontakten så småningom. Och eftersom det var före internet och mobilen var det inte lika lätt att hitta varandra igen.
Men så för något år sedan hittade jag Annelie på Facebook, och genom henne också Rose-Marie (en av tjejerna jag lärde känna den där sommaren).
Och igår, när vi var i Karlstad på match, ser jag ett väldigt bekant ansikte på läktaren. Hade jag inte haft kryckan, hade jag nog satt mig på rumpan.. Där satt hon, min själsfrände från tonåren! Kramen som följde var nog den innerligaste, varmaste och bästa på mycket länge..
Har inte fattat det än, och sitter just nu och ler med hela kroppen. Tänk att Fyrtornet och Släpvagnen äntligen är tillsammans igen ;)


 
Annelie och jag

 
Rose-Marie

onsdag 24 oktober 2012

Fjärilsbarn...

Följer ju ganska många bloggar, ett bra sätt att hitta vänner, lära sig nya saker, dela med sig av erfarenheter, få tips och råd, ja ni vet..
Man får fina vänner som ofta har ett värmande, stöttande ord när man tycker att livet är jobbigt..

Bla följer jag Jennys och Emelies kamp mot sår, blåsor och hud som kanar av på sina två söta, fina små döttrar. Fantastiska mammor (och pappor förstås!) som har det jättetufft och ändå är fyllda av glädje humor och ett jävlar-anamma som är underbart att se.
Deras döttrar lider av olika typer av EB, Epidermolysis bullosa, som är en otäck sjukdom som gör att huden är skör som fjärilsvingar. Denna vecka är det EB Awareness Week, en informationskampanj som pågår i hela världen
Man kan läsa mer på Svenska EB-föreningens hemsida om man vill veta mera!




tisdag 23 oktober 2012

Det blir så bra

I torsdags började takläggarna lägga grejor i trädgården och vi tänkte att: Så bra, nästa vecka kommer de nog!
Joho, jaha.. I fredags kom en stor container, ställningar ställdes upp och i lördags vaknade jag av ett oherrans oväsen när takpannorna slängdes ner i nämnda container.. Vilka gubbar! I dag har det redan kommit upp nya, fina svarta takpannor på en del av taket efter att ny takpapp kommit på, ruttna brädor blivit utbytta, nya hängrännor är uppe, ränndalar bytta.. Och bra blir det, de är väldigt noggranna och städar gör de varje dag.
Förmodligen är hela taket lagt i morgon, sedan är det bara ny plåt på skorsten, ny taklucka och stuprör kvar. Fantastiskt :)
Vi har ju haft tur med vädret, så de har kunnat jobba nästan hela dagarna.
Gissa om det ska bli skönt att slippa oroa oss för taket de närmaste 50 åren eller så!

Borde ju ta bilder, men har inte kommit mig för. Får se om jag kan göra det i morgon!

Kram på er :)

måndag 15 oktober 2012

Tja

Alltså, det går ju lite som vi tänkte i laget. Inte så bra precis. Åkte på bonk med 14-1 i lördags mot Partille.
Inte oväntat, men siffrorna blev väl i största laget. Ju.

Bara att hugga i till helgen igen. Då är det Pixbo hemma.
Och då vinner vi
Japp

Får glädja mig med B-laget istället, de har vunnit sina matcher och det är grymt.

Och i morgon ska jag till tandläkaren - usch!!!

Och jag vill verkligen inte ha ont mer nu. Är enormt frustrerad för tillfället över att det har stannat upp på träningen. Fick ryggskott för två veckor sedan och det förstörde mycket av det jag tränat upp under de senaste månaderna. Skit också. Orkar inte alls lika mycket som jag gjorde innan ryggen pajade.
Får väl hoppas att det vänder snart igen. Väldigt snart.

Surkart idag, ska bättra mig
:)

fredag 5 oktober 2012

Snabb resumé

Först av allt blev jag så himla glad i kväll, när jag läste fina A´s blogg. Hennes fästman har cancer, och det verkar som cellgifterna tar bra på metastaserna. Så skön läsning!!!

I söndags körde laget upp till Karlstad och mötte Sjöstad i vår första Div 1 match. Förlust bled det med 7-5, men de satte sista målet i tom kasse, och vi hade en sanslös press. Så vi kunde åka hem med huvudet högt och veta att vi inte är chanslösa. För fem av våra killar i de två första femmorna saknas och vi åkte i väg med bara 11 utespelare.. Så vi ska nog klara det här.

Humöret har annars varit lite sådär. Åkte på ryggskott i förra veckan, och det mådde inte jättebra av 54 mil i minibuss.. Och att sedan upptäcka att arrangemangsgruppen som skulle finna runt oss denna säsong, inte existerar - 9 dagar före första hemmamatch... Ja, humöret gick ju inte upp i topp precis. Tycker att de som skulle ordnat detta åtminstone kunde ringt mig för en månad sedan - det var då den som skulle ansvara för denna grupps tillkomst upptäckte att det inte skulle fungera.
Tydligen togs det för givet att Någon skulle göra något. Eftersom det nu inte existerar någon med namnet Någon, har naturligtvis undertecknad fått dra lasset. Ett lass som i andra klubbar består av 8-9 personer.
Men ikväll fick jag klart det mesta, bara några smådetaljer kvar. Och tackolov för mina fina vänner (och familj!!) som stöttar! M T har gjort ett stort jobb, och mina fina coacher gör det de kan för att hjälpa till. Tur att man har folk som ställer upp när man ringer också..

Så i morgon är det dax för första hemmamatchen, mot Stenungsund. Det blir ingen lätt nöt att knäcka, men vi har iaf fullt lag, även om det saknas flera nyckelspelare. Men vi lär få klara oss utan dem ett tag, så det är bara att gneta på.
Förhoppningsvis får vi en förstärkning snart, men detaljerna är inte helt klara ännu :)

På hemmafronten är det muntert! :)
Först och främst så har egenremissen vi skrev till Frölunda Sjukhus verkligen gett resultat. De remitterade genast Linda vidare, och i veckan fick hon brev från Mag/tarm på Sahlgrenska att hon ska på provtagning den 1 november och till läkaren den 15:e! Grymt!! För det som inte är så bra är att hon hela tiden mår sämre. Jag hoppas de hittar orsaken snart, och att det går att göra något..
Remissen hon fick till Gastroskopi Enheten på Östra i maj ligger kvar. Hon står fortfarande i kö - har inte ens fått någon tid ännu.. Man undrar ju vad läkaren skrev i remissen..?? Behöver jag säga att hon kommer att söka sig till en annan vårdcentral?

Sedan har vi efter att begärt in ett antal offerter, hittat en takläggare som ska byta tak, häng/stuprännor, plåt runt skorstenen och kolla en gammal läcka. Han verkar verkligen bra, och har många goda referenser. Bytte en grannes tak i somras och det verkar ha gått bra. Det ska bli så skönt att få det gjort!

Balkongrummet är helt klart och blev så fint. Är jättenöjda med det. Thomas har fixat klart fönstret i övre hallen också, så nu är det egentligen bara toan kvar. Källaren också förståss och några fönster som vi nog måste byta så småningom, men det är inget akut. Så kanske, kanske vi kan måla fasaden nästa år. Tänk så fint det blir då :))

Nu ska jag fortsätta umgås med Thoams & Linda (som varit här och hälsat på ikväll)

Kram