Myslördag

Igår  kom Daniel hit på middag. Vi hade några mysiga timmar med Frölundahockey, Chili con Carne, äpplepaj & vaniljsås och en massa prat (förstås)

Imorgon åker han på jobbresa och på onsdag kväll bär det äntligen av till Rom och Karin. Han längtar tokmycket, så tiden går nog ganska långsamt.

Melvin har fått några tetiga ryckningar i huvudet efter tandoperationen. Vad det beror på funderar vi på hela tiden, är det inte bättre i morgon får nog veterinären ta en titt. Men antingen är det något som trycker på någon ner, eller om han kanske fått en tia-attack. Det fick ju Fred och Ditte några stycken, och de hämtade sig bra varje gång. Det är inte så mycket att göra mer än att se till att de får i sig näring och vätska.

Men han är seg, Lindas lille farbror, så det kommer säkert bli bra.

Melvin och Kiara myser

Melvins favoritsysselsättning när han är hos oss:

Sova i min säng, och knô ut mig så mycket det går...

Innebandyn blev en blandad kompott. Jättekul att träffa en av killarna som varit borta på utbildning på annan ort några månader. Han är störtgó och det så roligt att han är med igen. Överhuvudtaget så är den här gruppen en av de roligaste jag "jobbat" med, de är snälla, omtänksamma, duktiga innebandyspelare och totalt och fullständigt hår av hin hela gänget. Massor av skratt, men också svarta blickar och puttermutter.

Idag spelade vi ok första perioden och delar av sista - men den andra var inget vidare. VI förlorade matchen, skitans, men nu vet vi hur vi inte ska ska spela.

Förhoppningsvis lär vi oss något också.

Eftervalskänsla

Det blev ju inte så värst i valet. Högern tar flest mandat, men man undrar ju om det blir så mycket stabilare regering de närmaste 4 åren, än vad det varit de senaste 8. Jag tror att risken är stor för att den nya regeringen, precis som den gamla, kommer att få styra på andra partiers budget, och inte så mycket sin egen.
Kanske kan vara nyttigt för dem, men inte för vårt land.

Ödmjukhet, respekt och anständighet har lyst med sin frånvaro i politiken länge nu. Under valkampanjerna har det varit riktigt vidrigt stundtals.
Samarbete för landets bästa? Nej inte så mycket.. 
Jag har ju min favorit bland partiledarna, Magdalena Andersson, det är ju ingen hemlighet. Hon har dessutom varit den som hållit sig ifrån smutskastning och bråk bäst. Men när hon valde att inte gå in i polemik med en konkurrent, utan vände bort blicken - då blev hon anklagad för att använda härskarteknik.
Man blir lite förvånad, minst sagt..
Är ganska orolig för vad som kommer att hända nu. Ekonomi, miljö och klimat, det allmänna samhällsklimatet.. Det känns inte så bra.
Märker redan att andra, precis som jag, är försiktigare med att uttrycka sig offentligt. Man ger sig inte in i debatter med vissa sidor som förut, och man håller lägre profil. Det gör mig arg, men jag tror ändå att det är lugnast att hålla sig lite under radarn. Det finns ju andra vägar och sätt som tur är, tyst kommer jag aldrig bli.

Annars?
Thomas kämpar med sina katetrar. Han har nu fått mediciner så förhoppningsvis ska det bli bättre så småningom. En utredning har påbörjats, så vi får se vad det handlar om.
Nu är han sjukskriven, och som det ser ut just nu lär det vara så ett tag.

Vi håller tummarna för att kenneln vi köpte hundarna från, får valpar i höst! Två tjejer, bla Maya's syster Millan, är parade med fina pojkar, och tar det sig blir det smått i november. Vi är lovade en liten talle, bara det blir några stycken. Det är så spännande! Har vi tur, flyttar det in en liten valp i januari! 💖

I Helsingborg gå man i väntans tider, fast på annorlunda sätt. Pappa väntar på plats på ett permanent boende, och står först i kön nu. Hoppas det inte dröjer för korttidsboendet han är på nu, fungerar inte så bra, minst sagt. Elisabeth har fått kämpa hårt för att saker och ting ska fungera, och hon har det ju jobbigt nog ändå. Har ofta önskat att vi skulle bo närmare, både för att kunna träffas och för att kunna hjälpa till, och nu är ju den önskan ännu starkare.
Jag saknar mina fina skåningar jättemycket!. 💕

Pappa läser nyheterna, och tar en fika med Elisabeth

På söndag är det dags för årets första seriematch i innebandyn. Det ska bli väldigt roligt, och jag tror att vi kan ta en fin seger, killarna har tränat på bra trots skador och sjukdomar.

Nu får det bli mat både till hundarna och mig, ha det så fint!

Läskigt jämnt

Följer förstås valet med spänning, men vi struntade i valvakorna. Kollar på en film med Alexander Skarsgård ocg uppdaterar på Valet.se istället. Just nu är det läskigt jämnt men jag hoppas verkligen att det tippar över åt rätt håll innan det är kalrt.

Men det är jobbigt.

Idag har det varit en skön dag, och vi har suttit i bersån en hel del. Njuter av blommorna som fortfarande är så vackra, även om det börjar vissna en hel del nu.

Jag får fortfarande lite tomater, och ett par gurkor börja mogna i växthuset. Njuter så länge det går - det har varit väldigt roligt och lärorikt i år. Får se vad det blir nästa år, har en del idéer, men om de blir verklighet återstår att se 😊

Det är inte så mycket kvar, men än får jag tomater och lite gurka.

Synd att man inte kan odla året om! 😀

Hej igen

Det är ganska långt mellan gångerna i perioder.

Det är inte det att livet går långsamt fram, medan jag sitter under en korkek och luktar på blommor, utan mer att livet liksom mer rusar fram och jag inte riktigt får till de där skrivarstunderna som jag egentligen tycker så mycket om.

Innebandyn är i full gång, och saknaden efter Ella är mer hanterbar. Telefonen går varm mellan varven, skriver & svarar på en mängd pm, sms och mail, kommenterar och modererar i grupperna på FB. Behöver vila skallen, som skenar iväg lite för okontrollerat när hjärntröttheten tar vid, och då får bloggen stå åt sidan lite.

Goaste svärdottern Karin har åkt iväg på sitt stipendieår till Rom. Så häftigt att hon fick den möjligheten, men så tråkigt att inte ha denna underbara tjej hemma. Daniel kommer ju att kunna åka ganska ofta och hälsa på henne, men det blev ju väldigt tomt för honom. Vi hann med en middag till innan hon reste, och det är jag så glad för. Nu hoppas jag att hon ska trivas bra, och att året ska ila förbi fort - nästa höst händer roliga saker.

Inte glad alls är jag, för Thomas har haft en riktigt tråkig semester. Han är nu på sin tredje antibiotikakur sedan mitten av augusti, och den här sista är en tuff variant som ska ätas i drygt två veckor. Dessutom har han fått kateter, så nu är han sjukskriven. Nästa vecka ska han på en undersökning - vi får se om de kan se något annars blir det helt säkert fler undersökningar och så kommer han att få ta ett koppel av blodprover som inte kan tas nu under antibiotikabehandlingarna.

Lite oroligt, men vi gör som vi brukar - tar ett steg i taget och försöker inte spekulera för mycket. 

Men det är svårt..

Och så valet..

Jag var och förtidsröstade häromdagen, och trots att det var mitt på en vanlig vardag, fick jag stå mer än 20 minuter i kör. Då var det ändå bara knappt 15 personer före mig. Anledning var det helt ogenomtänkta beslutet att valsedlarna ska ligga bakom en skärm, och man ska stoppa ner dem i kuverten bakom en annan.
Varför inte bara använda en skärm till båda delarna? Då hade man sluppit två köer, som verkligen irriterade folk och mer ställde till det.
JAg förstår syftet, att ingen ska se vilka lappar du tar - men när du måste gå tvärs över lokalen för att gå till nästa skärm, kan ju vem som helst se vad du håller i handen iaf. Och vilken tid det tog...
Nej, gör om och gör rätt, Valmyndigheten!

Fy fasen rent ut sagt, vilken sandlåda vissa politiker håller. De bär sig åt som små skitungar som slår varandra med spadarna och springer iväg till mamma och skriker att hon/han började.

Att det ska vara dessa totalt omoraliska, vilt svingande & ljugande personer som vill leda vårt land är helt obegripligt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Magda & Socialdemokraterna vinner, med hjälp av de andra tre på vänster/mitten. Jag hoppas också innerligt att Annie Lööf, Nooshi och Miljöpartiet kan hitta en bas att kommunicera på - att de fortsätter vara de vuxna i rummet som det så ofta pratas om. 

För den andra sidan skulle blir en fullständig katastrof. För mig och alla andra med sjukersättning, för alla som inte stämmer in i de blåbrunas ramar. För klimatet, miljön och energikrisen.
Just nu är Sverigedemokraterna betydligt mycket större än Moderaterna, och även om SD är ett parti jag är livrädd för, visar deras partiledare större mogenhet än både Kristoffersson och Busch som verkar vilja sätt rekord i smutskastning, lögner och falskhet.
Jag är på riktigt väldigt orolig hur det ska bli för oss funktionshindrade, vi som blir äldre och behöver vård om de blåbruna vinner valet. De har styrt i regioner och kommuner länge nur, och vård, skolor och omsorg rasar mer och mer. Kan man inte betala, har man ingen plats i deras värld.
Och det är vidrigt.
Det är så mycket som händer nu, som har fått otryggheten från Kalla Krigets tid komma tillbaka.
Det känns som vi balanserar på en mycket smal lina, både miljömässigt, med klimatförändringarna och demokratiskt.

Men jag är en ständig optimist och jag är övertygad om att det ska bli bra till sist.