Snabbis

Jodå, jag mår bra.
Men det är verkligen ett högre tempo den här veckan än vad jag egentligen orkar.

Plockade ner julen i slutet av förra veckan - det blir lite tråkigt.
I lördags åkte vi till Hässleholm och fick med oss tre poäng hem.
Uschligt tidigt, och det tog ett par dag att hämta hem lite krafter.
Då var det dags för att möta Mölndal hemma, förlust.
Jättetungt, men de är större, tyngre, äldre och rutinerade så det var väl rättvist.
Egentligen.
Men det kommer jag inte att säga högt.
Däremellan har vi haft två träningar också.

Linda och jag var och verkligen storhandlade igår, pensionen kom.
Jag har städat, röjt i vitrinskåpet i matrummet, röjt ur frysen i köket och idag gjorde jag kålpudding.
Den blev helt ok, Thomas fick med sig till jobbet och frös in 8 rejäla portioner.

Nu ska jag packa väskan för i morgon, och slappa ihop i soffan.

God fortsättning

Och så börjar det nya året.
Med lasagne i ugnen, regn och rusk på utsidan.
Hundarna ligger i soffan och myser, Thomas jobbar sista natten för den här vändan.
Han har semester en vända sedan, så det blir 9 dagar ledigt. Han är trött, han behöver det.
Och så är han ledig när jag åker till Hässleholm på lördag för årets första match.
Lie extra bonus.

För nu börjar andra halvan av serien.
Det blir en rivstart - två träningar denna veckan, bortamatch i Qpoolen i Hässleholm på lördag, träning måndag, hemmamatch tisdag, träning torsdag och bortamatch i Munka-Ljungby på söndag.
Så det lär bli intensivt.
Men kul.

Så jag lär nog plocka ner julen redan denna veckan, lite tidigare än vanligt. Lär nog inte orka annars, och ha alla tomtar och granen upp i slutet av januari är för mycket - tom för mig 😉
Men någon dag till ska jag nog njuta..

Nyårsafton 2019

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med nyårsaftonen.
Först fick jag ringa återbud till goaste Anne. Det är första nyår på jag vet inte hur många år, vi inte firat tillsammans. Men jag har fått en släng av Thomas förkylning och jag vill verkligen inte smitta min bästa vän. Så vi får träffas någon annan gång.

Sedan är det ju det här med Ella och hennes rädslor. Jag visste att det kunde blir ett tuff kväll, men jag trodde inte att vissa fräntorpsbor skulle bli helt knäppa och skjuta all möjlig skit i 12 timmar typ.
Självklart inte hela tiden, men det small hela dagen igår, och ända fram till i eftermiddags med jämna mellanrum.
Eftersom jag jag var ensam i år, testade jag något som har funkat lite förut med hundarna.
Avledning.
Jag är lite glad att det inte var någon som såg mig, för i ca 8 timmar, sprang jug upp och ner i trapporna, lockande på hundarna med godis, tuggben, leksaker och mariekex. Jag skuttade, viftade på rumpan (de älskar det de här två knäppisarna, de tror att jag viftar på min obefintliga svans) och kuttrade, sjöng och jag vet inte allt.
Det funkade faktiskt ganska ok - när jag inte behövde vila en stund..

Det här är ju bara en kort, kort stund.

Ella försöker gömma sig och söker skydd genom att klättra upp på min axel.

Så här var hon så fort det kom en smäll, och timmen runt tolvslaget

blev minst sagt intensivt. Något som är positivt är att jag kunde lugna henne, och att

hon fortfarande klarade av att äta och dricka. 

Man får vara glad för det lilla...

Idag är det en annan dag..
Avslappad Ella.. 😍