söndag 30 oktober 2016

81 & 25

Som vanligt är denna dag varje år, en dag med mixade känslor.

Min fina, goa pappa fyller 81 år idag!
Att han har klarat de senaste årens svåra sjukdom så fantastiskt är ett under. Nu mår han bra, är ute och cyklar, äter gott och dricker gott. Om allt går vägen åker han och Elisabeth till värmen i december, hoppas på det.

Men det är också den här dagen som ställde livet på ända, för mig, familjen och alla runt mig.
Idag för 25 år sedan blev jag påkörd av ett rattfyllo.
Läs HÄR om olyckan som förändrade vårt liv

Jag är oändligt tacksam för att det trots allt gick så bra. Volvo gjorde en utredning eftersom vi hade provstolar i bilen, och de trodde att minst en hade omkommit. Och det gjorde vi ju inte. Tänk om tankbilen inte kört så fort som den gjorde. Eller om det kommit någon mer bil i korsningen. Tillfälligheter avgör så mycket, och jag är så glad att de var på min sida den här kvällen!

Så var rädda om er.
Tänk på det att där med alkohol och starka mediciner i kombination med att vistas i trafiken med bil, moped eller vad det nu än är, är helt livsfarligt, både för dig och alla runt dig.


söndag 23 oktober 2016

Söndag hela da'n

Det blev ingen övningskörning eftersom Linda blivit dålig. Men tog en lite sväng till Kvantum där jag beställt en glutenfri räksmörgås till henne som överraskning. De gör väldigt goda räkmackor med färska räkor, och man kan tom ringa samma dag och få en glutenfri. Lyxigt!

Sedan har det blivit en lugn dag med älsklingen. Det är synd om honom, han fick sjukskriva sig igår efter att dragits med smärtor i revbenstrakten. Nu utvecklades det till ett ryggskott, så han stapplar runt och har ordentligt ont. Han har tröstat sig med hockey, fotboll och nu Formel 1 i livesändning så han har det ganska bra ändå.

Jag har kört några maskiner tvätt och nu har vi precis ätit hemlagad pizza som blev gôrgod. Enkelt och snabbt när man är hungrig. Vi har dessutom upptäckt att de färska, glutenfria pizzabottnarna från Pops Bakery är de absolut godaste. Inte jättestora, men med mycket mojs på blir man proppmätt ändå.

Tillverkning pågår

Klar!

lördag 22 oktober 2016

Härlig helg!

Vilken skön helg det här är.

Den började faktiskt redan igår morse, när jag fick lite omvårdnad hos Lina på Studio Shape. Frissan alltså. Två timmar som bara försvann, med mycket prat och en hel del skratt. Fin i håret blev jag också som bonus.
Sedan åkte jag till Hindås för att hämta Linda, som fixade sina naglar

Naglarna blev lika fina som vanligt!

Hämtade hennes hundar, och sedan handlade vi sushi till lunch. Att vi äter lunch vid 14-tiden är ju inte vanligt, det är ju lite i tidigaste laget.. ;)
Lite vila, lite fix och sedan styrde vi kosan till Varberg, där vi hämtade upp mamma. Åkte sedan vidare till John's Place, en jättemysig restaurang som ligger alldeles vid sandstranden i (vid?) Apelviken. Där mötte vi Anneli och Marianne för vi skulle äntligen fira Anneli's födelsedag som av olika anledningar blivit uppskjuten.
Det blev ett väldigt. väldigt trevligt besök. 
Fantastiskt mottagande och service, väldigt god mat som var vällagad och väl tilltagen. Det är inte sista gången vi äter där, helt klart!
Vi tillbringade några trevliga timmar där, och sedan åkte vi hemåt igen. Hundarna var ensamma så kvällen fick inte bli för lång. 
Jag tror vi alla var lika mätta och nöjda!

Idag var jag tvungen att gå upp väldigt tidigt, redan klockan 9 ringde klockan. Match hemma i Torshallen stod på schemat, och det är alltid en del plock innan. Jag är ju inte så snabb på morgonen så det gäller att starta i tid.. ;)
En lite onödigt spännande match slutade till sist med en riktigt skön vinst.

Vi väntar på matchstart
Bilden lånad av Sofie Karlsson

Nu sitter jag och myser i soffan med Thomas. Frölunda Indians vann sin match i hockeyn och vi tittar på en film med en hel drös fina skådespelare: Denzel Washington, Mark Wahlgren och några till.

Vi får se vad det blir i morgon. Kanske en stunds övningskörning med Linda om hon mår bättre, hon mår riktigt dåligt idag, min stackars tös. 
Nu blir det nog lite glass och kaffe iaf.


tisdag 18 oktober 2016

Sov gott, Nino! ♥

Idag somnade Nino in, 12 år och 2 månader gammal.
Fred och Dippens son, bror till Ditte.
Tankarna går till Carro, som tagit hand om den goe lille killen på ett så underbart sätt.
Nu promenerar den lille herrn runt med sina föräldrar i hundhimlen, 
förmodligen smaskandes på en och annan onämnbar godbit..
3 veckor

14 veckor
Alla bilder förutom 3-veckorsbilden har jag lånat av Carro



12 år
Sov gott, Nino! ♥♥♥

söndag 16 oktober 2016

Men länkarna är borta!?

Så nu att alla mina länkar till bloggar jag tycker om helt plötsligt bara är försvunna.
Skumt, undrar hur det gått till?
Jaja, jag får lägga in dem igen..

Matchen idag glömmer vi, förtränger och lägger till handlingarna. Vi förlorade mao.
Nu blir det ny träningsvecka, och så får vi mosa Borås på lördag istället.

Lyckades installera den nya skrivaren igår kväll, det verkar funka bra även trådlöst. Iaf så länge den står på samma våning som routern.

Nu blir det lite glass i soffan och vila!

En vecka till

Tiden flyger verkligen iväg! Ytterligare en vecka bara försvann med en farlig fart.
Det har varit träningar förstås, har handlat en del.
Bla en ny skrivare, den gamla pajade mitt i en utskrift häromdagen. Den har varit bra, kostade 200:- för 6 år sedan - mindre än vad en bläckpatron kostar. Men nu gav den upp, och jag hittade en lite uppdaterad av samma märke, Canon. Trådlös, dubbelutskrift och lite mer finesser. Några hundralappar till, men ändå väldigt prisvänlig.
Passade också på att köpa en liten lamineringsmaskin. Har en tanke om att få skrivit ut mina recept, laminera dem och sätta in dem i en pärm. Nu använder jag telefonen eller datorn och det är lite knöligt - och kladdigt..  Det kan nog bli bra.

Vi håller också på att ta in offerter för att dränera huset. Det är inga stora problem, men det lär ju komma så småningom. Det är inte dränerat sedan det byggdes 1938, och byggdes ut 1948 så vi har haft lite tur. Grunden behöver ju isoleras, mycket värme försvinner ut genom den. Om pengarna räcker tänker vi göra en parkeringsplats och lägga ny marksten på gången, altanen och i garageuppfarten. Tycker om farfars gamla plattor, men mossan har fått fäste i dem. Även om vi skurar och använder mossdödande rengöring på dem, tar det bara ett par månader innan de är gröna igen.
Nu har vi haft kontakt med en firma, men vi är inte jätteimponerade. Har skickat mail till en annan, och idag fick jag dessutom tag i den firman som lade om taket för oss för några år sedan. Till vår glädje gör de dräneringar och markarbete också, så det är möjligt att vi anlitar dem igen. De var både noggranna, duktiga och snabba med takbytet och dessutom fick vi ett väldigt bra pris. Nu hoppas vi att det blir likadant igen.

Linda och jag var hemma hos Mona på fika igår. Det var som vanligt många glada skratt, massor av prat och så visade Linda hur det kan bli med Snapchat. Kan inte lägga in filmerna som Linda tog på mig och Mona, men jag kan bjuda på en fin bild på mor och dotter..


I morgon är det match igen, vi möter ett lag som på pappret är väldigt bra. Men vi får se - kanske vi kan sno en poäng, eller två. Eller tre.




söndag 9 oktober 2016

Helt ok

Det blev en rivstart på dagen idag.
Telefonsamtal innan ögonen ens öppnats, lite manfall i laget och nya skulle hittas. Matchprotokoll och schema skulle skrivas ut - då tycker datorn att det var ett alldeles utmärkt tillfälle att starta en installation av en uppdatering stor som hela hårddisken.. När jag åkte hemifrån två timmar senare (utan utskrifter!) var eländet fortfarande inte klart..

Men det löste sig, fick ihop laget och vår suveräne innebandyansvarige löste mina #¤"%# papper.
Och som vanligt är det så att när dagen börjar med strul, slutar den hur bra som helst.
Vi vann matchen, killarna var grymma.
Jag hann hem till hockeyn, och ramlade ihop i soffan med middag, fika och min goe sambo vid sidan. Där sitter (ligger) jag fortfarande, även om min raring nu är i källaren och tränar.

Just det ja, middagen med Linda, Daniel och Karin igår, blev ju förstås hur bra som helst. Kan ju inte bli annat med de där tre, massor av skratt, fniss och mys! ♥

Nu blir det sängen, är så trött!
I morgon ska Linda och jag ut och övningsköra. ICA Maxi i Mölndal väl få en påhälsning, och kanske något mer ställe.
Vi får se vad vi orkar..

Fick ju komplettera frukosten
i väntan på uppdateringen som aldrig blev klar.. ;)

lördag 8 oktober 2016

Varm i själen

Vissa dagar börjar ganska skruttigt och slutar väldgt bra.

Idag var det en sådan dag. Ont i kroppen, lite trött och sliten. Men glad för Daniel, Karin och Linda skulle komma på middag. Lite stressad, för igår kom det en avi om ett brev som inte gick ner i brevlådan, så jag måste åka och hämta det. Hade ingen aning om var det var, möjligtvis något Thomas beställt.

När jag såg paketet förstod jag direkt!
Det var till mig!
Lillebrors Bästa Kolablandning!
De godaste kolorna som finns, jag verkligen älskar dem.

Nu tycker ni inte jag är klok som blir så glad, men det är en alldeles speciell person som skickat dem. Någon jag inte ens har träffat, men ändå blivit vän med och håller väldigt högt. Lotta är en av de bloggvänner jag fått genom åren, en jättehärlig tjej, som jag skrattat åt, skrattat med, sörjt med, och bara haft trevligt med på nätet. Jag tycker mycket om den här tjejen och tror - nej, vet - att vi hade varit lika goda vänner IRL om vi bott närmare varandra.
Trots att hon är lika mycket Färjestadsfan som jag älskar Frölunda, och då är det något extra...

Hälften är redan borta, det är inte bara jag som gillar de här.
Glädjen blev ju inte mindre av att det fanns massor av lakritskolorna, 
nästan en tredjedel - de är de absolut godaste :D

onsdag 5 oktober 2016

Bitter, nej då.

Men jag är jävligt förbannad.
Det jäser och puttrar och ibland kokar jag över.
Jag har ju mina egna gamla fighter i färskt minne, och Lindas som fortfarande pågår. Och så många andras också.

Gick igång ordentligt idag.
En av bloggarna jag följer berättade om en väns pappa, en man som sökt hjälp för en knöl i magen, men inte ens fick en röntgen av läkarna på VC. När han åkte ner till Belgrad såg de direkt att magen är full av tumörer. Idag, tre månader senare, har han fortfarande inte fått den vård han behöver. Han fick inte ens tid hos läkaren som missat cancern, utan blev hänvisad till jourmottagning och ta en kölapp..
Det är fullständigt absurt att det ska vara så.

Jag är så trött på orättvisorna som bara blir större och större. Är du gammal, sjuk eller skadad är du inget värd. Kan du inte jobba, är du ännu mindre värd. Blir du utsliten på ditt tunga, lågavlönade jobb får du skylla dig själv osv..

Är lite lat idag, så jag kopierar helt enkelt kommentaren jag skrev om vård och skyddsnät som inte längre finns:

Så här är det överallt nu.
Har du inte en frisk anhörig, får du ingen hjälp – om du inte har gott om pengar eller en fet sjukförsäkring som betalar för dig.
Om du lyckas få en läkare som hjälper dig med din kroniska sjukdom ska du veta att:
1. Primärvården remitterar dig till specialistvård – förhoppningsvis. Läkaren på specialistvården kan inte hjälpa dig om du har problem med andra delar av kroppen eller fler diagnoser. Då får du gå till många läkare. Läkare som sedan säger att du är färdigbehandlar och återremitterar dig till VC (Närhälsan i Göteborg). Men då är det också så att läkaren på Vårdcentralen får inte ta hand om alla diagnoser, än mindre ställa dem. Han/hon får heller inte skriva ut alla mediciner, det måste specialistläkare göra. Tillbaka på ruta ett.
2. Försäkringskassan, som samtidigt som de kräver diagnos för att människor ska få ut ersättning, påstår att de bara ser till arbetsförmåga. Men den/de behandlade läkarnas erfarenheter och intyg räknas inte. Inte diagnos heller. Och intygar läkaren att du inte har någon arbetsförmåga tror inte FK på det utan anlitar en FMR ”Försäkringskassans Medicinske Rådgivare” som föralldel inte behöver vara specialist på effekterna av den diagnos för den sjuke han/hon ska lämna utlåtande om. En barnläkare kan ge rekommendation om spinalskador, en ortoped om neurologiska sjukdomar osv. Och deras rekommendationer går i de allra flesta fall före de behandlande läkarnas, de som är specialister på patienten och dennes problem.. Visst är det förtroendegivande?
3. Skulle du nu lyckas ta dig igenom detta och får sjuk/aktivitetsersättning får du en inkomst som inte täcker ens dina livsuppehållande kostnader, så som mat, specialkost, mediciner, hyra och läkarbesök. Inte ens med hjälp av bostadstillägg. Och glöm försörjningsstöd (socialbidrag) De är så bakbundna att de knappast kan hjälpa till med något. Tex väldigt många mediciner (smärt & magmediciner tex) är borttagna från läkemedelsförmånen. Då får du ingen hjälp med den kostnaden, inte heller via handikappersättning. För FMR har avgörandet även här, och vet inte att många mediciner inte ersätts via läkemedelsförmånen.
4. Har du nu kommit så långt att du får den där lilla ersättningen, ska du också veta att du får en exklusiv förmån som bara sjuka och pensionärer får: Du får betala extra mycket skatt – en sjukersättning/pension på ca 8400 före skatt ger 1000:- mer i skatt än om du haft samma lön. EU’s fattigdomsgräns går vid 11000:- Råkar du komma upp i den inkomsten som pensionär får du också betala 1000:- mer i skatt än om du haft samma löneinkomst… Det är mycket pengar när man inga har..
Nej, det finns inget skyddsnät längre. Vare sig du har livhotande sjukdomar eller sjukdomar/skador som gör dig funktionshindrad, eller bara råkar bli gammal är du idag beroende av anhöriga, helst med stor plånbok, gott om tid och en stor kämpaglöd för att få en någorlunda tillvaro.
Nej, jag är inte bitter. Inte mycket iaf.
Jag är bara jävligt förbannad.
Och bara för att förtydliga: Det här började lååångt innan flyktingkrisen – jag är så trött på att så många skyller på den.

lördag 1 oktober 2016

1 oktober 1966

I dag är det faktiskt 50 år sedan vår familj flyttade till Väröbacka.
Vi hade bott sommargäster två somrar, och som jag förstått det fick pappa och mamma möjligheten att köpa ett stort gammalt hus i själva byn Väröbacka. På den tiden var det en egen liten kommun, Värö. Det var en avfolkningsbyggd, Ringhals och Värö Bruk fanns inte än. Folk tyckte mamma och pappa var tokiga som flyttade till landet, det fanns ju bio i Göteborg..
Huset de köpte kallades Gamla Kooperativa, med en gammal affärslokal på bottenvåningen och lägenhet på övervåningen. På gården fanns en stor gammal förrådsbyggnad och ett garage. Det hade varit Kooperativ lanthandel där tidigare.
10 meter från garaget gick järnvägen och 50 meter åt andra sidan gick E6:an. Eftersom huset stod på gammal havsbotten, skakade det ordentligt när tåget körde förbi, framförallt om det var långa, ojämnt lastade godståg. Mamma fick gå runt och putta in allt som stod i hyllorna..
Har många roliga minnen därifrån, kanske skriver jag ner dem en gång.

Hittade den här bilden på Stationen i Backa
Bilden tagen 1967. Om man gick i tågets riktning
ca 100 meter, hamnade man på vår gård.