onsdag 27 februari 2008

Inga böcker ännu

Inte har jag fått köpt några böcker ännu, inte! Har liksom inte kommit iväg... Haha, men min älskade Sambo, som sällan eller aldrig läser något annat än sporten i tidningen, har köpt en idag!! "Madame Terror" av Jan Guilliou kom han hem med. Toppen, jag hade oxå tänkt köpa den! Under de år vi levt tillsammans, har han bara köpt en enda bok, eller rättare sagt, bokserie, nämligen böckerna om Arn, Tempelriddaren. Så han har bra smak när han väl köper något... ;)

Annars är det lugnt. Gick på ledarmötet igår, kände mig tvungen. Och det var nog bra, med tanke på hur stämningen var. Förhoppningsvis kommer majoriteten segra, och lagets favorittränare ändra sig angående Cupen i maj. Vi vill så gärna att han och hans son följer med! Jag är optimist som vanligt, och hoppas och tror att det ska bli så till sist!

Imorgon är det biblioteket och träningen som gäller. Ska försöka åka och köpa en visselpipa till Sonen oxå, har har sin uppdömningsmatch på söndag. Spännande!


Väntar idag

tisdag 26 februari 2008

Bokrean!

I morgon börjar bokrean! Det var jättelängesedan jag köpte böcker på den, men i år har jag faktiskt sparat presentkort som jag fått. Så nu ska jag gå och se vad jag kan hitta - tjocka böcker helst, deckare och SF gärna! Gôrkul!!!!! :D

Har sovit dåligt några nätter, i natt blev det bara 2 timmar. Det tog nog lite mer än jag trodde, läkarbesöket. Är inte rädd, men det är så många planer inför våren som kan gå i stöpet. Och sen har jag ju ingen aning om vad det innebär efteråt heller.

Dagen har därför varit väldigt lugn. Låg på soffan som vanligt en stund på morgonen efter att tonåringarna gått till skolan. Slötittade på tv och läste en deckare, åt frukost och gosade med hundarna. Tog en promenad mitt på dagen med vovvarna och sedan har varit lite pulande med 65:an, garage, p-platser och lokaler ska fördelas inför månadsskiftet. Några långa, trevliga telefonsamtal med goda vänner blev det oxå. Dottern och hennes nye pojkvän fikade med mig framför tv en stund - det blev iofs mest prat... ;)

Ventilerade med A hur jag ska göra i morgon. Hade ju bestämt att gå på matchen mot Luleå med min Gube, men en av innebandytränarna har tydligen bestämt att vi absolut måste ha möte om Falunresan i maj på killarnas träningstid. Han har bokat in en annan tränare, och det är ju gott så, men han brydde sig inte om att kolla om jag kan komma. Problemet är att det är jag som gjort så gott som hela planeringen inför resan, och sitter inne med all info... Så utan mig blir det ju inte mycket till träff! Och jag vill verkligen inte gå. Det är inte så många hemmamatcher kvar, och jag vet ju inte vad som händer om två, tre veckor. Förmodligen inget, men jag vet ju inte!!! Jag vill verkligen gärna gå på hockeyn och det är ju två månader kvar till resan. Tåg och hotell är bokat, uppförandecoden är klar, killarna håller som bäst på att maila in vem de helst vill bo med, budgeten är klar, deltagarlistan är oxå klar. Ledarna har fått uppgifterna via mail. Inte mycket kvar alltså, resten kan vi faktiskt inte göra förrän strax innan vi åker.

*suck* Jag får bestämma mig i morgon.

Hm, när jag läser det här så verkar jag ju änna deppig. Det är jag inte!!! Bara lite trött...


Vankelmodig idag

lördag 23 februari 2008

Sonen hemma!! :D

Nu är han hemma igen, min pojk. Jag vet att jag är fånig, men jag mår mycket bättre när familjen är någorlunda på samma ställe...
Brun och fin är han, och har haft härligt förståss. Han hademed sig en liten fin träask med en typisk thailändsk handskuren tvålblomma. Den luktar precis som farmors tvål som vi hade när vi tvättade oss i tvätthon i köket när vi var små. :D
Han har tydligen växt två dm de här veckorna, för det första som hände var att han skojade med sin syster och hennes pojkvän -armarna vevande som väderkvarnsvingar och sedan hörs bara ett attans kraschande och klirrande - takplafonden av glas gick i tusen bitar...

Jag vet inte vem som är gladast - Dottern eller jag! :)


Livet leker idag

torsdag 21 februari 2008

Tröttheten har tagit över

Jösses, vad trött jag är! Har nog inte sovit något vidare de sista nätterna.

Var och gjorde biopsin igår. Det var inga problem, några nålstick och så var det klart. Det känns ok nu oxå, men jag har svullnat en del i halsen, vilket gör att det trycker en del mot mat- och luftstrupen. Ganska obehagligt, det är svårt att svälja och det retar i halsen hela tiden. Men det går snart över, skönt!

Och tandläkarbesöket som jag varit mycket mer orolig för, avlöpte hur härligt som helst! Tandis tyckte att jag nog aldrig varit bättre i munnen, ingen inflammation, inga hål och ingen tandsten. Ingen rotfyllning och ingen tandutdragning!! YES! Jag biter ihop käkarna så hårt på nätterna, nästan som kramp, och det gör att mina tandrötter blir inflammerade ibland. Tandskena funkar inte på mig - jag har redan bitit sönder två stycken. Den ena höll en vecka, den andra i två... Och då hade jag spottat ut dem i sömnen innan dess - inte mycket lönt, alltså! ;D Jag har haft värk i tänderna och tandbenet ett tag, så jag trodde jag låg riktigt risigt till - men jag klarade mig. Ska ev a antiinflammatorisk medicin några dagar bara. Härligt!!!!

I morgon bitti, om bara 5½ timme landar Sonens flyg på Landvetter. Så gott det ska bli att få krama om honom igen! Det har visst varit jättevarmt i Phuket, runnt 33 - 36 grader i skuggan, och över trettio i vattnet. Mmm så skönt det hade varit!!


Bara trött idag

måndag 18 februari 2008

Dotterns undersökning och Knölar

Dottern skulle på sin undersökning på Urologen idag. Gissa om hon var skärrad, natten som gick sov hon nog inte många minuter! Jag fick iaf upp mitt lilla asplöv i morse, och fick med henne till mottagningen, där en snäll sköterska tog hand om oss och hennes, vid det här laget gryende panik. Så småningom kom doktorn i undersöknings/operationsrummet (ja, det så faktiskt ut som ett sådant, med op-bord, förberedda droppåsar, syrgas och annat) tillsammans med två sköterskor och: två ursöta kandidater, som bara var ett par år äldre än min älskade Dotter. Hon drog jackan över huvudet och började storgråta... *suck* Jag bad kandidaterna backa, och läkaren började på ett väldigt fint sätt att fråga ut Dottern (mig....). Efter ca en kvarts samtal, hade han fått reda på vad han behövde - och Dottern, som lugnat ner sig, blev överlycklig när han sa, att eftersom det snart är 2½ månad sedan sista UVIn och urinprovet var helt rent från bakterier, blod och annat, slapp hon sin undersökning.. Gissa om lättnaden var stor. Men hon har varit väldigt spak hela dagen, stackarn.

Och så var det här med Knölar. Knölar har man ju lite här och där. Fettknölar, potatisknölar, fotknölar, huvudknölar, mansknölar och kanske t.o.m. frostknölar.
Jag har en på halsen i vilket fall, som jag var tämligen säker på att det var en fettknöl. Men en läkare på vårdcentralen ville kolla den iaf. Så idag var jag på Sahlgrenska och blev en aning ställd... Knölstruma... Aldrig hört talas om förut! Struma, och giftstruma och hög och låg produktion från sköldkörteln har jag hört talas om, men Knölstruma.. ?!
Men fick iaf reda på att den förmodligen är ofarlig men måste opereras bort, helt eller delvis. Imorgon eller på onsdag ska jag upp till SS och göra en finnålsbiopsi för att man ska kolla vad det är för celler. Vet knappt vad det är jag skriver om, men har hunnit att surfa runt en stund ikväll. Tydligen är det så att man alltid opererar knölstruma när den är så stor som min. Ett elegant halssnitt och ett par dagar på sjuksal, sen tar det tydligen 6 - 12 månader innan man är någorlunda återställd. Min trevlige doktor berättade att om biopsin är ok, sparar de en bit av sköldkörteln, för då slipper jag nog att äta medicin. Tar de hela måste jag knapra resten av livet. Sedan försvann han och oxå här de två (väldigt rara) kandidaterna, och kvar blev en sköterska som förklarade vad som ska hända härnäst...
Jag var nog ganska tjattrig en stund, innan den något övervarvade hjärnan saktade ner. Hon lämnade några papper, sa till mig att komma och göra biopsin så fort som möjligt. Sedan tar det 2- 4 veckor innan resultatet kommer. Då ringer läkaren och bestämmer tid för operation, vilket tar mellan 1 - 3 månader.

Hm... Zällan blev tyst en stund iaf...

För då kom ju nästa tanke: Tänk om det blir R kommer från England den 25 mars - och Dotterns 18-årskalas i april - eller när vi ska på innebandycup 1-4 maj??? Jahaja, som ni förstår snurrar det frisk just nu! Egentligen är det väl inget att grunna över, det som ska komma har en tendens att dyka upp när det är dags... Eller nåt... ;)

Tanke nummer två (eller tre???). Jag anmäler nog Distriksläkaren. Faktiskt. På fullt allvar. Jag var hos honom i somras dels för att jag känt en knöl på halsen och dels mina stora yrselproblem. Sicken kvacksalvare... För yrseln skulle jag skaffa nya glasögon, eftersom receptorerna i nacken förmodligen är utslagna. Det räcker visst inte med balansorganen i öronen, utan syn och nackreceptorer måste oxå funka, annars får man yrselproblem. Tja, det kunde jag väl kanske(!!) köpa, men inte det som sedan hände. Hade jag bara vetat... När jag frågade om knölen, så säger han, fortfarande sittande på andra sidan skrivbordet:
- Det är sådant äldre kvinnor får, det är inget att oroa sig för.
Varefter han säger att han hör av sig om blodproven jag tagit och adjö. Jag blev så paff, att jag inte kom mig för att protestera. Jag gick hem till de nyfödda valparna och tänkte att det ordnar sig.
Sommarn gick, och jag hörde inte av Doktorn. Jag tror det var över en månad senare, som han ringde (efter mail från mig) och började rabbla provsvar... Och gissa om jag blev förskräckt! Levervärdena var inte bra, kolesterolen var hög blabla bla och så är jag underviktig...! Hahaha, då först begrep jag hur han kunde få så många svar från de tre rör jag lämnat: Han läste upp fel persons provsvar!!!! För jag menar, underviktig är jag helt klart inte... ;D
Men sicken knäppkänga!!!
Senare på hösten pratade jag med en bekant, som är mottagningsköterska på vår VC. Hon fixade en annan läkare till mig, vilken tittade, klämde och efter max 15 sekunder sa han att det här blir remiss...
Nu kan man ju bara hoppas att förseningen inte ställ till med något...

För jag har faktiskt inte tid att bli sjuk just nu!


Längtar efter Sonen, mycket, mycket

onsdag 6 februari 2008

Attans hosta

Usch så trött jag är. Halsontet byttes i slutet av förra veckan mot hosta. Och den var värre än värst och envisare än synden. Lite bättre har det nog bivit, men långt ifrån bra. Har träningsvärk i både mage och rygg... :/
Hehehe, fast då får jag ju iofs kasnke muskler någonstans.. ;)

I natt åker Sonen till Thailand. Så skönt det hade varit att åka med! Dottern är lite dämpad, hon och hennes lillebror har aldrig varit åtskilda så länge, kom hon på igår. Hon vill inte åka med, och har tackolov inte ångrat beslutet att stanna hemma, men lite avis är hon ju ändå. Vem vill inte till solen just nu?!
Han är ganska rastlös, Sonen, har väl resfeber och han funderade oxå över att vi inte heller hade varit ifrån varandra så länge. Men det är ju inget som han grunnar över, utan hans oro var en helt annan. Han är minst sagt nervös inför rumsfördelningen... Han vill under inga omständigheter dela rum med sin "styvsyster". Han kom på det i bilen igår, när vi varit och vaccinerat honom. Och fick ett smärre utbrott. Jag fick säga till honom att han ska ta upp det med sin pappa innan de åker - annars går han ju bara och oroar sig i onödan...

Idag ska de sista tågbiljetterna till Falun komma. Sedan är den jobbiga biten med bokningar klar inför cupen i maj. Nu håller jag på att samla in defenitivsvaren om vilka som ska med - hoppas det inte blir för många överraskningar så planeringen spricker. Det räcker med att en av tränarna har meddelat att han och hans son förmodligen hoppar av pga sonens hetsiga temprament... Nu hoppas jag att jag kan få pojken i fråga att ta sig i kragen, och uppföra sig bättre mot pappan. Då kanske jag kan få ledaren i fråga att ändra sig. Det hade varit en verkligt stor förlust om dessa två inte åker med. Tränaren är en mycket ödmjuk, engagerad, duktig och sympatisk person, som de flesta killarna lyssnar på, grabben är en härlig kille (när humöret inte tar över...) och mycket duktig innebandyspelare. Hoppas, hoppas...!


Promenerar idag

fredag 1 februari 2008

Regn, regn, regn

Vi sa det, Sambon och jag, att det är nog tur att inte regnet som ramlat ner i vinter kommit som snö. Då hade vi nog haft upp till taknocken nu... Vi har aldrig haft så mycket vatten på gräsmattan, det är så mättat i leran att det inte sväljer mer. "Ängen" på baksidan är stundtals som en stor sjö. Sanslöst!
Snödropparna blommade redan 6 januari, men det är faktiskt inte rekord - ett år blommade de den 5:e.

Tagit det ganska lugnt idag. Tvättat handlat och plockat lite. Har oxå kollat upp och bokat en del för en innebandycup vi ska åka till 1 - 4 maj i Falun. Det ska bli kul! Vi blir 6 ledare och ca 22 - 24 killar. Tågresa och hotell är klart, anmälningarna också, så nu är det bara småplanering kvar.

Läste i GT idag om en kvinna från Jemen som Migrationsverket vill avvisa. Hon, hennes nu döende, cancersjuka mamma och gravt utvecklingsstörde bror kom hit för 3 år sedan. Hennes pappa är försvunnen i Jemen sedan han återvände och antas vara död. Det innebär att han naturligtvis inte kan godkänna hennes äktenskap. Nu är hon gravid, vilket i Jemen tydligen anses vara ett äktenskapsbrott (eftersom hennes far inte godkänt äktenskapet). Barnet kommer att förklaras utomäktenskapligt och hon kommer att dömas till stening eller livstids fängelse. Och dessa människor ska utvisas! Förstår inte hur tjänstemännen resonerar. Har vi det så fattigt i vårt land att vi inte kan hjälpa människor i nöd???? Att politiker och tjänstemän har regler att gå efter är ju självklart, men var finns empatin? Var finns mänskligheten? Var finns det sunda förnuftet?
Oavsett om hennes mamma blir frisk - hur ska de klara sig? Det finns inget förnuft någonstans i det här. Man blir ledsen och förbaskad när man läser sådant här. Och det får man göra alldeles för ofta...

Idag skulle mina föräldrar varit gifta i 50 år, om de inte skilts åt. Och genast kom jag på det otroliga. Så gammal blir jag till sommaren... Huga, känner mig verkligen inte som barndomens tanter, med blommig klänning och foto på jubilaren och alla blommorna.. ;)

Och så kommer nästa fundering - vad ska Dottern få när hon fyller 18??? Har absolut ingen aning. Men hon kommer kanske med något förslag, typ piercing, eller tatuering eller något sådan... :D

En liten sista hälsning

Idag blir det bara ett par rader.

Vill skicka en liten sista hälsning till himlen.
För det är där Du är nu, det är jag alldeles säker på.
En snällare, vänligare och finare person än Dig får man leta efter.
Sov gott, Berra!


Sorgsen idag