fredag 28 september 2007

Just nu..

..skulle jag vilja ha fler dagar i veckan. Tycker inte jag hinner med alls. Det händer nog för mycket, på för många håll, kanske. Men sånt är det ju ibland...

Igår var Sambon och jag på Scandinavium - årets första hemmamach för Frölunda Indians gick av stapeln. Vi har unnat oss seriebiljetter i år, så nu ska det bli mycket hockey! Skitkul, vi är ju inbitna hockeyfans båda två (även om älsklingen är det liiite mer, och liiite mer, eeeh, engagerad både tillröst och själ, om man säger så) Detta är något vi pratat om i flera år, men det är väldigt mycket pengar. Men eftersom vår ev semesterresa nog lär dröja längelängelänge, bestämde vi oss för detta istället. Så nu blir det Frölunda på längden, bredden och tvären - vi har ju Säsongskortet på tv också, hehehe.

Sonens innebandy går igång ordentligt oxå nu, matcherna börjar i helgen. Nu gäller det banne mig att använda finstygnen när man ska sy ihop kalendern med alla aktiviteter, han har tre träningar och en eller två matcher varje vecka. Som ska jämkas ihop med Sambons arbetstider, hundarna, Dotterns aktiviteter och resten... Men det är kul - faktiskt! ;)

Svägerskan kom hem igår efter några dagar på sjukhus. Har fått en sond som hon får all näring och vätska genom. Det verkar som hon hämtat sig lite, lite fysiskt, men psykiskt tar det hårt nu. Hon vet ju att det kommer att bli värre, och den vetskapen är tuff när man har det så svårt som hon har det nu. Svärmor stöttar henne, hon vill inte ha någon annan i närheten (förutom sin man och dotter förståss) med sin mamma kan hon slappna av lite. Jag försöker stötta upp Svärmor istället, det funkar bäst så. Vi börjar få vanan inne hon och jag.. :/

Min morbrors operation gick bra, meningen var att skulle få komma hem efter tio dagar. Men efter snart sex veckor ligger han fortfarande kvar på sjukhuset. Han fick nekros efter operationen, så nu åker han mellan Sahlgrenska och Östra två gånger varje dag för att behandlas i tryckkammare. Hoppas han tillfrisknar snart!

Men tankarna flyger åt många håll när det gäller alla sjukdomar familjen drabbats av de senaste två åren. Även om det är och har varit jobbigt, blir de flesta friska och åtminstone någorlunda återställda. Det är fantastiskt att det finns så mycket kunskap att man kan bota (helt eller delvis i a f) så många, svåra sjukdomar. Forskningen må vara dyrbar, men när man ser sina nära drabbas är man oerhört tacksam för dem som forsätter attt hitta bot, trots nederlag och stora kostnader.

Hm, blir visst lite melankolisk igen. Egentligen borde jag inte det, det går ju åt rätt håll. Är väl trött...

Stackars Sambon är nog mer än trött när han kommer hem om en stund. Han valde ju bort sovstunden mellan skiften igår för hockeyn, och idag på förmiddagen fick han inte sova eller efter nattskiftet. Snickarna gick loss för fullt just på väggarna mot vårt sovrum - jösses, jag trodde en stund att de skulle komma in genom väggen! Hundarna klarade det bra, konstigt nog, blev bara oroliga när jag gick in i duschen. Sedan sov de lugnt på soffan, trots bankande och underliga ben utanför fönstret.

Har försökt spara ner massor av foton och dokument på dvd idag - datorn kommer förmodligen att paja närsomhelst. Fläkten har lagt av, och när jag ringde den tekniska supporten, sa de att jag ska återkomma när jag gjort backup - innan dess ville de inte ens prata om ev service... Tetigt, jag trodde man skulle lämna in den med en gång..? Men jag får väl ringa på måndag igen. Inget kul, allt ska ju skötas via nätet idag, så man blir ju ganska handikappad när datorn kraschar. Men vi behöver iofs ändå formatera om den, det är en del konsigheter med vissa program som inte fungerar.

Nu är det iaf dags att stänga av burken för dagen, ska läsa en deckare istället :)

Datatrött idag

onsdag 26 september 2007

Veckorna...


En dansk höna


...rullar på fort nu. Tycker inte jag hinner med riktigt, kanske är det mest mentalt orken inte räcker. För roligt har jag - Citrus, valpen, är i busar runt hela tiden och lockar ständigt till nya garv, innebandyn är i full gång (till helgen börjar matcherna), Biblioteket fungerar jättebra nu när Ismet är där och här hemma är det lugn och skönt. Sonen är äntligen frisk från sina förkylningar och kunde börja träna igår - gissa om han var glad! Dotterns uvi har gett med sig och hon mår mycket bättre.

Dottern och jag var på Ikea i eftermiddags. Hade en mysig stund, käkade (inte så gott...) fikade (morotskaka - mums!!!) och tittade runt en stund. Hon vill ändra sitt rum - igen - och då behövs det färg och möbler.. Men det får nog planeras ett tag till medan ekonomin fixas till - det som önskas kostar en del, förståss. Men fint blir det säkert när det en gång blir gjort!

Imorgon är det äntligen dags - Sambon och jag ska för första gången utnyttja våra säsongsbiljetter! Frölundas första hemma match spelas mot Luleå, det ska bli skitkul!

Den danska hönan kräver kanske en förklaring. Dottern, mamma, svärmor och jag tog en utflykt till Danmark för ett tag sedan. Vi hade en skön dag och Dottern tog en del kort. Hönan bor på Ravngården (ravn = bärnsten), där de säljer smycken och en massa annat gjort av bärnsten. Vi var oxå vid Mårups Kirke, en liten 1200-tals kyrka som hastigt närmar sig klitbranten. Det lär nog inte dröja länge innan den rasar ner i havet.

Mårups Kirke



Branten nedanför staketet vid kyrkan - här bor det svalor...




Så här högt är det - man hisnar!

Längtar till danska västkusten idag

fredag 21 september 2007

En chockartad...

...start på dagen blev det idag när Dottern ringer mig och gråter. Till sist förstod jag vad hon sa, och det var inget bra. Hon hade varit på toa och det droppade blod från ett ställe som det absolut inte ska droppa från. Mitt hjärta stannade nog nästan - men lyckades hålla mig lugn ändå. Fick reda på vad som hänt, ringde Sjukvårdsupplysningen, som sa att vi skulle direkt upp till Sahlgrenska. Fick väckt Sambon som låg och sov, vi åkte och hämtade Dottern (hon är oss pappan denna vecka) och åkte upp.
Blev ju inte lugnare när personalen rödflaggade henne (prioritet ett). Men när hon berättat lite till vad som hänt, och personalen kollat de vitala värdena, kände jag mig lugnare: Men det var lite jobbigt att de inte prioriterade ner henne.
För att göra en lång dag kort, det är tackolov "bara" ett kärl som brustit en dm in, konstaterade läkaren efter en undersökning i de bakre regionerna. (Stackars Dotter, det gjorde ordentligt ont). Han tror att det kan bero på att tarmarna är lite påverkade efter alla antibiotikabehandlingar sista året. Hon fick förlängt recept på antibiotika förresten, hennes UVI är inte utläkt ännu. Men trots allt, alla viktiga värden är bra - hjärta, lungor, njure, lever, och blodvärden var ok.
Nu ska jag lägga mig på soffan och bara andas en stund. Att vara lugn utåt, när man känner sig pytteliten inuti är jobbigt...

Tacksam idag

måndag 17 september 2007

En ganska...

..lugn dag har det varit idag. Dottern kom iväg till praktikplatsen, Sonen hade ledigt och stack iväg med kompisarna för att lana, Sambon jobbade. Tog några promenader med hundarna förståss (det blir inga långa när valpen är med), tvättade och klarade av några tfnsamtal. Sedan kunde jag faktiskt lägga mig på soffan med en deckare, så skönt!

Ungarna gick iväg till sin pappa i eftermiddags och ska vara där en vecka. Det blir väldigt tyst när de inte är här, har fortfarande svårt att vänja mig. Eller nja, vant mig har jag ju förståss gjort efter tio år, men jag tycker det är lite svårt att koppla av. Det har väl varit för mycket strul och osäkerhet genom åren för att man ska kunna känna sig säker på att de inte står utanför dörren efter ett par timmar igen.

I morgon ska jag ha syrrans jyckar här, fullt ös blir det då. Ska lämna Dippen till henne senast på onsdag, den lilla damen har börja löpa. Och vi ska inte ha fler valpar iår! ;)

Fick reda på av kanslisten på FIBK att jag får gå Blockettan, fastän jag inte kan vara med så mycket på fysutbildningen. Det var bra, Bulettan är lite onödig att gå, eftersom jag ju redan har gått liknande utbildningar på handbollen. Iofs var det ju längesedan, men jag har ju större nytta av utbildningar som avser ungdomsidrott...
Det känns kul med innebandyn nu. Tränarna är bra att jobba med, och vi börjar få koll på laget. Några slutar, men vi har fått in sex nya så summan blir nog konstant. skönt är också att SOnen uttryckligen sagt ifrån att han tycker det är helt ok att jag finns med i laget.

Nä, nu är det dags för sista prommisen med hundarna, sen hägrar sängen!

Slapp idag

söndag 16 september 2007

Yeeeah...

...Sanna vann igen - gôtt. Nu ryker snart Ludmilas rekord, sa hon - det tror jag oxå...
Annars rullar det på. Dottern har börjat sin praktik. Efter en massa strul, verkar det som hon har hamnat på ett bra ställe - efter en vecka trivs hon jättebra. Sonen börjar hämta sig från ryggskadan och ska nog kunna träna sin innebandy igen. Sambon är frisk och har börjat jobba.
*
Just nu planerar jag inget större - håller mig ledig för att kunna stötta Svägerskan om hon behöver hjälp. På tisdag får hon sista strålbehandlingen, sedan är det en veckas vila för att återuppta behandlingen igen. Två stråldoser om dagen i två veckor till, vila tio dagar och sedan någonslags stavar inopererade som ska sitta i tre dagar. Hon var ute i trädgården en stund igår, och man blir ledsen. Denna starka, energiska människa, så matt och orkeslös. Men hon ska bli frisk, hon ska! Min största uppgift är väl egentligen att finnas till hands för henne och framförallt för Svärmor. Det är precis ett år sedan vi begravde Svärfar nu - hon (vi ! ) hade väl behövt lite lugn och ro nu... Men man får inte alltid det man vill, och vi ska rida ut det här också.
*
Äntligen har Citrus börjat tappa sina tänder! Härligt, det blir inte så smärtsamt att leka med henne snart. Att gå över golvet kan nämligen innebära en valp i byxorna - och nämnda valp är inte alltid så träffsäker - hälsenorna få sig ett och annat bett. Eller, det är kanske det hon är - träffsäker, alltså... ;)
*
I veckan som kommer ska vi får ställningarna på huset, nu ska det målas och bankas minsann. Sambon och jag plockade ner markis och allsköns annan bråte från väggar och altanen igår. Klippte ner en del blommor och buskar också. Nu ska det bli fint, må ni tro! Till våren iaf...
*
*
Längtar efter värmen idag

torsdag 13 september 2007

Kanske det...

man inte ska skriva om glädje på en blogg...?

Hade precis skrivit ett lååångt fint inlägg om att jag inte har skrivit på så länge för det kändes som jag bara skriver när det är trist, olyckligt, grått eller svart och det verkade så tråkigt när jag egentligen är lycklig, glad och positiv nittiofem procent av tiden och egentligen har jag ju skrivklåda.... Hängde du med? Andas...

Sedan råkade jag trycka på fel tangent.

Och så blev det svart. Eller ja, egentligen blev det ju vitt eftersom all text försvann.

Skit oxå

Men vad jag försökte skriva var

Alla mår bra
Jag är lycklig

G'natt


Snurrig idag

söndag 2 september 2007

Skolstartsförkylning..

..har vi drabbats av hela familjen. Urkpåburk, helt enkelt. Sambon har nog drabbats värst, och Dottern, men Sonen och jag har snart hunnit ifatt dem. Attans att det ska vara så här varje augusti! Man har ju helt enkelt inte tid just nu - skolstart i bibblan, styrelsejobb i brf och innebandystart med vidhängande stor cup med massor av arbete. Så, förkylningen lägger vi på hatthyllan och plockar fram den sen... Någongång.... När jag har tid...

Svägerskan ska börja sin behandling på onsdag. Jobbigt. Det är som hon sa idag: Man har ju ingen aning om vad som väntar, mer än att det antagligen kommer att bli obeskrivligt jobbig... Det är bara att ta en biljett och åka med tåget kom vi överens om.
Det lär bli en jävla tid, med mycket oro...

Annars rullar det väl på som vanligt. Fick äntligen grävt upp rabatterna på framsidan, rosorna gav jag upp nu. Grannens katt använder rabatten som toa på vintern och gräver sönder rötterna. Så mina vackra Ingrid Bergman rosor har blivit ledsnare och ledsnare för varje år och nu var det nästan inget kvar. Att få kattägare i stan att inse att utekatter kissar ute är fullständigt omöjligt - deras katter gör bara sina behov inne... *suck* Vilka helidioter det finns! Så katten fortsätter att gräva i rabatter och sandlådor, och vi andra får vackert finna oss i det. Efter ett predjudikat kan man inte göra något åt det juridiskt heller, det är bara hundar man är ansvarig för som ägare, inte katter. Blir så himla förbaskad, bara.

Nu har vi bara vår egen valp kvar (jaja, de tre vuxna oxå!) och det är skönt. Kanske vi kan få igång någon form av pott träning och annan uppfostran nu - kanske... ;)

Nu ska jag hoppa i bädden, trött som sjutton är jag!
G'natt

Tacksam för familjen idag