lördag 24 januari 2015

Det gick ju inte så bra

Det blev en ganska arbetsam dag! När jag gick upp såg jag att det hade snöat ganska ordentligt, bilen syntes nästan inte från fönstret. Någonstans mellan 5-10 cm hade ramlat ner. Det var bara att gå upp och börja förberedelserna inför dagens match.

Smart som jag alltid tror att jag är, gick jag ut och borstade fram bilen. Naturligtvis var det tung kramsnö, så det tog en stund. Insåg att det var lika bra att skotta trottoaren och gjorde det också. In och fixa matchkläder och matchprotokoll, duscha, hosta, vila och äta frukost.
Tittade ut genom fönstret en timme senare och insåg att det var bara att börja skotta och sopa bil igen. Så var det med den smartheten!
Under tiden som jag skottade andra gången, kom plogen - och så var det bara att börja om igen...
Behöver jag säga att benen skakade ganska ordentligt sedan?

Matchen gick inte så bra. Vet inte riktigt vad det är, killarna är jätteduktiga, men det går liksom inte att få ut det ordentligt. Peter gjorde en strålande match, det var synd att vi inte vann.

Nu sitter jag och hostar i soffan efter ytterligare två förluster, både Frölunda Indians och Svenska handbollslandslaget förlorade också.
Skit.

Men det är världsliga ting.
Solen går upp i morgon igen, och vi också.

Hoppas ni har en go helg! ♥

fredag 23 januari 2015

Kontraktskrivning, familjemiddag och snurr i kolan

Idag blev kontraktskrivning på Lindas nya lägenhet. Tack vare en fint läkarintyg och fantastiskt folk på Familjebostäder har hon sin efterlängtade tvåa, med balkong och badkar. Den är sliten, men med tapeter, färg och nya skåpluckor i köket kommer det bli ett jättefint hem för lång tid.
Grattis älskade sötis! Är så glad för din skull!

Vi firade genom att Daniel och Linda kom hit och åt middag. Det blev en väldigt mysig eftermiddag och kväll med mina fina ongar.

Orkar inte skriva så mycket. Äntligen börjar feber att försvinna, med hostan är jättejobbig. Fick Cocillana, men jag blir ju helsnurrig av den. Somnar, velar och håller på. Men den dämpar iaf något så jag får sova lite. Nu har jag tagit en dos och sitter och småtittar på tv med Thomas.
I morgon är det match i Partillebo och den vill jag inte missa för min goe extrapojk, Peter, har spelat 100 matcher i A-laget och ska firas. Om jag så ska krypa dit ska jag vara med.
Han är grym, den pojken!

tisdag 20 januari 2015

Snö

Ett lätt snöfall blev det under kvällen. Någon cm har lagt sig. Vi får se hur länge det ligger kvar den här gången. Det blir ljust och fint iaf.

Ingen hemgång för pappa idag. En mindre sårinfektion som de ville ha koll på gör att han får stanna lite till. Förstod på Elisabeth att han inte var väldigt glad..

Ikväll började en ny serie på SVT, på ettan. Den handlar om några äventyrliga familjer som har gjort drömresor eller drömflyttar. En familj har jag redan följt i flera år, familjen på Mary af Rövarhamn. Mamma Linda, Pappa Ludvig och gastarna Lovis och Otto har seglar jorden runt under fyra år. Ett fantastiskt äventyr som jag aldrig någonsin skulle klara - jag är ju livrädd för djupt vatten..!
Det har varit väldigt rolig att följa dem på blogg, Facebook och twitter. Nu är de "hemma" men de fortsätter att skriva, vilket jag och många andra är glada för. Det ska bli roligt att få se deras och de andra familjernas resor!
Välkomna hem och lycka till med livet som landkrabbor!



måndag 19 januari 2015

Fortsätter

Förkylningen hör visst till den segare varianten. Fortfarande åker febern berg-o-dalbana, hostan börjar komma och det piper i lungorna. Men det går åt rätt håll iaf.

Himla gott när halsen rosslar
bara 2 PP/per påse (Viktväktarpoints) ;)

Helgen blev därför väldigt lugn. Missade ju matchen i lördag, tråkigt nog blev det förlust.
Var ändå en liten sväng på Mio och tittade på lite möbler som Linda funderar på. Det lär nog bli en hel del tittar till på andra ställen, men favoriter har hon redan..

Det verkar faktiskt som pappa kommer hem redan i morgon. De sista bitarna ska klaffa bara. Helt fantastiskt verkligen! Elisabeth har fullt upp med att planera, fixa och feja så allt ska vara klart när han kommer hem.

Och Anneli kom hem redan idag. Anfallet hade släppt i natt och hon var såpass ok att hon kan klara sig själv. Därför fick hon åka hem, jätteskönt för henne - och oss också förstås!

På fredag kommer förhoppningsvis Daniel hem på middag. Det blir ju inte så ofta, han har fullt upp med jobb och träning. Gott är väl det, men jag måste erkänna att jag saknar våra pratstunder i bilen när vi var på innebandyn. Linda och jag träffas ofta, eftersom hon bor så nära. Vi åker på våra turer till Kvantum och hon kommer hem o fikar ganska ofta. Det är jag glad för!


lördag 17 januari 2015

Yes! Ja! Såå skönt & feber

Så skönt det är just nu!
Bara en massa positiva besked och många spänningar, mycket oro och ängslan försvinner.
Det är nog därför jag ligger utslagen i soffan med feber, hosta och ont i halsen. Har känt mig krasslig i flera veckor men inget har brutit ut.
Förrän i efter matchen i fredags. Frossa, två gôrtjocka täcken, Panodil och 39,5 i feber. Bättre nu, men inte frisk. Tror att när alla spänningar försvinner ur kroppen, släpps infektionen fram. Och det är helt ok isf.
För:

Pappas operation gick bra, han gör helt makalösa framsteg och får kanske komma hem redan i nästa vecka. Vilket i sig är ett mindre mirakel. Du är en kämpe, Pappa och jag tackar för att jag fått ärva ditt fina läkekött.. ;)
(Tänker inte skriva något mer, Du som undrar får ringa mig - inte hem till dem!)


Anneli klarade 8 veckor minus en dag utan anfall, vilket är ett stor fall (!) framåt. Tyvärr ringde mamma idag på eftermiddagen och talade om att det är dags för ny sjukhusvistelse igen, det sprakade frisk i skallen på min stackars syster. Som iofs verkade vara på gott humör, hon garvade gott i bakgrunden..



Och så Linda. Långt om länge fick hon sitt läkarintyg för medicinsk förtur hos Familjebostäder. I fredags förra veckan lämnade vi in det, och redan på eftermiddagen ringde den trevliga och hjälpsamma handläggaren och meddelade att hon fått förturen beviljad. Linda fick dessutom reda på att hon skulle kunna få den tvåa som just nu låg ute i samma hus som hon bor i, en halvtrappa upp och med balkong! Trots att det sagt tidigare att hon skulle missa den.
Och det var inte nog med det. I onsdags var hon på visning. Lägenheten är ganska sliten, och det var lite svårt att se hur den är för det var grejor överallt. Men. Ett stort kök, där man med lite hjälp av Thomas uppfinningsrikedom och bovärdens nya vattenkran ska kunna stoppa in en diskmaskin, ett stort fint sovrum, ett vardagsrum med stort fönster åt väster, en rejäl balkong och - tadaaaa - en klädkammare!!
Dessutom: i torsdags fick hon reda på i förskott att hon får lägenheten. Det officiella brevet kommer i veckan, men hon ska få sin efterlängtade tvåa!! Vilken lycka, ni anar inte!


Så äntligen verkar det som livet går åt rätt håll för alla mina kära. Det är så himla skönt.

Dessutom:
Thomas har semester from i morgon och en månad framåt. Resan blev ju inställd, men vi har planer här hemma istället. Fixa en källardörr, fylla vår nya frys och så ;)
Det blir ju en del innebandy för undertecknad, och min Älskling lär nog kolla mycket hockey. Och handbolls-VM förstås
Gott är det! :D

Nu ska vi bara se till att Partille Wizards, mina innebandykillar, börjar vinna igen så blir det himla käckt.. ;)


onsdag 7 januari 2015

Första steget

Första steget i trappan är taget.
Nu är det bara resten kvar.
Vägen till tillfrisknande kommer att bli lång och svår.
Men jag vet att du kommer att klara det.
Och vi står alla bakom dig och puttar på..
♥♥♥

söndag 4 januari 2015

Nåja

Det fick bli en portion Ris á la Malta till iaf.
Vi sitter och myser framför JVM i hockey, småkronorna spelar semifinal mot Ryssland. Och så skulle vi ha något gott till kaffet.  Thomas ville gärna att jag skulle göra den sista Maltan, så så fick det bli. Jag har massor av veckobonus kvar (Viktväktarpp) så jag kunde unna mig en portion ändå.

Det har varit ganska lugnt de sista dagarna.
Tillbringade några roliga timmar i ett sekretariat på Gothia Cup i innebandy i går kväll. Fick se några roliga matcher, och några som kanske var lite mindre roliga. Men det är kul med ungdomsturneringar, det händer alltid de mest oväntade saker.
Annars har det mest varit matlagning, småplock och vila. Är ganska trött, vet inte riktigt varför. Brukar ju inte ha speciellt ont av mörkret, men i år är det av någon anledning tungt. Kanske är jag inte så återställd som jag tror (vill!!) ändå.

I morgon ska jag försöka hjälpa Linda att få tag i läkaren. Igen. Hon har sedan början av november varit lovad ett läkarintyg så hon kan få förtur till en större lägenhet, men det har trots flera påstötningar inte blivit utskrivet ännu. Hon har redan missat en lägenhet, nu har det kommit ut en till som hon skulle ha chans att få - om hon bara får sitt läkarintyg..
Och eftersom det krävs att man ringer kl 7.30 på morgonen så fixar jag det - med lite extra tryck. för nu börjar jag blir jäkligt irriterad.

Linda och jag åkte och hälsade på Marianne igår, och blev väldigt väl ompussade av Mia, deras nya stora, lilla valp. Vi blev vansinnigt förälskade, hon är verkligen charmig. Och klumpig. Och bedårande söt!



Mia, vår nya kärlek
Bilder från Marianne


torsdag 1 januari 2015

Gott Nytt År

Så har också nyår passerat.
Jag sitter lite småfrusen i soffan och lyssnar på regnet som slår mot rutorna, med hundarna runt omkring mig. Thomas jobbar, nu är det bara 13 dagar, 7 arbetsdagar kvar till han börjar en månads semester. Det blir skönt för honom, han svårt med mörkret och vintern. Därför brukar vi ta en månad i januari, han mår mycket bättre då. Planen var ju en vecka på Teneriffa för att umgås med pappa och Elisabeth, men nu blir det inte så. Vi får åka nästa vinter istället. I år blir det nog lite småplock med huset.
Storm med klass 2-varning på väg in, rena höstrusket! Snön och isen som kom i julas försvann igår, lite tråkigt men det blir ju lättare att gå iaf..

Igår var Linda och Anne här för nyårsmys. Det börjar bli lite tradition av det faktiskt. Något år har Daniel och Peter varit med, några gånger har Marianne varit här. Susanne, min svägerska, var med ett år också. Alla åren har en sak gemensamt, de har alltid varit väldigt trivsamma. Inget festande precis, men god mat, dryck och godis. Grevinnan och Betjänten får alla genomlida, för jag älskar det programmet - ingen Nyårsafton utan det!

Så.
Nu är det dax.
Nu är det slut med choklad, grädde, Ris a á Malta och annat för ett tag. From idag börjar räknande igen, och Viktväktarnas program ska följas ordentligt. Det har ju gått väldigt bra hittills, men de senaste veckorna har det fått bli lite hursomhelst. Har trots allt stått still, bara sista veckan visade på ett litet plus så nu hoppas jag att det ska funka lika bra igen. :)

Nyårslöften har aldrig varit min starka sida, så det är inget jag tänker börja med.
Men förhoppningar har man ju alltid inför ett nytt år.
Mina är ju ganska självklara för i år.
Det handlar naturligtvis om en djup önskan om att allt ska gå bra för en nära anhörig, att Linda ska få sin ack så nödvändiga, och efterlängtade, större lägenhet, att Anneli ska få slippa sina anfall, att resten av familjen ska få hålla sig frisk, att Daniel äntligen ska få sitt fasta jobb, att min egen rehab ska fortsätta lika bra..

Nu ska jag gå ut och kolla vad som blåste ner, det kraschade till ordentligt utanför dörren..!

Jag önskar er en god fortsättning på det nya året!