fredag 30 oktober 2015

Världens bästa Pappa!

Världens bästa pappa fyller jämt idag!
Önskar att jag hade kunnat komma och knacka dig på ryggen och lämna den största av buketter. 
Nu går ju inte det men jag skickar en ännu större i tanken.

Hoppas ni får en fantastisk dag, du och Elisabeth 
Puss och kramar ♥

Och av bilden att döma har ni ju det ganska fint.. :D



måndag 26 oktober 2015

Det kommer mera

Litet uppehåll igen. Har haft en dela att göra, men största anledningen är nog en sanslös trötthet som ramlat över mig. Fick föraning om en förkylning, lite feber och sedan var det borta. Men efter det har jag haft huvudvärk som inte släpper, ont i kroppen och som sagt en grym trötthet.
Men det vänder snart igen :)

Om inte annat för att jag får tokutbrott på vår fiberanslutning.
Vi skrev ju på kontrakt för 1½ år sedan.
Och sedan har vi väntat. Och väntat. Minimalt med information, eller ingen alls. Si och så många procent av hushållen i vårt område måste ansluta sig. Si och så många  procent för att vi ska betala en lägre summa, annars blir det en högre. Massor av samtal från många, och så äntligen i våras - nu kör vi igång!
Och sedan - ingenting.
Samtal igen, och så får vi reda på att en markägare krånglar (det visar sig senare vara kommunen), men det ska snart vara klart.
Och så äntligen - nu är det dags. Det börjar grävas, läggas ner fiber, man kollar var fibern ska gå in i husen.
Frågar efter tidsplan, för man har ju 3 månaders uppsägningstid på parabolerna.
Nja, alltså atteeeee... Under hösten någon gång. Typ.
Jaaa, äntligen! I torsdags fick vi brevet i lådan - på onsdag kommer de och sätter in mediaboxen!
MEN de borrar inte i eternit. OK, men det kunde ni väl sagt med en gång tycker ju jag då - det var ju ett halvår sedan ni var och tittade?! Det var inte vi, fick jag till svar. Det var de som gräver...
Suck.
Skulle få samtal i fredags från någon chef, För vi behöver veta om de gör något överhuvudtaget, eller om Thomas måste gissa sig till vad som behövs för borr för att borra hålet i väggen. Och ska vi köpa ett plaströr av obekant dimension för att dra igenom fiberkabeln. Och silikon för att täta runt hålet. Sedan skruva i några skruv i nämnda vägg för att sätta upp en skyddslist som tydligen var väldigt viktig att den skulle monteras rätt. De ville på fullt allvar att vi skulle ta ner eterniten...
För det är så farligt med eternit att man inte ens vågar stoppa i ett plaströr i ett färdigborrat hål i en vägg med eternitplattor, och lägga en sträng med silikon runt hålet. Och sedan skriva i några skruv i en skyddsplåt..
Missförstå mig rätt: Jag har absolut respekt för att de inte vill göra detta.
Men. Jag har påpekat vid flera tillfällen att vi har eternit på väggarna, men det skulle inte vara några problem. Att komma någon dag innan och tala om att det inte funkar är inte ok.
Nu kommer CHEFEN hit kl 13.00 och kollar. Tror det är fjärde gubben nu.

Samtidigt händer detta:
Göteborgs Energi grävde av vår fiber innan den ens är igång.
När jag hämtade posten (med brevet om installationen) i torsdags stod det en grävmaskin och satte skopan exakt i samma hål som som knutpunkten till fibern i vår gata ansluts. Jag sa lite skämtsamt till mannen som stod bredvid att "Ni får vara rädda om vår alldeles nya fiber" Han tyckte att det var inget de behövde bry sig om..
Grävmaskinisten såg kabeln, den var täckt med illgul varningsplast, men det hjälpte inte. 10 minuter senare var kabeln avgrävd.
Undertecknad hade då redan ringt fiberföretaget och Göteborgs Energi.
Mannen på fiberföretaget har ingen aaaning om att vi har gasledningar och att de är i bruk.
Göteborgs Energi har ingen aaaaning om att det finns fiber nedgrävd, men anser att det ska grävmaskinisten vara vaken för.
Anar ni kanske nu vart jag vill komma?

Jag är sååå trött på inkompetenta människor som inte bryr sig om vad de gör...

Nu har jag blivit lovad att det ska vara klart på onsdag, men jag undrar jag...

Kl 13.30
Och nu har CHEFEN varit här. Långa förklaringar om saker jag kunde upplyst honom om, och instruktion om att det ska borras i 45 graders vinkel (annars går fibern av), fick borr, silikon och en metallskena som ska upp sedan. 
Vet att det blir gjort ordentligt nu, för Thomas gör det.
Sedan får vi se om de klarar resten.

fredag 16 oktober 2015

Finbesök

I förrgår hade vi finbesök. Daniel, Karin och Linda kom hit på middag. Väldigt mysigt, vad jag älskar de där ongarna! Blir glad i hela kroppen när vi sitter och småkäbblar.
Daniel hade hämtat sin nya bil och den är fin med "extra-allt". Lite avundsjuk är man ju, men vi har ju Gamla Bettan. Hon får puttra på ett tag till.
Hoppas jag.

Annars är det lugnt. Känner mig lite trött och har ont lite här och där, men det ska ju vara så på den här modellen. Det blir nog bättre snart. Ska på tvåårskontroll för höfterna de närmaste månaderna, gånglabbet först och sedan röntgen, bentäthetsmätning och läkarbesök nästa månad.
Det ska bli intressant att se hur det ser ut nu. Har av och till lite problem med smärtor i vänsterbenet, men annars funkar det väldigt bra. Lite mer balansproblem än före operationen, men det beror ju på trafikskadan så det är ju sas som det ska. Får försöka lägga på en rem men träningen, men det går lite si och så med den. Balansen mellan nacke och höfter är lite svår. Tar jag i för lite blir det inte bra med benen, för mycket - ja då pajar nacken/armarna/ryggen. Men det funkar ganska bra ändå.

Nu ska jag fortsätta vila, har skallebank modell jättestor.



söndag 11 oktober 2015

Skallebank, repekt och nidbilder

Det det där med Facebook. Det ger en väldigt mycket glädje, är ett bra sätt att hålla kontakt med familj och vänner. Och hitta gamla, kära vänner som man tappat kontakten med. Men det har ju sina baksidor också.
Har faktiskt plockat bort några vänner. Det känns ledsamt, för det är människor jag tyckt om och haft roligt med tidigare i livet. Och det känns inte bra.
Men jag vill inte ha nidbilder på andra människor på min tidslinje bara för att de har en annan hudfärg, politisk hemvist eller religion. Jag vill absolut inte se filmer där människor halshuggs, dränks eller på andra sätt dödas bara för att misskreditera ett helt folkslag eller religion. Jag vill heller inte se texter där det anses vara ok att våldta, döda eller misshandla andra människor av samma anledning. Eller att det är helt ok att människor behandlas illa och sämre bara för att de är gamla, sjuka eller funktionshindrade.
Förstå mig rätt. Jag är av den åsikten att alla ha rätt till att tycka vad de vill. Jag är också fullt medveten om att inga "sidor" är mer oskyldiga än andra. Och det skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om.
Men.
Jag vill inte ha skiten i mitt vardagsrum.
Jag vill ha samma rättighet som dessa människor kräver.
Att ha min åsikt.
Att människor har i grunden ett lika värde, oavsett färg, religion, nationalitet, funktionshinder ålder eller sjukdom. Att det är ens egna handlingar mot andra, mot djur, mot natur som styr vem hur man ska ses
Respektera det.
Tack

Bildresultat för vänskap över gränser
Foto: Dimitri Otis / Alamy
Tillbaka till vardagen igen :)

Matchen igår blev känslomässigt lite jobbig, det var ju första gången som jag mötte Frölunda Ibk som lagledare i ett annat lag. Det var roligt att träffa gamla vänner som jag inte sett på ett tag.
Matchen blev en konstig historia. En väldig "snäll" match med domare som tyvärr blåste sönder den fullständig. Det skapade osäkerhet och tillsammans med allmänt gnäll och halvtaskig inställning från några, ska vi nog vara glada att vi vann den med två mål. Man kan inte bara ställa in skorna på plan och förvänta sig att de gör jobbet själva.
Bara andra matchen i serien, och med lite attitydförändring så kommer det att bli kanonbra.
Stora glädjen idag var att Daniel kom ner en stund och tittade, trots att han var trött efter att ha lämnat blod. Det betydde mycket!

Missade nog en tablett eller två igår, och effekten av det ihop med Frölunda Kulturhus trappor och långa korridorer får jag sota för det idag. Skallebank modell större baksmälla och kroppen känns som jag gått genom en mangel.
Men lite vila och en liten tur på motionscykeln så ska det nog släppa. Någon gång.
Idag blir det en liten sväng till Kvantum med Linda, en stunds matlagning och sedan vila i soffan. Igen. Vilket jag är ganska trött på.
Kommer orken tillbaka ska jag ta ett tag på Citrus, hennes päls är alldeles för lång.

Annars får det bli i morgon.. ;)


fredag 9 oktober 2015

Tacksam

Jag gjorde ju en mammografi för 2½ vecka sedan, och det är ju alltid lite nervöst innan svaret kommer.
Glömde ju att berätta att svaret kom redan i början av förra veckan.
Grönt ljus, inget hittat.
Man blir lika lättad varje gång.

Bildresultat för glad brev
Bild från internet

Så skönt

Så var det igång igen.
Viktväkteriet.

Var lite orolig för det blev ju en guppig start, med landgång och chokladmoussetårta på fredagen och öl och lite slarvmat på lördagen.
Men det funkade iaf, -0,4 kg denna vecka vilket gör -1,3 på två veckor.
Nu ska jag försöka få i mig ordentligt med vatten, har svårt för den biten.
Och så får jag släppa glassen i nyponsoppan ett tag. ;)

Men det finns ju äpple, kanel och vaniljkvarg..


torsdag 8 oktober 2015

Yippeee - eller inte..

Det finns människor som just nu är frustrerade, arga och oroliga för landets tillstånd.
Nej, det handlar inte om flyktingar, krig, naturkatastrofer eller svält.

Det handlar om den egna plånboken. Att de kanske ska betala en en hundralapp eller två mer i skatt på sin låga inkomst på över 50 000:- i månaden.
De är alldeles väldigt oroliga över att pensionärer och de med sjuk/aktivitetsersättning (dvs sjukpension) ska få lite mindre skatt.
Men vet ni.
Jorden går inte under.
Ni kan fortfarande köpa er fina bil för en halv miljon eller mer, bo i lyxiga hus och åka på fina semestrar.

Det kan inte de som redan kämpar för att överleva. De gamla och de som råkat bli sjuka eller skadat sig allvarligt.

Lite fakta:
En person som tjänar 8 300 kr/mån (det är vad du får i aktivitetsersättning om du är 25 år) av arbete, betalar 1138:-/mån i skatt. Är du sjuk/pensionär får du är äran att betala 1941:- mer i månaden, alltså 803:- mer. Per månad. 9363 kr per år. Mer.
Nu är det ju också så att är du frisk och har en så låg inkomst kommer du säkerligen öka den. Och skulle du då tjäna tex 20000:- får du som jobbar betala 4386:-, den som är sjuk/pensionär betalar 5934, alltså 1548:- mer i skatt varje månad. Det är alltså 18576:- om året mer i skatt
Om man nu bortser från att den som är kroniskt sjuk kommer aldrig att kunna öka sin inkomst.

Det har tagits ett beslut om att pensioner och sjuk/aktivitetsersättning ska ökas med hela 0,7 %. Hurra, tänker ni - det blir ju bättre!
Njaä, inte helt. För någon med 8300:- betyder det 58:- Men man får inte det heller. För att om du inte har tillräckligt hög ersättning får du inte en krona. Ingenting.
En pensionär med garantipension får hela 7899:- (ogift) och betalar 1109:- i skatt, "bara" 81:- mer än den som jobbar. Och får inte en krona i ökning.
Och skulle du få något så minskar bostadstillägg, livränta, änkepension, eller annan ersättning lika mycket.
Hurra.
Typ.

Så nu får de som redan försöker bestämma sig för om de ska köpa mat, mediciner eller gå till doktorn fortsätta fundera på vilket de ska välja.
För pengarna räcker inte till både mat och mediciner.
Kanske de ska strunta i läkarbesöket, för de kan ju ändå inte hämta ut medicinerna..

Kanske kommer ett inlägg om hur det är att försöka söka handikappersättning för merkostnader i samband med funktionsnedsättning så småningom.
Det är nämligen inte gratis att vara sjuk som många tror.

Vi gjorde en uträkning (alla kvitton finns, har kvittona försvunnit tog vi inte upp det) på merkostnader för ett år. Det måste man om man ska söka handikappersättning, förstås.
Den täcker det nödvändigaste, ingen lyx, inga nöjen, inga kläder, inget godis, ingen fika. Vi har räknat ut vad det kostar för en frisk person, och fått fram mellanskillnaden. Det handlar om de nödvändigaste medicinerna, specialkost, läkarbesök, kostnader för läkarintyg, färdtjänst.
47 144 kr per år.
Mer i kostnad.
47 144 kr per år för att du är sjuk/funktionshindrad.
3 928 kr i månaden utöver det en frisk person behöver lägga ut varje månad.

Sedan behöver man vara frisk för att vara sjuk. Det förväntas att du ska göra stora uträkningar med massor av insamlad fakta, du ska motivera varje post, du ska få tid tid läkarundersökning för läkarutlåtande (där utgifterna måste styrkas). Du ska ringa runt, maila och leta kostnader, fakta, söka kontakt med FK, vänta på tid, vänta på besked. Det tar många timmar och mycket kraft. Skapar mycket ångest och oro.
Och sedan får man göra om alltihop igen ett eller ett par år senare.

Så visst är det synd om de som måste betala en hundralapp eller två mer i skatt.



tisdag 6 oktober 2015

Helsingborg, hemmavinst och inkilning

Helgen som var blev intensiv. Har vilat ett par dagar, för ben och nacke gjorde sig påminda ordentligt och tröttheten lade sig som ett tung täcke över kroppen. Men nu börjar det bli bättre igen :)
Och det var väl värt obehaget, för en väldigt bra helg blev det.

I fredags åkte Linda och jag till Helsingborg för att hälsa på pappa och Elisabeth. Det var väldigt längesedan sist och de åker ju snart till Kanarieöarna, så det gällde att passa på! Meningen var ju att Thomas skulle följa med, men han däckade med en tokigt jobbig huvudvärk. Daniel kan ju inte komma från jobbet så tidigt på dagen så han kunde inte heller följa med.
Hursomhelst, vi hade en väldigt trevlig eftermiddag. Bilresan blev ganska stökig, med flera större störningar så bara att ta sig till stadsgränsen tog en halvtimme. Mycket trafik hela vägen sedan men det flöt iaf.
Väl framme blev vi som vanligt serverade väldigt god mat. Den här gången blev det till min glädje en landgång som vi fått förut, den är så otroligt god, med lax, räkor och annat gott. Det allra bästa var att den kunde fås gluten- och laktosfri så också Linda fick njuta. Till fikat blev det en glutenfri, fryst moussetårta, så himla god den också.
OM det bara hade gått att skära upp den.
Utan att ta fram yxa och motorsåg.
Elisabeth ska inte lyssna på damerna på Kallis mer som bedyrade att det räcker att ta den ur frysen när man sätter på kaffet. För om det är så, måste de brygga en jäääääla massa kaffe. För jag hackade, sågade, slet, massakrerade och svor  kämpade med denna isklump tills jag till sist kom igenom.
- Jag vill ha en liten bit sa Elisabeth.
- Du får två, sa jag. Stora.
Men det hörde hon nog inte för vi skrattade så tårarna rann.

Denna fantastiska utsikt har de från sin balkong!

Dagen efter var det så äntligen dags för seriestart i innebandyn. Det har varit en lång, intensiv försäsong som har gått bra. Men nu är det allvar, nu ska det omsättas det vi tränat på.
Och det gick sådär. Vi vann visserligen med 5-1, och det var aldrig några problem egentligen, men..  Jag tror vi spelade kanske inte den sämsta, men nästan den sämsta matchen sedan jag kom med i laget för två månader sedan. Inte direkt nervöst, inte lojt heller, men definitivt ingen skärpa. Några gnällde onödigt mycket på domarna (som iofs inte heller hade någon lysande dag precis) och på det vinner vi definitivt inga matcher. Tränarna och jag lär nog inte behöva säga så mycket, killarna var ganska förbannade på sig själva efter matchen. 
Men vi vann och det är bra så.
På kvällen hade killarna fixat med årets inkilning. De var väldigt snälla mot mig, så jag utsättes inte för några svårare prov. Förutom det att det finns en affär på Kvilletorget som jag inte kommer att handla på mer. Vi nya delades nämligen upp i två lag som skulle utföra vissa uppgifter. Den stackars killen som jobbar i en viss livsmedelsaffär där, kommer nog inte att glömma mig i första taget. Här kommer en lätt bedagad, något äldre kvinna med käpp och lägger upp följande på varubandet:
En banan, ett paket kondomer och ett paket med trosor.
Den stackars killen, som var ca 20 år, fick en ansiktsfärg som pendlade mellan högröd och rosa och stammade fram: Var det bra så?
Jag kom först då på att situationen kanske var något udda, så jag sa att:
- Jag ska inte ha det själv, jag håller på att inkilas av ett herrlag i innebandy.
Vilket kanske blev ännu lite mer - udda..
Hör då ett frustande bakom ryggen en och där står en man som ser ut som han satt något i halsen. Han kämpade hårt med att låta bli att skratta, men det gick ju sådär.
Började ju förstås att skratta själv, pekade ut genom fönstret bakom kassören, där ett par av mina killar stod och flinade. Då lättade det lite för den stackars pojken och karlen bakom mig kunde äntligen få utlopp för sin glädje..
Vi hade en väldigt rolig kväll, hyfsat lugn för att vara en inkilning.
Jag känner mig verkligen välkommen till det här laget och klubben, de är härliga allihop.

Långt blev det, och längre skulle det ha blivit om det inte vore för att jag måste fixa lite sallad innan träningen.
Bilder får det bli en annan gång :)