lördag 18 januari 2020

Snabbis

Jodå, jag mår bra.
Men det är verkligen ett högre tempo den här veckan än vad jag egentligen orkar.

Plockade ner julen i slutet av förra veckan - det blir lite tråkigt.
I lördags åkte vi till Hässleholm och fick med oss tre poäng hem.
Uschligt tidigt, och det tog ett par dag att hämta hem lite krafter.
Då var det dags för att möta Mölndal hemma, förlust.
Jättetungt, men de är större, tyngre, äldre och rutinerade så det var väl rättvist.
Egentligen.
Men det kommer jag inte att säga högt.
Däremellan har vi haft två träningar också.

Linda och jag var och verkligen storhandlade igår, pensionen kom.
Jag har städat, röjt i vitrinskåpet i matrummet, röjt ur frysen i köket och idag gjorde jag kålpudding.
Den blev helt ok, Thomas fick med sig till jobbet och frös in 8 rejäla portioner.

Nu ska jag packa väskan för i morgon, och slappa ihop i soffan.


tisdag 7 januari 2020

God fortsättning

Och så börjar det nya året.
Med lasagne i ugnen, regn och rusk på utsidan.
Hundarna ligger i soffan och myser, Thomas jobbar sista natten för den här vändan.
Han har semester en vända sedan, så det blir 9 dagar ledigt. Han är trött, han behöver det.
Och så är han ledig när jag åker till Hässleholm på lördag för årets första match.
Lie extra bonus.

För nu börjar andra halvan av serien.
Det blir en rivstart - två träningar denna veckan, bortamatch i Qpoolen i Hässleholm på lördag, träning måndag, hemmamatch tisdag, träning torsdag och bortamatch i Munka-Ljungby på söndag.
Så det lär bli intensivt.
Men kul.

Så jag lär nog plocka ner julen redan denna veckan, lite tidigare än vanligt. Lär nog inte orka annars, och ha alla tomtar och granen upp i slutet av januari är för mycket - tom för mig 😉
Men någon dag till ska jag nog njuta..

onsdag 1 januari 2020

Nyårsafton 2019

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med nyårsaftonen.
Först fick jag ringa återbud till goaste Anne. Det är första nyår på jag vet inte hur många år, vi inte firat tillsammans. Men jag har fått en släng av Thomas förkylning och jag vill verkligen inte smitta min bästa vän. Så vi får träffas någon annan gång.

Sedan är det ju det här med Ella och hennes rädslor. Jag visste att det kunde blir ett tuff kväll, men jag trodde inte att vissa fräntorpsbor skulle bli helt knäppa och skjuta all möjlig skit i 12 timmar typ.
Självklart inte hela tiden, men det small hela dagen igår, och ända fram till i eftermiddags med jämna mellanrum.
Eftersom jag jag var ensam i år, testade jag något som har funkat lite förut med hundarna.
Avledning.
Jag är lite glad att det inte var någon som såg mig, för i ca 8 timmar, sprang jug upp och ner i trapporna, lockande på hundarna med godis, tuggben, leksaker och mariekex. Jag skuttade, viftade på rumpan (de älskar det de här två knäppisarna, de tror att jag viftar på min obefintliga svans) och kuttrade, sjöng och jag vet inte allt.
Det funkade faktiskt ganska ok - när jag inte behövde vila en stund..


Det här är ju bara en kort, kort stund.
Ella försöker gömma sig och söker skydd genom att klättra upp på min axel.
Så här var hon så fort det kom en smäll, och timmen runt tolvslaget
blev minst sagt intensivt. Något som är positivt är att jag kunde lugna henne, och att
hon fortfarande klarade av att äta och dricka. 
Man får vara glad för det lilla...


Idag är det en annan dag..
Avslappad Ella.. 😍

tisdag 31 december 2019

Sopar ut 2019

En summering av året som gått blir både väldigt glad och otroligt ledsam.

Året började med att vi fick reda på att Maya skulle flytta in hos oss. Denna från början pyttelilla dam, har växt till sig till en stor, härlig busetjej som tröttar ut sin storasyster helt. Hade det inte varit för att Ella är lite finurligare än bulldozern Maya, hade hon fått sig en och annan resa. Nu lurar hon elegant sin lillasyster - och läxar upp henne ordentligt mellan varven. Bra säger vi som annars hade fått en och annan öm hälsena.. 😁


Då var hon liten, bara 6 veckor, vår älskade marodör Maya som flyttade hem
till oss i maj. Otroligt snäll, älskar att snutta på min tumme
och tugga på det mesta hon kan hitta. 


Killarna i innebandy, IK Zeniths A-lag är ju en annan ljuspunkt.
De är det goaste gänget jag haft äran att vara en del av, så roliga, duktiga
engagerade och vansinnigt snälla & omtänksamma
Vi vann Göteborg Cup, trots att jag var coach.
De säger det mesta om hur bra de faktiskt är.. 😉


Sedan kom de tråkiga nyheterna slag i slag.
I juni förlorade vi Citrus mycket hastigt.
Vår älskade lilla velepinne som alltid ville så väl,
alltid skulle hålla ordning på ortens oförskämda hanar
och som avgudade sin husse


I december var det så dags att säga adjö till hennes mamma Ditte
En liten, älskvärd, kärleksfull tjej som alltid ville vara till lags,
även om hon helst gick sin egen väg och helst höll sig i bakgrunden
Hon blev 15 år och 4 månader, och var den allra första valp 
jag tillsammans med Marianne hjälpte till världen

 

 Citrus till vänster och Ditte


Citrus och Ditte på sommarens favoritplats,
fåtöljen i bersån där de hade full koll på allt.

´
Under hösten kom sedan nästa sorgebud
Anneli's älskade kamrat Älva blev orkade inte mer
utan fick somna in. Denna otroligt snälla tjej,
som älskade sin matte så mycket och var en underbar hund


Och det var tyvärr inte slut med tråkigheter.
Marianne's underbara lilla Kola fick också hon somna in.
Lilla påhittiga Kola, så lik mamma Dippen, alltid med en räv bakom varje öra, minst.
Bilden visar precis hur Kola var, vänlig, kelen och med en lustig, pillemarisk blick


Men vi har ju de här raringarna kvar


Ella och Maya, så härliga, så olika och så otroligt rara


Vi har  också Kiara och Melvin, Lindas småttingar.
Små till växten men stora i själ och hjärta


 Och så Mia, stora Mia som väger typ 50 kilo, 
men som tror att hon är lika liten som Kiara, 2 kg -
Iaf när hon vill gosa i knä't..
En vänlig jätte, så väldigt snäll och champion i rallylydnad. 


Här ligger vi och väntar på nästa familjemedlem som nog kommer under året. 
Anneli letar nämligen efter en ny vän. När det blir och vem, det får tiden utvisa


Och så har jag ju mina älskade, älskade barn
Linda, som har haft en förfärligt svår höst med sina sjukdomar, kämpar ändå på.
Hon har varit otroligt fantastisk, och gått ner nästan 30 kg på 6 månader, 
trots att hon ju inte kan röra sig mycket. Och trots att sjukdomarna nästan
vann över henne i höstas och Försäkringskassan gör sitt bästa för att knäcka henne, är hon nu bättre.
Att jag är tokstolt över min krigarprinsessa är nog en underdrift. Hon ger aldrig upp. 
På sensommaren träffade hon en fin kille som nu är hennes pojkvän, 
så jag hoppas och tror att livet ska bli lättare för henne nästa år


Den här stilige unge mannen är min son.
Daniel som jag också är så oerhört stolt över, som hittar sin väg
och vågar slå in på den. Han kom in på sin barndomsdröm,
polisutbildningen, men vågade ändå ta språnget i en helt annan riktning
när han kom in på en IT-säkerhets yrkesutbildning


Hans Karin pluggar, jobbar och tillsammans med Daniel
har de nu så smått börjat renovera i Karins föräldrahem, som de köper in sig i
Ett underbart hus, stort och fint.


Och så den här.
Min stora vinstlott i livet (förutom ongarna då), min bättre hälft.
Tänkare, inte de stora ordens och gesternas man.
Han som alltid finns när jag behöver, 
ger mig styrka och trygghet


Nu tar vi emot det nya året 2020
Jag tror att det kommer att bli ett fantastiskt år
ME-forskningen kommer att hitta rätt
Försäkringskassan, politiker och Riksdagen kommer
äntligen förstå att även kroniskt sjuka/skadade funktionshindrade
har samma rätt till ett drägligt liv som alla andra.
Jag hoppas också att det hat, förakt, våld och hot som spritt sig i samhället
kommer att vända, att folk vaknar och förstår att vi vinner så oändligt mycket mer 
på att vara snälla, hjälpa varandra och vara vänliga mot våra medmänniskor
Jag hoppas och tror att det blir så.

GOTT NYTT ÅR 2020!! 💖

onsdag 25 december 2019

Schwosh..

Attans så snabbt julen försvann!

Jag har handlat, planerat och handlat igen.
Och städat lite.
Väldigt lite..
Thomas har fixat i källaren, murat, putsat och målat i "rummet" och målat en del av källargolven. Det blev jättefint!
Lagat mat i långa banor, inte bara julmat utan gulasch, kalops och köttfärssås också för att Thomas ska kunna ha mat med sig till jobbet.
Revben och köttbullar i två omgångar, för vi tjuvsmakade för mycket.. 😉
Jansons Frestelse till två middagar, Marianne fixade den stora till julafton, och den var väldigt god!
Linda gjorde Rocky Road, kan inte leva utan den och en julcheesecake som vi får äta på nyår, för vi orkade inte äta den..
Mamma fixade hemgjord brun- och rödkål, det är sååå gott.
Och så julens absoluta måste: riktig skånsk sillsallad. Ingen kan göra den så perfekt som min Mamma! Kan inte komma ihåg en enda jul utan den, det funkar bara inte.
Och så Thomas hemfixade julskinka.
Vilket började med katastrof och slutade väldigt gott..
Den första skinkan var något av det vidrigaste vi varit med om. Den såg jättefin ut, 5,5 kg, stor och jämn och fräsch. När Thomas tog ut det, ramlade den isär i småbitar, det var en vidrig, sliskigt brun vätska och fettet rann som någon slags klister.. Den smakade inte ruttet utan bara vidrigt otäckt. VI vet inte vad som var fel på den men, det blev en snabbresa till ICA Maxi där Viktoria fixade så jag fick två nya, mindre skinkor och lite annat smått o gott.
Thomas fixade den nya skinkan och det blev helt perfekt, så skönt!



En omgång köttbullar


Håller koll på Fräntorp


Julbordet på julafton anno 2019
De två dagarna innan blev det buffé,
då hade vi ingen hungrig, helt unnderbar 
bullmastiff vid namn Mia med oss. 😉


Granen, så jag älskar när den står i sitt hörn.
Det känns så varmt och mysigt.

På söndagen den 22 kom älskade svärmor Mona hit på det första julfirandet. Vi hade en jättemysig, lugn kväll. Lyckades komma ihåg att ta en bild - glömde det resten av helgen förstås som vanligt..


Den 23e kom Daniel, Karin, Linda och Lindas pojkvän Martin på traditionell uppesittarkväll. Det var första gången vi träffade Martin och det var verkligen ett trevligt möte! Precis som resten av kvällen förstås, mat, Bingolotto till killarnas förtvivlan och massa skratt och godis.

Och så på julafton hämtade jag Mamma och Anneli i Varberg, När vi kom hem, hade Linda kommit och börjat koka potatis, fixa ugn och annat, Marianne kom med Jansons Frestelse och sedan var julafton igång. Jättemysigt förstås.
Linda åkte iväg efter ett par timmar för att träffa Daniel, Karin och pappans släkt i Mölndal. På kvällen körde jag hem varbergarna igen.

Tråkigt nog kraschade Thomas i en rejäl förkylning som vuxit sig starkare den senaste veckan. Han fick sjukskriva sig och och åka hem från jobbet i måndags, och tillbringade hela julafton i sängen. Satt uppe när jag kom hem från Varberg igår kväll, men mår inget vidare. Har inte orkat upp idag, vi får se hur det blir ikväll.

Snabbvisit i Helsingborg till Pappa och Elisabeth, innebandymatch och all julplanering - det hör liksom till och det är så roligt. 
Nu kommer det bli vila, ingen matlagning på flera dagar. Vi har en hel del kvar, och kan bara ta det lugnt.
Kroppen är trött, jättetrött, men det är det värt när det handlar om människor och saker man älskar.

Ha en riktigt skön fortsättning på helgen! 💝

lördag 14 december 2019

Julematen

Igår åkte köttfärs, tre stekpannor och köttbullerullarhänderna fram, det tråkigaste med hela julen skulle fixas.

Jag är ju ingen storfräsare på det där med matlagning.
Är faktiskt skitdålig på det, har dålig fantasi och obefintliga kunskaper.
Lägg till att jag dessutom råkar ut för det ena tokiga missödet efter det andra, så förstår ni att det inte är min favoritsysselsättning precis.
Därför gör jag för det mesta stora satser, typ 10-15 portioner av varje rätt och stoppar in i frysarna. Lika orolig varje gång, för man vet ju aldrig om det är ätbart.
Det är ständiga blodviten för jag skär mig i fingrarna, Thomas vill att jag ska ha vassare knivar för han tror att skär mig för att knivarna är slöa - men det törs jag inte. Jag är rädd om mina fingrar och vill gärna har dem kvar.. För jag vet att det är dålig motorik och darriga händer som ställer till det.. 🙈😊
Jag tappar salt och/eller pepparkaret i en gryta med 7 liter köttfärssås, självklart har jag inte skruvat åt locken. Sist var det god kalops som helt plötsligt fick redas till skånsk kalops för jag hade saltat två gånger - ordentligt. Trots att jag faktiskt redan provsmakat den. Galopperande teflonhjärna tror jag att jag lider av förutom fippliga fingrar. Himla kul var det inte, för det var sisådär 15 portioner. Men med grädde så räddades den  - igen.
För på något sätt brukar det fixa sig i slutändan. 😂
Sönderkokta potatisar, eller halvråa, brända köttbitar, ûberstark chili con carne, ännu starkare kycklingcurry och en lasagne som har mer vitlök än ostsås..
Listan kan bli väldigt lång.
Men jag har en fantastisk familj, som för det mesta äter upp maten - och är snälla och påstår att det smakade bra.
Och lite spänning i tillvaron ska visst vara bra har jag hört.

Hursomhelst.
Igår har jag rullade 204 köttbullar, och som tur är blev det ätbara.
Idag var det nästan mormors-känsla, de var änna gôrgoa att äta kylskåpskalla. (För er som inte vet - min mormor gjorde världens goaste köttbullar och hade alltid en skål i kylen som jag och min ene morbror alltid slogs om 😍)
Thomas och hundarna gillade dem också. Och Linda. Så idag åkte de in i frysen, de 170 som är kvar. De får ju inte ta slut före jul. 😀

En annan sak jag har lite, lite problem med när det gäller matlagning inför kalas är att jag aldrig tror att jag har tillräcklig. För det mesta brukar det bli ganska mycket över, men man vet ju aldrig..
Så just nu sitter jag och funderar över om de räcker till tre julmiddagar?
Kanske ska jag göra en sats köttbullar till?
Eller en halv iaf...?


Funderar ett tag till..




onsdag 11 december 2019

Nu så

Äntligen!
Nu är julen framplockad, och det känns genast både ljusare och varmare.
Nu får granen stå en månad, gardiner, ljus och slingor både ute och inne lite längre.
Även om vi har slutat dela julklappar, är julen nog det bästa som finns!


Vi får se hur länge bocken under granen och
de röda kulorna får vara ifred...


..Maya började redan igår att undersöka bocken 
lite väl noggrant, svansen är inte riktigt som förr..  😂

lördag 7 december 2019

Lång vecka

Det har varit en vecka som känts både lång, tung och ledsam men ändå med ljuspunkter.
Ni kommer känner mig vet att jag är den ständiga optimisten och alltid, nästan iaf, försöker hitta något som varit bra varje dag.
Det har gjort att jag orkat igenom det som hänt genom livet, med förståndet någorlunda intakt.. 😉
Den här veckan också.

Saknaden efter Ditte är kompakt, och har dessutom lyft upp sorgen efter Citrus, och det faktum att Kola och Älva också är borta.
Men det har funkat förstås, även om jag natten till igår kom hela vägen ner för trappan, innan jag kom på att hon inte var kvarglömd ute i trädgården. Jag drömde bara.

Samtal med den nya HL på FK angående Lindas sjukersättning. Ett mycket långt samtal, som började med frustration och slutade med en tacksam känsla av hopp. HL är mycket engagerad, och försöker verkligen hitta en lösning. Chansen är förmodligen mikroskopisk men den finns.
Också samtal med If's HL som också var mycket givande, även om början inte kändes något vidare.
Även här finns det chans att allt ska lösa sig, i sinom tid.

Möte med lagkaptener och ledarstaben i tisdags. Många tankar, och det ska bli spännande vad framtiden för med sig. Nu har vi tre veckors speluppehåll, sedan match helgen före jul och efter det vila igen till andra veckan i januari. Ganska skönt för en gammal lagledare, och förmodligen väldigt skönt för många av killarna som dragits med småskador, stora skador och diverse sjukdomar.

Vi har satt upp nya ljusslingor runt hela tomten, och det blev jättefint. Inomhus har julpynt, adventsstakar och julgardiner kommit upp. Det känns genast så mycket varmare och mysigare. Älskar det!

Nu ska resten av året bli lugnt, skönt och fyllt med avkoppling, skratt och kramar.
Det har jag bestämt.


Jag är så tacksam för de här två!
Prinsessan Ella och Marodören Maya,
båda två så fulla av kärlek, gos och mys.
Även om de är kompletta motsatser förövrigt,
både till kropp och själ. 💗

måndag 2 december 2019

Älskade, älskade lilla Ditte

I dag kom den tunga dagen som Thomas och jag skjutit på, fasat för, men också vetat att den var nära.


I dag fick vår älskade Ditte somna in.

Ditte har vi älskat, högt och rent.
En underbar liten fyrkantig tjej, både till kropp och själ.
Hon har varit den där lilla Damen som gärna hållit sig lite bakom de andra, lite försynt vid första ögonkastet - men man kunde inte ha mer fel. Hon kunde också verka lite enfaldig ibland - men åh, så fel det var!


Citrus & Ditte

Hon var en liten Dam med järnvilja, hon har alltid vetat vad hon vill, eller inte vill.
Våran lite tjuriga, envisa gosetjej.
Alltid först när maten serverades -man kunde ställa klockan efter hennes mage.
Alltid först när det vankades godis.
Alltid först när Frölunda gjorde mål - det betydde mariekex!
Också alltid först med att äta allt äckligt man kunde tänka sig i skogen..

Ditte, en dag gammal

7 veckor, och en liten bushund

7 veckor och älskar att klättra på väskor, i bokhyllor
och allt annat man kan komma upp på

Hon var speciell för oss på många sätt, inte minst för sitt lite introverta sätt.
Men hon var också vår allra första valp, en kull valpar Marianne och jag bestämde oss för att ta efter Fred och Dippen. Deras uppfödare hade en idé om att ta valpar efter dessa två, och vi gjorde det lite för att hedra deras minne - de dog i en trafikolycka Midsommarafton 2003.
Vår allra första valp som Marianne och jag hjälpte till världen tillsammans, exakt på dagen 15 år och 4 månader sedan.
Hon var först ut, och jag förälskade mig i henne från dag ett.
Jag har aldrig kunnat välja valpar efter utseende, utan det har alltid varit den där känslan "åh, lilla du, dig älskar jag" Helt tokigt, men varje hund som flyttat hit, varje valp jag valt har varit likadan.
Det har alltid varit känslan.
Och vi älskade vår tjej

Sov gott, älskade lilla raggsocka!
Jag tänker att du nu är med alla våra andra älsklingar: föräldrarna Fred & Dippen, dottern Citrus, Ginny, Cola, Älva och de andra.

Vi saknar dig redan så mycket!




lördag 30 november 2019

Lite glest

Har inte haft riktigt orken att skriva på ett tag.
Perioden med Lindas försämring tog ganska hårt också på mig, och även om oron nu släppt tar det nog ett tag innan jag får tillbaka styrkan..
Vi har det lite tungt här just nu, och då försvinner lusten att skriva. Kommer att berätta lite mer om ett tag, men ingen oro. Vi är ok!

Hade tänkt att "fixa julen" ikväll, men fastnade i telefonen, det blev flera fina samtal men nära och kära. Tänk så skönt det kan vara att bara prata bort en stund!
Julen får jag fixa på söndag, i morgon är det match! 😀






onsdag 20 november 2019

Källkritik och sanningshalt


Det var ju ett stolleryck runt Apotekarnes nya must för ett tag sedan, Vintermust.
Vissa fick för sig att nu gick skam på torra land, nu stjäl "de där" vår julmust. 
Men det var en helt ny produkt, med nytt recept, så stormen dog ut och en del drog sig undan i tysthet.

Häromdagen var det Rusta som säljer en kyrka utan kors på tornet.
Inte så himla konstigt, hur många kyrkor i Sverige har kors på tornet?
Men stormen drog igång förstås - för en kundtjänstmedarbetare hade "killgissat" och påstod att det var för att att flyktingarna/invandrarna/muslimerna inte skulle känna sig utanför.
Det visade sig vara helt fel, inköparna hade inte en tanke på något kors när de beställde ordern..
Mao - inte muslimernas fel den här gången heller.

Nu är det dax igen.
Nu har några stycken "upptäckt" att julens fester inte får kallas julfest längre - 
IKEA har döpt om julfest till "Vinterfest"!!!
Ve och fasa, HUR kan de?!?!?
En titt på hemsidan gav svaret.
IKEA har döpt sin senaste kollektion julgrejor, bla ljus, lite pynt och annat till Vinterfest.
Inget annat.
De säljer fortfarande julgrejor, hela butikerna är julpyntade med tomtar, nissar, granar, kransar - de serverar julbord och firar jul.
Med julfester.

Undrar när några stycken ska lära sig att det finns en agenda bakom olika tidningars/mediers vinklingar? Politiska och framförallt ekonomiska - ju fler klick, ju fler länkningar, ju fler delningar - desto bättre reklampengar.
Källkritik är inte bara att kolla länken, det handlar också om att kolla sanningshalten.

måndag 18 november 2019

Det går sådär

Det där med att fotografera hundarna är inte så himla lätt.
Iaf inte för mig.
Har försökt i flera dagar, och de som känner mig, vet att jag aldrig tar bara en bild.
Det blir många, jättemånga.
Och då borde ju någon bli bra.
Men ni förstår - det där med att kombinera aldrig stillasittande (iaf när de är vakna!) västgötaspetsar, ständigt sovande mycket gammal cairnterrierdam och darriga händer det funkar liksom inte riktigt...







                                                     
Helt hopplöst och jg förstår att Maya ser något frågande ut!
Ditte tycker nog mest att jag är jobbig..
Hade fler bilder, många fler - men jag lyckades inte
få dem hamna på rätt ställe i inlägget.. 😂

onsdag 13 november 2019

ME-vård saknas

Linda har ju drabbats av flera kroniska sjukdomar, den ena besvärligare än den andra.
Den som påverkar henne mest och värst är utan tvekan ME.
Den ger henne värk, ansträngningsutlöst utmattning, migränliknande huvudvärk, ständig trötthet, motoriska problem och många andra svåra symptom.
Ni som känner oss eller följt mig ett tag, vet ju också hur kampen mot Försäkringskassan går vidare.

Vården för de ME-sjuka är helt under all kritik, den existerar nästan inte - utanför Stockholm, som har landets enda två specialiserade, landstingsanslutna kliniker. Norr och söder om Stockholm finns inte en enda landstingsansluten specialistläkare - inte en enda.
Det finns några få privata läkare, men den kostnaden har de flesta sjuka inte råd med. Inte nog med att de är sjuka - många lever med aktivitet/sjukersättning på garantinivå, låg sjukpenning eller blir helt utförsäkrade. De har svårt att få ihop ekonomin för att betala bostad, mat och mediciner - pengarna räcker inte till privatläkararvoden.

Det har nu startats en kampanj med namninsamling som heter "ME-vård saknas" Från början gällde den Västernorrland, men omfattar nu hela Sverige.

Klicka in på länken #MEvårdsaknas och skriv på du också. Första omgången namn lämnas in till regiringens socialutskott i morgon, torsdag, men kampanjen fortsätter sedan.

Gör det för Linda's och alla andra ME-sjuka (och deras anhöriga) som kämpar så hårt för att helt enkelt överleva.

Bildresultat för #MEvårdsaknas

Äntligen

Nu har Linda äntligen börjat återhämta sig igen.
Hon kan äta och behålla maten, har orkat ta sig ut några gånger för att handla och tom åkt med till Varberg för däckbyte och en fika hos min mamma. Hon orkar äntligen ta pyttekorta promenader med hundarna så hon kan ha dem hemma, de betyder ju enormt mycket.
Gastroskopin har hon fått flytta, men de andra undersökningarna är klara. Det är hyfsat positiva svar så här långt. Det verkar också som ME'n varit snäll den här gången och bestämt sig för att inte hamna i ett permanent försämring och det är jag så oändligt tacksam för. Den är svår nog som den är innan.

Jag är också väldigt lättad över att Thomas & min eländiga infektion med hosta, huvudvärk och en grym trötthet nästan helt gått tillbaka. Vi är fortfarande väldigt trötta, men det kan ju delvis bero på bytet till vintertid. Det är lika jobbigt varje år, och det tar minst en månad innan min kropp ställt in sig.
Eftersom Thomas bara jobbar nätter och sover på dagarna, får han just nu kanske en timme dagsljus, och den timmen krymper fort, det påverkar säkert också.

Annars är det bra.
På lördag styr laget och jag mot Malmö på vår första av fem långväga bortamatcher. Bussen går vid halv nio, och jag lär knappast vara hemma före halv tio- Det lär bli en spännande och jobbig dag! Eftersom jag alltid tror på mina gubbar, kommer vi hem med tre nya, fina poäng.
Men rolig vi har alltid roligt på våra resor.
Sedan lär jag ju få ligga platt några dagar, men det är det värt. Tror jag .. 😏


söndag 3 november 2019

Älskar innebandy

I dag sitter jag hes och lite rådbråkad hemma i soffan.
Har just ätit middag, och vi slöar framför tv'n, väldigt skönt.

Igår spelade vi den där matchen som betydde så oerhört mycket, mot ett lag som som vi har haft väldigt svårt med.
Vi mötte Vara borta, och på pappret skulle det nog käka upp oss. Men jag har en stor tillit till mina killar och vet att de oftast är bäst när vi är underskattade.
Och så blev det igår också. Vår junismålvakt fick spela sin första seriematch, och gjorde det väldigt bra. Laget ställde upp och täckte skott som aldrig förr, jag hojtade och tjoade så rösten gick i falsett efter halva matchen.
Men vi vann med 8-11, vilken skön revansch från plattmatchen vi gjorde i våras.
Älskar verkligen mitt lag, de är riktiga krigare.