onsdag 20 februari 2019

Full snurr

Är mitt i en tuff vecka, egentligen för tuff för mig.
Tre matcher på 7 dagar, två träningar, läkarbesök, provtagning, bentäthetsmätning, service av Lindas bil i Varberg, handla, laga mat och lite dammsugning av hundpäls.
Jodåsåatteeee...

Två matcher avklarade, en vinst och en förlust. Träning i morgon och match på fredag. Nu är varje match måstematcher, för det är otroligt jämnt i tabellen runt kvalstrecket. Med lite tur och massor av vilja kan vi kanske få spela kval till Allsvenskan, men då måste vi troligtvis vinna de fyra matcher vi har kvar. Och det blir tufft.
Men roligt är det!

Läkarbesöket gick bra. Blodtryck ok, blodsocker perfekt, ämnesomsättning perfekt äntligen, blodvärdet dock för lågt, så jag var och tog kompletteringar idag och ett kolesterol också.
Min goa doktor tar alltid god tid på sig, så vi hann att avhandla en hel del.
Hon tyckte att jag ska kolla upp andningsstoppen som jag har haft i alla år, och göra ett ultraljud på hjärtat för jag har ett litet blåsljud. Jag tror att jag har haft det sedan jag var liten, men mamma kommer inte ihåg. Och Doktor A tycker att de borde ha nämnt det någon gång av alla gånger jag blivit sövd. Det är möjligt att de gjort det, men jag skulle ju inte ha någon aning ändå - jag är ju inte redig på flera dagar efter narkoserna.. 😂
Hur som helst, två remisser är skrivna iaf.
Det blev en hel hög med recept för astman och allergierna nu inför våren, och nya förhållningsregler. Tydligen har de ändrat doseringarna för sprayerna.
Det ger sig.
Bentäthetsmätningen var en del i studien av höftoperationen, så det var bara en rutingrej.

I morgon åker Linda och jag till Varberg för att serva hennes bil. Fika hos mamma blir det ju naturligtvis också, det är ju ett måste. 💗
Hemresan blir förhoppningsvis hyfsat i tid, jag måste ut på träningen sedan.

Annars?
Tja, vi har ju haft vårkänningar i flera dagar nu, men ikväll har det regnat iskallt. Thomas har tagit ut semester, han är trött. Så nu vilar han, tittar på fotboll & hockey och mår gott.

Ja just det ja.
Försäkringskassan.
Ni vet den där stället som ska säkerställa vår trygghet om vi blir sjuka eller skadade.
Det företaget/myndigheten/lekstugan är rena skämtet.
Linda fick sitt avslag igår.
Förstås.
Trots att läkaren faktiskt skrev ett bra LUH.
Jag fick lite relaterat av Linda, har inte läst det själv ännu.
Men nu äter tydligen Linda medicin, men inte rätt sort...?!
Vad f... eeh.. he.. sjutton ÄR det här?!
Återkommer nog om detta.
Handläggaren hoppas jag att jag aldrig behöver prata med mer.
För maken till korkad, outbildad och fullständigt okunnig tjänsteman har jag aldrig mött förut i dessa sammanhang.
Och jag har ju tyvärr varit tvungen att träffa och prata med väldigt många.
De har alltid varit hjälpsamma, försökt lösa problem och får livet att fungera så bra det går trots sjukdom, värk och skit.
Men inte den här..
Japp, jag är arg.
Skitförbannad.
Men vi tar det en annan dag.

Jag hittade ett foto från invigningen av spårvägen till Östra Sjukhuset 4 oktober 1982.  Näst sista hållplatsen är "vår" hållplats, och gissa vem jag hittade på kortet?
Jodå, min morfar! 😍





Den stilige mannen med mustasch och keps som står vid dörren
är minsann min morfar Ragnar!
Vem som tog fotot vet jag inte, men helt säkert någon från Ringlinien,
en förening som tar hand om våra gamla spårvagnar.

söndag 10 februari 2019

Snön borta

Nu har det regnat i massor och på tvären i ett par dagar så nu är snön helt borta. Lite skönt, men samtidigt trist eftersom det blir så kletigt och mörkt. Det lär väl kommer mer, då får man hoppas att snöröjningen funkar bättre.

Veckan har varit intensiv, men jag har varit tvungen att vila lite också. Kroppen vill inte riktigt som jag vill, väldigt frustrerande. Kanske beror det på att jag - håll i er! - har varit upp vid 7-tiden tre dagar i rad, och vid 9 igår! För någon som i vanliga fall käkar frukost kl 11 är det ju mittinatten... 😂

Åkte till Varberg och servade i bilen i torsdags, och fick gofika hos mamma som vanligt. Mysigt, och inga problem med bilen Skönt!

Igår var det match, och tyvärr var det vi som fick bita i gräset. Kanske berodde det på att flera killar kände sig krassliga, vi får se hur det går i veckan..

Drömmer om sommaren gör man ju. Jag hittade den här häromdagen, den är från mitten av 70-talet, precis när jag jobbade i kiosken på flygklubben i Varberg. Sålde godis och glass i massor och fick träna på huvudräkning. Det var inte alldeles lätt, räkna ihop en Zoom, en Hurra och en 88 snabbt - UTAN miniräknare.. 😃





måndag 4 februari 2019

Vänlighet

Tänk så mycket längre man kommer med vänlighet.
Oavsett om det gäller ett telefonsamtal om att gatan inte är skottad, någon som inte plockar upp skräpet efter sig, en admin på en FB-sida som ska rätta till något som inte är ok i en grupp, eller vad som helst.
Säger du till med en vänlig röst och ett leende, så blir det sällan fel.

Det är så mycket hat, ilska och fördomar framförallt på nätet. Jag kan inte förlika mig med att vanliga människor sitter och spyr ur sig all skit som faktiskt sprids i kommentatorsfält på bloggar,  Facebook, Twitter, Instagram.. Det är helt sjukt.
Jag undrar om de som skriver på det sätter, skulle våga säga samma sak rakt i ansiktet på personen de förolämpar? Nej, knappast..

Vi måste få ett vänligare klimat både på nätet och utanför.
Varför alltid förutsätta att något gör fel med ont uppsåt?
Personen kanske helt enkelt inte vet att hon/han gör fel. Personen kanske inte vet hur man gör?
Varför inte fråga istället, och säga: Jag kan hjälpa dig!

Likadant i verkliga livet.
Istället för att sucka och stöna över att du hamnat i fel kö i affären, så fråga om du kan hjälpa den gamla damen eller pappan med ledsna, trötta barn att lägga upp varorna på bandet istället.
Det är lättare för dem, det går fortare och alla blir gladare.

Ett leende kan göra en hel dag för en människa som är trött eller ledsen.
Och du sparar muskelkraft - för det går åt fler muskler att dra ner mungiporna än att dra upp dem.
Det sa iaf en av mina lärare.

Ha en fin dag!



Gammal bild från min 50-årsdag när barnen bjöd på restaurang
Inte den bästa bilden heller, men glad är jag!

lördag 2 februari 2019

Helsingborg

Linda och jag tog en utflykt till Helsingborg igår. Vi lämnade snö, mörk himmel och kyla, och bara två timmar senare möttes vi av sol, ett par plusgrader och ingen snö alls. Vi fick nästan lite vårkänslor!
Det blev en mysig eftermiddag med Pappa & Elisabeth, och bjöds på den numera obligatoriska landgången med räkor och lax. Den är världens godaste, och kan fås gluten/laktosfri, vilket ju gör Linda och Daniel väldigt glada.
Pappa är en av de största krigare jag känner. Det är han som gett mig förmågan att hela tiden studsa tillbaka, mer envis än vad han är kan man helt enkelt inte bli. Hans fantastiska återhämtningsförmåga, framförallt de sista 5 åren, har varit snudd på otrolig. Nu är han trött, men inte uppgiven. Glimten i ögat finns kvar, och envisheten.. 😍


Vi ber alltid om den här när vi hälsar på i Helsingborg,
hoppas Pappa & Elisabeth inte tröttnar på den! 😀

Mina gener kommer från två personer vars läkeförmåga och envishet är något utöver det vanliga. Pappa och Mamma har en fantastisk läkeförmåga, och den har jag fått också - tillsammans med en envishet, som när det gäller, aldrig tar slut. Det är den bästa gåvan jag kunde fått, den gör att jag förr eller senare alltid landar med fötterna först när jag ramlar. 
Och det är bra, för jag har ju snubblat mig fram genom livet, både bokstavligt och bildligt 😉

Nu ska jag ut och skotta undan snön som kom när vi var borta igår. Thomas var envis och tog cykeln till jobbet, för det sägs att det enda som är ordentligt skottat i den här stan är cykelbanorna. Det kan vi ju hoppas, för här är det fortfarande inte snöröjt efter en vecka..

tisdag 29 januari 2019

Vintern kom

I söndags kom så vintern på riktigt. 20, kanske 30 cm snö på två dagar, och jag har skottat. Och skottat.
Även år gäller strategin: fem cm åt gången. Annars orkar jag inte, det blir alldeles för tungt.
4 gånger blev det följaktligen, och så rejält med flis på trottoaren.
Vi villaägare i Fräntorp är bra på att hålla rent, annat kan man säga om Göteborgs stad. Först i dag, 3½ dygn efter snön kom, visade de sig en sväng här. Plogat och fixat gångbanor och cykelbanor har de inte gjort ännu, men de hällde ut lite flis.
Lite.
Typ en meter mellan kornen, det syntes inte ens. Jag tror jag gjorde av med mer runt vår tomt, än vad de strödde ut på hela Tingvallsvägen.
Så det kommer att vara snorhalt på gatan ett bra tag.

Annars har det varit lugnt och skönt.
Vi hade match i lördags, som vi vann komfortabelt.
Linda kom hit i söndags, och så skrev vi ihop det lilla vi hade till FK och ett brev till Lindas läkare.
Idag (dagen efter brevet till FK skickades, kom journalerna från Gottfries..  VI får använda den i omprövningen sedan. När det var klart, fikade och mös ihop det lite.

Idag var det 5-års besiktning av mina höftleder, och det gick bra. Olika typer av röntgen, lite kläm, drag och vrid och sedan fick jag "Med beröm Godkänt" Skönt! 😃


Min utsikt från köksfönstret


Så här ser det ut i trädgården just nu.
Thomas har skottat gräsmattan som vanlig,
så våra kortbenta slipper släpa magarna i snön 
(och vi slita med snöbollarna under nämnda magar..)


Det är vackert!
Och ok - när man är på insidan.. 


Vilda Hilda, varm och rosig efter snöskottning 😂

fredag 25 januari 2019

Mums

Kanske inte så nyttigt, men mmm så gott! 😃


Brev igen - till fel adress

Mycket riktigt, idag kom det här, adresserat till mig, trots att Linda bett att de ska skicka posten till henne:


Vad jag tänker om allt det här är inte tryckbart. Jag kommer att skriva det sedan, när Linda fått igenom sin rätt till sjukersättning.
Men tills dess väntar jag, och låter er dra egna slutsatser om vad som händer i vårt trygghetsnät. 

Kram

Hårdnackad handläggare

Man blir bara mer och mer förundrad.
Försökte få tag i handläggaren på FK i onsdags, men hon svarade inte. Talade in ett kort meddelande där jag berättade att vi håller på att samla in alla de uppgifter hon och FMR anser att inte finns.
Tex:
- Journaler från Gottfries, skickas via posten och tar några dagar
- Anteckningar från AF som måste beställas från något ställe någonstans - de är skyddade av GPR och datainspektionen så man måste skicka in ett medgivande först, tar någon vecka
- Anteckningar från tidigare handläggare på FK - hon kollar inte upp något
- Utvidgat läkarintyg med kompletteringar från Lindas läkare på Närhälsan - hon har möjlighet först 1 februari. Funkar så där bra eftersom vi måste skicka in allt på måndag den 28/1 alltså om fem dagar varav ingen jobbar och posten inte delas ut två av dem. och det är ju bra om hon hinner skriva ut det också.

Ringde till kundservice på FK förstås.
Och får återigen bekräftat att där förstår de inte varför inte Linda få bifall. Den här handläggaren sa rent ut att han godkänner alltid de som har ME, för deras sjukdom är svår - och kronisk.. Han loggade att jag sökte HL när vi pratat färdig, han gav mig råd vad vi skulle fokusera på och sa att anstånd får man ju nästan alltid när man kan visa de omständigheter vi kan.

FYRA minuter efter vi slutat ringde HL... Hon sa att "hon kommit in sent". Mmmhmm..
Och så sa hon att hon inte ger anstånd för hon anser inte att det kommer att förändra något.
Då tappade jag det nästan, men lyckades faktiskt hålla lugnet.
Jag undrade vad hon grundar det på, vi har ju det de begär på väg in.
Men hon ansåg inte att FMR hade gjort några större fel, iofs missade de huvudsjukdomen, medicineringen, att det är kroniska sjukdomar, de har nog missat resten av sjukdomarna också. Tex IBS, EDS...
Frågade om det verkligen är någon idé att skicka in något överhuvudtaget, eftersom hon inte kommer att ta någon hänsyn till det. Då blev hon ganska upprörd och tyckte inte att självklart ska Linda få möjlighet att komma komplettera - det har hon rätt till..
Suck..
Hör hon inte själv hur urbota dumt det här är?

tisdag 22 januari 2019

Familjemiddag och Lite mosig

Daniel och Linda kom hem på middag i lördags. Jag gjorde "Marianne's fläskfilégryta" och vi åt semlor. Daniel berättade om utbildningen han började på idag. Det är IT- programmering/säkerhet som han ska testa på för att senare i höst ev börja på YH-utbildning. Han har sökt polisutbildningen också, men är inte helt säker på vad han ska välja. Vi får se vad som händer.
Vi hade en väldigt mysig kväll tillsammans hela familjen, det blir ju inte så ofta vi träffas alla fyra (fem egentligen, Karin kunde inte vara med i kväll).

Annars känns hjärnan just nu mest som ett överkokt blomkålshuvud eller något.
Tankar, funderingar, fakta, telefonsamtal, namn och fraser susar fram och tillbaka som eldflugor en mörk natt.

Dagen började med telefonsamtal, långa!, från olika handläggare på FK, bla den som nu ska avslå eller kanske förhoppningsvis ändra åsikt och tillstyrka, Lindas sjukersättning.
Att åsikterna är mycket skilda på FK är att uttrycka sig milt. Av tre olika personer jag rådgjort och bett om hjälp av, har ingen uttryckt sig på samma sätt, eller haft samma funderingar som den HL Linda fått.
Tänker inte gå in på det så mycket just nu, orkar helt enkelt inte.
Har i vilket fall pratat med Lindas läkare, Arbetsförmedlingen (två samtal), flera samtal till olika personer på FK, beställt telefontid till Gottfrieskliniken till i morgon bitti.
Var hemma hos Linda när vi pratade med hennes läkare, och vi passade på att kolla igenom papper och fundera på hur vi ska formulera vår mening till HL.

Vi hann faktiskt att sätta upp nya gardiner hos Linda också. Det blev väldigt fint!

Träning var det på kvällen som vanligt på måndagar. Roligt, bra fart och en hel del glada skratt, huvudet fick vila en stund. Väl hemkommen möttes jag av hundar som anser att de inte fått mat på en vecka eller så. Dessa utsvultna stackar har nu fått mat, varit ute i trädgården och drar nu högljudda timmerstockar bredvid mig i soffan.. 😂
Nu är det dax att krypa till sängs, förmodligen ringer telefonen i tidigt.
Det är fullständigt ok, jag hoppas de här samtalen ska kunna vända skutan åt rätt håll..


lördag 19 januari 2019

Arg & ledsen


Visst är det fantastiskt att Sverige har en myndighet som botar sjuka i en allt snabbare takt? Och dessutom ritar anpassade jobb på väggen och delar ut?
Visste ni inte det? Jodå, så är det!

I dag står det i flera stora dagstidningar att sjuktalen är ner på historiskt låga nivåer.
Jag vet inte om det använder handpåläggning eller telefonhealing, men något liknande måste det ju vara.

De nekar nämligen svårt kroniskt sjuka sjukersättning och sjukpenning, trots att behandlande läkare och Arbetsförmedlingen bedömer att de att efter behandlingar, utredningar, arbetsprövningar, rehabutredningar, arbetsträningar mm finns det ingen möjlighet att den sjuke ska klara ett arbete. Trots alla dessa långa utredningar (ofta tar det flera år) får de avslag.
Det ska till ännu mer, vad är svårt att veta. 
Som knorr säger FK att man kan ta anpassat arbete (alltså ett hittepåjobb) Vilken arbetsgivare anställer en kroniskt sjuk person som bara kan arbeta korta stunder, kanske inte kommer på två veckor och dessutom ha mycket anpassade arbetsuppgifter??Försäkringskassan kanske?

FK anser också att sjukdomen inte är bestående, stadigvarande, livslång, osv - alla möjliga varianter finns.
Vad de sjuka ska leva på tills de blir friska om 5, 10, 20, 50 år är inte deras problem säger FK. Det finns andra lösningar. Försörjningsstöd, alltså socialbidrag rekommenderas.

Alla dessa människor hänvisas till en oändlig kretsgång av ansökningar, överklaganden, avslag och måste ha försörjningsstöd om de inte har en partner eller föräldrar som kan försörja dem.
Det kostar pengar som de inte har, och det kostar samhället stora pengar.
Ni förstår ju själva att de allra flesta av dessa människor önskar naturligtvis inget annat än att få vara friska, arbeta och njuta av livet.
Nu är de beroende av nära och kära för att ha bostad och mat, och få hjälp med alla procedurer i olika instanser. Har de inte den möjligheten blir det försörjningsstöd, då kan de inte får juristhjälp, utan måste klara allt själva. Hur orkar man det när man är svårt sjuk?

Jag tycker det är direkt pinsamt att vi i vårt land inte ska kunna ta hand om våra sjuka och funktionshindrade på ett värdigt sätt. Ingen väljer att ha det så här, ingen.
Det är skamligt att de som redan har det tufft, ska bli behandlade så illa.

Jag förstår verkligen inte.


torsdag 17 januari 2019

Nu kom brevet

Nu kom brevet Linda väntat på.
Förhandsbeskedet från Försäkringskassan om sjukersättningen var negativt. Handläggaren säger att hon kommer att avstyrka sjukersättning.
Och jag måste säga att beslutet är väldigt konstigt formulerat. Försäkringskassan har glömt, förträngt eller helt enkelt missat att huvudsjukdomen är ME. Istället utser hon inflammatorisk systemsjukdom och Fibromyalgi som huvudsjukdomar, och då är det inte så konstigt att hon inte får ihop symptom och diagnoser. Hon & FMR menar att Lindas huvuddiagnoser inte kan ge de svåra symptomen.
Nej, det är klart att det inte går ihop - de glömde en sjukdom, enkelt och bra.
Sedan har de missat att hon äter medicin för sin inflammatoriska systemsjukdom, FMR menar att hon inte gör det, då kan hon inte vara så sjuk.
Det ena efter det andra.

Nu får jag ringa henne och kolla vad det är hon vill att vi ska komplettera, och få henne att förstå de stora fel som står i Försäkringskassans och FMR's bedömning.

Fortsättning följer.
Ge mig styrka.
Typ.

måndag 14 januari 2019

Röran fortsätter

Nu fortsätter röran runt valet, inte helt oväntat. Vänsterpartiet kräver respekt för att släppa fram Löfvén vilket ju är självklart. Men vi kan väl hoppas att de kan förhandla fram något.
En regering med Moderat, KD med stöd av SD är skrämmande. Med en blå/brun röra är risken stor att alla vi med funktionshinder och kroniska sjukdomar behandlas ännu sämre än vad vi gör idag.
Att jämföra V och SD är som att försöka likställa bananer och citroner. De är gula frukter, sedan finns det inte många likheter.
Jag hoppas det kan lösa sig till på onsdag, men jag är osäker. Hade ju hoppats att det skulle vara klart idag, för det här är ju ohållbart.
Såpan rullar vidare..

söndag 13 januari 2019

Dålig

Min älskade Linda har det jobbigt just nu. Igen. Men sådan är ju hennes sjukdom, hon kommer i skov (krascher) när hon gjort för mycket, fysiskt eller psykiskt. Och ibland kommer de ändå, utan att vi riktigt vet varför.
Jul och nyår är ju mysiga helger, men också ansträngande, även om vi i vår familj alltid tar det lugnt. Två middagar på jul, och så nyårsafton - det blir för mycket.
Nu ligger hon hemma med hög feber, hjärntröttheten är total och hela hennes kropp "värker sönder".
Jag åkte hem och hämtade småttingarna idag, och lämnade matlådor, så hon förhoppningsvis får i såg något.


Lite svårt att se kanske, men det ligger faktiskt
tre hundar och knôr där! 😍

De som klankar ner på kroniskt sjuka & funktionshindrade i allmänhet, och de med ME, Fibromyalgi, reumatiska sjukdomar och annat liknande i synnerhet, är välkomna hem och möta min dotter när hon inte har sina bättre dagar. För det är så det är, här tänker vi inte på sämre dagar, utan är tacksamma för de bättre. 
Just nu känns det som att villkoren för de kroniskt funktionshindrade bara försämras för varje dag, varje vecka. Ersättningen (om de ens får någon) urholkas, de beskattas högre än alla andra, väntetider till läkare blir längre, Försäkringskassan blir allt svårare att ha att göra med.
Vart är vi på väg egentligen? Hur kan någon tycka det är ok?


Min vackra Linda! Egentligen skulle jag 
lägga ut en bild på hur du mår idag, så folk förstår.
Men det här är också DU, när du fått på dig 
"ansiktet" en lite bättre dag.
Älskar dig



fredag 11 januari 2019

Men nu igen..

Det är ju så himla käckt att man kan fotografera av inköpslistan som hänger på kylskåpet.
Det blir ju lätt och smidigt..
Typ.


Andra gången på en vecka...

söndag 6 januari 2019

Bra dag

Det blev en fin dag idag!

Släpade mig likt en zombie ur sängen i morse, allt före klockan 11 är ju alldeles för tidigt för mig. Nu var det andra dagen på raken som jag kravlade mig upp halv nio, så det var lite segt..

Vi hade ett rejält manfall i laget den här matchen, därtill bara en målvakt - som dessutom inte tränat med oss sedan lucia. En av de båda tränarna kom hem kl hal åtta i morse efter en månad i Thailand. Ganska strongt att ställa sig att coacha laget, flygresan tog 28 timmar..
Så förutsättningarna var inte maximala.
Men det är ju oftast då laget sträcker på sig och bara kör. Vinst med 8-2 känns ju som en väldigt bra start på 2019!

Och inte  blev det sämre när jag kom hem och fick veta att Marianne och Mia tog en grym 6:e plats på tävlingen (Rallylydnad Avancerad, My Dog 2019) idag! Makalöst bra gjort! 💗


Kontakten mellan de här två stjärnorna är verkligen inte att leka med!
Fantastiskt att se! 
Bilden stal jag mycket fräckt från Mariannes Facebook.
Annica Andersson tog den.