söndag 17 mars 2024

Snart lugn

Det har varit väldigt, väldigt mycket och det där med skrivande har inte orkats med.
Egentligen är det mycket jag vill skriva om, men orden kommer inte ut rätt.
Behöver vila både kropp och själ ett tag.
Ser fram emot vår och sommar, med massor av pul och pyssel i trädgård och växthus. Det ger frid i själen och förhoppningsvis lindring till kroppen som mår riktigt risigt nu.

Innebandyn är snart slut. Har bara en träningsmatch kvar. den här säsongen. Det brukar vara skönt när säsongen är över och man får vila ett tag. 
Men så är det inte i år.
Det känns ganska jobbigt, kanske är det min allra sista match. 
Före jul sa tränaren och jag att det är så roligt att vi kör nästa år också. Laget fungerade bra, och killarna är jättehärliga. Vi har haft en bra blandning med ganska unga seniorer och juniorer, och de började hitta sitt spel. Men vid nyår tog andra personer ett beslut som påverkade A-laget väldigt mycket, på ett mycket negativt sätt, utan prata med oss först. Några killar fick nog och slutade, och luften gick ur oss allihop. Vi åkte förstås ur Div 1. Ingen katastrof, seriesystemet ska ändras nästa säsong och blir väldigt tufft.
Självklart hade det varit roligt att fortsätta, att försöka spela upp oss i Div1 igen.
Men så blir det inte. 
Min tid i IK Zenith är nog över, det blir förmodligen den sista matchen öht. Det är en ny organisation på gång, och ingen i A-laget är tillfrågade om fortsättning, vare sig spelare eller ledare, vilket är väldigt ovanligt. Den nya organisationen består av juniorföräldrar- och tränare, och de har varit mycket tydliga med att nu ska de satsas på juniorerna.
Helt ok, men man kan inte bygga ett lag med bara killar födda -06 och tro att man kan spela i division 2 mot seniorer. Det kommer att bli skittufft utan några seniorer.
Det känns ledsamt att avslutet på 9 väldigt roliga år blir så här, men så får det troligen bli.
Kanske är det dax att sluta helt, jag är är ju inte helt ung..
Jag tycker det är jätteroligt fortfarande, även om det sliter på kroppen. Andra lag hör av sig då och då, men att börja om igen - jag vet inte.
Vi får se.

Jag får mysa på heltid med de här myspropparna



onsdag 24 januari 2024

Det vänder

Äntligen släpper influensan. Har haft feberfria perioder, men så fort jag gör något, springer febern iväg. Hostan börjar också ge sig, och att jag fick trippla astmamedicinen hjälpte verkligen.
Nu börjar jag må bättre, även om luften tar slut mellan varven.

Igår fick vi äntligen slängt en massa av Lindas flyttskräp. Förrådet har varit knôkfullt, och vi har lagt kartong och sopsäckar där det funnits plats. Iom att vår bil gick sönder, kunde vi ju inte tömma.
Men igår körde vi fyra vändor till återvinningen, och sedan kunde vi ställa ut julgrejor och lite annat i förrådet, äntligen. Åker nog och grejar lite på fredag också, om inte annat så flyttar om lite flyttkartonger så det blir lättar att organisera. 

Imorgon blir det en matvända till mamma igen, äntligen. Det börjar bli tomt hos henne nu. 
Det är så skönt att hon mår så mycket bättre. Hon ser fram emot att kunna gå ut och gå promenader igen. Nu har hon börjat gå ut och slänga sopor, och städar & fejar igen. Effekten efter tia-attacken verkar bortblåst, och ryggvärken har släppt. Hon är inte lika glömmen och kroppen & skallen mår bra.
Så tacksam för det!

Snön försvann över en natt. Det har regnat och blåst som attan de senaste dagarna. Nu är det blött och kletigt, men iofs slipper man att halka runt. Är lite splittrad när det gäller snön, det blir ju så mycket ljusare och vackrare.. Men isch så kallt...

Grejar med innebandyn. Ny assisterande, nya killar, några som slutar och en träningsdag till medför ju en hel del skrivande. Men det kommer att bli bättre med det mesta nu, det är jag övertygad om.


fredag 19 januari 2024

Influensa

Året började med en rivstart, även om det inte blev som jag tänkte. 

Det började bra. Hade en mysig nyårsafton med Thomas och Linda, åt gott, spelade bingolotto och hade det skönt.

Första innebandymatchen blev en katastrof. Flera killar dök inte upp - det visade sig att en ledare i juniorlaget hade kallat in dem till match i en ungdomscup, trots att vi hade en väldigt viktig match i Div1. Kanske hade vi klarat det om bara målvakten lämnats kvar - han skulle stå vilket gjorde att vår seniormålvakt inte var förberedd. Det visade sig under värmningen att han dessutom mådde riktigt dåligt, var gråblek och kallsvettades. Han genomförde matchen, men vi förlorade eftersom även ett par andra spelare inte var sig lika.
Förklaringen kom på kvällen, när inte mindre än fem killar kraschade med hög feber, två dagar senare ytterligare tre och på tisdagen låg jag med 40 graders feber. Den höll i sig ända till på lördagen, och då hade jag hostan från underjorden. Vi har fått influensa hela gänget...
Men agerandet från ledaren var under all kritik, och han kan ha kostat oss väldigt mycket.


Igår var första dagen jag gick ut. Det var dags för bouppteckningen efter pappa, så jag körde ner till Helsingborg. En jobbig körning, solen rakt i ögonen hela vägen ner, och hemvägen var mörks, saltskvättig och massor av mötande trafik. Ganska moddigt sista biten, men det gick bra.
Eftermiddagen blev mysig, vi åt landgång från Roy's förstås, och efter juristbesöket köpte Elisabeth med goda semlor från Fahlmans, Helsingborgs motsvarighet till Bräutigams.
En väldigt fin dag, trots den tråkiga orsaken.

Idag var jag hemma hos Linda och passade hundarna en stund. Handlade på vägen hem, och så åkte Thomas till jobbet. Jag har fisslat lite med morgonens match, ätit fish'n chips och lite choklad medan jag kollat ett frejdig EM-match i handboll mellan Sverige och Danmark

Julen har fått lämna för i år. Älskar julpyntet med allt rött och varmt, alla ljus och mys. Men nu får vi väl hoppas våren kommer snart, även om den känns väääldigt långt borta just nu..



För vintern är då kvar! Det har varit väldigt kallt, snön ligger väl inte djup, men det är  iaf en dm. Det blir ljust och vackert, hellre snö än regn och lera..



Solen visar sig ganska mycket. Det värmer skönt på insidan, och hundarna passar på att njuta den lilla stund den skiner in på soffan. 




 

måndag 1 januari 2024

Hejdå 2023, välkommen 2024

2023.
Tack för mig, jag lämnar dig utan större saknad.

Det har ju funnits underbara, härliga toppar, som:
Vår lilla fjompfia Siri flyttade in i januari


11 veckor


4 månader



1 år

65-årsdagen (fattar fortfarande inte att jag är så gammal, skallen säger max 40, även om kroppen säger 140 ibland). 



Vi glömde ta bilder, så här ser ni lite av maten och tårtorna - mums!


Daniel & Karins underbara bröllop, en höjdpunkt som sitter i själen i många år framåt. Så mycket kärlek, värme, skratt och en & annan tår..



Inga  ord behövs. 
Det var en magisk dag, med oändligt mycket kärlek, skratt och kanske en liten tår.
Till och med vädret var på deras sida. Efter en kall, blöt augusti sken solen och det var varmt.
Jag har en underbar svärdotter & sonhustru 


De här två favoritpersonerna fick äntligen träffas,!

Linda fick hastigt och lustigt, väldigt oväntat, en jättefin, ny lägenhet på markplan. En stor uteplats, och bara ett litet steg in gör att här kan hon bo länge, länge. Hon flyttade in den 6 november.


Uteplatsen kommer att bli så fin med lite kärlek ,
precis som resten av lägenheten.

Mitt i flytten flyttade Bamse in, denne underbare nallebjörn till hund.


Bamse kollar in sitt nya område, men...



...några dagar senare gick flyttlasset för honom, Kiara och Linda till Lerum.

Vi har vårt hus och trädgård som jag älskar att vara i på sommaren, så också i år.


Mitt innebandygäng, som ger så himla mycket energi och glädje.


Bilden är gammal, från 2019, men det är precis lika roligt ännu!

Men också stor, stor sorg.
Mona somnade in den 1 mars, min fina svärmor som lämnade så många fina minnen av glada skratt.


Min underbara svärmor, med Ella i famnen.
De gosar nog tillsammans nu

Melvin, Lindas lille underbare gamle vän fick lämna i september.


Finaste Melvin!


Nybadade!

Pappa, min fine, goe pappa, somnade in den 29 november. 
Har inte hunnit sortera ut alla minnen som poppar upp hela tiden...



Man kallar ibland människor som klarat tuffa perioder för krigare eller kämpar.
Pappa var båda delarna i kvadrat. Ibland funderade man om han skulle överleva oss allihop,
men till sist gav också hans kropp upp, och han somnade stilla in.


Dessutom allt som händer i politik, miljö, krig...
Det känns som vi de senaste två åren är käpprätt på väg åt fel håll.
Det känns obehagligt varje gång man tittar på nyheter, läser tidningen eller på sociala medier.
Så mycket hat, hot, fördomar, fientligheter.
Miljön och klimatet hänger på en skör tråd.
Man känner oro för vad som komma ska.

Men.
Jag hoppas och tror att det ska vända.
Att även de mest egoistiska, motaviga, hatiska, främlingsfientliga, vetenskapsförnekarna ska vakna till sans och inse att vi faktiskt bara har en planet  - det är vår förbaskade skyldighet att ta hand om den och alla varelser som lever här.
Jag tänker inte ge upp.
Vänlighet, omtanke och kärlek ska vinna.
Omsorgen om miljö och klimat måste växa.


Nar jag var ca 11 år gammal ville jag så gärna ha ett halsband med mitt namn på och det fick jag.
På det som då var baksidan finns den här symbolen  "Tro-Hopp-Kärlek"
Jag burit detta halsband i nästan hela mitt liv, med korta avbrott.
Numera är detta en något sliten framsida.
Jag är inte religiös, så för mig symboliserar halsbandet detta:
Tron på människors goda sidor
Kärleken till allt 
Hoppet att vi kommer att få vår värld i stort och smått att bli till något riktigt, riktigt bra

Välkommen 2024 !!






söndag 31 december 2023

Begravningen

Begravningen blev så fin.

Elisabeth ordnade det så det blev precis som Pappa ville. 
Allt från ceremoni och musik, till landgång på Roy's för de närmaste.
Patrik från Jensens Begravningsbyrå i Helsingborg gjorde ett jättefint jobb och hade satt samman allas våra minnen och hågkomster om Pappa i ett fint tal. 
Det blev tårar, men också ett och annat litet fniss - han lyckades trots sin skånska får fram ett nästan göteborgskt "Ring mej sen" - en fras som Galenskaparna måste fått från Pappa när han jobbade i verkstaden. Svampplockning, flygklubben, det hårda arbetet med verkstaden, resorna till värmen och hans mys. 
Glimten i ögat och rävarna bakom öronen.
Allt fanns med.
Allt var Pappa, rakt igenom.

Pappa, du är så älskad, och du finns alltid kvar hos oss.






Den dagen jag går, för att ej vända åter. 
Jag vill att ni minns mig, precis som jag var. 
Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter 
För inget kan ändra det öde vi har. 
Den dagen ni står här och kanske mig saknar 
Jag vill att ni lever och livslusten har 
Min älskade, kära, jag vill att ni vaknar och lever de dagar, den tid ni har kvar.





torsdag 28 december 2023

Orken tog slut

Skulle ha uppdaterat, men orken tog fullständigt slut. 

Det har varit mycket, Pappas bortgång, Mammas mående, Lindas flytt och så julförberedelserna som blev något helt annat än vanligt.
Hann med lite innebandy, vilken pysventil det är för mig. Killarna är så omtänksamma, och dessutom tokroliga så det blir ett och annat äkta asgarv mellan varven.
Men nu fick jag ta paus även från den. Det blir nog inget före den 6e, och att missa tre träningar till är så himla trist. Vi får se, kanske kan jag åka dit en stund ändå.
Hade ju också velat åka ner till Elisabeth, men varken hennes eller min kraft räckte till. Vi kommer att träffas en del framöver iaf, det är jag väldigt glad över.

Till sist fick jag upp julen iaf. Brukar ju fixa det före första advent, men så blev det inte i år.
Men nu ska jag njuta av det varma fram till mitten av januari iaf.. 

Köttbullar blev det i airfryer'n för första gången. Det blev ju många vändor, men rackarns så skönt att slippa skura spisen, stekpannor x3 och halva köket. Det blev många, men de delades ju upp, och så blev det några matlådor.

Julen blev väldigt mycket annorlunda i år. Mindre av allt, människor, mat & firande.
Men det som blev var mysigt iaf. VI träffades den 23e, Linda, Daniel, Karin, David, Marianne, Thomas och jag. Spelade Bingolotto och åt julmat. Det var fint, lagom vad vi orkade med.
På julafton var Thomas och jag själva - och tänk, jag hann att kolla både Kalle Anka och Karl-Bertil, det var mysigt det också
Fast det har nog aldrig hänt att julmaten var slut redan den 27 december.. 😁

Det blev Kalle Anka, tomteverkstad & Ferdinand!


Det kommer att bli en lång och tuff dag, men jag ser ändå fram emot den. Får äntligen krama Elisabeth och Oscar, och säga adjö till min fina, goa pappa. 



Mamma är tackolov bättre. Fantastiskt nog har hon återhämtat sig nästan helt från tia-attacken hon fick i våras. Minnesproblemen är nästan borta, det kognitiva är bättre och hon är inte så ängslig längre.
Kroppen är fortfarande inte så stark, men det går åt rätt håll. Inte konstigt att hon är trött, hon har rasat 10 kg på mindre än två månader.
Jag försöker envist få tag i hennes VC, hon behöver recept på näringsdryckerna för de är jättedyra att köpa själv.
Det har blivit många resor med mat mm. Linda och jag var nere på juldagen för en fika. Då visade det sig att Mammas telefoner inte funkade som de skulle. Så på Annandagen åkte jag och köpte nya, och sedan tillbaka ner till Varberg för att installera dem. 
Mamma blev väldigt nöjd och det är ju huvudsaken 💕

Jag köpte en amaryllis till Mamma, och den är tokvacker!
Liten, kompakt, låg och helt enorm i färg och massor av klockor


Det här blir nog ett inlägg i moll. Jag ÄR trött, väldigt trött både till kropp och själ.
Men samtidigt är det inte min grej att bara lägga ner och "vila". Jag behöver stimulansen, glädjen av att kunna göra något, hitta på något, låta hjärnan röra sig. Jag är begränsad, mer än vanligt just nu, men att bara inte göra något går inte.

De här två är redan tighta.
Bamse är en raring, och även mina tjejer accepterar honom, och han dem.
Han är en mjuk, len, luddig nallebjörn.

Och så får jag inte glömma Bamse. Denna underbara varelse som flytta in hos Linda. Hur någon kan lämna denna fantastiske kille åt sitt öde är fullständigt obegripligt.
En roligare, snällare och mysigare kille går inte att hitta. Han är en rymmare, så det gäller att ha järnkoll på honom, men samtidigt vill han inte lämna Lindas sida. Så skulle han sticka hittar han nog hem till henne ganska snart. 

Nu ska jag fortsätta att kolla JVM i ishockey, rolig hockey, och bra.


söndag 3 december 2023

Älskade Pappa

 Så kom då den där dagen som man visste skulle komma, men som man hoppades skulle dröja länge, länge...

Min Pappa, min barndoms idol och läskompis,  somnade in i onsdags.

Lugnt och stilla i sömnen, efter flera års svår sjukdom.

Så många fina minnen bär jag med mig. 

Som alla de timmar han satt i sin fåtölj i sovrummet och läste, och jag satt antingen på golvet eller på en pall, och lutade mig mot hans ben och läste Vi Fem, Kitty, och alla de andra äventyrsböckernå. När han och min farbror fick sitta i en husvagn och resten av familjerna var tvungna att fly till den andra när de käkade surströmming. Han kunde inte begripa varför han inte fick en kram.. Eller när jag fick hjälpa honom att lufta bromsar eller byta olja på kundbilar i bilverksta'n, sortera ner skruvar, muttrar och allsköns andra smådelar i lagret, klädd i en alldeles egen, lagom stor mekanikeroverall. Han köpte en gammal gocart med moppemotor som vi fräste runt, runt huset med - och skrämde slag på tanterna som skulle handla hos Knallen som hyrde in sig i en affärslokal i vårt hus. Senare åkte jag med honom till flygklubben på Getterön. Brukade sitta i caféet och läsa läxor när han tog sina lektioner. Han fanns där när jag tog mitt segelflygcertifikat när jag var 15 år, och när jag vid min första ensamflygning missade landningen och satte planet alldeles för hårt. Han peppade mig så jag kom upp direkt igen, annars hade jag nog inte vågat.


Vi älskade att grimasera och fåna oss - detta är från Kullas 1966


58 år senare åt vi wienersemlor - utan grimaser

Min stilige Pappa i Nerja.

Senare blev Teneriffa favoriten på vintern.

Älskade Pappa, jag kommer att sakna dig och minnas dig.

💖

tisdag 28 november 2023

Det går framåt

Det händer och fötter hela tiden.

Mamma mår sakta bättre. Hon kan äta mer, jag har kört runt och köpt upp sta'ns lager med näringsdrycker så hon får styrkan tillbaka. Probimage har hjälp hennes misshandlade mage att må bättre, och hon blir sakta piggare. 
Fick kontakt med VC till sist och mammas goa distriktsköterska ska försöka lösa så de kommer hem och tar lite prover och ser till att mamma får sina vaccinationer. Hon fick också mamma att gå med på att ha ett larm, hurra! 

Märta står fortfarande på verkstad, men har vi lite flax får jag hämta henne på fredag. Det kan vara så att det är en ventilarm som fladdrar som orsakat problemen, men det vet vi inte förrän de bytt den.
Håll en tumme tack! Saknar vår rymliga bil så mycket!!
Mazda2:an är föralldel mysig - men attans liten.

Idag ramlade den första snön ner. Tack och lov bara en millimeter typ, hoppas det stannar där. Kallt som sjutton är det också, det närmar sig tvåsiffrigt på nätterna. Isch!!
På söndag är det första advent och då ska jag väl försöka ha fixat lite, men just nu räcker inte orken. Det är mycket som ska grejas med hela tiden för tillfället, och jag försöker vila när jag får möjlighet.

Daniel och Karin har fullt upp. De har ju båda nya jobb som kräver mycket och huset blir deras om någon vecka. Jag hoppas vi ska kunna få till en träff eller två runt jul iaf.

Linda kämpar på med nya lägenheten. Det är mycket att göra i den, men nu börja det viktigaste bli fixat. Frysen är lagad, elkontakter fixade, elementet i badrummet funkar äntligen, ny diskmaskin är på plats och tvätt och tork kommer i morgon. Uppackningen funkar, men att slänga skräp funkar inte - vi behöver Märta. 
Det kommer att bli så fint, men det behöver målas om, och lite annat. Men det blir nog till våren. Linda trivs verkligen bra redan, det är mysigt område.

Jag var på mina höfters tioårs-kontroll i veckan, och det blev högsta betyg. De har inte flyttat sig någonting sedan operationen och läkaren sa att de kommer hålla 30+ år till. Jag tyckte han kunde dubbla, och det var inga problem sa han. Så jag och mina höfter ska kämpa på i 60+ år till - minst ;)



Den här fina bilden kom upp på pappa häromdagen. Han trivs på sitt boende, och det är verkligen mysigt. De dukar fint och har olika teman. Verkligen ett bra ställe, Romares!




fredag 17 november 2023

Mamma

Mamma mår inte bra.
Även om hon inte skadade sig så illa, har det tagit hårt. Hela drygt första veckan sov hon, och åt för lite. 
Jag har nu varit nere tre svängar, bla med mat, näringsdryck och annat hon behöver.
En liten vändning anar jag, men det måste bli bättre i helgen, annars får vi söka hjälp. Hon vägrar hittills, men inser nog att hon måste.
Men hon har definitivt inte gett upp, hon har bestämt sig för att bli bra.
Jag hoppas att hennes vilja ska hjälpa till, och det tror kanske att den gör.

Just nu känns det tungt, och lite ensamt. Tack och lov har jag Linda och Thomas som håller mig uppe när orken dalar. 

Det finns ju bra saker också. Linda kommer iordning mer och mer, och hon trivs redan väldigt bra. Bamse utvecklas varje dag, han är så mysig.
Daniel börjar sitt nya jobb nästa vecka, han är så grym! Han och Karin tar över huset helt nu, så de lär få att göra.
Och Thomas har fått en extra löneförhöjning, äntligen. De är ju några gamla erfarna gubbar kvar - och de var nära att ge upp. Det anställs unga killar direkt från skolan, som inte har någon kolĺ öht om spårvagnar, och de får högre ingångslön än gubbarna som jobbat över 40 år.
Nu upptäckte någon chef att de höll på att förlora väldigt mycket kompetens så nu blev det bråttom.. 

Nu måste jag sova. Imorgon är det dags för 6e covidvaccinationen.
Det sprider sig snabbt nu...

fredag 10 november 2023

Siri

Denna underbara lilla fjantfia fyller 1 år idag!
En fjompig hoppetossa, just nu ängslig för det mesta, men ändå väldigt nyfiken.
Hon tjatar, fnyser, skäller och låter mest hela tiden och verkligen älskar sina leksaker..
En liten gosegris, som älskar att kela.
Vi älskar henne högt, även om moster Maya tycker att hon är en riktig pina och helst går undan när det lilla yrvädret kommer farande och ska ligga nära, nära. Maya är nöjd med att ligga nära mig eller husse... 










torsdag 9 november 2023

Flyttad dotter, fallande föräldrar och tickande Märta

Ja, jösses säger jag bara.

Det är ju tur att man är van vid att allt kommer på en gång, typ.  Och att man har goa människor, snara till skratt runt omkring sig. Annars hade det inte gått.

Jag skrev att jag var sliten för 1½ vecka sedan - jag kan ju lugnt konstaterar att jag inte är mindre sliten nu.
Vi packade hela förra veckan, jag hann med match och träning och lite annat också.
I måndags gick flyttlasset, och sedan har uppackningen börjat. Nu börjar Linda komma iordning, men det är ju en hel del kvar. Dessutom är det något skumt med elen, hon har bara fått en uppsättning nycklar, en lampa i taken har ingen väggkontakt, badkaret ska lyftas ut, taklampor sättas upp, persienner måste upp osv. Det behövs målas i hela lägenheten, men det är ingen brådska.
Men det kommer bli superfint, och hon trivs redan. 


Fullt i nya köket

  
Tomt i den gamla lägenheten


Hon lämnade en jättefin lägenhet som hon/vi renoverat.
Nu får hon ta tag i den nya lägenheten - 
men tack och lov är det inte lika mycket jobb i den.

Märta, vår bil, fick jag köra till verkstaden i tisdags. Helt plötsligt började motorn ticka konstigt, och kraften försvann i motorn. Iom det visste hon inte vilken växel som skulle ligga i vilket gjorde resan ganska oberäknelig. Nu står hon på världens bästa bilverkstad, och jag fräser runt i en lite asfaltsbula, en Mazda2. Vi kan ju bara säga att det är liiite knepigt för Thomas att trassla sig in iden, och att veckohandlingen nog får vänta lite.
Det blev lite lustigt när jag köpte gardinstänger för Linda. Paketen var 180 cm - jag var tvungen att fälla baksätet och då var det ca 15 cm kvar till instrumentbrädan... 😁
Jag saknar verkligen Märta!! 


Märta, kom hem!! 😁😍

Och så var det där med fallande föräldrar..
Pappa lyckades slå sig i sängen, så han fick en fläskläpp. Personalen på boendet blev osäkra på om han ramlat, så han fick åka in på sjukhuset idag för röntgen och lite koll. Men allt var bara bra, så han mår bra. Men Elisabeth hann ju bli ordentligt orolig.

Mamma ramlade förra helgen, och slog sig. Det gick nog som tur var ganska bra. Inget brutet, men blåmärken här och där. Men adrenalinet och krypturen till soffan har tagit hårt på hennes knän och orken. Hon sover väldigt mycket och äter väldigt lite.
Så idag tog jag den lilla asfaltsbulan till Varberg och lämnade några kassar mat, önskekost fick det bli. Nu hoppas jag att hon ska få i sig lite mat och få tillbaka kraften igen.

Nu tog orken slut här också.
Det får bli lite middag, en bit choklad och sedan hopp i säng.
Imorgon är det nyckelöverlämning kl 8 i gamla lägenheten, besiktning av elen i den nya lägenheten och sedan lite mer uppackning & pyssel. Efter det åker jag hem och svimlar i soffan. 
Ha en go helg! 💕

fredag 27 oktober 2023

Sliten

Nu börjar det kännas ordentligt i kroppen att det har varit mycket och fortfarande är en hel del kvar innan man kan vila ut.
Bloggen får uppdateras sporadiskt ett tag igen, för när jag är klar på kvällen, är jag så trött så jag ser dubbelt. Kroppen värker extra mycket, men jag tror det beror på en ny medicin jag fått, och att den nya astmamedicinen inte funkar ordentligt.
Men det är lugnt, det är inga större problem egentligen, jag är mest trött.

Packningen inför Lindas flytt vilar denna vecka, så Bamse får vänja sig vid sitt nya liv. Det går jättebra, han lär sig nya saker varje dag. Han börjar bli trygg, och inte så ängsligt. Han springer upp och ner i trappan i svalen utan problem, hoppar upp och ner ur soffan. 
Och han skrattar! När han blir riktigt glad grimaserar han med hela ansiktet, precis som Ella gjorde när man kliade henne. Så himla söt han är, och en riktig gosegris. 


Namnet Bamse passar denna raring perfekt. En riktig liten nalle är han! 💖

måndag 23 oktober 2023

Bamse!


NU ÄR HAN ÄNTLIGEN HÄR! 
VÄLKOMMEN HEM, BAMSE! 💖


Nu är han äntligen hemma hos Linda, och han är så fin! 
Lite större än vi visste, lite ängslig och väldigt trött efter resan på mer än två dygn.
Nu ska han vänja sig vid nya lukter, ljud, lägenhet och i morgon ska Kiara får träffa honom också.
Hon kommer nog inte vara lika lycklig som Linda.. 😉😁