fredag 9 november 2018

Ojdå

Rackarns vad tiden går fort! Det är visst snart två månader sedan jag skrev..

Linda tog en bild från trappan
Även om jag inte gillar hösten är ju färgen underbar

Hösten har kommit, men den har varit väldigt mild och utan större åthävor. Några ganska rejäla höststormar drog förbi i oktober, och en period regnade det kopiöst mycket. Men annars har det varit vädermässigt lugnt. Jag går fortfarande omkring med älsklingsjeansen som slutar en bit upp på vaden, den tunna vinterjackan är framme men inte använd alltför flitigt ännu.
Men det kommer nog snart bli kallare tänker jag.

Livet tuffar på.
Trivs bättre än på länge med min innebandy, har härliga killar runt mig. Så fyra gånger i veckan känns (oftast) bara roligt. Kroppen är som den är, oftast ganska smärtsam, och det gör ju att jag är ganska trött. Men det är ju som det är.
Thomas jobbar på. Han blev inte glad när de häromveckan presenterades ett förslag om höjd pensionsålder, som också kommer att drabba honom. Istället för att ha sju år kvar till pensionen har han troligen åtta. Men vi får se, det är ju inte klubbat ännu.

Linda har precis börjat proceduren med att få sjukersättning. När jag pratade med en handläggare på Försäkringskassan tyckte han att det inte skulle bli några problem, men tyvärr är det ju inte han som har ärendet så vi får se. Men känslan är försiktigt hoppfull iaf.
Hon är inne i en ordentlig krasch/skov just nu, och mår fysiskt mycket dåligt. Men hon visste att det var på väg, veckan har varit tuff med flera läkarbesök. Perioden som varit och kommer framöver blir jobbig. Hon måste ju berätta hur sjuk hon är för handläggare och läkare gång efter annan när hon nu ansöker om sjukersättning. Det är både fysiskt och psykiskt väldigt tufft.
Men hon är psykiskt oerhört stark, och klarar att skratta åt skiten ibland.
Rehabkoordinatorn hjälpte henne med ett intyg, så nu får hon ha ledsagare med sig bla på Liseberg, vilket gör att hon kan låna rullstol vid behov - och framförallt får hon gå före i köerna. Detta gjorde att hon och hennes bästta vän kunde gå på Halloween på Liseberg i år också, trots att hon är dålig.
Det betydde väldigt mycket!

Min zombiedotter! Tänk så läskigt det kan bli med färgade linser...

Daniel och Karin har det bra. De har fullt upp, så vi träffas inte så ofta men huvudsaken är att de mår bra och trivs. Och det gör de. De har varit här på pannkaksmiddag och i förra veckan kom de hitkånkandes med en stor matkasse och lagade middag till oss. En sanslöst god kycklinggryta blev det. Vi åt så magen stod i fyra hörn, och hade förstås lika mysigt som vanligt.

Kortet blev ju inte jättebra, men motivet är det finaste som finns
Jag hade lite otur med däckbytet i år. Vi har däcken lagrade hos Ärlebo i Varberg, de tar ju hand om våra bilar så fort det är något. Så jag åkte ner och sulade om till vinterdäck och åkte sedan hem till mamma för en fika. När jag åkte därifrån såg jag att det var lite för lite luft i höger bak, men inget som oroade.
Då.
Dagen efter hade 1½ kg luft pyst ut! Attans skräp.
Fick åka ner igen för att laga däcket, och en ny fika. Då kom beskedet jag inte ville ha. På något sätt har jag fått en lång, smal metallbit in i insidan på däcket (hur sjutton det nu gått till) på vägen hem till mamma, och det gick inte att laga däcket. Det får man bara göra om pyspunkan är på slitytan...
Så jag fick beställa ett nytt, likadant däck (annars hade det fått bli TVÅ nya för mönstret måste ju vara likadant) och åka hem med ett sommardäck på istället.
Och så åka ner ett par dagar senare för en TREDJE fika hos mamma på en vecka... Däckbyte ingick förstås i resan.

Den här fina människan har jag våldgästat tre gånger
på mindre än en vecka. Mysigt, även om det var oplanerat två av gångerna!

Och nu ska denna trollkärring strax hoppa i säng
Matchdag i morgon, så skönhetssömnen behövs..
😁


måndag 17 september 2018

Stolt

Jag är så stolt över mina barn! De kämpar båda två, på olika sätt, med olika förutsättningar och olika mål. Men de är starka, kloka, fulla av empati och kärlek.

Daniel och Karin har ju köpt en nybyggd lägenhet i Västra Frölunda. Förhoppningsvis flyttar de in om precis ett år. Karin har börjat plugga och Daniel jobbar hårt på nätterna för att kunna spara så mycket det går till kontantinsatsen. Och så de sliter, de där två! Fantastiska är de!
Nu har Daniel dessutom klarat olika tester till en utbildning han drömt om sedan han var liten. Besked på om han kommer in får han i december. Hur de ska lösa det med bolånen får vi se, men det finns olika varianter.
Stolt över dem är jag, de kommer att klara sig fint! De är kloka och de tar en sak i taget.
Och så är de så himla söta ihop.. 😁


Den här bilden "lånade" jag för längesedan,
tror den är 3 år gammal. Men jag tycker den är så fin! 💗

söndag 16 september 2018

Ledsen

Alla föräldrar önskar ju att deras barn ska glida genom livet så enkelt som möjligt, med fina erfarenheter och en bra framtid. Men så är det ju inte alltid.

Linda kämpar ju så hårt med sina kroniska sjukdomar. Hon försöker leva så bra det går, kämpar för att lära sig saker, att utveckla sig. Hon har ju framtidsdrömmar som alla andra, men de blir ju annorlunda.
Och de blir färre allteftersom..
Nu har hon fått packa ihop drömmen om att göra naglar på kunder.
Ja faktiskt att göra naglar överhuvudtaget, förutom möjligtvis på sig själv.
Hon har tränat, pluggat, kämpat i två år för att lära sig med hjälp av informationsfilmer och kurser på Youtube, tips och råd från andra duktiga nagelskulptörer/terapeuter och blivit väldigt duktig, som ni ju sett på bilder jag visat.
Men nu har hon fått ge sig. Kroppen klarar inte påfrestningarna, inte ens för en gång i veckan, eller varannan vecka. Kostnaden blir för hög, hon behöver flera dagar för att hämta sig varje gång. Och det funkar ju inte - laga mat, handla, duscha, kanske ta en fika med en väninna, det är ju också saker hon vill/behöver. Och hon orkar inte med att göra mer än en sak varannan, var tredje dag när hon mår bra. Har hon sämre dagar behöver hon vila ännu mer.


Min vackra, enastående dotter!

Så här skrev hon själv för ett par dagar sedan:

*******
Jag slutar med naglar. 
Jag har efter en tids fundering kommit fram till det svåra beslutet att sluta med naglar. 
Detta känns som en käftsmäll då naglar är ett av mina största intressen. Men har insett att min hälsa inte klarar av det längre pga kroniska sjukdomar. 
Tacksam för allt jag lärt mig i nagelvärlden och alla fina nagelmänniskor och kunder jag lärt känna. "

*******
Jag älskar dig så högt, sötis! Jag hoppas att du en dag ska kunna göra saker du tycker om, få vakna utan smärtor och leva det liv du önskar! 💝


söndag 9 september 2018

Valdag 2018



Jodå, vi har förtidsröstat. Det var liksom ingen idé att vänta eftersom vi var klara över vilka som skulle få våra röster. Thomas promenerade iväg i måndags, och Linda& jag åkte iväg i onsdags.

Jag är orolig för hur det ska bli. Vinner Alliansen kan det bli svårt för oss som är kroniskt sjuka, för de gamla och för de som redan nu har det svårt ekonomiskt.
Att SD inte är genomskådade är ju helt obegripligt. Fast de unga och de som röstar bara mot invandringen verkar inte ha en susning om vad de faktiskt röstar på. Obehagligt och skrämmande..

Det är också otäckt att männsikor - oberoende av åsikter - inte  ska kunna gå till vallokaler och valmöten utan att bli hotade, slagna eller spottade på. Att valarbetare inte ska vara trygga.

Jag skrev så här på Facebook idag.

Jag måste bara säga en sak.
De allra flesta vet hur illa jag tycker om fördomar, rasism, nazism, förtryck och våld. Orättvisan och ojämlikheten som drabbar sjuka och gamla.
Och om SD, NRM, Alternativ för Sverige och allt vad de nu heter som står för detta, öppet eller inlindat.

Men.

Det finns, inget, absolut inget, som rättfärdigar hot och våld mot de som går till vallokaler för att rösta, valarbetare eller de som går till valmöten för att lyssna.
Det är också illa att Ung Vänster stör valmöten, att personer med Prideflaggor försöker jaga bort människor de tror inte tycker som dem, spottar och hotar.
Då hamnar de i samma kategori som dem de försöker motarbeta..
Det är inte ok.
Det är INTE demokrati
Vi bor i ett land med åsiktsfrihet, yttrandefrihet och demokrati.
Vi har en genuin tro att alla är lika värda.
I vår vilja att bekämpa odemokratiska rörelser måste vi vara noga med att inte bli likadana som de som genom hot, förtal, förtryck och våld vill tvinga oss att tycka som de.
Jag hoppas och tror att männsikor inser hur nära hur lätt det är att demokratin försvagas och att förmånen att kunna säga det vi tycker utan att vara rädd för trakasserier, fängelse och värre försvinner.

Vi måste vara rädda om vår frihet att vara vi


tisdag 4 september 2018

Innebandyn i full gång

Som vanligt den här tiden på året är det full fart.
Innebandyn har försäsong, så det är som mest intensivt nu. Träningar, matcher och cuper avlöser varandra, massor av listor ska skrivas, saker kollas och beställas. Dubbelkollar det mesta, för missar man blir det jobbigt när den riktiga säsongen startar.
Det är jobbigt, men attans så roligt.

Idag är jag både rådbråkad, helt tömd och hjärnan har gått i ide.
Vi spelade cup i helgen, och det blev 8 matcher på två dygn. Fantastiskt roligt, för killarna är så roliga, snälla och ganska knäppa.
Vinnarskallar är vi ju hela bunten, och vi har alla väldigt olika sätt att hantera förberedelserna inför varje match. Jag ränner runt som en tok, och ser till att allt finns på plats, medicinväska, taktiktavlor, uppvärmningsbollar, att spelarna har rätt matchställ, sekretariatet ska ha påskrift, det ska hälsas på domare & motståndare. Fingrar, handleder, ben, fötter, fotleder ska tejpas, muskler smörjas.. Folk säger alltid att jag ser så himla lugn ut på matcherna - men det är bara på utsidan! Inuti går hjärtat på högfart och adrenalinet är på topp!
Vi vann hela cupen, så nöjd är jag ju minst sagt. Att vi dessutom slog min gamla klubb i finalen kändes ju lite, lite gott.. 😉


Maten bestod av hamburgare, Loka,  kexchoklad och kaffe hela helgen.
Magen mår sådär, och volangerna är spända, men det är det värt när belöningen är en guldmedalj 😀

På lagbilden ser man att alla killar står på stolar bara för att jag ska se liten och kort ut.. 😇

Mitt härliga lag, modell 2018/19
IK Zenith Div 1 💚

Thomas har förövrigt semester nu, och han har verkligen tur med vädret. Efter några veckors regn och faktiskt kyligt väder, kom värmen och solen tillbaka. Inga jätte temperaturer, men solen har kommit tillbaka och idag var det nog närmare 25 grader. Jätteskönt.

I morgon passar Linda hundarna, och vilar upp sig i bersån. Thomas och jag ska äntligen komma iväg på vår länge planerade tur till Helsingborg för att hälsa på Pappa & Elisabeth. Det ska bli väldigt mysigt att åka iväg en tur, det var ett tag sedan sist.
Och så ska vi få landgångar, mums!

Avslutar med en bild på vår lilla fjantfia. Hon är så himla rolig, go' och rar, även om hon också är en liten gapig mespropp 💓


tisdag 7 augusti 2018

Nöjd och glad

Ibland har man tur!
Kunde åka och hämta min dator på Inet idag, och det blev en glad överraskning. För det första för att det bara tog dryga två veckor, vilket var en vecka snabbare än vad jag vågade hoppas på. Men också för att de inte behövde ominstallera den, så allt fanns kvar. Dessutom gick reparationen på garantin.
Så jag slapp en massa timmars jobb och ett hål i en redan ganska tom plånbok.
Skönt!

Igår började innebandysäsongen, väldigt kul. Alla är inte med ännu, semestrarna är inte slut. Men bra uppslutning och härlig fart och stämning var det. Kul att vara igång igen. 😀


Och så har jag äntligen lyckats laga något gott av fisk! Jag fick receptet på den goda fiskgrytan vi åt hos Karins föräldrar och fick till det hyfsat. Ska ändra lite på hur jag gjorde så blir den nog lika god som Eva's 😉


Nu har det varit lite svalare dagar, så det var hög tid att fylla upp den tomma frysen. Gulasch, Kalops, Kycklingcurry, Spansk kyckling och Lasagne finns det nu att plocka av. Skönt!


Tvättmaskinen går för fullt, tänkte hänga ut en massa på tork i morgon. Lika bra att passa på när det nu ska bli jättevarmt imorgon och på torsdag.
Sedan verkar det som att det ska bli regn (hurra!) och svalare temperaturer. Lite splittrade känslor, det är så skönt med värme, men det är ju katastrofalt torrt så regnet behövs verkligen.

Ditte behöver också ha lite svalare, det verkar som om hon mår ganska dåligt nu.Trött och hängig, matvägrar på morgon och eftermiddag. Men på kvällen piggnar hon till igen..
Duschade av henne idag, och självklart blev hon sur som ättika och djupt förolämpad. Hon sjavade iväg och kröp under ställningen bakom bersån. Där är det bara supertorr jord, så när jag fick fraam henne med lite mutor såg hon ut så här:


Ditte: blöt, jordig och nöjd efter godismuta 😂💓

tisdag 31 juli 2018

Så varmt

Det påstås att det ska bli svalare, ner mot 27 grader, i morgon. Jag hoppas det, men vågar nog inte tro på det förrän jag öppnar dörren i morgon bitti.
I morse var det 29 grader i skuggan kl 8.30..
Nu är det drygt 33 grader i skuggan som ni ser. Har tagit ut den trådlösa termometern, därför ser det lite konstigt ut 😊

Nu: fika!

söndag 29 juli 2018

Värmeböljan fortsätter

Tror det blir någon slags värmerekord igår, och nästan idag. 32 - 33 grader i skuggan!
Vi har ju redan haft en längre värmebölja än vi haft någon gång sedan mätningarna började för 260 år sedan. Ända sedan Linda fyllde år 1 maj, med avbrott någon vecka före midsommar - men det var ändå inte under 22 grader..  Under hela den här tiden har vi inte fått ens 20 mm regn, så nu är det torrt.
Att vi skulle få totalt eldningsförbud var ju inte otippat precis.

Har lite problem med att uppdatera bloggen,  skärmen på datorn pajade så nu är den på reparation. Här lite problem med Bloggerappen också, så ni får ha tålamod.

Allt är bra, och jag älskar min dusch! 😉❤

lördag 21 juli 2018

Badrummet


Kan ni förstå att jag gillar vårt nya badrum?
Bilderna till vänster är vårt gamla, till höger - tja, ni fattar?
Som vanligt kan man klicka på bilderna

  






Han är sååå grym, min bättre hälft! 😍
Nix, lånar inte ut honom!!  😉

fredag 13 juli 2018

Bästa födelsedagen

I söndags fyllde jag år, jämna till antalet. Det har tagit några dagar att smälta denna fantastiska dag, men nu ska ni få lite bilder. 

Man får ju alltid frågan vad man ska göra, vad man önskar sig  - många åker ju iväg, går ut och firar på restaurang och uppskattar det mycket. Jag bestämde tidigt att jag inte ville något av det. Det bästa jag vet är att vara hemma, umgås med familjen och ha det bara skönt. Så varför ändra på det? 
En dag när jag börjat fundera lite över vad vi skulle ha för mat säger Linda: 
"Släpp det, jag fixar!" 
Jag protesterade, för dels är jag ju ett kontrollfreak och kan-självare, sedan var jag rädd att min älskade dotter skulle ta i så hon kraschar. Men jag fick ge mig, förstås - hon är ju min dotter.. 😉

Och så bra det blev!
Alla hade bidragit, så Thomas och jag behövde inte göra något! Inte handla, inte planera - ingenting! Jag gjorde iofs tårtorna, men det var ju ingen tung uppgift - jag tycker det är roligt och fuskar en del..

Alla mina käraste personer kom, förutom Pappa och Elisabeth (för tuff resa i värmen). Men de var med ändå - blommorna på buffébordet kom från dem. Jag visste inte innan kalaset vilka som skulle dyka upp, bara att det skulle vara "sisådär 12-15-20 personer". Och vilka fina överraskningar som dök upp!
Det började redan ett par timmar innan, när Anta kom. Denna underbara person hjälpte till att duka och höll mig sällskap när jag snodde ihop tårtorna. Linda, Daniel & Karin kom med mat, dryck och annat och sedan blev det fart när resten av alla mina finaste kom.

Vilken fin kväll det blev! Massor av god mat, dryck och tilltugg, men framförallt en väldig massa prat, skratt och kärlek. 
Jag har nog inte hämtat mig än, går fortfarande och ler.
När jag sedan dagen efter (eller ja, på natten blev det nog) loggade in på nätet upptäckte jag alla fantastiska meddelande där, mail och sms kom också. Man kan bara tacksamt och ödmjukt konstatera att man har turen att ha otroligt många fina vänner & bekanta!

Linda har tagit nästan alla bilderna, och jag låter dem berätta själva, nästan iaf!


Det goda buffébordet!
Det fanns allt, kött, grönsaker, frukt, goda såser - och blommor från Pappa & Elisabeth

Tårta och godis blev det sedan

 Lindas goda hallongrottor försvann i rask takt. Blommorna från Edith ville jag också ha med.


           


















 Får jag presentera Truls! Emma's otroligt charmige lille pojk, 9 månader stor.





 Till och med himlen bidrog! Så vacker!!


 Tusen, tusen tack till alla mina nära och kära som fixade den perfekta födelsedagen till mig!
Linda som råddade, Daniel & Karin som hämtade mat och dryck,
Mamma, Anneli, Marianne, David, Mona, Anta, Emma, Truls, Anne, 
 Micke, Ronny, Annika, Susanne, 
 och så sist men inte minst min Thomas som gjort ett nytt, fint badrum!!
Vad kan man önska mer? 💗💗💗





fredag 6 juli 2018

Våra hundar

Våra hundar är lite knäppa. Om Thomas åker iväg med cykeln är allt lugnt. De går och lägger sig, leker med bollar eller vad de nu vill göra.
Men tar han bilen - vojne, vojne. Då blir sorgen stor...


Det kan se ut så här...


...eller så här...


...eller så här!  😂😍


De här vackra kom med bud idag!
De är från barnens farmor Edith. 💓