torsdag 18 april 2019

Året första utefrukost!

Igår blev det städ av bersån och altanen. Dynor skakades, möblerna tvättades, kuddar puffades och en jättehög med löv sopades ur bersån.

Nu sitter jag och samlar kraft inför dagens shoppingrunda på Maxi, tillsammans med Linda och resten av Göteborg. 
Att handla på Skärtorsdag som infaller med pension är ingen höjdare..

Glad Påsk, hoppas ni får en fin helg!

Kramar


lördag 13 april 2019

Blå Stjärnan

De sista dagarna har varit lite hektiska, med ett antal resor fram och tillbaka till Varberg.
Det började med att Anneli ringde mig på onsdag morgon och sa att Älva nog var på väg in i en Addisonkris. Hon hade kraftiga diarréer och mådde inte alls bra. Så det vara bara att kravla sig upp ur sängvärmen och åka och hämta syrran och hennes fina hund.

Det verkar som det inte finns någon vettig veterinär i Varberg. Den som Anneli använder, Varbergs Djurklinik, ville inte ens titta på Älva trots att Anneli bad om hjälp, de hade inte tid. Bedrövligt, men jag tror att de inte klara den typen av sjukdomar. Kan tycka att det är ett konstigt bemötande, de borde ju kunna ta emot en hund som eventuellt är på väg i ett livshotande tillstånd. Känner de att de inte är trygga i hur man hanterar hunden, kan de ju få konsultation av Blå Stjärnan. De borde ju kunna stabilisera henne så hon inte kraschar på vägen till Göteborg. Hur det än är, så tar det ju ett par timmar innan jag hunnit ner och sedan kört tillbaka till Göteborg igen, framförallt nu som trafiksituationen så bedrövlig i vår stad.

Hursomhelst, jag åkte ner och hämtade dem, och så åkte vi till Blå Stjärnan. De var som vanligt väldigt hjälpsamma och vänliga. Älva fick stanna kvar, magen var helt kraschad så hon var väldigt uttorkad. Hjärtat slog lite ojämnt och hon var darrig. Så jag fick köra hem en deppig syster till Varberg igen, men vi visste ju att Älva var i trygga händer.
Igår bestämdes det att hon skulle stanna kvar till idag, diarrérna hade inte slutat.
Idag ringde veterinären och berättade att Älva mådde mycket bättre, så jag kunde hämta henne. Det gjorde jag gärna och så blev det en ny vända till Varberg där en glad matte väntade.

Kvällen blev lugn och skön. Thomas och jag har myst i soffan framför TV'n och bara haft det skönt.
Tror att helgen får fortsätta på det sättet, är lite trött.
Har inga planer för helgen, ska bara handla lite, kolla på Frölunda på TV'n och sedan inte så mycket mer. Lyxigt!

Ha en go helg!
Kram ♥


Rara Älva, en otroligt snäll och kärleksfull storpudel.
Jag har "lånat" bilden av Anneli!

söndag 7 april 2019

Mysig kväll

Igår fyllde min fine, goe sambo år. Han som alltid finns när jag behöver honom, eller när ungarna behöver hjälp.
Just nu sitter han och gormar över sitt älskade Frölunda Indians som spelar första semifinalmatchen mot Luleå. Vi kan ju tryggt konstatera att han lever sig in i matchen som vanligt..😉😂

Linda, Daniel och Karin kom hit och åt middag. Mona skulle också varit med, men hon blev förkyld och stannade hemma för att kurera sig.
En trevlig kväll fick vi. Som vanligt diverse debatter och ett massa goa skratt.
Kvällens, veckans, årets skratt fick jag när Karin skulle smaka på kokosboll/gräddbulle och dirigerade Daniel...
Herrejösses säger jag bara, så rolig en liten enkel grej kan bli.. 😂😂😂

Hursomhelst, hade fixat en gryta gulasch, sallad och fruktsallad med glass efter önskemål från födelsedagsbarnet.



Den bäste! 💘

onsdag 3 april 2019

Valp

Igår var det precis på dagen två år sedan som vi var och träffade Ella för första gången. En liten fem-veckors västgötaspets som sedan har invaderat vårt liv, vårt hem och våra hjärtan.

Nu ska hon få en liten "lillasyster", som Linda och jag var och hälsade på igår.
Hon får nog heta Sigrid, och är bara lite drygt två veckor gammal. Därför kunde vi inte gosa med henne, men Kim på Kilagården hade ett gäng 5-veckors busfrö som gärna bet, gosade och busade. Åtta stycken rackare som ömsom smakade på fingrar, ömsom på sopkvastar och däremellan tog en liten tupplur, precis som valpar ska göra.


Linda tog bilden på Sigrid och hennes syster och bror 😍


fredag 29 mars 2019

Igår ↓ Idag ↑

Igår kände jag mig närapå slagen till backen.
Det mesta har varit motigt länge nu, och orken tryter.
Att slåss mot Försäkringskassan och vården för att Linda ska få det hon behöver och har rätt till har börjat ta sin tribut.
Men det fina med livet är att saker och ting kan vända på en tio-öring.

Linda ringde alldeles nyss, med darrig stämma.
Aktivitetsersättning beviljat ett år till!
Så himla skönt, jag är så glad att en och annan tår trillar.
Nu kan vi lägga oron över att hon ska stå helt utan försörjning inom ett par veckor åt sidan.
Det känns som hela Kebnekaise har försvunnit från mina axlar.

För även om jag aldrig kommer att sluta kämpa för mina barn och alla i familjen, så är det ett tungt ansvar att försöka se till att de olika ansökningar blir skickade, rätt intyg och dokument kommer med. För tankarna finns alltid: Har jag gjort rätt? Har jag missat något? Är det jag som gör fel så de inte beviljar det Linda söker?
Tankarna snurrar 24/7, oron finns där hela tiden och det känns som hjärnan brinner ibland.

Men nu ska vi koppla av!
Juristen sköter ansökan om sjukersättning, så det kan vi släppa ett tag.
Ansökan om rullstol, tja det fixar vi.

Kampen fortsätter för att alla med ME och deras anhöriga ska få det de har rätt till, men jag kan andas nu.
Och det, mina vänner, det är lyx!


De här raderna passar bra idag! 
Jag hittade den på nätet, men inget ursprung.




torsdag 28 mars 2019

Emotionellt helt utmattad

I går kväll började jag "tjuvläsa" en bok som jag får på posten vilken dag som helst (tack Elisabeth och pappa, ni är underbara!) Jag kunde inte vänta, helt enkelt, så när jag såg att Nextory har den började jag läsa.

Nu har jag läst drygt halva boken, Karin Alvtegen och Karin Thunbergs bok "Osynligt sjuk" som handlar om livet med ME, min dotter Lindas svåra sjukdom.

Jag kommer berätta mer sedan, men redan nu säger jag - läs den!

Just nu är jag helt känslomässigt slut, har skrattat, fnissat och gråtit.

Läs den!
Den finns på Bokus.


måndag 25 mars 2019

Ny vecka idag

Och tänk, idag skiner solen både ute och inne.

Två bra besked, av två möjliga - det är en fin start.
Nu ser jag (vi) med spänning på fortsättningen. med lite flyt så blir det bra.

Vad det handlar om berättar jag senare, det känns lite tidigt ännu.


Nu blir det hockey, andra matchen i kvartsfinalserien. Frölunda möter Malmö borta, och har en vinst i bagaget. Myskväll med Thomas mao! 💕

söndag 24 mars 2019

Ny vecka imorgon

Det hade varit ganska ok med lite goda nyheter nu.
En eller två iaf. Eller tre hade varit helt ok också.
Det känns lite som alla goda känslor från i höstat liksom bara försvunnit.
Väck med pusta, typ.
Tungt nu, det finns inget värre när nära och kära inte mår bra.

Klippt gamlingarna idag. Citrus blev väl hyfsad, men Ditte..? Njää, inte precis. Hon varken ser eller hör, och blir jätteskärrad numera. Så det blir i princip bara att köra över med saxen så fort det går, och inte mycket finputs. Men tufsar och tovor är borta nu iaf, och de ser anständiga ut.
Upptäckte också att de löper båda två, Citrus troligtvis sedan en vecka, Ditte har nog börjat idag. De är duktiga på att städa sig så har man inte koll är det lätt att missa.
Nu får vi se när Ella börjar, det är strax dax för henne också. Men hon är inte lika bra på att hålla rent, så henne missar man inte.. 😉



Ett par år sedan, men de är lika fina ännu.
Eller ja, pälsen är kanske inte lika snygg idag 😁

tisdag 19 mars 2019

Magplask

Det blev som ett magplask i söndags. Vet inte riktigt vad som hände med killarna, om det var nerver, vilja eller bara inte orken fanns. Det sistnämnda tror jag inte på, för de är vältränade.
Hursomhelst, vi förlorade stort, alldeles för stort. Och för att göra det hela ännu värre - Floda förlorade också, så hade vi gjort jobbet, hade vi spelat kval till allsvenskan i helgen som kommer.
Jaja, shit happens. Vi har gjort vår bästa säsong någonsin, och om ett par dagar känns det nog bättre. Nu blir det ett par veckors ledighet, vilket känns väldigt skönt.

Pollenallergin har blommat ut till fullo. Jag hostar, nyser snörvlar och flämtar trots att jag gått upp i medicineringen, dubblat det tom. Får nog öka ytterliga på nässpray och astmasprayerna, för nu är det tungt. Undras hur det blir när det brakar igång på riktigt..?

Vi har fått tag i en jurist inför Lindas omprövning till sjukersättningen. Ska scanna in och skicka iväg en stor lunta papper idag, och ytterligare är på väg från FK. Tro iofs det är dokument vi redan har, men de får skicka dem ändå.
Tyvärr har dokumentationen från AF raderats. Vi visste inte att den gör det efter tre år, och det verkar som Lindas HL från den första aktivitetsersättningen skött det via telefon, för det finns inget sparat hos FK heller.
Vi får se vad juristen kan göra. Tidigare om åren har han varit i princip 100% i sina ärenden (känner till honom sedan tidigare, han är mycket duktig) men nu är det nya tider, med helt sanslöst konstiga beslut från FK. Nästan alla ärenden går vidare till Förvaltningsrätten. Där blir det ju väldigt godtyckligt, det beror ju på vilken politisk åskådning nämndemännen har. Är det alliansen och SDare, blir det inte godkänt även om det är helt klockrena ansökningar, så en del går vidare ännu högre i systemet.
Det känns inte speciellt rättssäkert längre när man vet hur det fungerar. Nu när politiken spretar så  mycket när det gäller välfärdssystemen, gäller det verkligen att det sitter "rätt" nämndemän i domstolarna.
Tänk vad detta kostar pengar och lidande! Och så mycket sjukare människor blir på vägen, dessutom förstörs deras ekonomi fullständigt. Det går ju inte fort precis, och under tiden blir de helt utan inkomst.

Det känns som Sverige är i fritt fall när det gäller trygghetssystemen.
Oavsett om det gäller sjuka, gamla, funktionshindrade pga skador el sjukdomar - alla råkar illa ut nu.
Hoppas, hoppas att det vänder snart, för fortsätter det här kommer det bli ännu värre. Redan nu blir ju helt vanligt, skötsamt folk hemlösa pga de inte får behålla sina jobb och sin sjukpenning.

Jag är rädd att suicidtalen kommer att öka i skarp kurva, bla när det gäller ME-sjuka. Många är ensamma, familj och vänner har försvunnit efter många års sjukdom. De har ingen som kan hjälpa dem att föra sin talan, har ofta oerhört liten ekonomi och har inte råd till juristhjälp. De får ingen hjälp av vare sig sjukvård, Försäkringskassan eller kommunerna vilket gör att de inte har ens en anständig levnadsstandard.
För tio år sedan trodde jag inte det här skulle hända. Men förutsättningarna ändras hela tiden, förr var det till det bättre - nu ständigt till det sämre.


onsdag 13 mars 2019

Höstväder

De varma dagarna vi haft i februari, försvann igen som väntat. Nu blandas regn med sol, kuling, någon enstaka plusgrad, med minusgrader och höstkänsla.
Jag vet inte om det är vädret som ställer till det i kroppen på mig, men värken har varit jobbig ett tag nu. Leder och muskler känns som någon vridit om den och sedan stoppat in mig i en stenmangel.
Det vänder igen, men just när är det faktiskt lite jobbigt.

Under över alla under, vi vann matchen mot Floda i lördags! Det kändes makalöst roligt, dels för att jag kommer inte ihåg när jag var med och vann en match mot dem senast, men också för att bitarna föll på plats och killarna gjorde precis allt rätt. Sådant vi pratat om hela säsongen satt helt plötsligt på plats. Jag hade en hel del att göra med målvaktsfingrar, centerfötter och lite annat smått och gott, men förhoppningsvis är alla friska till säsongens sista seriematch.
Den matchen kommer att bli viktig! Vi är tre lag som slåss om den sista kvalplatsen, och för vår del är det vinst som gäller - och att Floda förlorar sin match. Det kommer att bli en väldigt spännande söndagseftermiddag!




Målvaktsfokus idag! Adams blick och Nico's räddning går inte av för hackor.
Min insats var att tejpa ihop ett stukat finger - det gör attans ont!!

Linda har det tufft med Försäkringskassan som krånglar på alla plan. Vi var också hos hennes AT, en ung tjej som lyckades få det mesta fel. Tex en sådan enkel sak som diagnoserna som försvann på vägen, och en ny blev inskriven i journalen - som utesluter alla hennes sjukdomar.
Jag får nog ringa, men först ska min dotter på läkarbesök i nästa vecka för att få hjälp med lite problem och nya intyg. 
Handläggaren på Aktivitetsersättning försöker iaf, men helt plötslig var avslaget på sjukersättningen ett problem. Jag är så trött på allt det här. Linda har haft aktivitetsersättning i fem år, och är sjukare nu än förut. Varför ska det behöva vara så jäkla svårt???

söndag 3 mars 2019

Mars

Tiden går farligt fort! Redan mars månad, och ta i trä - vintern verkar inte komma på mer besök.
Lite drygt två veckors snö i år, som borde ha passerat utan problem.
Om det nu inte vore för att kommunen verkar har dragit in allt vad som gäller snöröjning. Det tog 14 dagar innan första plogen visade sig - då hade det redan börjat regna bort. Tyvärr "glömde" de att flisa, så vi fick åka och köpa lite extra.
Nu har vi haft en tid ovanligt varmt, närmare 10 grader och ännu mer i lä i solen. Vi ska nog inte ropa hej ännu, igår blev det kallare igen och jag fick skrapar rutorna på bilen.

Igår ja.
Innebandy från arla morgonkvist fick det bli. Klubben hade kallat till ledarmöte, och då är det bara att pallra sig dit. Men kl 9.00 är alldeles för tidigt, det är inte snällt! 😱😂
Men det var trevligt, och tiden gick fort.
På eftermiddagen var det dax för match, och det blev spännande. Tråkigt nog klarade vi inte av att ta tre-poängaren, Lidköping är så bra. Erfarna, storväxta oh väldigt kloka i spelet. Vi gav dem dock en kamp den här gången också, de var ganska griniga en stund. Men vi tappade noggrannheten i slutet, och gjorde alldeles för lätta misstag, vilket ställde vår stackars målvakt.
Nu har vi en väldigt ung trupp, de är ganska små och nätta (de flesta iaf) och vi har haft en väldigt bra säsong. Den helt oväntade drömmen om kvalspel lever kvar, men det krävs nästan underverk om vi ska klara det. Men vi har ett gäng krigare, och vi slutar aldrig att tro på oss!


Inmarsch med våra fina P-08or. De var jättenervösa
och väldigt glada, och pladdrade oavbrutet tills vår lagkapten
sa att man måste koncentrera sig.. 😂
Och jag ser precis så mallig ut som jag känner mig!


MÅL!!






Storleken, åldern och erfarenheten syns ju ganska tydligt!
Men också våra killars envishet, vinnarskallar och modighet.
Väger man 60+ vet man att det kommer att göra ont att möta någon 
som väger 90+..
Tur att jag har massor av ispåsar.. 😍
Alla foton av Ove Andersson

Nu ska det bli något lugnare de närmaste veckorna. Träningar, några läkarbesök med Linda, match till helgen och så mamma som fyller år. 
Ska försöka vila lite, har börjat med allergimedicinerna och jag blir som en sengångare av dem.

Nu blir det spisen, ska fixa chili till oss.

onsdag 20 februari 2019

Full snurr

Är mitt i en tuff vecka, egentligen för tuff för mig.
Tre matcher på 7 dagar, två träningar, läkarbesök, provtagning, bentäthetsmätning, service av Lindas bil i Varberg, handla, laga mat och lite dammsugning av hundpäls.
Jodåsåatteeee...

Två matcher avklarade, en vinst och en förlust. Träning i morgon och match på fredag. Nu är varje match måstematcher, för det är otroligt jämnt i tabellen runt kvalstrecket. Med lite tur och massor av vilja kan vi kanske få spela kval till Allsvenskan, men då måste vi troligtvis vinna de fyra matcher vi har kvar. Och det blir tufft.
Men roligt är det!

Läkarbesöket gick bra. Blodtryck ok, blodsocker perfekt, ämnesomsättning perfekt äntligen, blodvärdet dock för lågt, så jag var och tog kompletteringar idag och ett kolesterol också.
Min goa doktor tar alltid god tid på sig, så vi hann att avhandla en hel del.
Hon tyckte att jag ska kolla upp andningsstoppen som jag har haft i alla år, och göra ett ultraljud på hjärtat för jag har ett litet blåsljud. Jag tror att jag har haft det sedan jag var liten, men mamma kommer inte ihåg. Och Doktor A tycker att de borde ha nämnt det någon gång av alla gånger jag blivit sövd. Det är möjligt att de gjort det, men jag skulle ju inte ha någon aning ändå - jag är ju inte redig på flera dagar efter narkoserna.. 😂
Hur som helst, två remisser är skrivna iaf.
Det blev en hel hög med recept för astman och allergierna nu inför våren, och nya förhållningsregler. Tydligen har de ändrat doseringarna för sprayerna.
Det ger sig.
Bentäthetsmätningen var en del i studien av höftoperationen, så det var bara en rutingrej.

I morgon åker Linda och jag till Varberg för att serva hennes bil. Fika hos mamma blir det ju naturligtvis också, det är ju ett måste. 💗
Hemresan blir förhoppningsvis hyfsat i tid, jag måste ut på träningen sedan.

Annars?
Tja, vi har ju haft vårkänningar i flera dagar nu, men ikväll har det regnat iskallt. Thomas har tagit ut semester, han är trött. Så nu vilar han, tittar på fotboll & hockey och mår gott.

Ja just det ja.
Försäkringskassan.
Ni vet den där stället som ska säkerställa vår trygghet om vi blir sjuka eller skadade.
Det företaget/myndigheten/lekstugan är rena skämtet.
Linda fick sitt avslag igår.
Förstås.
Trots att läkaren faktiskt skrev ett bra LUH.
Jag fick lite relaterat av Linda, har inte läst det själv ännu.
Men nu äter tydligen Linda medicin, men inte rätt sort...?!
Vad f... eeh.. he.. sjutton ÄR det här?!
Återkommer nog om detta.
Handläggaren hoppas jag att jag aldrig behöver prata med mer.
För maken till korkad, outbildad och fullständigt okunnig tjänsteman har jag aldrig mött förut i dessa sammanhang.
Och jag har ju tyvärr varit tvungen att träffa och prata med väldigt många.
De har alltid varit hjälpsamma, försökt lösa problem och får livet att fungera så bra det går trots sjukdom, värk och skit.
Men inte den här..
Japp, jag är arg.
Skitförbannad.
Men vi tar det en annan dag.

Jag hittade ett foto från invigningen av spårvägen till Östra Sjukhuset 4 oktober 1982.  Näst sista hållplatsen är "vår" hållplats, och gissa vem jag hittade på kortet?
Jodå, min morfar! 😍





Den stilige mannen med mustasch och keps som står vid dörren
är minsann min morfar Ragnar!
Vem som tog fotot vet jag inte, men helt säkert någon från Ringlinien,
en förening som tar hand om våra gamla spårvagnar.

söndag 10 februari 2019

Snön borta

Nu har det regnat i massor och på tvären i ett par dagar så nu är snön helt borta. Lite skönt, men samtidigt trist eftersom det blir så kletigt och mörkt. Det lär väl kommer mer, då får man hoppas att snöröjningen funkar bättre.

Veckan har varit intensiv, men jag har varit tvungen att vila lite också. Kroppen vill inte riktigt som jag vill, väldigt frustrerande. Kanske beror det på att jag - håll i er! - har varit upp vid 7-tiden tre dagar i rad, och vid 9 igår! För någon som i vanliga fall käkar frukost kl 11 är det ju mittinatten... 😂

Åkte till Varberg och servade i bilen i torsdags, och fick gofika hos mamma som vanligt. Mysigt, och inga problem med bilen Skönt!

Igår var det match, och tyvärr var det vi som fick bita i gräset. Kanske berodde det på att flera killar kände sig krassliga, vi får se hur det går i veckan..

Drömmer om sommaren gör man ju. Jag hittade den här häromdagen, den är från mitten av 70-talet, precis när jag jobbade i kiosken på flygklubben i Varberg. Sålde godis och glass i massor och fick träna på huvudräkning. Det var inte alldeles lätt, räkna ihop en Zoom, en Hurra och en 88 snabbt - UTAN miniräknare.. 😃





måndag 4 februari 2019

Vänlighet

Tänk så mycket längre man kommer med vänlighet.
Oavsett om det gäller ett telefonsamtal om att gatan inte är skottad, någon som inte plockar upp skräpet efter sig, en admin på en FB-sida som ska rätta till något som inte är ok i en grupp, eller vad som helst.
Säger du till med en vänlig röst och ett leende, så blir det sällan fel.

Det är så mycket hat, ilska och fördomar framförallt på nätet. Jag kan inte förlika mig med att vanliga människor sitter och spyr ur sig all skit som faktiskt sprids i kommentatorsfält på bloggar,  Facebook, Twitter, Instagram.. Det är helt sjukt.
Jag undrar om de som skriver på det sätter, skulle våga säga samma sak rakt i ansiktet på personen de förolämpar? Nej, knappast..

Vi måste få ett vänligare klimat både på nätet och utanför.
Varför alltid förutsätta att något gör fel med ont uppsåt?
Personen kanske helt enkelt inte vet att hon/han gör fel. Personen kanske inte vet hur man gör?
Varför inte fråga istället, och säga: Jag kan hjälpa dig!

Likadant i verkliga livet.
Istället för att sucka och stöna över att du hamnat i fel kö i affären, så fråga om du kan hjälpa den gamla damen eller pappan med ledsna, trötta barn att lägga upp varorna på bandet istället.
Det är lättare för dem, det går fortare och alla blir gladare.

Ett leende kan göra en hel dag för en människa som är trött eller ledsen.
Och du sparar muskelkraft - för det går åt fler muskler att dra ner mungiporna än att dra upp dem.
Det sa iaf en av mina lärare.

Ha en fin dag!



Gammal bild från min 50-årsdag när barnen bjöd på restaurang
Inte den bästa bilden heller, men glad är jag!

lördag 2 februari 2019

Helsingborg

Linda och jag tog en utflykt till Helsingborg igår. Vi lämnade snö, mörk himmel och kyla, och bara två timmar senare möttes vi av sol, ett par plusgrader och ingen snö alls. Vi fick nästan lite vårkänslor!
Det blev en mysig eftermiddag med Pappa & Elisabeth, och bjöds på den numera obligatoriska landgången med räkor och lax. Den är världens godaste, och kan fås gluten/laktosfri, vilket ju gör Linda och Daniel väldigt glada.
Pappa är en av de största krigare jag känner. Det är han som gett mig förmågan att hela tiden studsa tillbaka, mer envis än vad han är kan man helt enkelt inte bli. Hans fantastiska återhämtningsförmåga, framförallt de sista 5 åren, har varit snudd på otrolig. Nu är han trött, men inte uppgiven. Glimten i ögat finns kvar, och envisheten.. 😍


Vi ber alltid om den här när vi hälsar på i Helsingborg,
hoppas Pappa & Elisabeth inte tröttnar på den! 😀

Mina gener kommer från två personer vars läkeförmåga och envishet är något utöver det vanliga. Pappa och Mamma har en fantastisk läkeförmåga, och den har jag fått också - tillsammans med en envishet, som när det gäller, aldrig tar slut. Det är den bästa gåvan jag kunde fått, den gör att jag förr eller senare alltid landar med fötterna först när jag ramlar. 
Och det är bra, för jag har ju snubblat mig fram genom livet, både bokstavligt och bildligt 😉

Nu ska jag ut och skotta undan snön som kom när vi var borta igår. Thomas var envis och tog cykeln till jobbet, för det sägs att det enda som är ordentligt skottat i den här stan är cykelbanorna. Det kan vi ju hoppas, för här är det fortfarande inte snöröjt efter en vecka..