tisdag 31 oktober 2017

Igår


Igår fyllde den här fantastiske mannen år! 
Grattis Pappa!💗

Min Pappa...
...och Elisabeth vid deras nya, fina bil!


Igår var också en annan dag



Pappas födelsedag är ljuspunkten på en annars väldigt tung tid, med många jobbiga minnen. 
Från veckorna runt månadsskiften oktober/november har jag förutom det inte många roliga minnen. Flera kära har gått bort runt de här datumen och flera jobbiga händelser har skett.

Det är jobbiga minnen från min trafikolycka för 26 år sedan igår, paniken över att kanske förlora Daniel (var ju i 9e veckan med honom), skräck, smärtor, kaos.. Sedan Backabranden 1998, där en arbetskamrat förlorade sin dotter och en ung granne sitt liv.
Ju längre tiden går, blir det lite lättare - men det är fortfarande väldigt tunga dagar, där separationsångesten slår ner som en stor, hård klump i magen. Men om några dagar mår jag bättre igen, och förhoppningsvis fortsätter det att bli lättare allteftersom åren går.

En stor ljuspunkt igår, var annars att Linda var här och passade hundarna när jag var på träningen. När jag kom hem, satt Daniel i soffan. (Iofs ingen överraskning, han skulle hämta sina vinterdäck för hans leasingkontrakt på bilen går ut nu och han skulle lämna den idag) Det är inte så ofta vi träffas, så jag njuter alltid av varje minut. Vi hade ett par trevliga timmar och jag längtar redan efter dem båda två. Jag är så himla stolt över mina generösa och omtänksamma ongar! 

Men när man mår som jag gör just nu, är det lätt att man grubblar. 
På vad som jag kunde förlorat, på dem och det jag faktiskt verkligen förlorade. På sveken som kom när man inte kunde lika mycket, inte orkade, inte var lika bra längre. På människor som väldigt gärna tar emot, men inte delar med sig. Inte av pengar kanske, men av omtanke, av medkänsla, av hjälpsamhet.
Det blir mycket sorg, besvikelse och lite ilska.

Men också en enorm glädje och tacksamhet för det jag faktiskt har. 
För jag har verkligen mycket att glädjas över. Mina barn som blivit omtänksamma, hjälpsamma och generösa vuxna. Min Thomas, som valde mig trots att min kropp är trasig. Mamma, som alltid fanns (finns!) där, ett telefonsamtal bort. Pappa & Elisabeth, som alltid funnits i bakgrunden. Och de som jag mött på vägen, som finns kvar trots att jag inte alltid orkar. De betyder så mycket mer än de nog förstår.

De här dagarna är väldigt jobbiga varje år. 
Men de är också väldigt bra, för jag värdesätter allt jag har så mycket mer än vad jag kanske gjort annars. Jag har blivit väldigt, väldigt stark mentalt och klarar motgångar och rena elakheter - även om de förstås fortfarande gör ont.
Jag vet vad jag har, jag vet vad jag trots allt kan och jag vet var jag står.
Och att jag oftast landar med fötterna ner när jag faller - mentalt iaf.
Fysiskt blir det alltid med en smärre jordbävning.. 😉😁


onsdag 25 oktober 2017

Fin igen

Sitter hos min goa frissa och får håret fixat. Avkoppling de luxe är det!
Lyx är det också att ha en dotter som är så grym på naglar! 😍

söndag 15 oktober 2017

Saknar

Hittade den här lilla filmsnutten när jag kollade ett gammalt minneskort. Jättekort, men jag tror att det faktiskt är den enda filmen på Dippen och Fred.
Blev alldeles rörd, som jag saknar dem! De har varit borta i 2½ år nu..



Dippen & Fred, våra älskade, älskade gamlingar 💗💗💗

fredag 13 oktober 2017

Tosiga valpar


Häromdagen kom Linda hit, och hon hade med sig två väldigt charmiga små pojkar. En är korsning av shih tzu och lite annat tror jag, söt som socker och vansinnigt snäll. Den andre ser ni här, en liten chihuahuapojk på 5 månader. Ella och Teddy hade precis möts och hade lite svårt att bestämma sig för hur de skulle leka - och vem som skulle leda leken. Det löste sig snabbt, men jag lyckade iaf få den här lustiga dansen på film.. 😁



tisdag 3 oktober 2017

Välkommen Truls!

Grattis Emma och Petter till er fine lille pojke,
och stort lycka till på ert stora, äventyr!


Det här är Truls, Thomas systerdotters lille son ♥

söndag 1 oktober 2017

Tack vare Polisen

Göteborg klarade sig ganska helskinnad genom demonstrationen idag. Tack vare Polisens fina jobb och genomtänkta planering, blev det inte alls så illa som många av oss nog var rädda för.
Stora motdemonstrationer på bla Heden, men till största delen var det vanligt folk där så det blev ganska lugnt. Tydligen hade det blivit en del bråk och kravaller även där och på gatorna mot Korsvägen - men det var långt ifrån så illa som det var väntat. Det var vänsterextremister som försökte attackera Polisen, men de blev ganska snabbt nedplockade. De hölls på kilometeravstånd från nazisterna, och de var väl frustrerade skulle jag tro. Sedan var det några som försökte sätta igång nya bråk utanför Liseberg, men då blev vanligt folk förbannade och gav igen, sedan blev de snabbt bortjagade av Polisen.
NRM´s demonstration blev en tummetott, och knappt det. Några hundra (kanske) som fick se sig besegrade redan vid Focushuset på Gårda - de kom inte ens fram till startplatsen för demonstrationen.. Anledningen var att de inte ville gå de anvisade vägen, utan via Korsvägen och förbi Synagogan. Men de hade ju fått avslag i Kammarrätten, så Polisen släppte inte fram den en meter. Så de blev stående i flera timmar -  sedan fick de snopet marschera tillbaka till ICA Maxi´s parkeringsplats där de startade..

Dagens hjältar är först och främst Polisen, som gjorde ett fantastiskt jobb. Men också de vanliga människorna som gick ut och visade vilken underbar stad Göteborg är.
Och så damen vid Liseberg, som blev så oerhört arg på vänsterextremisterna som kastade sten på Polisen, och skällde ut idioterna efter noter! Vilket civilkurage!

Bilderna är lånade från Göteborgs Posten, och fotografens namn stod inte nämnt.
Klicka på bilderna som vanligt, så blir de större

Poliserna kom från hela Sverige, och var väl förberedda. Vilket grymt jobb de gjorde!

Glada motdemonstranter från Star Wars!
"Chewbacca" är faktiskt en av "mina" gamla innebandyspelare, stor som ett hus, och väldigt snäll.

Längre än så kom inte nassarna. Kan de ha varit 200 st kanske? Långt ifrån de 1000 de sa skulle komma.
Och med tanke på att de inte ens klarade av att komma fram till  startplatsen för demonstrationen, kan de inte vara väldigt nöjd med sin dag. Dessutom blev deras ledare och flera andra anhållna/tagna i förvar
På den här platsen stod de i flera timmar, sedan fick de gå samma väg tillbaka till parkeringsplatsen där de startade n
ågon kilometer bort - och vägen de gick, gick genom ett tomt industriområde...