lördag 31 december 2011

Gott Nytt 2012!


Utsikt från köksfönstret nyårsafton 2010


Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

♥♥♥



fredag 30 december 2011

Så trött..


Sigge, en av Citrus valpar som föddes i april 2010

Ja, alltså - det är inga valpar på gång. Det är just därför jag är så trött. Citrus löper, och är på väg in i höglöp - och den som har eller har haft en tik är helt på det klara med vad det innebär. En liten hundtjej som bara önskar sig valpar och gör allt för att ordna det.
Och har man då en hane, nu drygt 12½ år, med massor av rutin som avelshane.. Behöver jag säga mer? Igår kväll tog Daniel med sig Fred ner på sitt rum, vilket innebar att hundkräket sprang upp till den utplacerade grinden och ner igen, om och om igen, enda till Thomas kom från jobbet kl 5 i morse. Resten av morgonen tillbringade jag med Fred i xtrarummet. Klockan halv 9 orkade jag inte lyssna på gnällandet längre, då gick jag upp.. Citrus låg inne i sovrummet och pep hela natten.
Och hon är knappt i höglöp ännu.. Det blir inga roliga två veckor det här! Vi har ju Ditte också, som sympatilöper eller vad hon nu gör - försvarar Citrus gör hon iaf. Stackars Fred smyger runt väggarna för Ditte morrar så fort han kommer inom en meter.

Det är lite oturligt att vi inte har någon som kan ta Citrus den här gången. Fred är helt utesluten att lämna bort. Sedan har var sjuk förra året, klarar han inte stressen av att bli bortlämnad. Han vill inte ens åka bil längre, vilket var väldigt roligt förut. Det var bara att säga "Bilen" så sprang han till dörren. Nu springer han upp i sovrummet istället.. Sist gång vi var hos mamma, skakade han som ett asplöv hela tiden och ville inte gå från ytterdörren. Och nu pratar vi om en hund som ylade av glädje varje gång vi körde in i Varberg för bara drygt ett år sedan. Han brukade inte vilja följa med hem ens..

Jaja, vi får se hur det går. Har inget val, det måste ju funka. Men det blir nog inga roliga dagar och nätter den närmaste tiden. Lite orolig eftersom Fred stressar upp sig så. Han tog mycket stryk när han var sjuk förra hösten.  :/

Nu: Hasse & Tage, Lill Lindfors m.fl :D

torsdag 29 december 2011

Kan ju inte

...spela den senaste flugen Wordfeud, vilket gör mig väldigt olycklig, men för det måste man ju ha en något modernare mobil än min gamla, gamla Nokia.
Men jag har iaf hittat Betapet, ett alfapetspel på nätet. Kanske inte lika kul, men ändå.. ;)

Godnatt! :)

onsdag 28 december 2011

Skinkan slut

Jahaja, nu är skinkan och vörtbrödet slut  och då är väl julen slut också?
Hade tänkt att fylla på förråden idag, men det var slut på Kvantum också. Lite förvånad, det brukar väl finnas kvar till efter nyår?
Men granen och julstakarna får allt stå kvar en vecka eller två till, och pepparkakor, glögg och julmust finns det ju fortfarande ;)

Julen har varit lugn och skön. Hämtade mamma och yngsta systern i Varberg dan före dopparda´n. Lite god mat på kvällen, och trevligt prat. Julafton blev förstås en dag i matens och chokladkartongernas tecken. Vi hade bestämt att inte köpa några dyra julklappar. Men ungarna hade köpt jättefina fårskinnstofflor till mig som nog var lite dyrare än vad som var tänkt.. Sköna är de verkligen! :)

På juldagen körde jag ner dem igen, och resten av helgen har gått i slappandets tecken. Väldigt skönt!

Citrus har börjat löpa, så nu är det full passning - på Fred. Gammal är han, men han skulle nog ta chansen om han fick vilket ju inte är så bra - Citrus är ju hans barnbarn.. Vi vill inte lämna bort honom mer, han blir stressad och börjar skaka bara vi ska åka bil. Det räckte att mamma, syrran och hennes hund kom hit, så blev han darrig och gick undan. Så eftersom vi inte har någon att lämna Citrus till, får vi försöka lösa det iaf. Nu när det närmar sig höglöp får vi helt enkelt separera dem.
Pratade med veterinären förra veckan om kemisk kastrering. Hon sa att det inte är några problem med äldre hundar, så vi kommer nog att göra det på Fred. Nu var det försent, det tar visst 8 veckor innan det är sas klart.
Thomas och jag har bestämt att vi inte tar någon kull på Citrus den här gången, som tanken var från början. Vi väntar till nästa vår istället. Jag känner att jag orkar helt enkelt inte. Det har varit valpar varje år, antingen hos oss eller hos syrran, och med husrenoveringen samtidigt vill inte kroppen mer. Får nog försöka vila ett år och se om det blir bättre. Vi har ju fyra redan, en femte blir nog lite mycket just nu.. För vi vill ju behålla en kille den här gången :)

Nu ska spisen på - en stor hög med pannkakor ska gräddas!

onsdag 21 december 2011

Lite sen..

Nja, det där med julpynt blev det ju inte så mycket med. Däremot had vi en trevlig kväll hemma hos svåger Ronny och familj, när deras Emelie blev 18 år :) Som vanligt god mat, vi fick en gryta som liksom bara åkte ner av sig själv, och sedan en chokladmoussehistoria som var så god att jag kan känna smaken ännu.. ;)

Har handlat det mesta i matväg, tänkte försöka fixa det sista i morgon. Lite förvånad över att det är svårt att få tag i färska, tjocka revben. Det enda som har funnits senaste veckan är rimmade (!?), förkokta eller vacuumförpackade som dessutom varit frysta - urk.. Ska åka ut till köttaffären i Västra Frölunda i morgon bitti, hoppas han har.
Ska fylla på glöggförrådet och köpa de sista julklapparna, sedan blir hem och städa o pynta. Jajaja, det blir inte mycket städning, men dra av golven och damma är ett måste :)
Och så ska äntligen granen på plats. Kanske man kan få lite julkänsla då?

Sen funderar jag på vad jag ska ha till middag på fredag. Något hyfsat lätt och snabbt, eftersom jag ska hämta mamma och syrran på eftermiddagen, och Thomas åker till jobbet kl 18.00. Det blir inte mycket tid över.. Får se vad det blir :)

Nu ska jag faktiskt försöka krypa till kojs. Ska jag vara i Frölunda när affärerna öppnar kl 10 så.. Ja, ni som känner mig vet ju oddsen för det! ;)

Kramar i decembermörkret

söndag 18 december 2011

Sömnig!

Försöker ta mig ur soffan, men det går sisådär. Förstår inte hur jag kan vara så sömnig! Vaknade först vid halv 12, gick ner och fixade mat till Thomas, röjde lite i köket, rastade hundarna och tog fram frukost. Satt mig i soffan och tog en kopp. Thomas vaknade och åkte till jobbet vid två, och sedan vet jag inte mer förrän jag vaknade för en stund sedan..
Och jag som skulle tagit fram lite julgrejor! Men det får bli i morgon, nu ska jag se om det finns något acceptabelt att klä sig i - vi ska till Ronny (Thomas bror) och fira Emelie som blir 18.
Det ska bli trevligt :)
Om jag inte somnar i soffan igen, förstås..

Pappa och Elisabeth åker till värmen snart igen. Lika roligt som vanligt att kunna följa dem här Och man blir lika avundsjuk varje år när man läser.. ;)

fredag 16 december 2011

Dålig på att skriva

Är dålig på att skriva igen. Kan inte skylla på något egentligen, men får väl ta tag i det. Lite är det väl för att jag funderar på vart den här bloggen ska ta vägen. Har inga ambitioner om att bli storbloggare, men ibland vill jag skriva om saker som retar upp mig, engagerar mig, eller sådant jag bara bryr mig om. Men så funderar jag på om jag verkligen har lust att tackla de där idiotkommentarerna som man får, säkert som ett brev på posten. Samtidigt blir jag ju irriterad på mig själv för att jag ens tänker så.

Thomas har börjat på skiftet igen. Bara tillfälligt, sedan ska han jobba bara nätter. Det blir nog bättre för honom, han vantrivs otroligt mycket just nu med idiotschemat han har. Hur kan man lägga om dagtid till att jobba dagtid vecka ett, för att sedan vecka två jobba 11 - 20, fredagar 7-15...??? Fördelen med dagtid försvinner ju helt och hållet, kroppen tappar ju rytmen och man får samma sömnproblem som med skiften! Nu fick han frågan om han kan jobba nätter på ett schema med 3 ledig 3, och det blev han ju väldigt glad för. Bra gubbar att jobba med också. Gott! Att det ger lite mer i plånboken är ju förstås ganska ok oxå.. ;)
Fick gjort en riktig värdering på huset för vi bestämde oss för att byta bank när det gäller huslånet. SBAB hade betydligt mycket lägre räntor än vår gamla bank - som inte kunde/ville matcha det vi kunde få på SBAB. Eftersom det skilde 0.8% så var det inget att fundera över! Vi fick en bra värdehöjning på huset, och mäklaren från Skandiamäklarna var en väldigt trevlig tjej, som verkade väldigt kunnig. Att hon skrev väldigt bra saker på besiktingsprotokollet gjorde oss inte mindre nöjda. Nu har vi inga bottenlån, sänkte räntorna med drygt 1% om man slår ut kostnaden på hela lånet. Det är mycket pengar, det! Att vi dessutom fick ett sparkonto med ränta på 3.25% gör ju inte saken sämre.. Det sägs att de ska öppna "riktig" bank under året, då kanske det blir läge att flytta resten också. Vi får se. Bra bemötande fick vi, och otroligt snabbt gick det iaf.

Fick hem hundtäcken och tuggben idag. Beställde från Häromi i söndags och hämtade dem idag, bra! :) Hade ett Hurrtatäcke sedan tidigare, men det räcker ju inte när man har fyra hundar. Fred och Dippen behöver ha lite extrahjälp för att hålla värmen nu när de börjar komma till åren, och det ÄR väldigt skönt att slippa ha fuktiga hundar i ett par timmar efter man kommit in. Så nu blir det täcken på för hela högen :) Det verkar dessutom som de gillar det. Syrran har ju till sina också, och häromdagen när jag skulle rasta dem, ville Kola inte gå ut förrän jag visade henne täcket! ;)
 Värmetäcke, Hurtta Pro

Nu är det dax att inviga täckena och ta en nattpromenad - om jyckarna släpper tuggbenen, förstås. Imorgon ska jag försöka planera för julmat och sådant, det börjar väl bli dax för det kanske ;)


Kramar :)

tisdag 6 december 2011

Vitt

Vaknade till en vit värld i morse. Lite snö, och lite hagelliknande kulor, täcker marken. Lite mysigt faktiskt. Det blir så ljust, och hundarna inte lika leriga. Men det räcker med den här centimetern! :)
Puh, förra året hade vi haft en halvmeter snö i flera veckor vid den här tiden. Känner inget behov av repris.. ;)

Annars? Ja, det rullar på. Thomas har lagt golv på övervåningen, så nu är vi faktiskt nästan klara med "sminket". Lite lister, trappan och toan däruppe ska ju göras också, men vi väntar till efter jul åtminstone. Lindas parkettgolv funderar vi fortfarande över hur vi ska tackla.
Värken är lite utöver det vanliga, vet inte om jag står snett pga värken i nacke och rygg. Vad det än nu är så är det överdj-gt i höger ljumske och knä. Inget jag gör verkar spela någon roll, kan bara hoppas på att det släpper lite snart.
Lilla returen Fiona får ett nyt hem i morgon! J och V är ett ungt, väldigt trevligt par som hämtar hem henne. Gissa om vi kommer sakna lilla busan

Nu är det dax att halka ut med först våra busar, och sedan blir det en sväng till Mölndal för att ta ut syrrans raggsockor.

Fast en sak till: Lille Hugo fick grönt ljus på Huddinge Sjukhus igår. Underbart, nu får han en chans att kanske leva vidare.. Men jag är fortfarande väldigt frågande till Östras agerande..

onsdag 30 november 2011

Och ibland blir man bara väldigt ledsen...

I förra inlägget skrev jag ju om Hugo och hans blivande bmt.

Idag stod det att läsa att Ralph Bågenholm, verksamhetschef på Drottning Silvias barnsjukhus förbjuder läkarna att göra transplantationen! Han skyller på ekonomi och platsbrist. Men när inte behandlande läkare ser platsbristen, vad betyder det då??
Här och här kan du läsa de krystade förklaringarna till varför Hugo inte får hjälp i Göteborg. Det är pinsamt tydligt att det inte handlar om det Bågenholm skyller på, utan något helt annat.
Jag tror att det antingen är interna stridigheter, eller också är Ralph Bågenholm rädd för att pröva något nytt. Att det gäller människoliv verkar inte bekomma denne herre, som inte ens uttalar sig direkt, utan via Sahlgrenskas presstjänst. Feg?

Det som gör det hela ännu mer tragiskt är att det finns flera barn med diagnosen JEB i Sverige.Tex Lilla Elly och Hanna. Att läsa om dessa barns och deras föräldrars vardag är hjärtslitande. Man behöver bara ha en liten, liten gnutta fantasi och komma ihåg hur ont det gör att får en blåsa som sedan blir ett öppet så, för att ana hur helvetiskt de har det. Elly har en variant som göt att hon troligen också kommer att behöva en benmärgstransplantation. Men nu slås ju benen undan även för den här familjen.
Att då neka till något som förvisso inte botar, men som kanske kan ge lindring är inhumant, omänskligt.

I dag är det faktiskt pinsamt att vara göteborgare.

onsdag 23 november 2011

Ibland blir man bara väldigt glad!

Följer ganska många bloggar. En av dem är Hannas Blandning som handlar om Hugo, en liten go kille med JEB. Prognoserna för barn med denna hemska sjukdom är dåliga, många dör innan de fyllt ett år. Huden "kasar av" , det blir som stora, vätskefyllda blåsor om barnen utsätts för minsta tryck, eller en skavande söm. Ett fall på golvet kan göra att huden på hela knät kasar av.. Det finns ingen bot för sjukdomen, och svenska läkare vet ofta inte mycket mer än föräldrarna till de sjuka barnen. I USA har de kommit lite längre och har gett ett 20-tal barn möjligheten till benmärgstransplantation. En riskfylld procedur, som ibland slutar illa för barnen. Men de allra flesta har klarat behandlingen, och blivit bättre. Och framförallt, de överlever och verkar få mindre problem med blåsor och sår.

Nu har Hugos föräldrar Hanna och Mange lyckats med det omöjliga - Hugo ska få en bmt här i Sverige! Det blev klart idag, helt fantastiskt. Det har varit en kampanj som även Expressen har ställt upp på.
Nu får Hugo en chans till en framtid.

En annan sak i sammanhanget som också gjorde mig glad var att Gekå´s i Ullared gjorde ett undantag från sina regler. Jag (och tydligen några till) mailade dem i förmiddags, för Hanna sökte någon på bloggen som skulle till Ullared någon av de närmaste dagarna. Hon hade köpt en fårskinnsfäll som var extra mjuk och fin, som Hugo kan ligga på utan att få blåsor. Eftersom de bor i Blekinge var det inte så lätt att få tag i flera. Nu frågade hon om någon kunde köpa en för henne och skicka den på posten.
Jag tänkte att man kan ju kolla med Gekå´s direkt istället, och mailade dem. De har ju ingen postorder, men jag tänkte att de kanske kunde göra ett undantag. Fick först ett ganska snorkigt svar, och skrev en gång till. Nu har Hanna fått ett mail som berättar att det kommer en fäll på posten.

Grymt Gekå´s !!

Nu blir det livat hos änglarna!


Lasse Brandeby
Foto: Sven Lindwall



Kurtan och Arne
Foto: Jan Wiridén


Vi kommer att sakna dig, Lasse!
Men skratten finns kvar..

torsdag 17 november 2011

Jag älskar livet..

Jag bestämde mig när jag var 15 att jag ska bli minst 115 år gammal. Och det håller jag fast vid fortfarande.
Men vissa dagar är det ganska jobbigt att leva.  Det hjälper inte att man är tacksam för att man överlevt de gånger man kanske inte borde klarat sig. Det hjälper inte med allt positivt man har runt sig, familj, vänner, hundar, hus...
När det är skitjobbigt att komma ur soffan. När man drar sig för att svara i tfn för man måste ändra ställning. När man bara inte kan se hur man ska klara att gå ut med hundarna 20 min. Att köra till affären för att handla känns nästan omöjligt: Först måste man in i bilen, sedan ur den. Stappla runt som en fåne i affären och sedan samma vända in och ur bilen
När man är helt slut för att man inte sovit mer än en timme i taget de senaste nätterna. När man ser en grå, plufsig kärring i spegeln.

Då tänker man.

Att det är mer än halva livet kvar. Minst.

Att. Det. Kommer. Att. Bli. Bättre.

I morgon kanske.

Nu är det hundpromenad.

tisdag 8 november 2011

Kär igen..

Jaha, så åkte jag dit igen då.

Fast det kan vi ta sedan. Först kan vi konstatera att helgen blev trevlig på många olika sätt. Tillbringade lite tid med min bättre hälft, även om det inte blev så mycket som jag tänkt.
Var på två matcher också, och det gick bra. Div 5 mötte Älvstranden på lördagen och vann sin match. Framförallt sista perioden spelade killarna strålande, tempot var så högt att jag stundtals glömde andas där jag satt i seket.
På söndagen mötte Div2 IBK Göteborg, och jag kan mycket nöjd konstatera att vi vann med 6-1. En stillsam tillställning med inte alltför mycket tjafs och efterslängar. Vi gjorde alla målen, även IBK's ;)
Det hade varit en del snack innan matchen om att IBK skulle plocka ner en femma från Div1. Och det gjorde de, vilket jag tycker är helt ok. De har tydligen inte fått mycket speltid.. Fick efteråt höra att de missat karensen på en av killarna, och det stämmer nog vad jag kan se. Man hoppas ju att det är ett misstag, och inget medvetet fusk men man blir ju lite fundersam, eftersom samma lag fick poäng strukna för en liknande händelse förra säsongen. Pratade med mina två goa ledarkollegor, och vi bestämde oss för att inte bry oss om att klaga/anmäla, eftersom vi vann matchen. Har heller ingen lust att sänka mig till den låga nivå som vissa ledare håller. Samtidigt kan man ju undra varför en Div1 ledare springer upp och ner på läktaren för att coacha ett Div2 lag när han inte står uppsatt på protokollet. Det vet jag helt säkert eftersom jag satt i seket igen. Och om jag fattat det hela rätt hör han ju egentligen inte till samma förening. Tekniskt sett iaf.



Fiona och Majken :)

Så kommer vi till min förälskelse: Tjejen till vänster på bilden har flyttat tillbaka till Marianne igen. Idag träffade jag henne för första gången på 4 månader och föll pladask. Hon är så söt. Som socker. Eller kanske som ett träsktroll? När jag var ute och rastade henne idag, skulle hon prompt till varenda lerpöl hon såg.. ;)
Och nej - vi ska inte behålla henne!
Hon kom tillbaka för hennes nya familj inte fick ihop tiden ordentligt. Vi är mycket glada att de hörde av sig innan Fiona började må dåligt, det visar ju hur mycket de tycker om henne. För det är ett riktigt litet charmtroll. Nu ska hon bo hos syrran ett tag så hon får landa igen - det går fort för hon är ju liksom hemma redan. Mamma Kola, Rollo och Riff har hon ju inte hunnit glömma, och inte Marianne heller.
Om ett par veckor är det dax att hitta ett nytt hem till lilltösen.

För vi ska INTE ha henne kvar!

:)

torsdag 3 november 2011

Banta...

Det är ju ingen nyhet att jag behöver gå ner i vikt. På tio år har jag gått upp sisådär 20 kg. Inte speciellt kul, men förklaringen är trasiga ledband (lagade!) och ökande värk, samtidigt som ämnesomsättningen ändras men inte matlusten...

Har sedan olyckan haft alla de där "kan inte - ska inte -  bör inte" reglerna för att inte bli sämre. Jag har varit mycket snål med smärtstillande eftersom jag dels är överkänslig mot väldigt mycket och dels var på några Whiplashmöten i början. Jag slutade snabbt med att gå på dem, för det var bara ett tävlande om vem som hade mest ont och åt mest tabletter. Blev vettskrämd på ett speciellt möte, där det medverkade en sköterska som jobbade med tablettmissbrukare. Alla fick berätta vilka tabletter de tog, och hur många. Där satt människor och stolt berättade att de minsann åt 13 olika typer av mediciner -  VARJE DAG! Det var smärtstillande av olika sorter, de flesta vanebildande. Det var uppiggande för att motvärka tröttheten hos de smärtstillande och sömntabletter för att motverka de uppiggande. Andra smärtstillande för att hjälpa smärtorna de fick av de andra medicinerna. Och så fortsatte det. 13 gånger 2, 3 eller 4 tabletter per dag..
Och där satt jag. En sort. Panodil. Iofs fulldos, och inte sjutton blir jag smärtfri, inte ens i närheten. Men det är bara att inse att det kommer jag aldrig mer att bli. Naturligtvis tyckte de andra patienterna att jag minsann inte kunde vara lika skadad (!) som de, men det var jag. Sköterskan sa efteråt att de allra flesta fick mer värk av alla tabletterna än av skadan i sig själv. Oftast är det mediciner man ska äta kort tid, inte regelbundet. När man äter dem en längre tid får man faktiskt värk av dem, hur konstigt det än låter. Så ibland kan det vara bra att vara överkänslig. Hade jag inte varit det, skulle jag nog varit i samma sits. För när smärtorna aldrig släpper, är det lätt att ge efter för önskan att ta de där tabletterna som läkarna gärna skriver ut..

Nu är det viktigt att också säga att de allra flesta äter inte mer än vad de behöver. Och jag hade säkert tagit en eller annan mer om jag kunnat. Jag dömer ingen för det är överdj*igt att ha ont 24-7.

Hur detta har med viktproblemen att göra? Nja, det blir väl en dåres försvarstal, men när värken känns som tandvärk i hela kroppen, är det svårt att komma ut på annat än korta hundpromenader. Man blir så fruktansvärt trött av att ha ont. När man är trött, ät det lätt att strunta i att göra det där extra med maten som gör att den blir nyttigare.. Och att ta den där extra promenaden utan hundar som gör lite mer nytta. Och så rullar det på.

Hur jag triggades igång med det här? Jo, jag läste den här artikeln idag : http://www.aftonbladet.se/wellness/article13769890.ab och blev glad att det kanske så smått vänder i vikthysterin. För de är viktiga de här unga kändisarna, de har så stort inflytande.
När man ser hur unga tjejer och killar faller offer för Anorexiamonstret, blir man glad när man läser detta.

Kram på er

tisdag 1 november 2011

En liten ängel har flugit sin kos

När jag skrivit det förra inlägget, började jag läsa bloggarna jag följer.

Den första jag besökte var Tildas resa. Den handlar om Tilda 9, som kämpat i drygt ett år mot cancer. Hennes mamma har haft ett tufft år, förlorade sin sambo hastigt i januari.
Tilda hade blivit hastigt sämre, men jag hade hoppats få läsa att hon skulle må lite bättre. Så var det ledsamt nog inte
I morse somnade den lilla kämpen in, bara 9 år gammal

För bara en vecka sedan, startade Tilda en egen fond på Barncancerfonden. Hon bestämde själv vad den skulle heta, nämligen Tildas hjälpande gåva . Om du har fem kronor, en tjuga eller kanske mer, klicka på länken så hamnar du där.

Sov i ro, lilla tös ♥

31 oktober 2011

Idag känns det lite bättre igen. Har inte haft så jobbigt på många år av minnena från olyckan, men det var nog Marias olycka som triggade igång det. Och Jonas armbrott, för målvakten som skadade sig hade ett komplicerat armbrott som krävde operation. Men han fick iaf komma hem från sjukhuset igår kväll.

Men som sagt, nu är det snart ok igen!

Ikväll hämtade jag hem Linda och hennes väninna från Landvetter, de har ju varit i Egypten en vecka. Och uppenbarligen har de haft det väldigt bra, med VIP behandling odyl. För de är redan igång och planerar för återresan.  Så nu är det bara att se till att hitta jobb och spara ihop lite pengar! :)

Och bara för att ni verkligen ska veta, för jag fick ett par oroliga samtal:
Jag mår egentligen oförskämt bra, psykiskt iaf. Älskar ju livet. Har en dotter och en son som betyder mer än allt för mig och en sambo som är lika viktig för mig som luften jag andas. Mamma, pappa, hans fru, mina fina systrar är min grund som gör att jag står stadigt. Mina fina vänner som alltid finns där. Innebandypojkarna som nästan får mig att bli 20 igen. Eller ja, 25.. kanske 40 då? För vem mer än jag kan med sanning påstå att hon är morsa till sisådär 60 killar mellan 17-35.
Och så har jag ju raggsockorna..

Det är gott änna..

:)

söndag 30 oktober 2011

30 oktober 1991

Det var en bra dag till att börja med. Tillbringade förmiddagen med Linda som då var nästan på dagen 18 månader. Dagen efter hade jag tid hos MVC för att få bekräftat att hon skulle få ett litet syskon. Så trots ett visst illamående, var jag mycket glad.
Åkte till jobbet på Spårvägen på eftermiddagen. Jobbade som trafikledare, ett jobb som var så nära drömjobbet jag kunde komma. Full fart vissa stunder, tid för prat och tjat och småpul andra. Många goa arbetskamrater. Hade varit på Spårvägen i 12 år och hade inga tankar på att byta jobb.
Hade en skaplig kväll. Hade pratat med pappa på dagen, han fyllde år.
Inget vidare väder, småregnigt, blåsigt, kallt och ruggigt men det var ok ändå. Hade ju en stor, skön parkas - det blev nästan för varmt i bilen.
På kvällen fick jag ett larm till Hammarkullen, en spärrvakt hade blivit rånad. Som tur var hade det gått bra, men det blev ju polis och rapportering, papper skulle skrivas. När vi var klara körde jag mot till Drottningtorget med spärrvakten, hon skulle bli hämtad där.
Stannade för rött ljus strax innan vi var framme. Såg att det var alldeles ny asfalt, tänkte på halkrisken samtidigt som en stor tankbil passerade korsningen.
Sedan small det. Högt och länge. Det skrek, kved och gnisslade om bilen. Jag hörde spärrvakten skrika Neeeeej. Jag fick ett enormt tryck över magen och bröstet av säkerhetsbältet. Tappade luften. Kommer ihåg att jag tänkte: Babyn, akta babyn! Allt bara kaos och oljud och en stor smäll. Och en duns. Ser taket i bilen och förstår inte varför jag tittar upp i taket. Det pyser. Luktar bensin.
Tystnad.
Bensin??
Helvete. Ut!! Skriker åt spärrvakten att vi måste ut, det luktar bensin. Upptäcker att sätet gått sönder och jag ligger ner. Sätter på blåljuset och varningsblinkers. Hennes dörr går inte att öppna, drar ut henne på min sida. Hon blöder. Krossat glas överallt. Hon verkar ok, tar henne till en lyktstolpe och säger att hon ska stanna där. Stannar en cyklist och ber han ska ta hand om henne.
Jäklar! Den bärbara radion! Glömt i bilen. Tar mig till bilen igen. Larmar efter hjälp. Ställer mig i korsningen, en stor korsning med fyra filer åt varje håll, och dirigerar trafiken. Andra tar hand om bilen som körde på mig, bara en kvar i den.
Hör sirener efter en stund, varför kommer de inte? Hör att någon ropar på mig i radion, men kommer mig inte för att svara. Först när de skäller på mig och ropar mitt namn och inte anropsnummer förstår jag. Jag ska lyfta radion och prata i den. De hittar mig inte, jag har gett fel adress. De letar efter mig i en korsning några hundra meter bort.
Äntligen. Polisbilar och trafikledarkolleger. Det tjuter och blinkar blått överallt. Det smakar metall i munnen och bultar konstigt i öronen.
Polisen D sätter mig i en bil. Kommer på att jag måste säga något till en av dem. Jag känner ju dem allihop genom jobbet. Han leder mig tillbaka och säger att jag ska stanna där. Ok. Ja, just det ja, jag måste ju rita märken runt bilen för utredningen. Smiter igen, och de får leta igen. De skäller på mig, placerar mig i baksätet och låser dörrarna.
Åh-äntligen-där-kommer-Erik-min-chef-jag-måste-gå-till-honom-nu-med-en-gång. Ålar mig ut genom framsätet, framdörrarna är inte låsta. Erik-hjälp-mig-jag-är-med-barn. Ramlar ihop och börjar gråta. Den här gången plockar D fram handbojorna och säger att om jag inte stannar kvar i bilen sätter han fast mig i dörren med dem. Vet ju nu att han aldrig skulle göra så, men då funkade det. Rörde mig inte ur fläcken. Erik satt hos mig en stund. När han sedan skulle hämta mig, gick jag inte ur bilen. D fick säga till mig att det var ok.
När vi kom upp till Östra fanns bara en enda tanke. Babyn, hur skulle det gå med babyn.. Blev sydd med några stygn på varje vrist, hade fastnat i pedalerna på något sätt med fötterna. Ville inte ha bedövning, Babyn! Konstaterades att jag hade fått en kraftig hjärnskakning. Ingen röntgen! Babyn! När kommer gynekologen? Rädd. Jätterädd. Ont i huvudet, bröstet, nacken, toppen på huvudet svullnar. Konstigt, syster säger att jag är alldeles svullen och har blåmärke på skalpen. Glas i håret. Gyn kommer. Babyn lever!
Vill hem, bara hem.
Polisen säger att de vill att jag ska identifiera föraren av den andra bilen.
Han är full som ett ägg.

20 år senare. Har två fantastiskt underbara barn. Linda och Babyn. Som blev Daniel, nu ett par cm från 2 meter lång och alldeles perfekt. Inga skador fick han. De är världens bästa, har fått hjälpa mig mycket och försakat en hel del pga sin trasiga mamma.
Har en ny man som hjälpt, stöttat och älskat oss sedan 1998. Världens bästa Thomas. Min sambo. Min Livskamrat. Min bästa halva.

Är ju egentligen så lyckligt lottad, och känner mig lycklig.
Men inte idag, inte just idag.
För åren efter olyckan har varit stundtals på ren göteborgska: överdjävliga. Post Traumatiskt Stress Syndrom. Hjärnskada. Skador i nackkotorna. Nervskador. Det här är skador som ger ständig värk. Motoriska problem. Minnesproblem. Ständig trötthet. Ångest - separationsångesten är en ständig följeslagare. Blir nervös bara familjen går ut med hundarna. För tänk om det händer något. Var ska jag leta då?
Och jag fick inte fortsätta jobba. FK, jobbet, facket och Järnvägsinspektionen satte stopp. Fast i omvänd ordning. Jag är vad man inte längre säger: sjukpensionär. Mot min vilja, även om jag idag har insett att jag faktiskt inte klarar att jobba.
Men det har tagit mycket lång tid att acceptera.

Tro mig, jag var omgiven av skyddsänglar den kvällen. Han som körde på mig hade ca 80 km/tim när han träffade min bil, som flög ca 32 m (lätt att mäta i den nya asfalten). Han hade gjort 83 m långa bromsspår, farten när han började bromsa uppskattades till drygt 140 km/h.
Spärrvakten, min son och jag har tur som lever idag.

Hur han kunde köra på mig?
Han hade supit hela kvällen, och skulle fixa mer svartsprit i stan...

lördag 29 oktober 2011

Ingen bra helg..

Den här helgen verkar inte bli speciellt bra.

Det började i förrgår med att M, lagledaren för div 5-laget ringde och var stressad o ledsen. För ett tag sedan fick vi till vår glädje tag i en assisterande tränare till B-truppen, en som det verkade trevlig och engagerad kille. Men efter några veckor har han bara gått upp i rök, svarar inte i telefon, sms eller mail, inte heller på FB trots att han är inne och kommenterar annat. Han har verkligen satt oss i klistret. Nu är hon ensam med en ganska stor trupp, som spelar i två serier.. Det sista han gjorde innan han försvann, var att flytta en match mot ett lag som ligger 12 mil bort. Tyvärr hade han inte pejl på att det var högskoleprov och första dagen på höstlovet - halva laget borta, och dessutom har vi både sjukdomar och skador..
Det var nära att vi var tvugna att lämna WO, för Grundsund vägrade att flytta matchen ens ett par timmar. Lagledaren påstod att de hade affischerat orten, så det gick inte att ändra. Men tack vare att antal rockader och några extra goa killar som ställde upp blev vi iaf fullt lag. Men jag fick sitta hela dagen i tfn igår.
Ända fram till vi skulle åka på match mot Pixbo i Wallenstamhallen i div 2. Och den matchen pratar vi inte mer om, året första förlust -  det berodde nog inte på att motståndarna var så väldigt mycket bättre än oss. Jag har funderat många timmar över den, och är fortfarande arg... Så den lämnar vi nu.

Dagens äventyr - ja.. Suck... Jag skulle egentligen inte åkt med, men var ju tvungen eftersom ass.tränaren inte dyker upp. Vad jag sett framemot var ju valpträffen som syrran hade idag. Men det blev inget av det.
Istället tog jag bilen i förmiddags, mötte de andra i stan och sedan körde vi mot Grundsund som som sagt ligger 12 mil härifrån. Stämningen var god, M's killar hungriga, så de stannade på vägen för hamburgare. Vår bil fortsatte. När jag hade kanske två mil kvar, ringde mobilen:
"Hej, kan du komma, vi har krockat!"
Jag trodde de skojade, men så var det inte. Vände och åkte tillbaka ett par mil, och hittade min kompis vid en korsning med hela sidan på bilen intryckt. Som tur var blev det inga personskador, och bilen gick att köra. Så vi fortsatte rejält försenade.
Väl på plats, fick vi inte mycket stöd, utan 20 min efter ankomst blåstes matchen igång. Killarna var nog lite påverkade, och eftersom laget inte var det ordinare blev det ganska rörigt. Första perioden förlorades klart, andra tog vi över. Och så hände nästa olycka. En motståndare sprang rakt på vår målvakt, motståndarens knä träffade J's arm precis under armbågen och sedan hade vi en målvakt som låg och vred sig av smärtor. Grundsunds uppträdande ska vi inte prata högt om - ingen ursäkt till J, inget erbjudande om hjälp, bara någon ur publiken som tyckte att vi skulle ta periodpaus i förtid, för då sparades tid.. Hur tänker de?? Ingen hjälp med sjukvård - en i publiken frågade om de skulle ringa läkarbilen efter fem minuter, och det tackade vi tacksamt ja till. Det var uppenbart att det stod illa till med J's arm och kunde vi få en läkare att titta på det hade det ju varit bra. Kanske bistå med smärstillande - det är ju 12 mil hem också..
Efter ytterligare tio minuter visade sig samma dam igen  och sa att det inte kommer någon läkare. Ok, ambulans? Nja, de hade ju inte ringt för de visste inte vart de skulle ringa. De var bekymrade för att det nog skulle ta en halvtimme innan ambulansen kommer, och då skulle ju matchen vara slut. De hade suttit på läktaren och pratat om det.. Eh, ok? Trodde inte mina öron, och det gjorde inte J heller. Han hojtade att de skulle inte bry sig, vi löser det. Fast inte med de orden, kanske.. ;)
Jag fick fram några stackars Panodil, och de hjälpte nog inte mycket. Sedan körde ett par killar honom mot Göteborg. Sist jag hörde något var de på Kungälvs Lasarett, och rapporten säger troligt armbrott, och det visste vi ju nästan.. :/
Nu hoppas jag bara att det är ett "enkelt" armbrott, så det inte behövs operation.

Ja, just det. Det var ca 15 i publiken. Storpublik alltså.

Så med andra ord.

En skithelg

onsdag 26 oktober 2011

Min otursfågel..

Fick skrämselhicka inatt när mobilen ringde 02.45, och det stod "Linda" på displayen. Hon började med att "Nu ska du inte bli orolig, mamma" - självklart stannade nästan hjärta!
Men jag tror att det inte var så illa iaf. Hennes fot hade svullnat upp till mer än dubbel storlek, på kvällen. Hotellet hon bor på verkar vara väldigt bra, det finns tillgång till läkare dygnet runt verkar det som. Hon hade fått träffa honom, och resultatet blev att hon fått ngt slags insektsbett. En spruta med vad hon fattat innehöll antihistamin och tabletter med antihistamin och antiinflammatorisk verkan fick hon, och så ska hon tillbaka kl 12.00 idag..
Har pratat med If, och de talade om hur hon ska göra. De är väldigt bra att ha att göra med när det händer något!

Så nu är det lugnt igen, men tycker lite synd om dottern - nu kan de nog inte ge sig iväg på heldagutflykten de bestämt sig för. Tackolov har de väldigt roligt på hotellet, de har ju lärt känna folk där sedan tidigare

Annars, ja vår plånbok blir tommare och tommare, nu får man leta djupt efter slantarna. I förra veckan gick avgassystemet sönder, så jag fick köra in bilen på verkstad. Det två sista bitarna fick bytas, och så fick jag reda på att det var trasigt framför katalysatorn också. Men det kunde bilmekanikerna fixa, så igår var jag där igen. Massor av pengar bara fladdrar i väg.. :(
Men jag kan varmt rekommendera bilverkstaden, HåGe Avgassystem! Fick snabbt tid, kostnadförslagen stämde på kronan båda gångerna och bilen fungerar alldeles utmärkt igen.

Nu är det dax för kaffe och frukost..

söndag 23 oktober 2011

Fortfarande väldigt nöjd

Trots en värdelös coach lyckades killarna som spelade Hres2 vinna mot Ale igår med 9 - 1, gott! I morse satt coachen på läktaren och tittade på JAS-killarna som vann sin match mot Älvstranden med 7-1.
När middagen intogs i hemmasoffan fick den numera avsatta coachen (är bättre på lagledarjobbet!) reda på att säsongens första förlust kom i Div 5 matchen mot Lerum. Tråkigt, men en förlust med uddamålet är inget att hänga läpp för, vi tar dem nästa gång..
Och för den som inte förstod, jag avsatte mig själv - killarna är goa nog att inte klaga en sekund på mig. Och det visar deras storhet - jag är verkligen urdålig på att coacha innebandy.. :)

Mycket innebandy i helgen, alltså. Thomas var nog inte ledsen, han har fått äga tv'n som bara visat fotboll och hockey. En del packning och resnerver har också figurerat - Linda och hennes kompis åker till Egypten i morgon bitti, och jag ska köra dem till Landvetter. Klockan ringer halv fem, så det blir ingen sen kväll..

Ha det gott

fredag 21 oktober 2011

Lite nöjd

Eller ja, väldigt nöjd och mycket stolt är väl mer rätt!
Har ju fyra lag i serie just nu i Frölunda IBK herr: Div 2, Div 5, Hres2 och JAS (JuniorAllSvenskan) och vi har vunnit alla matcherna så här långt. Väldigt tidigt i säsongen ännu, men vi har spelat 4 matcher i Div2, två i Div5, tre i Hres2 och en i JASen så det känns väldigt skönt. Nu har jag två matcher i helgen att ta itu med, hoppas det går vägen då också

Annars rullar det på. Thomas jobbar efter influensan, men ingen av oss riktigt ok ännu. Väldigt trötta, men det blir sakta bättre.
Daniel tränar och jobbar som vanligt, och Linda åker till Egypten på måndag, härligt! :) För henne, alltså - bäst att förtydliga för hon hugger snabbt.. ;)

Nu är det dax för hundpromenad!

torsdag 20 oktober 2011

Mys i soffan

Jag älskar mina hundar väldigt mycket!
Fast just nu har de varit ute och är kalla & fuktiga
Och alla fyra vill ligga nääära i soffan
Och luktar urk

Då älskar jag dem... nog lika mycket iaf...
Kanske...

Kram :)

tisdag 18 oktober 2011

Hm..

Upptäckte nyss att länken jag lade in från Expressen kopplade min blogg till deras sida, vilket gör att mitt inlägg igår kväll blev mer offentligt än vad jag förväntade mig..

Och då uppstår naturligtvis genast dilemmat med anonyma kommentarer, som jag personligen tycker är väldigt oartigt mot den vars blogg man kommenterar. Jag har varit förskonad från sådant eftersom min blogg varken är intressant eller speciellt provokativ. Den är ju mest för de närmast sörjande och mig själv.
Men jag har bloggande vänner som ständigt råkar ut för det här. Många gånger är det helt ok  men ofta är det elaka, illasinnade, fördomsfulla eller rent dumma kommentarer som är skrivna av människor som jag tror antingen är för fega för att stå för vad de skriver, eller också bara är ute för att jäklas och provocera.

Eftersom det här är min egen fristad, med familj och vänner som ev läser, tar jag mig friheten att plocka bort de anonyma kommentarerna, framförallt de som kan uppfattas som sårande, som förtal eller bara allmänt elaka.
Och är det någon som inte gillar det, finns det många andra bloggar att läsa

Fot i ändan eller kram i regnet - vilket väljer du själv!  :)

Skäms! Nu får det vara nog!

Jag brukar sällan kommentera tidningartiklar och politik på bloggen, men ibland måste man på något sätt visa att: Nu räcker det! Var tog empatin och känslan för rätt och fel vägen i det här landet, iaf när det gäller myndigheter, politiker och tjänstemän?

Att utvisa en gammal, sjuk, dement och nästan blind kvinna till Ukraina bara för att man kan?  För jag hittar ingen anledning äver huvudtaget till varför en 91-årig kvinna, med all släkt i Sverige ska utvisas?
http://www.expressen.se/nyheter/1.2594454/ganna-91-tvingas-tillbaka-till-ukraina
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13795626.ab

Vad i herrans namn är det för människor som tar sådana beslut? Och vad är det för människor som skriver lagar som är så omänskliga?

Jag känner inte igen mitt land. Sverige avvisar barn, sjuka och gamla som vi om vi slängde dem på soptippen.
Vi låter gamla och sjuka vanvårdas på sjukhus och sjukhem. Vi låter arbetslösa unga jobba heltid i fyra månader som "praktikanter" för 3000:- i månaden - arbetsgivaren får nästan det dubbla.. Vi tar ifrån svårt sjuka människor sin inkomst. Men politiker och tjänstemän får pengar till utredningar om utredningar, gratis resor, fina pensionsförsäkringar, dubbelt boende, förutom då de höga lönerna.Vi har riksdagspolitiker som får bostadsbidrag trots att de tjänar 54 500 kr/mån plus allsköns tillägg.
Herr Juholt tjänar nästan tre gånger så mycket och har inte råd att betala hyran utan bidrag.. Han som pratar om rättvisa, jämlikhet osv och ska stå för socialdemokratiska värden?! Och nu ska han ut och göra avbön - på skattebetalarnas bekostnad.

Nej, fy sjutton för lismande, skenheliga människor som gömmer sig bakom lagtexterna.. Gemensamt för de här människorna är att de alltid kan tala om vad de inte kan göra, men sällan eller aldrig talar om vad de kan göra.

Mycket snack och liten verkstad, säger vi i Göteborg...

söndag 9 oktober 2011

Oj..

Det var visst ett tag sedan! Har inte riktigt orkat skriva, infektionerna tog ordentligt. Men börjar bli bättre äntligen. Tråkigt nog smittade jag Thomas, så han är sjuk sedan över en vecka i hög feber och hosta. Nu hoppas jag bara att han inte skickar skräpet i retur..

Annars har det gått mest i innebandyns tecken. Det är ju full rulle i vanliga fall när säsongen börjar - i år har det varit helt tokigt eftersom jag kom efter i starten. Det blev alldeles för mycket jobb med Björnslaget och den är tanten har ju begränsad ork. Så det blev att lägga planeringen för serierna åt sidan, vilket straffar sig nu.
När vi dessutom inte har en organisation värd namnet blir ju inte saker och ting bättre. Har haft ett par ordentliga utbrott senaste veckan, och till min stora förvåning verkar det ge resultat! Får se hur det blir när de ser att jag lugnat ner mig.. ;)

Men seriematcherna har börjat grymt bra! 2 av 2 matcher vunna i div 2, likadant i H reserven 2 av 2 vunna. Juniorerna i Juniorallsvenskan vann sin första match idag och div 5 vann sin match i söndags. I morgon ska de spela sin andra, och jag tror att de ska fixa sin andra seger då :) Tror aldrig vi har börjat en säsong så starkt, så det ska bli spännande att följa fortsättningen. Ni kan väl förstå att det är enormt att få vara lagledare för de här killarna!

Att sedan Frölunda Indians vann över Djurgården idag och Andersen tog sin 5:e (!!) nolla är ju liksom bara grädden på moset. Serieledningen återtagen, vilka mer än vi inbitna fans hade trott det?

Linda har nervösa dagar nu. Vad det gäller säger jag när vi vet, men går det vägen vet jag vem som kommer vara den lyckligaste 21åring som skådats. Om ett par veckor åker hon och bästa kompisen till Egypten igen, det behöver de båda två.
Hon har dessutom fått en läkare som verkar bry sig, och utreder henne från grunden. Äntligen tas det prover som faktiskt är relevanta, och det visar sig också på resultaten. Även om det inte är roligt att värdena inte är bra, är det ju ändå ett steg på vägen till en diagnos - till..
Så nu är hon gladare igen, mycket gladare. Och hennes mamma också förstås.

Daniel sliter på med träningar, matcher och jobb. Det verkar som han trivs bra på Parken, skönt är ju det. Inte lätt att få jobb, så han är nöjd. Det blir allt emellan 2 - 4 pass i veckan, och nu börjar han få en och annan eftermiddag också, inte bara nattpass. Tydligen är det ett fall framåt, gott!

Nu ska den här skruttiga damen krypa till sängs. Har varit ute och tittat efter stjärnfallet som skulle komma i kväll, men det har lyst med sin frånvaro.

Tänker i kväll lite extra på min lillasyster A, som i dagarna fick besked om att en god vän fick ge upp slaget mot cancern. Skitsjukdom..

Sov gott o Kram

torsdag 15 september 2011

Isch

Jag tycker inte om att vara sjuk. Jag tycker faktiskt att alla baciller och virus skulle låta mig vara ifred, eftersom jag faktiskt är skruttig nog som det är. Faktiskt.
Men det gör de ju inte förstås. Vilket gör att jag fick gå till doktorn igår eftersom jag fortfarande  nästan hostar lungorna ur kroppen, och tempen hoppar upp och ner. (En mycket rar läkare med ett otroligt vackert namn förresten - hon heter Lilja i förnamn!) Vi kom snabbt fram till att första omgången nog var bakterier och att jag nu har en virusinfektion. Bra tyckte jag, då slipper jag antibiotika. Men Lilja tyckte att lungorna lät sådär, och tog en snabbsänka. Som förstås var för hög. Så nu är det antibiotika och hostmedicin som gäller så jag slipper lunginflammation.. :/
Och vila. Hur tråkigt är inte det? Orkar ingenting, svettas floder och låter som en ångmaskin bara jag går upp på övervåningen..
Och nu har jag missat innebandyn hela veckan. Inget kul alls..

Så! Nu har jag gnällt färdigt! :)

Frölunda Indians vann sina första två matcher. I tisdags vann de över Växsjö och ikväll tog de en skön seger över MODO. Härligt, tror det blir en bra säsong i år!

Mina Frölunda Apacher i innebandyn kom till semin i Björnslaget. Helt ok, tror att vi kan få ihop det ganska bra i år också. Just nu är några viktiga killar borta av privata skäl, men jag hoppas de dyker upp snart!

Nu ska jag plocka fram en bok och slå mig till ro för natten. Får se om jag kommer längre än en sida innan ögonen ramlar ihop?

Kram på er :)

torsdag 8 september 2011

R I P Stefan Liv

Det händer mycket hemskt i världen varje dag. Det är ju självklart att det berör alla på olika sätt och olika mycket

Idag störtade ett ryskt plan, och nästan alla ombord omkom.

Passagerarna bestod av ett ryskt hockeylag, Lokomotiv Jaroslavl, och alla i planet utom en i laget är nu borta för alltid.

Stefan Liv finns inte mer. En kille som satt avtryck på de flesta av oss som sett honom på isen. En charmig, spexig, temperamentsfull, väldigt duktig idrottsman, som jag som frölundait både hatade och älskade. Men alltid beundrade, för han var en fantastisk målvakt. En som ingen vill möta, men alla vill ha med i laget.

Jag känner så med hans fru och två små pojkar, släkt och vänner

Jag håller med en bloggvän, en tjej som är lika hockeytokig som jag när hon skriver:
Jag tror att de som inte följer hockeyn inte förstår vilken oerhörd förlust det är, detta att Stefan Liv inte finns mer


Stefan Liv
Foto: Jan Düsing

Jag vet bara att jag kommer sakna ditt busiga leende, tjuriga bläng och glada dans på isen, roliga och bitska svar till sportjournalisternas ibland inte alltför intelligenta frågor..

Jag kommer att sakna dig, Stefan Liv






måndag 5 september 2011

Så här känner jag inte nu..


Den här bilden hittade jag i datorn när jag bläddrade runt lite. Ett av få försök att scanna in gamla bilder.. Den är tagen 1980 i huset jag växte upp.
Provade en av mammas gamla egensydda tunikor och skulle skoja lite. Trodde ju inte hon skulle knäppa av kortet :)

Nu känner jag mig ofräsch och bläää i kvadrat, febern går upp och ner, halsen värker och näsan rinner. Tror inte den går lika högt som igår, då hade jag över 39,5 på kvällen.. :/
Men imorgon ska jag vara bättre, det har jag bestämt!

Som ni märker tycker jag förfärligt synd om mig själv just nu!
Och det är det ju faktiskt inte.. Men det är så mycket nu med Björnslaget, säsongstart och allt möjligt. Har liksom inte tid, behövs på möte i morgon osv..
Skulle så gärna vilja åka upp och hälsa på A.S. på sjukhuset. Även om hon kanske inte märker att jag är där, vill jag ändå upp och tala om att vi håller ögonen på hennes son.. Det känns som det börjar bli ont om tid.. Men så länge jag inte är hundraprocentigt smittfri går det ju inte :/

Svartgrått - det är visst inte bara fotot som är det idag

Kram på er


lördag 3 september 2011

Nej men ååh...

Haft en halvjobbig vecka sedan sist. Vaknade upp dagen efter vår utflykt med feber, hosta, snuva och ont i kroppen. Det gick ganska fort över, men värken har stannat kvar. Sover inte, svårt att gå, ja ni vet..
Det är mycket med innebandyn nu, så det har gått ganska tungt de senaste dagarna.

Men igår åkte Thomas och jag till pappa och Elisabeth i Helsingborg. Han har sin sista semestervecka nu, mitt hjärta och brukar vilja hälsa på i Skåne.
Lika mysigt som alltid! När jag passerar Hallandsåsen händer alltid samma sak - av någon anleding känner jag hur trötthet och spänning bara pyser iväg. Varje gång! :) Och att umgås med skåningarna en dag är alltid lika trevligt. De bjöd på lunch på restaurang, och sedan promenerade vi hem för kaffe
Tack för en härlig eftermiddag! :D

När vi kom hem efter en avkopplande bilresa, kröp vi upp i soffan och tittade på fotbollen, Ungern-Sverige. Det blev ju iofs inte så kul..

Och det fortsatte väl inte så himla bra. Inatt har jag vaknat sisädär en gång i halvtimmen med frossa, hosta och halsont. Gick upp efter en timme och fick på mig joggingoverall, filt och täcke, men frös lika mycket ändå. Något lite bättre nu, men blä!!
Nu sitter jag och försöker hitta någon som kan köra till Öckerö istf mig, vi har träningsmatch idag. Och åka kollektivt dit med allt pickochpacke är ingen höjdare. Danel slutade dessutom inte att jobba förrän halv åtta i morse, så han behöver sova så länge som möjligt.

Hm, massor av gnäll idag tror jag! Men det är inte så allvarligt, det går över. Någongång. Kanske.

;)

måndag 22 augusti 2011

En liten sväng med bilen..

Vid tolvtiden kom Thomas och undrade om vi skulle ta en sväng med bilen.
Visst, tyckte jag, vart?
Vet inte, men tänkte att åka runt Vättern, svarade han.
Ok, nu trodde ni nog att han skojade, men då känner ni inte mitt hjärta. :) På med kaffe, in i duschen, halv ett åkte vi. Och det blev Vättern runt, sisådär 57 mil...
Vi var i Gränna och köpte ett par polkagrisar, och i Karlsborg och tittade på F6 och det fina Lansenplanet. Vi passerade flera hägn med massor av vackra dovhjortar, en älg vid ett skogsbryn, en rondellluftballong...
Vid halv tio i kväll var vi hemma igen efter en mysig dag :)


Kul glass finns det tydligen i Gränna. Vi testade inte :)


Det här vackra A32 Lansen står utanför F6 i Karlsborg
Vi var där en sväng också!


Och jo, vi är faktiskt ganska kloka och inte ett dugg galna! :)

lördag 20 augusti 2011

Skit också..

Vi förlorade med 6 - 0 mot Pixbo. Inte bra, men det är bara att tjura en stund, så tar vi Zenith i morgon bitti.
Nu struntar jag i det här och tänker på något annat roligt istället! :)


Som det här tex! Förbereder i köket inför Daniels studentbuffé.
Anta på bilden, mamma, Mona och Linda hjälpte också till
Foto: Linda ;)




onsdag 17 augusti 2011

Ett enkelt konstaterade

Nu börjar det snurra på ordentligt med innebandy och hockey :)
I lördags var hela familjen på Frölunda Campus och såg Frölunda spela en trivsam match och Tomi Kallio bli avtackad. Undrar om det hänt förut, att en kille som byte klubb blir avtackad på det sättet? Älskad av fansen är han i vilket fall :) Kommer verkligen att sakna honom, men det kommer nog bli bra ändå. Flera fina hemvändare i år, det ser ut att bli en kul säsong!

I innebandyn är det full fart med försäsongsträning, matriklar, massor av timmar vid datorn och på träningar. I helgen är vi på cup i Torslanda, Islander Cup. En toppenstart på säsongen med bara två lätta träningar med klubba o boll i bagaget.. Det lär nog bli väldigt tufft och kännas i kropparna på mina pojkar!
Nästa vecka kommer vi äntligen i hallen, skönt!

Eller som Daniel konstaterade: Nu blir livet äntligen som vanligt igen, nu är det äntligen dax för innebandy och hockey igen!

Fast den här morsan skulle ju önska att sommaren räckte året runt förstås - med innebandy och hockey :D

måndag 15 augusti 2011

Nu är det bättre

Nu funkar bilen igen, tack vare min envise, tjurskallige, duktige mångsysslande älskling! Han beställde en ny generator, tillbringade nästan 8 timmar i, över och under bilh-t, svärande, muttrande, fräsande och hotande bilj-n med diverse olika grymma öden. För att inte tala om alla långa eder och förbannelser som svors över idiotiska bilkonstruktörer, bilbyggare och de flesta andra som eventuellt tänkas kan pyssla med bilkonstruktioner..
Jag är mycket tacksam över att bilen till sist släppte till och lät Stora Bullret montera den svindyra generatorn, förmodligen insåg plåtburken att det inte skulle bli mycket mer än plåt- och ålastremsor kvar annars.

Som ni säkert hört har det regnat i Göteborg. Mycket. Väldigt mycket. Men bara i vissa väl valda delar av staden. Daniel och jag var på träning igår eftermiddag när ovädret började. När vi hämtade Citrus hos syrran (mycket söt efter trimning!) regnade det sanslöst - man hade inte blivit våtare om man hoppat direkt i badkaret... Så ni kan tänka er förvåningen när vi kom hem, två mil nordost om Frölunda/Mölndal - det hade inte kommit en droppe! Snustorrt! Vad 19-tiden kom det lite skurar, men under 12 timmar inte mer än ca 15 mm...

Vid 20-tiden såg det ut så här i Järnbrott:

 Marconimotet, Västra Frölunda 14 augusti 2011 Foto: Per Wissing
 Men hur tänkte man här??? Foto: Per Wissing
Eeeh? Dax att stanna snart? Foto: Per Wissing
Nästa foto är från viadukten ni ser här, något senare
Foto: Per Wissing 
När jag körde här idag, var faktiskt allt vatten borta!
Foto: Anne Stenberg


onsdag 10 augusti 2011

Inte så bra start..

Det blev inte så bra start på semestern. En, efter vårens sjuka/skadade hundar, obefintlig buffert och väldigt liten semesterkassa går till bilen - generatorn pajade. I förrgår köpte vi ett nytt bilbatteri, för vi trodde det tog slut men det verkar som det var i onödan. Det visade sig idag, när generatorn gav upp andan för gott. Och den var ju inte billig precis :(
Så nu får Thomas byta den i morgon.

Skit oxå

måndag 8 augusti 2011

Semester :)

Nu har vi semester! Eller ja, som Thomas upplyste mig - han har semester, jag ska passa upp.. ;)
Hursomhelst, han är ledig och jag vilar och det är jätteskönt!

Är väldigt dålig på att uppdatera, men har inte haft något att skriva om egentligen. Allt är bra, vi är friska o krya hela gänget. Har en skön, slapp sommar :)

Försäsongsträningen har börjat, så nu är det träningar 3 ggr i veckan, och mycket dator, tfn och olika listor. Planering för Björnslaget är också i full gång :)
Linda har haft en projektanställning på AF i sommar, nu har hon ledigt en vecka och sedan blir det komvux hela hösten. Daniel har fått jobb på en krog, Parken, som "nisse" och trivs väldigt bra med det. Just nu har det varit två kvällar/nätter i veckan men det verkar som det blir mer nu när semestrarna tar slut.
Själv har jag kommit in i en bokslukarperiod igen. Det enda som sätter stopp just nu är att jag har slut på olästa böcker.. ;) Så det blir en del surfande, läser massor av bloggar: roliga bloggar, tänkvärda bloggar, sorgliga bloggar och bloggar av alla de slag. Jag har ju några favoriter, väldigt personliga sådana, skrivna av människor som jag av olika anledningar har fastnat för. Är i vanliga fall inte så mycket för de där superstora trendbloggarna, men det finns en som kanske inte är trendig, men stor som ni bara måste gå in på. Det är den roligaste krönika/blogg/eller något jag läst - Fredrik Backman  Den går inte att beskriva, den måste upplevas! Allt emellan småfniss och skratt så tårarna sprutar utlovas, iaf om ni har samma humor som jag.. ;)
En anna blogg som jag faktiskt hittade idag är skriven av en ung kille. Han har blivit trött på hetsen runt kroppsideal, och gjort en blogg som faktiskt är värld att titta in på: Bodypalace. Ni som känner mig, vet ju att det är inte precis mitt största intresse, men titta in och ge honom stöd för det är han verkligen värld!

Nu börjar min semesterfirande älskling att skruva på sig, han vill nog läsa sportsidorna på datorn ;)
Och jag får väl fixa lite middag..
:D

måndag 25 juli 2011

Kloka ord

En ung tjej som överlevde Utöya, sa så ungefär så här till en stressad intervjuare från CNN om hur man hanterar hämndlystnad efter en händelse som den i Norge

Om en ensam man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi alla kan visa som grupp
Vi står fast vid vårt sätt, så kan vi hedra dem som dog

Inte helt rätt återgivet, norska översatt till engelska och sedan till svenska blir nog inte helt ok, men andemeningen går ju fram

Jag hoppas Stine Renate Håheim fortsätter med politiken..

Här  kan du höra vad hon sa - om du orkar lyssna på den urusle studioreportern, som inte visar någon som helst medkänsla med en ung tjej just sett mängder av ungdomar, många vänner till henne, bli nermejade av ett automatvapen av en man i polisuniform...

fredag 22 juli 2011

Sorg

Det är förfärligt det som hänt i Norge idag. Som det verkar nu är det kanske en ensam tok från Norge som är gärningsman. Och det låter nog hemskt, men lite lättad blir jag om det är så. Tänkte nog det redan när jag hörde om Utöya, för terrorister låter sig sällan gripas levande.
Och tanken på att terrororganisationerna skulle gå in i en grupp med barn och ungdomar och skjuta på det sättet.. Nej, jag tror inte det. Jag vill inte tro det. Jag avskyr det de gör annars också, oavsett vilken religion, hudfärg, politisk åsikt eller annat de har, det har varken med frihet, demokrati eller Gud att göra. Våld är aldrig rätt, bomber slår urskillningslöst. Att locka till sig barn och ungdomar och sedan bara skjuta ner dem, är något helt annat ...

Tänker på alla offren och deras anhöriga ikväll..

måndag 18 juli 2011

Skratt

Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju, och det är säkert sant. Om inte annat mår man ju ju väldigt mycket bättre av att skratta.

En som får mig att skratta så tårarna sprutar, fnissa så jag hickar och däremellan nicka igenkännande, frusta hysteriskt, och undra var karl´n får allt ifrån är Fredrik Backman Har ganska nyligen hittat honom, och har redan fått ett slags beroende. Måste in varje dag och se vad som hänt med frun, sonen och vännen N. När jag läste det här blev jag lika arg som honom, men samtidigt: som han skriver! Läs hans blogg, den är grym!

Tack Fredrik, du får redan glada dagar bli ännu gladare och tunga, värkiga dagar bli lättare! :)

:)

lördag 9 juli 2011

Härliga dagar!

Jag har haft en väldigt mysig vecka.
Den började med att jag hämtade hit mamma från Varberg i måndags. Besök hos min moster, syrran, kyrkogården och en massa gott tjôt har det blivit. Vi slutade med fika och middag med Marianne, svärmor Mona och ongarna igår, sedan var det dax att köra hem henne igen, alldeles för snart kändes det som.
När Linda och jag lämnade henne fick jag ett paket. Det var en födelsedagspresent från mamma och Anneli till Thomas och mig. Och det var något som jag har önskat mig en väldig massa år, men inte hittat (annat än billiga kopior..) Nämligen Gubben och Gumman!

Bild från Leksands Träslöjd , som gör "Gubben och Gumman" , orginalet :)
(Klicka på namnet så hamnar ni på deras hemsida)

Mormor och morfar hade en sådan, och jag älskade att titta på den när jag var liten. Min tokiga, härliga mamma visste ju att jag ville ha en sådan och lyckades hitta den. En "torgtant" rekommenderade henna att läsa tidningen Land, och envis som bara min mamma kan vara gick hon till bibioteket och läste tidningen varje dag tills hon fick syn på annonsen. Vem annars skulle göra en sådan sak?
Hon är världens goaste mamma.. ♥♥♥

Att resten av familjen är lika go' behöver jag väl inte säga egentligen. Mona hade med sig en dunk vin och Marianne hade köpt två jättefina trädgårdsyrener som vi ska plantera vid bersån
Idag fick jag en väldigt vacker rosenbukett, presentkort från Frölunda Torg (böckerböckerböcker!) och biljetter till Pirates of the Carabbian 3D i morgon av Thomas, Linda och Daniel. Och jag slipper att gå själv på bion, Thomas offrar sig..
Ingen kan ha det bättre än vad jag har.

Är lite förundrad över hur många som grattar på Facebook, och skriver verkligen goa kommentarer, med tanke bakom. Lite tagen blir jag, och undrar vad jag har gjort för att förtjäna allt snällt. För det är inte bara tom text, de här personerna är ju lika goa i verkliga livet.
Tänker inte fundera över det mer, utan bara njuta av dagen (nåja, natten..)

Tack allihop, jag älskar er :)

måndag 4 juli 2011

Veckorna går fort!

Vilket härligt väder! Nästan för bra, det har varit väldigt varmt de sista dagarna. Men jag tänker inte klaga - jag behöver ju inte göra något..

Igår hämtades den sista valpen, Gordon flyttade hem till sin nya familj. En kanonmysig familj med många tonårsbarn. Han kommer att bli väl omhändertagen och få mycket bus och kel! :)
Det enda som återstår nu är att se vilket namn Monster-Japp-Riff får... ;) Det är alltså busen som stannar kvar hos Marianne - hon har haft lite beslutsångest om hans namn. Typiskt nog

Idag blir det kort, ska dricka upp kaffe, springa (jaja...) ut med jyckarna och sedan åker jag och hämta mamma. Hon ska vara oss oss några dagar - härligt! :D

Så ha det gott, njut av sommaren och bara var!

Kram



tisdag 28 juni 2011

Det flyter på bra nu!

För att citera Linda: Det flyter på bra nu! :)

Hon fick besked idag att hon kommit in på komvux i höst, vilket hon blev väldigt glad för. Och imorgon får hon besked om ett jobb hon sökt, var på anställningsintervju igår. Iofs bara en dag i veckan, men ändå något. :) Kanon om hon får det, för det kan hon kombinera med studierna i höst.

Och idag fick vi besked om att även den sista valpen fått en nytt hem! I morgon hämtas lilla Fiona och på söndag kommer Fred's (!) familj och hämtar honom. Sedan är det bara Japp kvar hos Marianne och där är det ju tänkt att det lille monstret ska stanna. Ett gulligt monster förvisso, men han är väldigt mycket terrier kan man konstatera.. ;) Marianne, Kola och Rollo lär få fullt upp..

Varmt och gott är det ju oxå, njuter i fulla drag. Hundarna tycker väl inte riktigt om värmen, men det är ju svalt inne. Igår drog syrran pälsen på Fred, och det märks att han tycker det är skönt nu. I morgon ska Ditte nog bli av med en del iaf.. Hon ser som vanligt ut som en fotboll på fyra ben. Begriper inte hur pälsen kan bli så tjock, så fort på henne. Hon ser ut som hon bantat bort halva vikten varje gång vi trimmat henne..
Tycker förstås lite synd om Thomas, det är fruktansvärt varmt i hallen nu. Fläktarna de köpte är det tydligen någon annan avdelning som lagt rabarber på, urdåligt! De är uthämtade och betalade, men finns ingenstans..  Han måste dricka vätskeersätttning för han svettas så.

Nu ska jag sätta mig med lite listor för innebandyn.
Ha en go kväll, och njut av sommaren!

Kram

lördag 25 juni 2011

Tre valpar har flyttat hem!

Nu börjar det bli lite tomt hemma hos syrran - i helgen har tre av sötnosarna flyttat hem till sina familjer.

Först ut var Viggo, den röde hanen, som nu bor i Trelleborg. Han åkte hem igår.

Idag var det först den vetefärgade pojken, som åkte hela vägen hem till Örebro med sin matte Anna. Hon har döpt honom till Bonus, vilket passar honom perfekt!

Senare på eftermiddagen kom Julia från Varberg och hämta den lilla tiken, Majken.



Sötnosen Bonus på väg hem till Örebro
Fota: Anna


Syrran och jag önskar alla mattar och hussar stort lycka till med era nya små busar! :D

Kramar

söndag 19 juni 2011

Kommentarer eller skräppost?

Underligt. Fick en kommentar från någon på det förra inlägget som iofs var väldigt vänligt - han/hon tyckte jag har fina ongar, och det vet jag ju. Men nästa kommentar den här personen skrev, placerades i skräpposten av Blogger, vilket fick mig att undra lite. Jag bryr mig inte om anonyma kommentarer (även om jag tycker det är ganska oartigt och fegt, och de otrevliga tar jag bara bort) men om man hamnar i ett filter måste man ju vara ganska aktiv. Och ändå sökte den här personen upp min blogg via Google..
Det är inte utan att man blir lite nyfiken..

Nu ska jag gå ut med Fred. Denne rolige hund har bestämt sig för att man inte går på långa promenader med husse när det är kväll, när det är varmt, när det regnar och ibland av ingen anledning alls.
Men när husse gått ut och jag reser på mig, är han framme vid dörren på bråkdelen av en sekund.. ;)

Ha det gott i regnet! :)

fredag 17 juni 2011

Livet från den ljusa sidan

Lite fler studentbilder kommer här. Det har gått en vecka och vi har väl börjat att hämta oss nu, tom Daniel :)


Daniel och Alexander kl 7.15 på morgonen...

Utspring med obligatorisk gruppkram och hysterisk ljudnivå!

Mina vackra ongar, och vid sidan står mina goa pappa

Sonen och jag

Daniel och världens goaste mentor, Silvia

 Peter, Daniel och Isak - märks innebandyanknytningen??? ;)

Pappa och Daniel. Tänk så många kort jag fick på sonen denna dag! :)

 Tjocka släkten i trädgården

 Ronny och Thomas hittade förstås den svalaste platsen..

 Sötaste kusinerna!! Maria, Alice o Linda



lördag 11 juni 2011

måndag 6 juni 2011

Silver! :D

Kortkort blir det i kväll, är helt slut.

Men vi vann silver i Göteborg Cup, helt grymt! Spelade oavgjort i finalen (reducerade med 15 sek kvar), i sudden blev det inga mål, så det blev straffläggning  vilket jag tycker är jättetrist. Det är rena lotteriet. Så jag är jättenöjd med vårt silver, vi gick obesegrade genom hela turnering vilket nog inte många trodde. :)

Kvällen har delvis tillbringats i den nyreparerade "bersån" med grillad kyckling och lite gott vitt vin.

Nu är det dax för sängen. Blir det bra väder kommer Marianne hit med valparna i morgon, så de får lukta på gräs :D