Begravningen

Begravningen blev så fin.

Elisabeth ordnade det så det blev precis som Pappa ville. 

Allt från ceremoni och musik, till landgång på Roy's för de närmaste.

Patrik från Jensens Begravningsbyrå i Helsingborg gjorde ett jättefint jobb och hade satt samman allas våra minnen och hågkomster om Pappa i ett fint tal. 

Det blev tårar, men också ett och annat litet fniss - han lyckades trots sin skånska får fram ett nästan göteborgskt "Ring mej sen" - en fras som Galenskaparna måste fått från Pappa när han jobbade i verkstaden. Svampplockning, flygklubben, det hårda arbetet med verkstaden, resorna till värmen och hans mys. 

Glimten i ögat och rävarna bakom öronen.
Allt fanns med.

Allt var Pappa, rakt igenom.

Pappa, du är så älskad, och du finns alltid kvar hos oss.

Den dagen jag går, för att ej vända åter. 

Jag vill att ni minns mig, precis som jag var. 

Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter 

För inget kan ändra det öde vi har. 

Den dagen ni står här och kanske mig saknar 

Jag vill att ni lever och livslusten har 

Min älskade, kära, jag vill att ni vaknar och lever de dagar, den tid ni har kvar.

Orken tog slut

Skulle ha uppdaterat, men orken tog fullständigt slut. 

Det har varit mycket, Pappas bortgång, Mammas mående, Lindas flytt och så julförberedelserna som blev något helt annat än vanligt.

Hann med lite innebandy, vilken pysventil det är för mig. Killarna är så omtänksamma, och dessutom tokroliga så det blir ett och annat äkta asgarv mellan varven.

Men nu fick jag ta paus även från den. Det blir nog inget före den 6e, och att missa tre träningar till är så himla trist. Vi får se, kanske kan jag åka dit en stund ändå.

Hade ju också velat åka ner till Elisabeth, men varken hennes eller min kraft räckte till. Vi kommer att träffas en del framöver iaf, det är jag väldigt glad över.

Till sist fick jag upp julen iaf. Brukar ju fixa det före första advent, men så blev det inte i år.
Men nu ska jag njuta av det varma fram till mitten av januari iaf.. 

Köttbullar blev det i airfryer'n för första gången. Det blev ju många vändor, men rackarns så skönt att slippa skura spisen, stekpannor x3 och halva köket. Det blev många, men de delades ju upp, och så blev det några matlådor.

Julen blev väldigt mycket annorlunda i år. Mindre av allt, människor, mat & firande.

Men det som blev var mysigt iaf. VI träffades den 23e, Linda, Daniel, Karin, David, Marianne, Thomas och jag. Spelade Bingolotto och åt julmat. Det var fint, lagom vad vi orkade med.

På julafton var Thomas och jag själva - och tänk, jag hann att kolla både Kalle Anka och Karl-Bertil, det var mysigt det också
Fast det har nog aldrig hänt att julmaten var slut redan den 27 december.. 😁

Det blev Kalle Anka, tomteverkstad & Ferdinand!

Det kommer att bli en lång och tuff dag, men jag ser ändå fram emot den. Får äntligen krama Elisabeth och Oscar, och säga adjö till min fina, goa pappa. 

Mamma är tackolov bättre. Fantastiskt nog har hon återhämtat sig nästan helt från tia-attacken hon fick i våras. Minnesproblemen är nästan borta, det kognitiva är bättre och hon är inte så ängslig längre.
Kroppen är fortfarande inte så stark, men det går åt rätt håll. Inte konstigt att hon är trött, hon har rasat 10 kg på mindre än två månader.

Jag försöker envist få tag i hennes VC, hon behöver recept på näringsdryckerna för de är jättedyra att köpa själv.

Det har blivit många resor med mat mm. Linda och jag var nere på juldagen för en fika. Då visade det sig att Mammas telefoner inte funkade som de skulle. Så på Annandagen åkte jag och köpte nya, och sedan tillbaka ner till Varberg för att installera dem. 
Mamma blev väldigt nöjd och det är ju huvudsaken 💕

Jag köpte en amaryllis till Mamma, och den är tokvacker!
Liten, kompakt, låg och helt enorm i färg och massor av klockor

Det här blir nog ett inlägg i moll. Jag ÄR trött, väldigt trött både till kropp och själ.
Men samtidigt är det inte min grej att bara lägga ner och "vila". Jag behöver stimulansen, glädjen av att kunna göra något, hitta på något, låta hjärnan röra sig. Jag är begränsad, mer än vanligt just nu, men att bara inte göra något går inte.

De här två är redan tighta.
Bamse är en raring, och även mina tjejer accepterar honom, och han dem.
Han är en mjuk, len, luddig nallebjörn.

Och så får jag inte glömma Bamse. Denna underbara varelse som flytta in hos Linda. Hur någon kan lämna denna fantastiske kille åt sitt öde är fullständigt obegripligt.
En roligare, snällare och mysigare kille går inte att hitta. Han är en rymmare, så det gäller att ha järnkoll på honom, men samtidigt vill han inte lämna Lindas sida. Så skulle han sticka hittar han nog hem till henne ganska snart. 

Nu ska jag fortsätta att kolla JVM i ishockey, rolig hockey, och bra.

Älskade Pappa

 Så kom då den där dagen som man visste skulle komma, men som man hoppades skulle dröja länge, länge...

Min Pappa, min barndoms idol och läskompis,  somnade in i onsdags.

Lugnt och stilla i sömnen, efter flera års svår sjukdom.

Så många fina minnen bär jag med mig. 

Som alla de timmar han satt i sin fåtölj i sovrummet och läste, och jag satt antingen på golvet eller på en pall, och lutade mig mot hans ben och läste Vi Fem, Kitty, och alla de andra äventyrsböckernå. När han och min farbror fick sitta i en husvagn och resten av familjerna var tvungna att fly till den andra när de käkade surströmming. Han kunde inte begripa varför han inte fick en kram.. Eller när jag fick hjälpa honom att lufta bromsar eller byta olja på kundbilar i bilverksta'n, sortera ner skruvar, muttrar och allsköns andra smådelar i lagret, klädd i en alldeles egen, lagom stor mekanikeroverall. Han köpte en gammal gocart med moppemotor som vi fräste runt, runt huset med - och skrämde slag på tanterna som skulle handla hos Knallen som hyrde in sig i en affärslokal i vårt hus. Senare åkte jag med honom till flygklubben på Getterön. Brukade sitta i caféet och läsa läxor när han tog sina lektioner. Han fanns där när jag tog mitt segelflygcertifikat när jag var 15 år, och när jag vid min första ensamflygning missade landningen och satte planet alldeles för hårt. Han peppade mig så jag kom upp direkt igen, annars hade jag nog inte vågat.

Vi älskade att grimasera och fåna oss - detta är från Kullas 1966

58 år senare åt vi wienersemlor - utan grimaser

Min stilige Pappa i Nerja.

Senare blev Teneriffa favoriten på vintern.

Älskade Pappa, jag kommer att sakna dig och minnas dig.

💖

Det går framåt

Det händer och fötter hela tiden.

Mamma mår sakta bättre. Hon kan äta mer, jag har kört runt och köpt upp sta'ns lager med näringsdrycker så hon får styrkan tillbaka. Probimage har hjälp hennes misshandlade mage att må bättre, och hon blir sakta piggare. 

Fick kontakt med VC till sist och mammas goa distriktsköterska ska försöka lösa så de kommer hem och tar lite prover och ser till att mamma får sina vaccinationer. Hon fick också mamma att gå med på att ha ett larm, hurra! 

Märta står fortfarande på verkstad, men har vi lite flax får jag hämta henne på fredag. Det kan vara så att det är en ventilarm som fladdrar som orsakat problemen, men det vet vi inte förrän de bytt den.

Håll en tumme tack! Saknar vår rymliga bil så mycket!!

Mazda2:an är föralldel mysig - men attans liten.

Idag ramlade den första snön ner. Tack och lov bara en millimeter typ, hoppas det stannar där. Kallt som sjutton är det också, det närmar sig tvåsiffrigt på nätterna. Isch!!

På söndag är det första advent och då ska jag väl försöka ha fixat lite, men just nu räcker inte orken. Det är mycket som ska grejas med hela tiden för tillfället, och jag försöker vila när jag får möjlighet.

Daniel och Karin har fullt upp. De har ju båda nya jobb som kräver mycket och huset blir deras om någon vecka. Jag hoppas vi ska kunna få till en träff eller två runt jul iaf.

Linda kämpar på med nya lägenheten. Det är mycket att göra i den, men nu börja det viktigaste bli fixat. Frysen är lagad, elkontakter fixade, elementet i badrummet funkar äntligen, ny diskmaskin är på plats och tvätt och tork kommer i morgon. Uppackningen funkar, men att slänga skräp funkar inte - vi behöver Märta. 

Det kommer att bli så fint, men det behöver målas om, och lite annat. Men det blir nog till våren. Linda trivs verkligen bra redan, det är mysigt område.

Jag var på mina höfters tioårs-kontroll i veckan, och det blev högsta betyg. De har inte flyttat sig någonting sedan operationen och läkaren sa att de kommer hålla 30+ år till. Jag tyckte han kunde dubbla, och det var inga problem sa han. Så jag och mina höfter ska kämpa på i 60+ år till - minst ;)

Den här fina bilden kom upp på pappa häromdagen. Han trivs på sitt boende, och det är verkligen mysigt. De dukar fint och har olika teman. Verkligen ett bra ställe, Romares!

Mamma

Mamma mår inte bra.

Även om hon inte skadade sig så illa, har det tagit hårt. Hela drygt första veckan sov hon, och åt för lite. 

Jag har nu varit nere tre svängar, bla med mat, näringsdryck och annat hon behöver.

En liten vändning anar jag, men det måste bli bättre i helgen, annars får vi söka hjälp. Hon vägrar hittills, men inser nog att hon måste.

Men hon har definitivt inte gett upp, hon har bestämt sig för att bli bra.

Jag hoppas att hennes vilja ska hjälpa till, och det tror kanske att den gör.

Just nu känns det tungt, och lite ensamt. Tack och lov har jag Linda och Thomas som håller mig uppe när orken dalar. 

Det finns ju bra saker också. Linda kommer iordning mer och mer, och hon trivs redan väldigt bra. Bamse utvecklas varje dag, han är så mysig.

Daniel börjar sitt nya jobb nästa vecka, han är så grym! Han och Karin tar över huset helt nu, så de lär få att göra.

Och Thomas har fått en extra löneförhöjning, äntligen. De är ju några gamla erfarna gubbar kvar - och de var nära att ge upp. Det anställs unga killar direkt från skolan, som inte har någon kolĺ öht om spårvagnar, och de får högre ingångslön än gubbarna som jobbat över 40 år.

Nu upptäckte någon chef att de höll på att förlora väldigt mycket kompetens så nu blev det bråttom.. 

Nu måste jag sova. Imorgon är det dags för 6e covidvaccinationen.

Det sprider sig snabbt nu...

Siri

Denna underbara lilla fjantfia fyller 1 år idag!

En fjompig hoppetossa, just nu ängslig för det mesta, men ändå väldigt nyfiken.

Hon tjatar, fnyser, skäller och låter mest hela tiden och verkligen älskar sina leksaker..

En liten gosegris, som älskar att kela.

Vi älskar henne högt, även om moster Maya tycker att hon är en riktig pina och helst går undan när det lilla yrvädret kommer farande och ska ligga nära, nära. Maya är nöjd med att ligga nära mig eller husse... 

Flyttad dotter, fallande föräldrar och tickande Märta

Ja, jösses säger jag bara.

Det är ju tur att man är van vid att allt kommer på en gång, typ.  Och att man har goa människor, snara till skratt runt omkring sig. Annars hade det inte gått.

Jag skrev att jag var sliten för 1½ vecka sedan - jag kan ju lugnt konstaterar att jag inte är mindre sliten nu.
Vi packade hela förra veckan, jag hann med match och träning och lite annat också.

I måndags gick flyttlasset, och sedan har uppackningen börjat. Nu börjar Linda komma iordning, men det är ju en hel del kvar. Dessutom är det något skumt med elen, hon har bara fått en uppsättning nycklar, en lampa i taken har ingen väggkontakt, badkaret ska lyftas ut, taklampor sättas upp, persienner måste upp osv. Det behövs målas i hela lägenheten, men det är ingen brådska.
Men det kommer bli superfint, och hon trivs redan. 

Fullt i nya köket

  

Tomt i den gamla lägenheten

Hon lämnade en jättefin lägenhet som hon/vi renoverat.

Nu får hon ta tag i den nya lägenheten - 

men tack och lov är det inte lika mycket jobb i den.

Märta, vår bil, fick jag köra till verkstaden i tisdags. Helt plötsligt började motorn ticka konstigt, och kraften försvann i motorn. Iom det visste hon inte vilken växel som skulle ligga i vilket gjorde resan ganska oberäknelig. Nu står hon på världens bästa bilverkstad, och jag fräser runt i en lite asfaltsbula, en Mazda2. Vi kan ju bara säga att det är liiite knepigt för Thomas att trassla sig in iden, och att veckohandlingen nog får vänta lite.
Det blev lite lustigt när jag köpte gardinstänger för Linda. Paketen var 180 cm - jag var tvungen att fälla baksätet och då var det ca 15 cm kvar till instrumentbrädan... 😁
Jag saknar verkligen Märta!! 

Märta, kom hem!! 😁😍

Och så var det där med fallande föräldrar..
Pappa lyckades slå sig i sängen, så han fick en fläskläpp. Personalen på boendet blev osäkra på om han ramlat, så han fick åka in på sjukhuset idag för röntgen och lite koll. Men allt var bara bra, så han mår bra. Men Elisabeth hann ju bli ordentligt orolig.

Mamma ramlade förra helgen, och slog sig. Det gick nog som tur var ganska bra. Inget brutet, men blåmärken här och där. Men adrenalinet och krypturen till soffan har tagit hårt på hennes knän och orken. Hon sover väldigt mycket och äter väldigt lite.
Så idag tog jag den lilla asfaltsbulan till Varberg och lämnade några kassar mat, önskekost fick det bli. Nu hoppas jag att hon ska få i sig lite mat och få tillbaka kraften igen.

Nu tog orken slut här också.

Det får bli lite middag, en bit choklad och sedan hopp i säng.

Imorgon är det nyckelöverlämning kl 8 i gamla lägenheten, besiktning av elen i den nya lägenheten och sedan lite mer uppackning & pyssel. Efter det åker jag hem och svimlar i soffan. 
Ha en go helg! 💕

Sliten

Nu börjar det kännas ordentligt i kroppen att det har varit mycket och fortfarande är en hel del kvar innan man kan vila ut.

Bloggen får uppdateras sporadiskt ett tag igen, för när jag är klar på kvällen, är jag så trött så jag ser dubbelt. Kroppen värker extra mycket, men jag tror det beror på en ny medicin jag fått, och att den nya astmamedicinen inte funkar ordentligt.

Men det är lugnt, det är inga större problem egentligen, jag är mest trött.

Packningen inför Lindas flytt vilar denna vecka, så Bamse får vänja sig vid sitt nya liv. Det går jättebra, han lär sig nya saker varje dag. Han börjar bli trygg, och inte så ängsligt. Han springer upp och ner i trappan i svalen utan problem, hoppar upp och ner ur soffan. 

Och han skrattar! När han blir riktigt glad grimaserar han med hela ansiktet, precis som Ella gjorde när man kliade henne. Så himla söt han är, och en riktig gosegris. 

Namnet Bamse passar denna raring perfekt. En riktig liten nalle är han! 💖

Bamse!

NU ÄR HAN ÄNTLIGEN HÄR! 

VÄLKOMMEN HEM, BAMSE! 💖

Nu är han äntligen hemma hos Linda, och han är så fin! 

Lite större än vi visste, lite ängslig och väldigt trött efter resan på mer än två dygn.

Nu ska han vänja sig vid nya lukter, ljud, lägenhet och i morgon ska Kiara får träffa honom också.

Hon kommer nog inte vara lika lycklig som Linda.. 😉😁

 

Fortsätter nog att klaga lite till

Jag har varit trött på min vårdcentral i flera år, det har funkat väldigt dåligt länge. Men den ligger nära, och varje gång jag tänkt att "Nu, nu byter jag!" har det kommit en go läkare eller som för ett par år sedan en stjärna till distriktsköterska.

I somras fick jag äntligen, äntligen en ny PAL, dvs en "egen" läkare. Det har jag inte haft på flera år, och det är hopplöst när man som jag har en rejäl sjukhistoria, lång som en arm.

Träffade min nya läkare i slutet av augusti. En jätterar kvinna som verkligen hade läst på, och som var tydlig och noggrann. Hon är ST-läkare, men ska göra klar sin utbildning och enligt planen vara kvar, hon har redan blivit anställd.

Men jag knäckte henne tydligen, 😉

Hon blev sjukskriven dagen efter jag var där och hon kommer tydligen vara borta länge till. (hon var krasslig när jag var där, och vi skojade om att jag skulle skicka hem henne)

Problemet blev att ingen skrev ut mina recept, hon ändrade mina mediciner och lade också till en.

Det två veckor innan jag fick besked om varför mina recept inte fanns på apoteket, och sedan ytterligare en innan en annan läkare fixat det. Sedan var först en astmainhalator sönder, bytte - och den var också trasig. Nu har jag använt min nya astmamedicin i drygt tre veckor, och så dålig som jag är nu, var det längesedan jag var. Inte pipig och rosslig, men jag blir helt slut av att gå ett par trappsteg, cykla på motionscykeln eller stå upp länge, eller prata. Luften tar liksom slut.

För drygt en vecka sedan skrev jag till VC, och igår gav jag upp och ringde. De hade inte ens noterat att jag skrivit, den lama förklaringen var att det saknade sekreterare..?!

Idag ringde astmasköterskan, som inte kunde göra något. Hon får inte ändra medicinerna (självklart!) och någon läkare kunde jag inte få träffa. Hon hänvisade till jourcentralen, men jag sa att när det gäller sådana mediciner gör de inget, utan skickar hem patienten med anvisning att ringa VC. Hon hade ingen aning. Då fick jag förslaget att ringa kl 7.30 varje morgon och se om jag kan få en akuttid.

Nej, det gör jag inte, sa jag. Har testat det förut och varje gång jag lyckats få en tid har jag fått gå hem igen utan hjälp, för de vill att jag ska träffa ordinärare läkare.

Det är ett moment 21 utan dess like.

Nu fick jag till sist en tid till en annan läkare - den 20 november, kl 07.15 Ni som känner mig vet hur jag är vid den tiden på morgonen! 🙈😱😂

Men. 

Jag får träffa Lindas gamla läkare, den första som verkligen, verkligen hjälpte henne. Vi känner båda att han faktiskt nog räddade livet på henne, utan överdrift. Han har inte jobbat i primärvården på länge utan huserat i forskarvärlden i mer än 10 år. Nu är han konsult i primärvården och ska tydligen hjälpa ST-läkarna.

Denne underbare person går jag (inte gärna, men nästan) upp så tidigt för att träffa. Han är dessutom specialist på lungsjukdomar, så det kan bara bli bättre.

Men jag får nog fundera på det här med att byta vårdcentral iaf. 

Så här kan man ju inte hålla på.

Mörka dagar

Hösten har visat sig på riktigt nu. Lättare frost, dahliorna har börjat ramla ihop i trädgården och i växthuset har jag snart rensat bort allt. Dagarna är kortare och mörkare, stormarna har dragit in.

Allt det här är ju så självklart, och mysigt på sitt sätt. Även om jag inte är så förtjust i kyla och blåst, så är det ju mysigt med levande ljus, en pläd runt benen, & kanske lite varm glögg framför tv'n på kvällen och ljusslingorna som lyser upp trädgården mörka höstkvällar snart ska hängas upp.

Men det känns väldigt mörkt och tungt på andra sätt också.

Krig i Ukraina, och nu också i Gaza/Israel.

Vi har gängkrig i Sverige som nu riktar in sig på oskyldiga anhöriga och på adresser där kriminella skrivit sig utan att de rätta boende ens vet om det.

Och igår kom det som många av oss anade skulle komma. Ett fruktansvärt terroristattentat mot svenska fotbollsfans i Bryssel. En man som påstod att han var anhängare till IS, avrättade två och skadade en, alla svenska fans. Det verkar som detta berodde på Paludans och Salwan Momikas koranbränningar, som en namngiven person i SD låg bakom.

Allt det här, tillsammans med klimatförändringar, miljöförstöring och SD-regeringen här i Sverige, gör att det känns väldigt oroligt hur livet och världen kommer att se ut framöver.

Det är skrämmande att vi åker tillbaka så i samförståndet och hoppet som ändå fanns när Berlinmuren föll, och när man började ta tag i miljöförstöringen internationellt.

Jag hoppas innerligt att det finns kloka politiker som kan leda oss framåt igen.

Men just nu verkar de flesta, både nationellt och internationellt, mest gå in för att tjäbbla, försöka vinna fördelar för sin privata och partipolitiska ändamål. 

Och det är vidrigt. På riktigt.

Tidig julklapp

Fick en fin present i brevlådan igår! 

Ansökte om förlängning på mitt parkeringstillstånd i slutet av augusti och började bli lite orolig. Så lång tid brukar det inte ta, och mitt gamla skulle gå ut i slutet av den här månaden.

Men igår låg det i brevlådan, och jag blev både glad och förvånad när jag såg det här:

Det blev inte bara två år som det varit utan fem!! 😄

Passade den här lilla raringen en stund idag. Hon är en lite soldyrkare,

och njöt i fulla drag när den så lämpligt sken på hennes favoritkudde 💗

Nu är det bara 1½ vecka kvar tills Linda och jag hämtar Bamse i Malmö.

Det är så spännande, och Linda - VI- längtar väldigt mycket nu...

Fullt ös

Nu händer det mycket igen.

Den där hösten som skulle bli så lugn och avkopplande (ja. förutom innebandyn, då) har ju visat sig bli intensiv. Tanken var ju att efter bröllopet skulle det bli tid för vila och ro...

Så blev det ju inte. Melvins död tog hårt på oss alla, även om han var väldigt gammal. Den här lille killen tog stor plats hos oss och det blev så tomt.

Nu tar vi nästa omgång händelser.. 

Linda har sökt lägenhet länge. Hennes dröm har varit att få en lite större lägenhet på bottenplan, det hade underlättat för henne. Men det är inte så lätt, de få som finns är ofta väldigt dyra och kötiden väldigt lång. Vi har varit på flera visningar, men hon har saknat allt från månader till år i kötid - och hyran har legat på smärtgränsen. Men så för ett tag sedan matchade hon i ett trippelbyte. Det har varit nära förut, men har stupat på mållinjen sas.

Den här gången funkade allt, och nu går det fort! För knappt en månad sedan blev matchningen klar, i tisdags skrevs kontrakt och den 6 november flyttar hon in!!

En jättemysig, stor 3:a på bottenplan i Lerum, på Hulan. En stor fin uteplats, stort kök och rymliga rum. Området är väldigt fint, nära till sjön Aspen. För er som inte känner till geografin runt Göteborg, så ligger Lerum 15 km öster om Göteborg - Partille kommun ligger emellan. Men det tar bara 10 minuter att köra från vårt hus till Lindas nya lägenhet, och det är bara motorväg. Hur smidigt som helst.

Det kommer att bli toppen!

Entrén

Baksidan

Nästa överraskning! 

Får jag presentera: BAMSE!!

En otroligt söt herre som flyttar hem till  

Linda och Kiara - den 22 oktober..!

Bamse är den nye familjemedlemmen. Han flyttar hem till Linda den 22 oktober, då han kommer i en transport från södra Europa. Det ska bli väldigt spännande att få göra hans bekantskap, han verkar väldigt lugn och mysig. VI har sett några filmer på honom i olika situationer och han ser väldig sansad och kelsjuk ut.

Men det blir ju lite trångt om tid, så igår började Linda och jag flyttpacka. Hon fick sålt sitt köksbord, så nu har vi gott om plats för alla femtioelva flyttkartonger som vi börjat fylla...

I veckan hoppas jag på lite skapligt väder, så jag får städa ur växthuset. Det bär emot, för det växer så det knakar därinne, men det blir inte mycket tomat och gurka. Har lite kvar, och några väldigt fina paprikor, men sedan är det nog slut för i år.

Nu ska jag ta en ganska välförtjänt vila resten av kvällen. Vi mötte Mölndal i en spännande, tuff match idag. Det satte punkt på en händelserik vecka. I tisdags var jag i Varberg hos mamma och förra lördagen var vi ju i Forshaga och vann  med 10-4. Jätteskönt! Det gjorde 8 timmars bussresa lite lättare att stå ut med.. Nästa lördag är det dags för en ny Karlstadsresa, isch! Men jag hoppas det blir en lika rolig hemresa då.. 

Jordskred i Stenungsund

Det fanns någon typ av änglavakt över de som bor och kör runt Stenungssundsmotet. 

Runt kl 1.30 i natt blev det ett enormt jordskred vid Stenungssundsmotet på E6. Tänk om detta hänt i rusningstrafik en vanlig dag, det hade blivit en katastrof med tanke på hur hårt trafikerad E6an är, och hur fort det går.

En Burger King, ett ByggMax och en Preemtapp där det står långtradare som rastar drogs också med eller krossades delvis. Bara ett fåtal skadade måste ju betecknas som ett rent mirakel.

Vad nu än orsaken är, måste MSB få mer pengar, inte bantas med en tredjedel...

Bilderna är lånade från GP, fotografer Jonas Lindstedt & Mikael Berglund

En vecka till

En vecka till har rusat iväg.

Har varit en del i trädgården för vi har verkligen brittsommar nu. Temperatur på 22-25 grader, blandat med sol, jätteskönt. Häromnatten var det nästan tropisk natt, för första gången sedan i juni, 19,5 grader. Det har iofs kommit en del regn också, och det blåste nästan storm i förrgår. Nu läste jag att vi har det varmare i september än vad det var i juli - det känns ganska skumt. Nästa vecka ska också bli varm, vi får se..

När jag klev in växthuset idag, möttes jag av en djungel. Vattnade ordentligt för ett par dagar sedan, och stängde sedan igen eftersom det skulle bli stormigt. Möttes av ångbastu och en grön vägg när jag öppnade dörrarna..

Lite förvånad blev jag ju, jag stoppade ner några bitar tomat av en favorit för en månad sedan - 

och de är helt plötsligt över metern höga och blommar.

Gurkor plockade jag två, och flera små nya är på gång

Paprikorna har mognat, har plockat 7-8 stycken, och har några kvar. 

Hade en gul buske också, men den fick någon ohyra. Fantastiskt nog blommar den igen, 

men det lär nog inte hinna mogna något i år.

Tog en promenad i trädgården, drog upp några enorma tomatplantor som tog över rabatterna. Det finns frö i komposten jag lägger ut på våren, och har den har inte mognat tillräckligt länge gror fröna i rabatterna. Jag lät några växa upp, men eftersom sommaren blev så sval, mognade inte tomaterna, så idag rev jag upp dem. Då hittade jag till min förvåning den här sötnosen, en liten Blodnäva. Köpte barrotade plantor i våras, men då var det för varmt så de kom inte upp. Trodde inte det skulle bli något, men idag hittade jag den här och en liten till. Så kul!

Det blommar fortfarande fantastiskt i trädgården. En del börjar vissna, många plantor (rosorna bla) har inte gillat sommaren och ger upp i förtid. Men se hur  fina de dahlior som klarat sig är!

Undrar om vi ska hinna ta en 4e skörd på rabarberna?

Vi har införskaffat oss en Airfryer! Har funderat på det länge - Linda har en som hon är så himla nöjd med. Lätt att laga mat i, man sparar ström och det går fortare än i ugnen. Så det blev till sist en 

Philips Airfryer XXL. 

Nu har vi testat pommes frites, helstekt kyckling (Så. Himla. Gott!!) och i går gjorde något som jag längtat efter: Fish'n Chips. Totalt onyttigt men jääälar så gott! Kompenserade med morot och egen gurka... Det kommer att bli en favorit när Thomas jobbar - han gillar inte friterad fisk.., hahaha

Fixat

Igår åkte jag till Varberg, mamma skulle få sitt nya abonnemang med telefonen inkopplad via bredband. Det gick hur smidigt som helst.

Rikard från Hemfixarna i Varberg fixade allt snabbt och bra. Nu kan mamma fortsätta att använda sina gamla telefoner, som hon enkelt kan handskas med trots sin tremor. Väldigt skönt!

På hemvägen åkte jag och storhandlade. Förråden var nästan slut. Jag tycker det är skönt att ha torrvaror och annat som håller länge hemma. Jag är ju ingen älskare av att handla, så när jag är iväg blir det inte bara en av varje.. 😉

Idag har det blivit soffhäng, trots att det nästan var sommarkänsla i vinden. Frölunda HC har spelat, och nu kollar vi på eftersändningen av Blåvitts match. Senare blir det finalen i Diamond League, så det är bara idrott för hela slanten här  😁

Jag "sprang på" en konstnär häromdagen på Instagram. Hon målar bla Tanter och Farbröder, blev totalt förälskad!  Marina Sundberg heter hon, kolla hennes alster!  Här finns hon på Instagram.

Ett smakprov, som jag dessutom skriver under på..

Lite sommar

Det är lite sommar kvar - Thomas har ju fortfarande semester, så vädret håller sig kvar vid hyfsade temperaturer och en hel del sol. Sitter i bersån och äter frukost varje dag, läser, skriver och kollar på någon serie. Thomas drug ut el i början av sommaren, så nu kan man ladda datorn och mobilen. Väldigt lyxigt!

Hade fruktsallad kvar, så himla gott till yoghurt & müsli!

Favoritplatsen! Alla våra hundar har gillat att ligga & spana på trappan.

Det gör Maya och Siri också.

 I måndags blev det helt oplanerat en träningsmatch mot Landvetter.

Vi låter den går till historien med oavgjort resultat, ett hyfsat spel andra delen av matchen...