Gissa var?

 

Snart lugn

Det har varit väldigt, väldigt mycket och det där med skrivande har inte orkats med.

Egentligen är det mycket jag vill skriva om, men orden kommer inte ut rätt.

Behöver vila både kropp och själ ett tag.

Ser fram emot vår och sommar, med massor av pul och pyssel i trädgård och växthus. Det ger frid i själen och förhoppningsvis lindring till kroppen som mår riktigt risigt nu.

Innebandyn är snart slut. Har bara en träningsmatch kvar. den här säsongen. Det brukar vara skönt när säsongen är över och man får vila ett tag. 

Men så är det inte i år.

Det känns ganska jobbigt, kanske är det min allra sista match. 

Före jul sa tränaren och jag att det är så roligt att vi kör nästa år också. Laget fungerade bra, och killarna är jättehärliga. Vi har haft en bra blandning med ganska unga seniorer och juniorer, och de började hitta sitt spel. Men vid nyår tog andra personer ett beslut som påverkade A-laget väldigt mycket, på ett mycket negativt sätt, utan prata med oss först. Några killar fick nog och slutade, och luften gick ur oss allihop. Vi åkte förstås ur Div 1. Ingen katastrof, seriesystemet ska ändras nästa säsong och blir väldigt tufft.
Självklart hade det varit roligt att fortsätta, att försöka spela upp oss i Div1 igen.
Men så blir det inte. 

Min tid i IK Zenith är nog över, det blir förmodligen den sista matchen öht. Det är en ny organisation på gång, och ingen i A-laget är tillfrågade om fortsättning, vare sig spelare eller ledare, vilket är väldigt ovanligt. Den nya organisationen består av juniorföräldrar- och tränare, och de har varit mycket tydliga med att nu ska de satsas på juniorerna.
Helt ok, men man kan inte bygga ett lag med bara killar födda -06 och tro att man kan spela i division 2 mot seniorer. Det kommer att bli skittufft utan några seniorer.
Det känns ledsamt att avslutet på 9 väldigt roliga år blir så här, men så får det troligen bli.
Kanske är det dax att sluta helt, jag är är ju inte helt ung..
Jag tycker det är jätteroligt fortfarande, även om det sliter på kroppen. Andra lag hör av sig då och då, men att börja om igen - jag vet inte.
Vi får se.

Jag får mysa på heltid med de här myspropparna

Det vänder

Äntligen släpper influensan. Har haft feberfria perioder, men så fort jag gör något, springer febern iväg. Hostan börjar också ge sig, och att jag fick trippla astmamedicinen hjälpte verkligen.

Nu börjar jag må bättre, även om luften tar slut mellan varven.

Igår fick vi äntligen slängt en massa av Lindas flyttskräp. Förrådet har varit knôkfullt, och vi har lagt kartong och sopsäckar där det funnits plats. Iom att vår bil gick sönder, kunde vi ju inte tömma.
Men igår körde vi fyra vändor till återvinningen, och sedan kunde vi ställa ut julgrejor och lite annat i förrådet, äntligen. Åker nog och grejar lite på fredag också, om inte annat så flyttar om lite flyttkartonger så det blir lättar att organisera. 

Imorgon blir det en matvända till mamma igen, äntligen. Det börjar bli tomt hos henne nu. 
Det är så skönt att hon mår så mycket bättre. Hon ser fram emot att kunna gå ut och gå promenader igen. Nu har hon börjat gå ut och slänga sopor, och städar & fejar igen. Effekten efter tia-attacken verkar bortblåst, och ryggvärken har släppt. Hon är inte lika glömmen och kroppen & skallen mår bra.
Så tacksam för det!

Snön försvann över en natt. Det har regnat och blåst som attan de senaste dagarna. Nu är det blött och kletigt, men iofs slipper man att halka runt. Är lite splittrad när det gäller snön, det blir ju så mycket ljusare och vackrare.. Men isch så kallt...

Grejar med innebandyn. Ny assisterande, nya killar, några som slutar och en träningsdag till medför ju en hel del skrivande. Men det kommer att bli bättre med det mesta nu, det är jag övertygad om.

Influensa

Året började med en rivstart, även om det inte blev som jag tänkte. 

Det började bra. Hade en mysig nyårsafton med Thomas och Linda, åt gott, spelade bingolotto och hade det skönt.

Första innebandymatchen blev en katastrof. Flera killar dök inte upp - det visade sig att en ledare i juniorlaget hade kallat in dem till match i en ungdomscup, trots att vi hade en väldigt viktig match i Div1. Kanske hade vi klarat det om bara målvakten lämnats kvar - han skulle stå vilket gjorde att vår seniormålvakt inte var förberedd. Det visade sig under värmningen att han dessutom mådde riktigt dåligt, var gråblek och kallsvettades. Han genomförde matchen, men vi förlorade eftersom även ett par andra spelare inte var sig lika.
Förklaringen kom på kvällen, när inte mindre än fem killar kraschade med hög feber, två dagar senare ytterligare tre och på tisdagen låg jag med 40 graders feber. Den höll i sig ända till på lördagen, och då hade jag hostan från underjorden. Vi har fått influensa hela gänget...

Men agerandet från ledaren var under all kritik, och han kan ha kostat oss väldigt mycket.

Igår var första dagen jag gick ut. Det var dags för bouppteckningen efter pappa, så jag körde ner till Helsingborg. En jobbig körning, solen rakt i ögonen hela vägen ner, och hemvägen var mörks, saltskvättig och massor av mötande trafik. Ganska moddigt sista biten, men det gick bra.

Eftermiddagen blev mysig, vi åt landgång från Roy's förstås, och efter juristbesöket köpte Elisabeth med goda semlor från Fahlmans, Helsingborgs motsvarighet till Bräutigams.

En väldigt fin dag, trots den tråkiga orsaken.

Idag var jag hemma hos Linda och passade hundarna en stund. Handlade på vägen hem, och så åkte Thomas till jobbet. Jag har fisslat lite med morgonens match, ätit fish'n chips och lite choklad medan jag kollat ett frejdig EM-match i handboll mellan Sverige och Danmark

Julen har fått lämna för i år. Älskar julpyntet med allt rött och varmt, alla ljus och mys. Men nu får vi väl hoppas våren kommer snart, även om den känns väääldigt långt borta just nu..

För vintern är då kvar! Det har varit väldigt kallt, snön ligger väl inte djup, men det är  iaf en dm. Det blir ljust och vackert, hellre snö än regn och lera..

Solen visar sig ganska mycket. Det värmer skönt på insidan, och hundarna passar på att njuta den lilla stund den skiner in på soffan. 

 

Hejdå 2023, välkommen 2024

2023.

Tack för mig, jag lämnar dig utan större saknad.

Det har ju funnits underbara, härliga toppar, som:

Vår lilla fjompfia Siri flyttade in i januari

11 veckor

4 månader

1 år

65-årsdagen (fattar fortfarande inte att jag är så gammal, skallen säger max 40, även om kroppen säger 140 ibland). 

Vi glömde ta bilder, så här ser ni lite av maten och tårtorna - mums!

Daniel & Karins underbara bröllop, en höjdpunkt som sitter i själen i många år framåt. Så mycket kärlek, värme, skratt och en & annan tår..

Inga  ord behövs. 

Det var en magisk dag, med oändligt mycket kärlek, skratt och kanske en liten tår.

Till och med vädret var på deras sida. Efter en kall, blöt augusti sken solen och det var varmt.

Jag har en underbar svärdotter & sonhustru 

De här två favoritpersonerna fick äntligen träffas,!

Linda fick hastigt och lustigt, väldigt oväntat, en jättefin, ny lägenhet på markplan. En stor uteplats, och bara ett litet steg in gör att här kan hon bo länge, länge. Hon flyttade in den 6 november.

Uteplatsen kommer att bli så fin med lite kärlek ,

precis som resten av lägenheten.

Mitt i flytten flyttade Bamse in, denne underbare nallebjörn till hund.

Bamse kollar in sitt nya område, men...

...några dagar senare gick flyttlasset för honom, Kiara och Linda till Lerum.

Vi har vårt hus och trädgård som jag älskar att vara i på sommaren, så också i år.

Mitt innebandygäng, som ger så himla mycket energi och glädje.

Bilden är gammal, från 2019, men det är precis lika roligt ännu!

Men också stor, stor sorg.

Mona somnade in den 1 mars, min fina svärmor som lämnade så många fina minnen av glada skratt.

Min underbara svärmor, med Ella i famnen.

De gosar nog tillsammans nu

Melvin, Lindas lille underbare gamle vän fick lämna i september.

Finaste Melvin!

Nybadade!

Pappa, min fine, goe pappa, somnade in den 29 november. 

Har inte hunnit sortera ut alla minnen som poppar upp hela tiden...

Man kallar ibland människor som klarat tuffa perioder för krigare eller kämpar.

Pappa var båda delarna i kvadrat. Ibland funderade man om han skulle överleva oss allihop,

men till sist gav också hans kropp upp, och han somnade stilla in.

Dessutom allt som händer i politik, miljö, krig...

Det känns som vi de senaste två åren är käpprätt på väg åt fel håll.

Det känns obehagligt varje gång man tittar på nyheter, läser tidningen eller på sociala medier.

Så mycket hat, hot, fördomar, fientligheter.

Miljön och klimatet hänger på en skör tråd.

Man känner oro för vad som komma ska.

Men.

Jag hoppas och tror att det ska vända.

Att även de mest egoistiska, motaviga, hatiska, främlingsfientliga, vetenskapsförnekarna ska vakna till sans och inse att vi faktiskt bara har en planet  - det är vår förbaskade skyldighet att ta hand om den och alla varelser som lever här.

Jag tänker inte ge upp.

Vänlighet, omtanke och kärlek ska vinna.

Omsorgen om miljö och klimat måste växa.

Nar jag var ca 11 år gammal ville jag så gärna ha ett halsband med mitt namn på och det fick jag.

På det som då var baksidan finns den här symbolen  "Tro-Hopp-Kärlek"

Jag burit detta halsband i nästan hela mitt liv, med korta avbrott.

Numera är detta en något sliten framsida.

Jag är inte religiös, så för mig symboliserar halsbandet detta:

Tron på människors goda sidor

Kärleken till allt 

Hoppet att vi kommer att få vår värld i stort och smått att bli till något riktigt, riktigt bra

Välkommen 2024 !!