måndag 27 januari 2014

Två månader, ny såpa och vinter

Idag är det två månader sedan operationen. Attans så fort det har gått ändå! Har fått gå i trappor i 2½ vecka nu, så livet är lite roligare. Har fortfarande mer ont i vänsterbenet än det högra, men det är ju inte så konstigt. Det blir mycket vila fortfarande. Men glädjande nog har blodvärdet gått upp bra. Det är långt ifrån återställt, men läkaren tyckte att jag inte behövde järntabletter eftersom kroppen verkar fixa det själv.
Mitt tålamod är ju som bekant inte så stort när det gäller min egen rehab, jag vill ju vara frisk i går. Men så funkar det inte, har jag väl så sakteliga insett till familjens lättade suckar.
Jag ska inte dammsuga
Jag ska inte skotta snö.
Jag ska inte gå ut med hundarna.
På ett tag.
Men lagade faktiskt middag två dagar i förra veckan iaf!

Till helgen ska vi förhoppningsvis åka till Daniel på fika, så jag äntligen får se hur det blivit nu när hans lägenhet är färdigrenoverad och alla möbler står på plats. Jättenyfiken är jag!
Och då ska jag passa på att provköra, så roligt det ska bli. Förmodligen är det inga problem, men jag måste testa att panikbromsa och se hur jag klarar halt väglag. Så vi får väl testa på Östras eller Åbys parkeringsplatser först  :)
Och jadå, Thomas kör dit...!

Och till sist.
Ingenting är enkelt här i världen, det vet vi ju.
Menvarförihelvetsjävlaskitfan ska det vara så jobbigt för min dotter?
Finns det inget som liksom bara kan bli enkelt från början?
Hon fick ju sina diagnoser precis innan jul. Och det var ju bra, fast jobbigt.
Nu var det dags att ta nästa steg.
Hon meddelade sin handläggare på AF att hon fått diagnoserna, och det var bra.
Hon skulle kallas till trepartsamtal med AF och FK och allt var lugnt och fint.
I två veckor.
Nu är det kaos, skitjobbigt och inget vet något.
Har tillbringat hela förra veckan i telefon med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan - i timmar.
Och jag kan säga så här mycket.
Det är inte Försäkringskassan som är problemet.
Än.
Just nu står hon helt utan ersättning för hennes handläggare skrev ut henne från AF. Utan förvarning. Utan information om att det som sas för två veckor sedan inte gäller längre. För att hon är för sjuk.
Men helvetesjävlaidiotskap - det har hon ju varit i ett par år!? Hon var varken mer eller mindre sjuk den 20 januari än vad hon var den 8:e
Så nu är det 4-5 olika handläggare/grupper på FK som ska utreda i lika många ärenden. För det ska utredas om sjukpenning, SGI, aktivitetsersättning (det som förr kallades för sjukpension) handikappersättning och bostadstillägg. Alla ska ha blanketter, samtal, träffar, fullmakter till journaler, fullmakter för att jag ska få prata för henne när hon inte orkar.
Jag hoppas bara att dessa handläggare är lika rara och hjälpsamma som Maria, en handläggare som egentligen inte har med Linda att göra, men som egentligen skulle haft det i det där trepartsamtalet som inte blir av. För att Linda blev utskriven från AF av handläggaren där - som förmedlade kontakten med FK.
Hänger ni med?
Nej, det gör inte jag heller...
Så den här veckan har vi också fått fixa en akuttid till läkare som (efter visst motstånd) sjukskrivit Linda - för hon har ingen möjlighet att komma till sin ordinarie, nya läkare förrän i mitten av februari. Och så länge går det inte att vänta på läkare när man måste ha läkarintyg från första dagen. För nu måste det utredas om Linda är berättigad till sjukpenning.
Det är lite förvirrande.
Och väldigt tröttande.
Det finns förstås en massa mer att berätta om den här historien, men det får vara ett tag.
Fokus, det är fokus som gäller nu. Och en jäääla massa tålamod. Och ork.

Ibland undrar jag om jag har hamnat i en version av Truman Show, ni vet den där filmen där Jim Carrey spelar en man som hela sitt liv lev i en dokusåpa utan att veta om det.

Ja just det ja! Vinter vad det ju.
Det snöar som attan, skit också.
För det är inte så himla lätt att gå med alldeles nya stålhöfter när det är halt. Och måste man använda kryckor och snubblar på sina egna fötter i vanliga fall så.. Ja.. Ni vet..
Äsch, vi lämnar det ämnet också.

Tror att jag snor grannens pulka och tar en sväng i backen vid Småstugevägen.

Kram



torsdag 16 januari 2014

Händelselöst

Det händer inte mycket just nu.

Inte för mig iaf. Har ju börjat röra på mig lite mer nu eftersom jag kan stödja på vänsterbenet igen. Men det är ju inte alldeles smärtfritt. Idag är det sju veckor sedan operationen, och en vecka sedan jag lämnade exilen på övervåningen. Jätteskönt, självklart. Men det är ju inte så att jag studsar runt i full fart och får gjort en massa..
Nu märker jag ju istället hur mycket kraft jag tappat. Orken är inte på topp precis. Och det gör ont både här och där. Känns nästan lite osannolikt att jag ska orka göra det jag gjort förut när man blir helt slut av gå ner och fixa kaffe.. Ett par timmar i soffan där nere, sedan kryper jag glatt ner i sängen en stund igen.
Men ändå.
Har fått min arbetsstol nu, så jag ska kunna greja lite i köket. Och ta med mig saker från köket till vardagsrummet - insåg att det inte funkade att bära en full kaffemugg eller en full middagstallrik när man går på kryckor..

Men det går framåt iaf. Sjukgymnast och sjuksköterska har varit här. De var nöjda med hur jag funkar och med värdena. Blodvärdet är fortfarande för lågt, men på väg upp och jag kan töja på och dra upp och ut benen bra. Det går bra att gå i trapporna, långsamt men ändå stabilt. Så det blir flera vändor varje dag. Lite gott med träningsvärk, för det får jag faktiskt..
Nu väntar jag bara på att halkan ska försvinna så jag vågar gå ut i trädgården :)

I morgon ska jag se om jag kan ta mig upp på motionscykeln. Försökte för några dagar sedan men det gick inget vidare. Kunde inte sitta på då den, alldeles för smärtsamt. Men plötsligt händer det, och då jäklar..! :)

Tror jag kandiderar till utmärkelsen för "den mest händelselösa och sömnframkallande bloggen".
Om det nu hade funnits en sådan kategori.

Ska nog börja läsa den själv, så jag somnar på kvällen.
För nu somnar jag framemot sex, sju, åtta på morgonen..
Och det får jag ju inte mer ork av precis.

Bra saker händer förstås. Fred var på Blå Stjärnan och ska få ny antibiotika. Vi trodde nog att det var kört nu, för urinvägsinfektionen slår ut honom. Och eftersom det inte gick att ta urinprov på honom förra gången kändes det som att nu ska vi nog inte plåga honom mer. Men idag gick det hur bra som helst och veterinären kunde skicka iväg odling så vi kan får reda på vad det är för bakterier och sätta in rätt antibiotika.
Han är för tillfället mycket piggare igen, så han ska nog ta sig ur det här också.
Han är tuff, vår gamle man!! ♥






tisdag 14 januari 2014

lördag 11 januari 2014

Meekatt

Meekatt är en alldeles fantastisk tjej. Hon har en blogg som jag följt ganska länge, och jag hoppas hon aldrig slutar skriva, att hon aldrig slutar älska sig själv och hon alltid kommer att ha den härliga, sunda och ganska hm, raka? inställningen till livet!

Malin, du är bara bäst!

Det HÄR måste alla läsa, så himla bra!

Och  fortsätt sedan att läsa hennes blogg! Hon har många bottnar och sidor, den här kloka tjejen!


söndag 5 januari 2014

Silver, dusch och gnäll

Efter en ett väldigt roligt JVM i hockey där de svenska pojkarna verkligen visat hur duktiga de är, blev det silver i dag. Fantastiskt - guld, silver och silver de tre sista åren. Fint facit!
Det var också väldigt skönt att vackla ner i källaren och ta en lång, varm dusch. Lyckades förstås tappa duschmunstycket så hela badrummet blev nerstänkt, men vad gör det när jag fick tvätta håret!
Sedan satt jag i soffan drygt en timme och tittade på småkronorna och åt middag. Fest liksom! :D

Nu väntar jag bara på att det ska bli onsdag så jag får börja stödja på vänsterbenet igen. Glömmer mig ibland, och har ju känt att det varit för tidigt.
Inser (jajaja, tyst nu!!) att det kommer att ta ett tag att bli ok igen. Längre än vad jag tänkte från början. Får ta det försiktigt med rehaben, är väldigt trött och får ganska snabbt ont i ben och nacke om jag inte gör på rätt sätt. MEN får jag bara börja träna, gå i trappor och röra på mig lite så vänder det snart.
Vill gärna dra ner på det smärtstillande - hatar verkligen att knapra så mycket - men inser även här (!!) att det får bli senare och långsam nertrappning. Lite har man ju lärt sig genom åren iaf. De blodförtunnande tabletterna ska jag sluta med på tisdag iaf - sedan börjar jag röra mig och propprisken försvinner. Men måste nog börja med järn för det känns inte som blodvärdet har gått upp speciellt mycket. På tisdag har jag fått tfn-tid med läkaren på Närhälsan, ska be att hemsjukvården kommer hit och kollar värdena.
På onsdag kommer sjukgymnasten Maria och förhoppningsvis får jag en arbetsstol då som jag kan rulla runt på i köket. Isf kan jag ju börja så smått att laga lite mat igen. :)
Det jag hoppas mest på är att jag ska få tillbaka sömnen igen! I natt blev det droppen - somnade vid halv tio i morse och vaknade vid två... Inte så konstigt egentligen, jag gör ju inget, men det är faktiskt det jobbigaste av alltihop! Trodde jag skulle bli helknasig av att ligga så här och var så beroende av Thomas och Linda, men det är ingenting jämfört med sömnlösheten.. :/  Att bara ligga platt och känna hur värken gör sig påmind än här och än där, är riktigt frustrerande. Till sist är det ju det enda man tänker på.

Äsch, det var då ett jäkla gnäll på kärringen idag!
Ska sluta med det med en gång, för jag är faktiskt på ganska gott humör egentligen. Thomas ändrade sin semester (igen) så nu är han hemma till jag kan ta mig upp och ner i trapporna själv. Så jag hoppas att han inte behöver ta ut hela semestern som han räknade med själv, utan bara en vecka. Isf kan han ju ta ledigt under OS som han ville från början. Det hade varit skönt - han är värd att göra det han själv vill nu efter att fått ta hand om mig så länge! Dessutom gillar vi ju att gå in i idrottsdimmorna tillsammans. Vi är lite knäppa kanske, men vi inrättar mattider, hundpromenader och andra måsten efter vilka tävlingar vi vill följa xD

Nu är det dax för kvällsbestyren, lite träning och sånt.

Ha det gott och ta vara på er!



lördag 4 januari 2014

Hockeykväll


Hockey både högt och lågt ikväll.
Och god risgrynspudding till middag
Livet är ganska bra :)

Även om Frölunda förlorade mot Färjestad..