torsdag 9 maj 2024

Det var det med...

..orken.
När innebandyn tog slut, försvann den sista kraften.
Har vilat, vilat, och vilat.
Nu har nog allt jag burit på de sista åren släppt, och kroppen talar om väldigt högt och väldigt mycket att den är trött, sliten och lyssna nu. 
Typ..
Varje liten del i kroppen värker, och tröttheten är enorm.
Men jag har det skönt, tar det lugnt och vilar. 
Det får ta den tid det tar att återhämta sig.

På fredag åker Linda och jag ner till Helsingborg.
Där möter vi upp Elisabeth, Oskar, Marianne och Anneli för det är dags för Pappas urnsättning.
Det blir lunch före, och fika efteråt.
Saknar honom, men det känns som han finns med. 
Blundar jag, kan jag fortfarande höra hans röst, och hans fniss-skratt och se hans kluriga blick. 


Elisabeth tog bilden av Pappa & mig i Stavder sommaren 1989


..och av Pappa & Lego i min VW-buss

Annars?
Nu har vädret äntligen börjat likna vår, så äntligen har växthuset fått sin vårputs, och jag har rensat bort högvis med kirskål ur rabatterna.  
Ställde ut de första tomatplantorna i växthuset igår. de är små, men verkar vara livskraftiga - hoppas på det. Petade ner lite gurkfrö idag, och hoppas de tar sig.
Fick med mig sex jättefina violkrukor från mamma idag. Hon hade beställt till sin loftgång, och trodde de var som pluggar - men det var stora krukor. 
Glad är jag, för det är perenner hon fått hem, så de jag fick kommer Thomas och jag förhoppningsvis ha glädje av länge.

Vi firade Linda's födelsedag, först hemma i hennes trädgård och ett par dagar senare på Dinner 22.
Båda träffarna var jättemysiga. I onsdags var det premiär för de fina trädgårdsmöblerna hon köpt. Daniel, Karin, farmor Edith, Sören & Angela och även ungarnas pappa kom dit och åt tårta.
Att Edith orkade i värmen var fantastiskt, hon är 98 år och inte helt frisk Älskar henne, hon är helt hämningslös.
På lördagen träffades vi på Dinner 22, Linda, Daniel, deras pappa och hans Barbara. Det blev en väldigt trevlig kväll, med tokigt god mat. Kan verkligen rekommenderar restaurangen, så gott och jättefin service.

Just nu känns det skönt att inte ha några planer framöver. Bara pula i trädgården, vara med familjen.
Innebandyn känns avlägsen, och just nu saknar jag den inte alls. Fick samtal av den nya ledargruppen, men får se. Det är mycket som ska klicka in för att jag ska hoppa på tåget igen.
Saknar killarna förstås, men har lite kontakt med dem.
Det är som Thomas och jag pratar om - när hösten kommer, blir man säkert sugen igen. 
Men i år får kroppen och känslan för hur gruppen blir styra. Vill inte hamna i en situation där jag blir ensam med laget igen.
Annars få jag hitta på något annat.
Politik kanske, eller någon typ av omsorg.
Det löser sig