onsdag 17 december 2008

Funderingar i natten...

Just nu finns det inte många ljuspunkter i tillvaron. Det verkar som allt tråkigt händer samtidigt, för många i min närhet. Oavsett om de bor nära eller långt borta. Jag känner mig så otillräcklig, kan inte ge det som behövs. Önskar att jag hade energin, förmågan och kunskapen. Att kunna ge hopp och tillförsikt. Istället blir det bara - ingenting... Grått. Svart. Sorgligt. Vanmäktig ilska.

Fast ändå... Dottern som tycker man är knäpp och småfnissar i tårarna. Ett långväga fikabesök i julhelgen. En go kram från sambon och ett soligt leende från sonen. Ett ledset men ändå varmt samtal med syrran. Ett varmt skratt i telefon från bästa kompisen. Lite skämt på msn...

Det finns nog lite ljus långt därborta ändå...



Så väldigt, väldigt.... idag

tisdag 9 december 2008

Ibland....

...tar deet bara slut i hjärnkontoret. När jag loggade in visste jag precis vad jag ville skriva ner, men tio sekunder senare sitter jag här, med fingrarna på tangenterna och det är bara totalt tomt... Jaja, jag vet vad ni ska säga - det är det ju i vanliga fall oxå, men jag lovar: inte så totalt blankt som det är nu! ;)

Dottern mår inte bra, varken till kropp eller själ, men det ska förhoppningsvis snart bli bättre. Hon ska tillbaka till doktorn i morgon, Sonen ska testas på torsdag, Ginnyvalp(ar) hoppas vi kommer till Lucia, Kola är parad och valpar kommer förhoppningsvis i februari, Citrus och Dippen är tillbaka hemma efter ett par veckor hos Syrran under löpperioden, Frölunda Indians vann igår, mina innebandykillar spelade jättebra i helgen - vann en match och en blev oavgjord, A gör sig fantastiskt bra som expertkommentator i TV4 (handboll förståss), pappa och E är tillbaka efter en lång vistelse i Spanien, Sambon är trött och hängig men världens bäste - han stöttar hela tiden.

Tack några stycken för att ni orkar lyssna när jag behöver tjata av mig!


Snurrigare än vanligt idag - igen

tisdag 2 december 2008

Till min fina, underbara dotter!


Idag har du haft en av ditt livs värsta, men kanske på sätt och vis ändå en av de bästa dagar.

Från och med idag kan alla som anklagat dig att vara lat och inbillningssjuk ställa sig i kö för att be dig om ursäkt. Alla läkare som viftat bort dig, och inte velat hjälpa dig när du haft alla infektioner som behandlats med oräknerligt antal penicillin och antibiotikakurer, magont och huvudvärk som skyllts på allt ifrån dålig kondition, depression till p-pillerbiverkningar och skoltrötthet. Lärare och skolpersonal som aldrig stöttat. Kompisar som kallat dig svikare och närstående som kallat dig lat och mycket annat. Jag skulle kunna rabbla sidan full, men det behövs inte.

Idag har du fått reda på att du är laktos- och glutenintolerant. Att du med all säkerhet har varit det sedan 10-11 års ålderna. Att troligen de flesta av dina problem kommer från din diagnos. Av en läkare som först inte ville ta provet utan rekommenderade hård fysisk träning och yllebyxor, en vecka efter den senaste i raden av UVI, behandlad av penicillin. Vi gick tillbaka eftersom du hade svåra magkramper. För första gången sedan du var elva år, tyckte en läkare att det var värt att ta blodprover för att se vad som var på gång. Även om det satt långt inne, gjorde han det iaf, och idag ringde han, mycket, mycket ödmjuk när vi satt i bilen på väg till en ny läkare som vi hoppades skulle hjälpa dig...

Äntligen mitt hjärta, äntligen ska du få må bättre!!!! Det kommer att bli jobbigt för dig att ställa om kosten, men jag vet att det kommer att bli bra. Vi finns bakom dig hela tiden, din lillebror, extrapappa, mormor, mostrar - alla.

Men harrejääävlar - jag är så arg, så förbannad, så ledsen! Vilka klåpare vi har i svensk sjukvård!




Det finns inga ord som räcker idag

onsdag 26 november 2008

Virus....

Hm, virus i datorn, baciller i magen, kraschad windows... Äntligen börjar vi tillfriskna!

Äsch, mina baciller var bara en dag, men datorn... Ååååh vad jag HATAR datorer ibland!

Men nu funkar det - tror jag... ;)

Kram allihop!

tisdag 18 november 2008

GRATTIS!!!!



MORRTEN HAR FÅTT EN LITEN LILLMATTE TILL!


GRATIS ULRIKA, JONAS OCH MAJA TILL ER NYA LILLA FAMILJEMEDLEM!


Jag önskar er stort lycka till och skickar massor av kramar från oss alla!




lördag 1 november 2008

Nu känns det...

...ganska lugnt igen. Idag är det den 1 november, och månadskiftet har passerat utan otäckheter. Nu tror ni inte jag är klok, och det har jag ju faktiskt aldrig varit, heller. ;)
Det som stökar för mig, är att det här månadskiftet många gånger varit väldigt jobbigt. Av någon anledning är det just den här tiden på året som många jobbiga saker händer i mitt liv, och det har gjort att varje år när mitten av oktober närmar sig, blir klumpen i magen större och större. Inte bara rädslan att något ska hända, utan gamla minnen som ploppar upp...
Men nu är det snart över för den här gången!

Annars är det hur bra som helst! Trött förståss, men det ska jag ju tydligen vara enligt läkaren, så det är bara att gosa ner sig i soffan, kolla på tv, läsa och reta familjen. ;)
Ungarna är hos sin pappa den här veckan, så det är ganska tyst här. Men det är fullt upp med innebandy, hockey, styrelsejobb och annat ändå. Men nu hushållar jag lite bättre med mig själv så det blir bara en lagom dos varje dag, hehe.

Jag inser nu att det blir jag som får våldgästa väninnan uppe i Bohuslän, hon kan ju knappast sätta sig i bilen och köra hit när hon ska föda om en månad. Nu är vi iaf smittfria från kennelhostan, så vi får väl se om vi får ihop det, eller hur U? :)

Snart kanske vi kan se (jaja, Syrran kan se, inte jag!!) tecken på om Ginny har valpar i magen eller inte. Tänk om det lyckades, det hade varit hur kul som helst att få en sista kull efter Freddan. Och eftersom det väl blir Ginnys sista också, så är det ju ännu roligare. Vilken kombination - Ginnys härliga temperament och tuffa framtoning, med Freds stiliga hållning, hans lugna (jodå, för det mesta) och bådas vänliga, kärleksfulla sätt! Fast vi får jhu hoppas alla de bra egenskaperna sätter sig i alla valpar samtigt... Nu är det oliiidligt spännande!

I eftermiddag skulle jag egentligen åkt och pyntat graven, men det får bli i morgon. Då passar jag på att göra det samtidigt som jag åker upp till Nisse en stund, och kollar till huset. Jag tar och pular lite med listor idag, städar lite och så ska jag åka och handla lite godis. Måste ha lite hemma om områdets ungar ringer på dörren. För jag ska ju inte äta något själv, inte!!! ;) Sedan blir det hockey, Frölunda möter Djurgården och jag måste spela in matchen till älsklingen. Och eftersom vår box inte tillåter att man spelar in vissa satellitkanaler samtidigt som man tittar på en annan, måste jag pinas framför detta hemska. Hehe, nej det ska bli spännande, jag tror Frölunda tar sina sista två matcher före uppehållet.

Så nu är det dax att åka ut och trängas i affären, isch!


Seeg idag



.

tisdag 14 oktober 2008

Kort rapport!


Allt väl, bara så attans trött! Bloggen får komma sist just nu, har haft en del mail att ta hand om...
Men som sagt allt bra, återkommer snart.. ;)

lördag 4 oktober 2008

Urk, förkyld!

Isch och tvi! Näsan rinner, nysattacker kommer i parti och minut, halsen brinner och hostan börjar göra entré. Och fåtöljen sitter Sambon och myser - han tycker det inte är mer än rättvist eftersom ongarna och han har haft ett antal förkylningar, och jag har sluppit. Typiskt karlslokresonemang!! ;)
Det har varit en hel del sedan jag skrev sist. Begravningen var förra fredagen, och jag vet att det låter helt fel, men den var trevlig. Missförstå mig inte, sorgen var och är stor, men vår familj är av det slaget att vi sörjer, ler, minns och skrattar tillsammans efter begravningen. Vi är nog väldigt stora realister allihop, ser livets olika skeenden som något som bara är. Det är skönt!

Kusinen håller på att tömma N's hus nu. Han kommer ju inte att kunna flytta hem igen, så huset ska säljas. Det innebar oxå att katten Legolas var tvungen att flytta... Det fick bli katthimlen, en 8-årig utekatt byter inte hem i första taget. Efter 6 månader av kontaktförsök - jag har varit och utfodrat honom 3 gånger i veckan hela tiden - har jag lyckats komma inom pet-avstånd en (1!) gång. Men i torsdags, när jag skulle ladda den av kommunen lånade fångstfällan för tredje gången, bestämde sig kattrackarn att den där mattanten visst var ganska intressant iaf! Först kom han fram och medelst tydliga benstrykningar och höga jamande visade han exakt var maten skulle stå. När det inte hjälpte, slingrade han sig runt benen på mig precis som en kelsjuk katt ska. Något nervös (jag har klappat skygga katter förut med känt resultat!) böjde jag mig ner och strök honom försiktigt över ryggen. Till min stora förvåning började han spinna! Jag satte mig ner och fick för första gången på 6 månader klappa, klia och gosa med honom! Jag har nog aldrig blivit så förvånad någongång. Så småningom fick han mat, och sedan fortsatte vi att mysa, han tom hoppade upp och lade sig i mitt knä.
Jag behöver väl knappast berätta hur jag kände mig igår, när jag kom tillbaka och fann honom i kattfällan. Nu var det djursjukhuset och avlivning som gällde. Det gick fint trots allt. Han var lugn trots att han var instängd i en bur och åkte bil för första gången. När han skulle tas ut ur buren var han nästan för lugn, han kröp ut och lade sig mot min mage. Han fick en lugnande spruta som tog på mindre än en minut, sedan sömnmedlet och så var det slut. Hela processen tog inte två minuter...
Hans sätt får mig att undra om han kanske var nedsatt av någon sjukdom - en så skygg katt borde inte vara så lugn. Men hur som helst, nu är det gjort iaf. Och det fanns inget annat att göra, med fyra cairn och kattallergi kunde vi ju inte ta honom ändå, och någon annan fanns inte heller.



Men jag känner mig som ett monster iaf.

´


Ett lite mindre trött monster! Äntligen börjar det vända, sover hyfsat igen och är mindre utmattad - gôrskönt! Ska nog gå på innebandyn nästa vecka, har en del att ta tag i,har jag förstått. Det ska bli kul!

I torsdags var Sambon och jag på Scandinavium. Frölunda mötte Ottawa och det blev förlust(självklart), men vilken härlig stämning!!! Daniel Alfredsson fick de ovationer han är värd, konstigt att inte taket flög iväg! En rolig hockeymatch, Frölunda (framför allt småkillarna) spelade ok, Ottawa skitbra och publiken var toppen. En skön kväll att minnas!

Nu ska tanten lägga sig, det ska bli kalas i morgon. Systersonen fyller 18 i veckan, så det blir tårta - mums!



Hatar förkylningar idag


lördag 20 september 2008

Hmm, det börjar inte bra!



Jaha, nu var det dax igen för regelbundet spring till Scandinavium! Och inte började det så bra, tredje förlusten av tre möjliga... :(

Men jag satt och läste programbladet, och då börjar man ju att fundera lite. Jag tror att det var nio(!) debutanter och åtta (!) som spelat en säsong i Frölunda i år. Om man räknar med Acke, som är kvar tillfälligt, är det nog bara sex som spelat två säsonger eller mer i laget. Tror inte siffrorna stämmer helt, men det gör ju att man får lite mer tålamod. Eftersom ledartruppen är ny oxå (jaja, Janne K är tillbaka, men det är nog bara fem spelare eller något som fanns i laget när han var här sist) kan det nog behövas lite tid, innan spelet sitter...

Jag tror fortfarande att de når final denna säsongen!!! :D

Är fortfarande vansinnigt trött, så utflykten idag tog slut på mig. Ska lägga mig i soffan en stund innan hundarnas kvällspromenad

'

Sanslöst roligt med hockey trots allt idag

'

torsdag 18 september 2008

onsdag 17 september 2008

Optimist


Optimist har jag ju alltid varit, framförallt när det gäller min kropp och vad den orkar med. Men ibland får tom jag ge mig...

Gjorde ju min operation i onsdags, och det gick väldigt bra. Kom hem redan på torsdagkväll - och naturligtvis trodde jag att jag skulle vara igång som vanligt i början av veckan! Men så blev det inte. Har haft ganska ont, dels i operationsområdet, men också av nacken. Den fick ganska mycket stryk tror jag. Likadant med strupen, tror att narkosläkaren var lite tuff med intuberingen, har skrapsår i munnen och det känns som jag har det i halsen oxå... Men såret läker fint verkar det som, och inte mycket svullnad, en liten bula i halsgropen bara.

Det värsta är nog tröttheten. Orkar ingenting. Fem minuters promenad med hundarna eller en snabbshop på Maxi och sen blir jag helt slut, får spaghettiben och blir yr. Så dagarna spenderas till stor del på soffan, i ryggläge... :(

Men det är skönt att ha det gjort, och jag tror inte det tar många dagar innan jag är i gång med det jag tycker om igen! Anledningen till att jag är lite nere är nog bara att jag tycker inte jag gör speciellt mycket i vanliga fall, och när jag inte orkar ens det, blir jag väldigt frustrerad. Det känns som jag går från 10% till 0...

Äsch, bry er inte om mej, jag mår egentligen ganska bra! Är bara otålig, och det är jag inte bra på... ;D

Tack för alla snälla hälsningar via olika kanaler, det värmer ska ni veta!



´

Lite frustrerad idag

onsdag 10 september 2008

Ganska tom...

Ganska tom känner jag mig nu. En omtumlande dag är över, och jag kan inte sova.

I förmiddags ringde mamma. Förstod att det hänt något, hon ringde före halv elva och det gör hon väldigt sällan - vi är ju väldigt sega på morgnarna hos oss. Min moster hade ringt, min morbror hade bara några timmar kvar att leva. Strax efter ringde hon mig också, och berättade att barnen var på väg.

Mammas äldste lillebror har haft cancer en längre tid, men det verkade som de fått bort tumörerna. Men för ett par veckor sedan hittade de en ny och han fick börja med cellgifter igen.
Den här gången orkade han inte.
Idag somnade han in, hemma med familjen hos sig.

Och även om vi inte trodde att det skulle hända nu, anade vi ju att det inte skulle sluta bra. Han blev så dålig så fort. Men som min moster sa när hon ringde och berättade att han somnat in, de fick många fina år, och han fick dö levande. Det åter kanske konstigt när man läser det så här, men vad hon menar är att han slapp att ligga och tyna bort i svåra smärtor i månader. Nu byggde han golv till husvagnstältet bara för ett par veckor sedan, och kunde leva livet fullt ut hela vägen. En skön tanke tycker jag!

Så nog har dagen varit omtumlande. Barnen tog det bra, tackolov. N, min yngste lillebror, vet det förmodigen inte än, tror inte min kusin kunde åka dit. Han kom från en ny sjukhusvistelse tillbaka till korttidsboendet idag, så jag hann/kunde inte åka dit. På något sätt måste jag ju få ihop tiden inför min operation i morgon. Känns inget vidare, men jag får ta det när jag kommer hem till helgen.

Operation ja..! Sitter här och kliar mig i svintohåret, och river mina sandpappersben. Att de där svamparna man måste tvätta sig med måste vara så äckligt uttorkande!! Tvi och isch och blä och usch. Och inte får jag dricka vatten heller, klockan är ju efter tolv!
Vi har dock ätit gott ikväll, lagade Currykyckling och Chili con carne, och Dottern gjorde äpplepaj och vaniljsås! Mums, så gott - magen står i fyra hörn ännu... :)

NEJ, jag åt inte båda rätterna, min älskade familj kunde inte enas om vad vi skulle äta och jag kunde inte välja heller, så det fick bli båda. Men jag åt chilin med massor av vitlök - glömde ju att jag ska till sjukhuset i morgon, hehe...

Nu ska jag packa ner mina nyinköpta deckare som jag ska läsa, och fantisera om de goda mackorna de serverar på avdelningen som jag ska till. Det ska bli så skönt att få det gjort, och jag har nog aldrig varit så lugn och trygg inför en operation som jag är nu.
Har haft en skön kväll med familjen, nu sitter jag och min fine gubbe och småpratar

Jag har det väldigt, väldigt bra trots allt..

Vi hörs om några dagar


Sov gott, L
.

tisdag 9 september 2008

Jag glömde ju!!! :D

Marianne har lagt in en massa fina bilder från valppromenaden vi hade den 30/8 i Änggårdsbergen. Nåja, valpar är de ju inte längre, men många och fina!

Titta här: http://web.comhem.se/~u31646146/Cairnterrier/ och klicka på "Galleri"

Vi har haft tur, våra valpköpare är jättemysiga, allihop! Vi hade en jätteskön förmiddag. Titta får ni se!


.

Ont i kroppen!

Helgen passerade med en farlig fart. Björnslaget är över för i år, och det blev så bra som jag och Anne tänkte oss. Vi hade Infot som vanligt på Lundbystrand, och det flöt på väldigt bra - rutinen kanske??? ;D Innebandy på fem planer, massor av folk och nästan all "personal" skötte sig jättebra.
Så nu vilar jag min onda kropp, borde nog kanske inte ta så långa pass... Men det är så roligt och bara en gång om året, så det får bli så iaf, så det så!! ;)

Dippen har fått ny frissa! Hon blev jättesöt tycker vi, fast kanske lite korthårig. Lite annorlunda ser hon ut med det rakade låret. Men å andra sidan, hon är ju speciell på insidan så varför ska hon inte vara det på utsidan oxå?? Hon är ju vår Dipp, och det finns bara en som hon! :D

Bra saker händer, och andra väldigt tråkiga. Men det tar vi sedan. Nu ska jag vila inför operationen in morgon, Syrrans ordination! Lite svårt att inte röja runt, men jag får väl skärpa mig. Kanske.


Minns idag

fredag 5 september 2008

Björnslaget!





Den här helgen blir det innebandy för hela slanten! FIBK anordnar en turnering som kallas Björnslaget första helgen i september varje år. Och nu är det dax igen!

Som vanligt sköter vårt lag en plan med sek och sargvakter, och dessutom Informationen ute på Lundbystrand. Kroppen kommer att värka, huvudet snurra och surra, magen protestera mot allt kaffe men det lär bli många roliga timmar!! Och spännande, våra killar spelar ju oxå, förståss!

Dottern är jätteförkyld och har haft en väldigt jobbig tid med sin pappa igen. Jag hoppas att hon den här gången orkar ta beslutet att bo här på heltid, hon rasar ihop, skolan blir lidande och hon blir sjuk varje gång. Men hon är så rädd att han vänder henne ryggen helt och bryter kontakten med henne för gott. Och det är tyvärr en stor risk att han gör det, så det är ett väldigt svårt beslut för henne att ta. Men nu vill tom Sonen att hon ska göra det, han är orolig för henne eftersom hon mår så dåligt. Han säger att för honom är det ok just nu, men blir det värre flyttar han oxå... Jag fattar inte varför Xet håller på så här, han gör ju ungarna så illa... :/

Annars är det väl ganska lugnt. Var på inskrivningsamtal inför nästa veckas operation igår, och det kändes väldigt bra. Har nog aldrig blivit så väl omhändertagen och informerad inför en operation förut! Det verkar vara en väldigt fin avdelning med många trevliga personer i personalen.

Nehej, nu hinner jag inte sitta här längre, ska vara i hallen om två timmar!

Ha en go helg!

Nervös, glad, förväntansfull och irriterad idag

söndag 31 augusti 2008

Fattar ni eller?????


Detta är stort!!!

Från vänster: Kungen, Annika och Drottningen


Apropå lista

Idag är jag:

1) Jättenöjd med kennelträffen
2) Supertrött
3) Värkig
4) Nervig
5) Förväntansfull
6) Darrig
7) Lycklig
8) Orolig
9) Glad
10) Väldigt nöjd med livet

Så är det ungefär... ;)

Plankad lista

A hade en lista som jag tycker är lite kul. Hoppas det är ok att planka.. ;)
Svaret får bara bestå av ett ord.

1. Var är din mobiltelefon?
Nära
2. Var är din (o-)äkta hälft?
Fåtöljen
3. Ditt hår?
Hopplöst
4. Din mamma?
Bäst
5. Din pappa?
Skåning
6. Det bästa du vet?
Deckare
7. Din dröm inatt?
Svettig
8. Din dröm/ditt mål?
Hus
9. Rummet du är i?
Vardagsrummet.
10. Din hobby?
Familjen
11. Din skräck?
Olyckor
12. Var vill du vara om 6 år?
Hemma
13. Var var du igår kväll?
Altanen
14. Vad du inte är?
Kall
15. En sak du önskar dig?
Hälsa
16. Var du växte upp?
Halland
17. Favoritmat?
Korvstuvning
18. Ditt liv?
Härligt
19. Det sista du gjorde?
Middag
20. Dina kläder?
Jogging
21. Din TV?
TV4Fakta
22. Ditt/dina husdjur?
Cairnflock
23. Din dator?
Oumbärlig
24. Ditt humör?
Gott
25. Saknar någon?
Japp
26. Din bil?
Favorit
27. Något du inte har på dig?
Flipflop
28. Favoritaffär?
IKEA
29. Din sommar?
Slapp
30. Älskar någon?
Jahadå!!!
31. Favoritfärg?
Svart
32. När skrattade du senast?
Idag
33. När grät du senast?
April


tisdag 26 augusti 2008

Ibland går det fort...

Ja jösses, svensk sjukvård kan man säga mycket om, men förutsägbar är den inte!

I fredags ringde jag kirurgmottagningen på Sahlgrenska. Jag har fått ett speciellt nummer till en sköterska, som ska vara min kontakt inför min strumaoperation. Dit ska jag ringa om jag har frågor, är orolig eller mår dåligt. Nu ville jag ha ett litet hum om när det är dax för min operation, om det blir i höst eller nästa år. Eftersom jag träffat sköterskan i fråga, visste jag att hon är väldigt trevlig, så glad i hågen ringde jag och bad att få prata med syster K.
Om Damen som svarade kan man säga mycket, men tyvärr inget positivt... :/ Ni som känner mig vet att jag inte brukar vara otrevlig i tfn, och eftersom jag ville ha hjälp var jag det inte nu heller. Men med vissa personer spelar det nog ingen roll hur man är, bemötandet är konsekvent ändå - riktigt otrevligt! I korthet blev samtalet så här:
Hej och godmorgon, jag söker syster K.
Hon svarade så här: - Det finns ingen som heter så, vad vill du?
Ok... Jaha, sa jag, har hon kanske slutat? Det är min kontaktsköterska. Finns det någon annan jag kan prata med?
Hon svarade väldigt irriterat att personen jag sökte bara fanns på plats väldigt sporadiskt och sällan, så jag fick allt prata med med henne. Jag förklarade vad jag undrade över, eftersom jag i våras fick besked om operationen troligtvis skulle ske snart efter sommaren. Fick svaret att: Vi har faktiskt väntelista här. Jodå, det visste jag ju (eftersom jag själv står på den) men att jag undrade om man skulle kunna få information om det tar en månad, tre månader, eller kanske inte blir förrän nästa år. Det är ju ganska intressant för mig att få en liten aning om hur långa väntetiderna är... Åh, harrejösses, så arg hon blev! Jag fick veta att det fanns ingen anledning att vara sååå otrevlig, att det står många på väntelistan och patienter med cancer faktiskt måste gå före sådana som jag som inte är sjuka och att koordinatorn inte kommer förrän nästa vecka och att hon måste prioritera... Och en hel del till.
På detta svarade jag (ganska tillplattad), bara att det begriper jag oxå, och det inte var det jag frågade efter. Sedan jag på luren, snyggt och fint. Tyckte inte det fanns någon anledning att fortsätta samtalet (eller att spräcka telefonen..)
Gissa vad som hände igår? Det kom ett mycket vänligt brev från koordinatorn (som inte skulle börja jobba förrän igår..) där det stod att jag är välkommen på inskrivningssamtal och provtagning torsdag den 4 september och till operation den 10 september!!! Skojar ni, vad paff jag blev!! Brevet avslutades dessutom med ett handskrivet "Varmt Välkommen"... :)
Fortfarande chockad ringde jag i morse och fick prata med denna trevliga person som upplyste mig om att: Jag troligtvis blir på sjukhuset i tre dagar, att syster K jobbar visst kvar och finns på plats på torsdag och vissa fredagar, att det är fortfarande henne jag ska prata med, och att ingen opereras som inte behöver det... :D

Tänk så lite som behövs - om människan som svarade först bara hade öppnat min journal, hade hon ju sett att jag redan hade fått tid... Menmen, en del sitter kanske på fel plats i livet och då blir det väl så här. Tur att det var jag som fick det här, tänk om det hade varit någon som är rädd och orolig!

Annars rullar det på med en farlig fart. Det blev ingen ny resa för Dottern, hon gjorde slut med pojkvännen. Det var lite för mycket som inte stämde, och hennes erfarenhet av misstänksamma pojkvänner har lärt henne se signalerna i tid. Kanske hon är lite känslig för sådant, men oavsett vilket så mår hon mycket bättre nu. Det hade varit en del bråk med Fadern på semestern (och oxå innan de åkte) så hon behövde vila inför skolstarten. Och det var nog bra, för i veckan fick hon reda på att en tjej i hennes klass råkat ut för en olycka. Hon har fått många kotor i ryggen krossade och har redan fått besked om att hon är permanent förlamad från midjan och ner. Fruktansvärt! Dottern och hennes kompisar är förtvivlade naturligtvis och det har blivit mycket prat i veckan. Och man blir förstås väldigt berörd som mamma oxå, tösen i fråga är en jättego tjej som varit här flera gånger. Tankarna far igen, livet vänder snabbare än man anar... Hon är ju bara 18 år, och får livet så förändrat... Lilla stackare!

Nu har innebandyn börjat, så mailen, telefonen och mobilen går varma. Roligt, men det är mycket som ska sys ihop så här i början av säsongen. Och hujedanemej, vad killar i 16-årsåldern växer mycket på en sommar!! När man står på plan och försöker göra sig hörd över 20-25 målbrottsröster får man minsann ta i, och ska man då försöka få de här sprakfålarna att fatta vad man säger får man ju snart ha stege för attt kunna se dem i ögonen... ;D
Det är nämligen så att för att nå fram med ett budskap är ögonkontakt ett måste i den åldern, de hör nämligen med hela kroppen på något sätt. Och kan man inte ratta in deras fokus på sig själv kan man lika gärna prata med innebandybollen - chansen att den ska göra som man säger är större än att killen gör det...! :D
Men de är så himla goa,killarna! Många glada skratt blir det på träningarna, även om stön och suckar är lika vanligt förekommande. :)

Dippens sår börjar bli färdigläkta, det är bara det på skinkan kvar. Hon lyckades pilla bort skorpan där idag men som tur var har det bildats ett tunt lager skinn under så det verkar funka. Tratt blir det några dagar till, men bara några!


Många tankar idag

söndag 24 augusti 2008

Drömmar och hopp

Just nu lever jag i en förhoppning, dröm, ångest och kanske, kanske... Tänk om? Det hade varit så himla underbart, fantastiskt, skönt!

Vad det gäller??

Det får ni reda på om det funkar... :D


Hoppfull idag

fredag 15 augusti 2008

Händer och fötter...

..gör det hela tiden! Och det är ju för det mesta ganska ok - ungarna kommer hem i natt, Sverige slog Tyskland i damhandbollen (YES!! - men harrejösses, måste ni göra det så spännande??), innebandyn är i full gång igen, Dippens sår läker bra, kusin C kom från Kanada igår (hoppas vi hinner träffas!), såg tennismaratonmatchen -hua!, solen skiner osv...

Men sen är det de där samtalen man bara inte vill ha. Mamma ringde vid 10-tiden i morse, och när hon ringer så tidigt är det aldrig goda nyheter. Inte idag heller... Hon var ganska nere. Hennes äldste lillebror, L, har fått en ny tumör, den här gången alldeles under hjärnan. Den trycker på ansiktsnerverna och nerver i örat vilket orsakar ansiktsförlamning, hörselnedsättning och svår yrsel. Och han som inte hade något kvar! I våras fanns det inget när de röntgade, men nu är eländet tillbaka igen. Nya omgångar med cellgifter och sedan mer strålning... Stackars, stackars L 0 hans A! De är fantastiskt starka och positiva hela tiden, men hur länge orkar de?



Lite deppig idag

måndag 11 augusti 2008

Grattis A!

Härligt Annika!
Foto; Henriksson/Scanpix Janeric

Så himla bra du är, och resten av laget också förstås! Men bästa målskytt
för Sverige med 6 mål - det är ju så man blir mållös (hehe, inte meningen att bli så fyndig... ).

Vi är jättestolta!!!




Nåja..

Så himla lyckad blev ju inte första OS-matchen kanske. Men nu kan det bara bli bättre, och jag hoppas att ledarna retar A lite till, då lär hon nog hitta målet fler gånger - men det blev iaf två baljor. Tänk så bra det är med ilskepottor ibland, eller hur Ankan ;D

Dippen deppar. Hon får inte slicka sig på såren eller bita av stygnen, stackars hund! För det mesta ligger hon och trycker sig utefter sidan på mig, men ibland rusar hon ner på golvet och smyger runt bakom möblerna eller husse och hoppas att jag inte ska se henne. Dessutom har hon tydligen fått för sig att hon inte kan äta, eller rättare sagt inte STÅ och äta - helst vill hon ligga i soffan och bli matad med sked. Hon har inte fattat att det är i ett bakben hon har ont... ;) Men hon får faktiskt vackert gå till sin matskål. Det är bara yoghurten med tabletterna som hon får på sked, hehe.
Jag skulle nog kunna skriva en tjock roman om Dippen och alla hennes idéer, men jag vågar inte! Ingen skulle tro mig, eller ännu värre: Folk skulle kanske tro det jag skriver. Hugamejen..

I morgon måste jag gå ner och kopiera sidorna till infobladet i brföreningen. Skulle ha gjort det idag, men fick ett ryck och började städa o tvätta. Sedan var jag för trött.. ;)

Saknar ongarna. Dottern har ringt och smsat, det funkar förstås inte så bra med pappan. Vad problemet är, ska jag inte pränta ner här. Men tro mig, jag blir bara så trött - han har inte ändrats någonting på de här 11 åren som gått sedan vi separerade. Och allt är fortfarande mitt fel, även om jag är på andra sidan Europa...




Lycklig över hur bra jag har det idag

fredag 8 augusti 2008

Hundslagsmål och handboll...

Tror ni verkligen att livet går enkelt och rakt här? Haha, tänk om!!!

Tillbringade många timmar på ÖS akuten i onsdagskväll, N hade svullnat upp i ett ben. Förmodad propp och ev sårinfektion blev resultatet. Tillbaka till korttidsboendet med penicillin och fortsatt blodförtunning, efter drygt 3½ timmes väntan på ambulanstransport..

Igår blev det veterinärbesök istället, suck. Vår lilla Dipp tyckte tydligen att grannens schäfer behövde en tillrättavisning. Och vad gör man då där man är en sannerligen, synnerligen bestämd jättestor cairntik??? Precis!!! Man tar chansen innan kopplet kommer på, och fullständigt flyger på schäferhanen och kopplar terriergreppet - alltså gaddarna i halsen på den mopsige pojken. Att sedan den stackars antagonisten satt tyst och snällt bunden utanför sin dörr, spelade ingen roll för vår lilla matriark. "Han kanske tänkte, eller oxå var det nog så att han gjort något förut? Han ska ju veta var skåpet ska stå!" Naturligtvis var det Dippen som fick ont, grannhunden måste ju freda sig och sin lille lillhusse.
Tackolov, så fick han bara grepp om ena baklåret vilket gjorde att hon klarade sig hyfsat bra.
En sovstund hos veterinären resulterade i att två sår fick sys i hop med några stygn och en väldigt rakad bakre region...
Ganska spak är hon idag, det lilla monstret, men jag antar att hon gör om det om hon får chansen - envishet är ju ett ganska framträdande drag hos den här goa lilla soffpotatisen. För det är ju just det hon är egentligen, en mysig, gosig liten kelgris...
Men man önskar ju att hundarna hade någon koll på att hunden de blir griniga på är fem gånger så stor, och att chansen att lyckas är noll...
Jaja, det kunde gått mycket värre, Dippen kommer att bli bra igen, och grannvovven blev bara av med lite ludd. Hans lille husse var här idag och klappade hundarna, och tyckte att Sambon är snäll - vilket är ganska fantastiskt med tanke på att två meter Sambo rusade efter Dippen, Fred och Ditte (som naturligtvis måste hjälpa till) vilt rytande på - Citrus... ;D Som just nu är ett par dagar hos Systeryster... Haha, förvirrande???? Tänk vad grannen tyckte då...
(Tilläggas bör, att Fred och den jämnårige grannpojken har en lång historia av ömsesidigt revirpinkande, vilket förstås på verkar vår lilla flock. I vanliga fall stannar Dippen en god bit ifrån ev ouppfostrad hund, och talar om verbalt vad hon tycker..)

Så alldeles lugnt har det ju inte varit de senaste dagarna. Om man då lägger till en jakt på en försvunnen toner till brf-skrivaren som tog ett par dagar, att barnens pappa stökar igen och båda ungarna krassliga (de åkte till Turkiet med pappan idag) så har ni en liten resumé på veckan som gått.

Men det är inte bara neråt, innebandyn började den här veckan och i natt ska jag titta på tv kl 4.45. Då ska A spela sin första match i OS. Gissa om man är nervös!

Lycka till Ankan, och hoppas det blir mycket kantspel och många mål!! :D



Aningens sliten idag

lördag 2 augusti 2008

Njuter av sommaren!

FörlåtFörlåtFörlåtFörlåt
FörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåt
FörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåtFörlåt...

Jag vet att jag är alldeles för dålig på att skriva, men jag ska bli bättre - någongång! Födelsedagskalas, sommarvärme, trött-trött, slapp, massor av deckare på soffan på altanen, hm, kommer inte på mer.. Men skönt har jag iaf! ;)
Skriver mer imorgon tror jag... Eller rättare sagt, senare idag...
´
´
´
Lite energi idag

torsdag 26 juni 2008

Idag är jag bara glad!



Glad är kanske inte rätt ord, men i brist på bättre så... :)

Ulrika, grattis och lycka till! Och du vet säkert alla ord som bubblar i mig, som jag så gärna skulle vilja fullständigt bara hälla över dig som champange ur en flaska...!

Till er som tror att jag fullständigt tappat förståndet - ta't lugnt, det är inte värre än vanligt... :)
´
Det som hänt är att Ulrika (Morrtens matte) ska bli mamma i november! Efter sin svåra förlust i vintras, har hon nu efter otaliga prover och undersökningar äntligen fått reda på att det lilla knytet mår bra.
´
´
´
Ler med hela kroppen idag

torsdag 12 juni 2008

Ojoj!!

Det var visst väldigt längesedan jag skrev. Förlåt!!!

Det har varit mycket, tiden har bara flugit iväg.

Skolavslutning för Sonen idag. Ganska konstig känsla, han gick ur nian så nu är grundskoletiden slut. Min "lille" (187+) pojk har blivit stor - hehe, jag fick inte ens lämna en blomma till honom förrän vi var på väg hem. Betyget fick jag inte heller se, jag tror att han var lite orolig för att inte få höjningarna han hoppats på. Men det fick han, så nu kan han nog känna sig lite tryggare när det gäller gymnasievalet. Har bestämt mig för att lämna mitt ideella arbete i biblioteket, vilket gör att det blir dubbelt avsked. I morgon ska jag på avslutningslunch med personalen på skolan och sedan är Ebba-tiden avslutad.

Dotttern slutade i tisdags. Men hon har ett år kvar till studenten, och det gillar hon inte! :) Vi var på hennes halvkusins studentavslutning i förra veckan, och hon önskade allt att det var hon som stod på tur.
Nu får vi se hur det blir med jobb i sommar - jobbet hon har varit lovad hela våren blev det inget av med. Jag är ärligt talat ganska förbannad på hur en del behandlar ungdomarna: hon har ju inte sökt något annat eftersom hon hade fått löfte om jobb när hon fyllt 18. När vi var inne och skulle få arbetstider, påstod hennes blivande chef att han visst inte lovat henne något och förhållandena hade ändrats. Ren bluff, han har lovat henne jobb i närvaro av både mig och hennes pappa. Hon har tagit kurserna som hon skulle göra, och var väldigt förväntansfull. Behöver väl inte tala om hur besviken hon blev, och hur förtroendet för människor fick sig en knäck. Nu hjälper jag henne att leta, men det är ju alldeles försent nu. Skitstövel, är vad han är!!

N är bättre tackolov. Han ska flyttas till rehab, vilket har varit ganska struligt. Rehabläkaren har varit väldigt negativ av någon anledning som vi anhöriga inte fått reda på. Kanske han inte varit frisk nog, men han blir inte bättre av att bara ligga på rygg heller... Personalen på avdelningen han ligger på har varit toppen! De har engagerat sig väldigt i honom eftersom de är helt tagna över hur han har förbättrats. Fick höra häromdagen att de inte trott att han skulle överleva när han kom till dem för några veckor sedan. Nu pratar han, kan sitta en liten stund i rullstolen och blir bättre för varje dag. Hur bra han kommer bli, och om han kommer att kunna åka hem, vet vi förstås inte. Men så här långt går det bra iaf.

Vi hade årsstämma i brföreningen i förra veckan. Lika tjatigt som vanligt, men tackolov gick det någorlunda smidigt. Jag blev omvald, vilket jag är lite splittrad inför. Är ganska trött på det, men behöver ju ha något att göra. Skönt är ändå att jag har fått flera väldigt positiva reaktioner från medlemmarna. Man behöver det ibland, framförallt nu när det har varit mycket tjafs det senaste året.

Kompisen har äntligen flyttat in i sin nya lägenhet. Vi är grannar nu, vilket jag tror kommer att bli väldigt roligt! Hon är en härlig människa, med skön humor och en person som jag kan lita på i alla väder. Hoppas att allt lugnar sig för henne nu, hon haft en otroligt tuff tid.

Nu ska jag äta lite middag, det blev sent som vanligt. Kanske ett glas rött till...?



Sentimental idag

tisdag 13 maj 2008

Liten uppdatering...

..och det får blir i stora drag. Det har snurrat på i en farlig fart.

Min morbror har äntligen fått lämna intensiven där han låg i över en månad. Nu har han vaknat och det är bra så. Vägen tillbaka kommer bli mycket lång, och hur det går står skrivet i stjärnorna.

Min yngsta syster ligger för stunden på sjukhus, men kommer förhoppningsvis hem i morgon. Nu får hon kanske äntligen träffa sin nye doktor!

Sonen och jag har varit på vår innebandyresa. Och den blev om möjligt ännu roligare än vad jag trodde. Killarna skötte sig hur bra som helst, och vi hade gôrkul! Hellyckat!!!

Dottern har fyllt 18 och varit ute på sin första riktiga krogrunda... Haha, jag fick väldigt roligt när hon kom hem framåt natten - och hade väldigt roligt dagen efter också! Hon hade inte riktigt lika roligt den dagen, hehe... ;)

Kola, syrrans yngsta tik, är parad med en riktigt läcker kille. Det blir nog många, fina valpar strax efter midsommar!

Citrus, vår lilla tik, fick tre (!) CK på två helgers utställningar! Skitbra jobbat, syrran! Du är verkligen bra på det här!!

Och så måste jag ju bara få säga att jag har världens bästa familj - igen! Min goe sambo och lika goa ungar ställer upp så mycket när livet stökar till det och när kroppen inte riktigt orkar med. Vad skulle jag göra utan dem???



Tacksam för mycket idag

torsdag 1 maj 2008

Äntligen!!!!

Nu åker vi till Falun på innebandycup i fyra härliga dagar!!! :D
Sonen, jag och 32 till - HURRAAAA!
.
.


Och Grattis min älskade, söta, underbara, godhjärtade, vackra dotter som idag fyller 18 år!!!
Du är den bästa dotter en mamma kan önska sig. Ta det försiktigt ikväll och hade gôrkul!!!!

Älskar dig så, min fantastiska tös!




tisdag 22 april 2008

För tillfället...

... jag jag visst inne i en period när inte mycket funkar... Och just nu har jag liksom inte tid för en massa strul, har alldeles för mycket på gång.

I natt fick jag ge upp för min värkande käke. När jag är trött och/eller pressad krampar jag med käkarna när jag sover, vilket innebär sönderbitna tänder. Var tvungen att dra ut en kindtand förra året, och nu var det dax igen - trodde jag. På skälvande ben ringde jag till Tandis i morse, och bad att få komma dit igår...
"Kan du vara här om 25 minuter?"blev svaret från en chockad tandhygenist, som under 20 år ALDRIG varit med om att jag ringt och bett att få komma samma dag. Undertecknad har nämligen panisk tandläkarskräck, den värre sorten. Men idag var jag tvungen, klarade inte av värken.
Men jag trodde ju att Tandis skulle dra tanden - men icke: Rotfyllning - han tycker jag behöver ha några kindtänder kvar. Isch och tvi och usch och blä!!!!

Nu går jag på värktabletter och antibiotika, vilket innebär att familjen har ganska roligt åt mig. Jag funkar nämligen inte speciellt bra med smärtstillande, blir snurrig och trött och förvirrad.
Så jag fritar mig från allt ansvar idag, bara så ni vet!
:p


Ont, trött, och uppgiven idag

lördag 19 april 2008

Lunkar...

..gör väl inte livet precis, men det trampar på.

Just nu tillbringas en hel del tid på sjukhuset, men det är ingen större förändring med N.

Innebandyplaneringen fortsätter i god fart, ledarmöte i morgon, cup den 1 maj.
Tydligen hade det varit turbulent i veckan som var. Killarna hade träningsmatch mot ett lag i klubben, dessa är ett år yngre. Trodde i min enfald att de skulle vara lugnt, det var ju bara träning. Men icke! *suckar* Tydligen hade det andra lagets ledare många, många MÅNGA åsikter om våra killar i allmänhet, några speciella grabbar, tränare och domarparet i synnerhet. *dubbelsuck* Det hade visst varit ganska tuffa tag, som vad jag förstår hade börjat med en körare från det yngre lagets 100-kilos (?) spelande tränare. Vad som hänt har jag inte en susning om, jag var inte med. MEN jag har helt plötsligt fått mail från dessa uppretade tränare. Tackolov tar "mina" tränare över - har bett att få slippa denna sandlådelek... För att ni ska få en liten hint om vilken nivå det ligger på: två av "mina" 15-åriga grabbar tränade på sina alldeles färska domarkunskaper, vilket fick en av det andra lagets tränare (en medelålders man! ) skrika ut sin ilska över urdåliga, jäviga domare, de sämsta han sett någongång, någonstans i alla serier från junior till elit... så alla i hela hallen hörde - även pojkarna som dömt. Dessa två har bara dömt innebandy i två månader, och då mycket yngre lag... men jösses, det var ju en tränings-match inom klubben! Har iaf pratat med dessa två killar, och några till som mådde ganska dåligt efter upplevelsen.
De två ledarna för det yngre laget har flera gånger önskat samarbete med vårt lag - behöver jag säga vilket svar de kommer att få...?

Jaja, så är det ibland. men inget bra föredöme för killar i 14-15-16 års åldern!

Annars är det bra! Var hos mamma i Varberg torsdag till fredag, och tog sedan med henne med hem så hon fick titta till sin lillebror. Körde ner henne ikväll efter en skön, avkopplande dag på altanen och en spännande SM-final i innebandy på TV'n. För att ni inte ska tycka jag är helt knäpp, och oartig mot mamma, kan jag informera om att hon var lika nyfiken som jag på hur det skulle gå. Hon har nämligen följt Warbergs matcher mer än jag...

Heja Warberg och grattis till SM-Guldet!!!

;D


Så himla trött idag

lördag 12 april 2008

Inte mer nu...

Nu känns det som det räcker med sjukdomar ett tag. Tycker vi har fått vår beskärda del de senaste två åren...
Men tydligen inte - ska strax åka tillbaka till intensiven där "morbror N" ligger. Fick besked igår eftermiddag att han hade hittats i hemmet dagen innan. Han är väldigt sjuk, vad det är vet de inte ännu. Fick åka till hans hem och se till att katten inte var instängd, kolla över huset, och sedan åkte jag och min"ingifta moster" - hon kallar sig så ;) - till sjukhuset. Samtidigt försökte vi nå hans döttrar. Tills sist fick vi tag i en av dem, som sedan lyckades få tag i den andra också... Den tredje bor på andra sidan jorden, och får beskedet senare idag.
Inga roliga samtal, precis.
Usch, jag vet inte om jag vill att han ska få fortsätta att sova eller vakna - båda alternativen är nästan lika hemska. Borde inte skriva så, men jag tycker så mycket om honom, och han mår så dåligt.
Vet bara att känslorna åker berg o dal bana just nu, minnen fladdrar fram och tillbaka, och ovissheten är stor...


Jättetungt idag

måndag 31 mars 2008

Alldeles fantastiskt!

Alldeles fantastiskt 1:
Grattis A! Nu blir det OS i Kina, och jag är bara så j-a glad och stolt över att få vara din vän. Gissa vem som var tvungen att torka ögonläckage??? För er som inte vet vad detta handlar om: A spelar i det svenska damlandslaget i handboll, och i dag kvalificerade de sig till OS i Peking. Men varför måste ni göra det så spännande - jag hade minst femtioelva hjärtstopp/hjärtrus under matchen... ;D
´.
Alldeles fantastiskt 2:
R har varit här en vecka redan och i morgon (måndag) är veckan slut. Då reser hon hem igen, efter en rolig, avslappnad vecka. Tänk att det kan funka så bra, trots att vi inte träffats på 21 år... Tråkigt bara att vi inte kan dra ut på veckan bara, det har gått alldeles för fort!

Alldeles fantastiskt 3:
Vilken gó familj jag har!


Damlandslaget i handboll efter vinsten mot Kroatien

Foto: Fredrik Rapp

lördag 22 mars 2008

Hua, det är kallt!!!

Gnäll, gny och usch! Var ute en sväng med hundarna, och kom in som en rackarns isbit! Det blåser ju istappar idag. Men det är ju vår - bladen på häcken i trädgården hade ju redan börjat spricka ut, jhu.. :/ Stackars R, sist hon var här var det en halvmeter snö, och 15 minusgrader hela tiden - hon kommer aldrig tro på mig att vi faktiskt har varmare här - fördetmesta... ;)

Jaja, man vaknar till på morgonen iaf! Jag har redan hunnit läsa tidningen, äta frukost, hämta Sonen med vidhängande dator från kompisens Lan och varit ute med hundarna. Hehe, snacka om att vara aktiv, men nu får jag snart vila mig inför eftermiddagens och kvällens stora begivenheter: Herrarnas fria final i konståkning och Frölundas avgörande match mot Färsjestad. Det krävs uppladdning och vila, hjärtat kommer väl att gå i tretakt, och livräddningskunskaperna lär väl behövas på Sambon - han är redan nervös! *flinarglatt*

Men andra ord: jag har en skön, avkopplande helg med massor av vila, det är sååååå skönt!!


Lite nervös jag oxå idag :)

fredag 21 mars 2008

En riktigt bra dag!


Huvudvärk så jag har metallsmak i munnen, jättetrött och vintern här - men vad gör det en sån här dag???!!!

Läkaren ringde äntligen idag; det var en "ren struma" som han uttryckte det, inga problem alltså, och de kallar mig till operation i höst. Så skönt, nu har jag hela våren och sommaren fri för alla roliga aktiviteter som är på gång. Ska iofs ringa sköterskan efter påsk, har lite frågor. Hehe, läkare är ju som läkare är, så det blev liksom inget läge att fråga. Men jag fick ju de svaren jag ville ha, vilken lättnad!

Och så har Frölunda en chans till semifinal. Men sicken kväll, med glasflaska på isen, och sekretariatutrustning som inte fungerade. Skönt att publiken/matchvärdarna agerade mot superidioten som kunde kostat Frölunda segern. Nu leddes han ut, väl synlig för både publik och kameror. Och nu blir det att bänka sig på lördag igen - hoppas inte Sambon får hjärtsnörp... ;D

Mina killar spelade jättebra i helgen, ja iaf det ena laget. Var bara på den ena, de spelade samtidigt och åkte på sonens match. Behövdes på bänken - både några av spelarna och ledarna har lite problem att hålla humöret i schack. Det har visat sig att när jag är med blir det lite lugnare... Hehe, det är väl ingen som vågar säga något när jag är med... Hursomhelst, andralaget förlorade stort men slutade ändå som femma i sin serie, jättebra, vi har väldigt många orutinerade killar i laget. Förstalaget vann sin match, och klev upp till en mycket välförtjänt tredjeplats - suveränt! Så nu är seriematcherna slut, och vi väntar bara på resan till Faulun 1 maj. Så kul det ska bli!

Och nu kommer snart R från England, på tisdag ska jag hämta henne.

Gissa om jag har en del att göra... ;D



Städar idag

måndag 10 mars 2008

I väntans tider

Nu börjar det bli lite jobbigt att vänta på läkarens samtal. Men iofs, ju längre det dröjer innan de hör av sig, desto säkrare kan jag ju vara på att de inte hittat någo oförutsett. Det är bara det att jag verkligen avskyr när jag inte vet vad som ska hända, när jag inte kan planera... Jag är ju inte någon välplanerad människa (hehe, de flesta håller nog med mig) men jag vill veta vad jag kan och inte kan göra under våren. Det ger sig, men usch, vad jag hatar att vänta!

Färdiggnällt! Jag hade ett jätteroligt tfnsamtal med R, min engelska väninna, i lördags. Vi har ju inte träffats på över 20 år, och inte pratat i tfn på säkert 15. Nu hade vi en halvtimmes garv och "nooo" och "yeeees" och "do you remember" och "you toooo?". Det var som om vi pratades vid för bara en månad sedan. Hon kommer den 25 mars och stannar i nästan en vecka! Så himla kul det ska bli!!

Var i Varberg hos lilla mamma igår. Hon fyller år idag, så vi åkte ner allihop för att gratta. Rostbiff och potatissallad och annat gott blev det. Trevligt hade vi oxå... ;D
Fick med oss Freddan hem, han har ju varit hos syrran ett par dagar för pälstrim. Världens sötaste skalade råtta följde med oss... Förlåt, älskade syster, kunde bara inte låta bli att retas! Han blev jättefin, tycker hela familjen!


Väntar idag

söndag 2 mars 2008

Fyra böcker inköpta! ;)

Stieg Larssons tre i Milleniumserien, och Dean Koontz "Odd Thomas" har det blivit så här långt... Men jag har ju fortfarande kvar på mitt presentkort på Wettergrens, ska nog gå dit i veckan.

I helgen har det varit en hel del. Jag har haft syrrans hundar här och eftersom Sambon har jobbat, blev det att trassla med sex koppel, hehe. Men det gick över förväntan - bara den lilla rackarhunden Citrus snurrade som vanligt.
Igår var det hockey, och min röst hade inte hämtat sig ordentligt förrän den blev ordentligt utsatt idag igen på sonens innebandymatch. En ful, stökig match med enögda föreningsdomare som tappade greppet redan efter 5 minuter. Rena turen att det inte blev några svårare skador, det var ordentliga smällar åt båda hållen. Men vi vann matchen, killarna spelade verkligen bra, och lyckades (nästan) hålla humöret i schack.
Sonen skulle ju ha sin uppdömningsmatch i morse. Det blev WO, ena laget dök inte upp. Men sonens fadder, tyckte det var synd om både domaraspiranten och de små 5 - 8 åringarna, som skulle få vända hem utan utan en enda spelad minut, startade en liten träningsmatch. Fint gjort, både småpojkarna och Sonen blev lite gladare. Men det får ju bli ett snack med vår goa domarbas i morgon - dels om domarna i Sonens match, och sedan hur de löser hans uppdömning.

Solen lyckades leta sig fram idag, vi tog faktiskt årets första kaffe på altanen. I lä blev det nästan varmt! ;)


Myser idag

onsdag 27 februari 2008

Inga böcker ännu

Inte har jag fått köpt några böcker ännu, inte! Har liksom inte kommit iväg... Haha, men min älskade Sambo, som sällan eller aldrig läser något annat än sporten i tidningen, har köpt en idag!! "Madame Terror" av Jan Guilliou kom han hem med. Toppen, jag hade oxå tänkt köpa den! Under de år vi levt tillsammans, har han bara köpt en enda bok, eller rättare sagt, bokserie, nämligen böckerna om Arn, Tempelriddaren. Så han har bra smak när han väl köper något... ;)

Annars är det lugnt. Gick på ledarmötet igår, kände mig tvungen. Och det var nog bra, med tanke på hur stämningen var. Förhoppningsvis kommer majoriteten segra, och lagets favorittränare ändra sig angående Cupen i maj. Vi vill så gärna att han och hans son följer med! Jag är optimist som vanligt, och hoppas och tror att det ska bli så till sist!

Imorgon är det biblioteket och träningen som gäller. Ska försöka åka och köpa en visselpipa till Sonen oxå, har har sin uppdömningsmatch på söndag. Spännande!


Väntar idag

tisdag 26 februari 2008

Bokrean!

I morgon börjar bokrean! Det var jättelängesedan jag köpte böcker på den, men i år har jag faktiskt sparat presentkort som jag fått. Så nu ska jag gå och se vad jag kan hitta - tjocka böcker helst, deckare och SF gärna! Gôrkul!!!!! :D

Har sovit dåligt några nätter, i natt blev det bara 2 timmar. Det tog nog lite mer än jag trodde, läkarbesöket. Är inte rädd, men det är så många planer inför våren som kan gå i stöpet. Och sen har jag ju ingen aning om vad det innebär efteråt heller.

Dagen har därför varit väldigt lugn. Låg på soffan som vanligt en stund på morgonen efter att tonåringarna gått till skolan. Slötittade på tv och läste en deckare, åt frukost och gosade med hundarna. Tog en promenad mitt på dagen med vovvarna och sedan har varit lite pulande med 65:an, garage, p-platser och lokaler ska fördelas inför månadsskiftet. Några långa, trevliga telefonsamtal med goda vänner blev det oxå. Dottern och hennes nye pojkvän fikade med mig framför tv en stund - det blev iofs mest prat... ;)

Ventilerade med A hur jag ska göra i morgon. Hade ju bestämt att gå på matchen mot Luleå med min Gube, men en av innebandytränarna har tydligen bestämt att vi absolut måste ha möte om Falunresan i maj på killarnas träningstid. Han har bokat in en annan tränare, och det är ju gott så, men han brydde sig inte om att kolla om jag kan komma. Problemet är att det är jag som gjort så gott som hela planeringen inför resan, och sitter inne med all info... Så utan mig blir det ju inte mycket till träff! Och jag vill verkligen inte gå. Det är inte så många hemmamatcher kvar, och jag vet ju inte vad som händer om två, tre veckor. Förmodligen inget, men jag vet ju inte!!! Jag vill verkligen gärna gå på hockeyn och det är ju två månader kvar till resan. Tåg och hotell är bokat, uppförandecoden är klar, killarna håller som bäst på att maila in vem de helst vill bo med, budgeten är klar, deltagarlistan är oxå klar. Ledarna har fått uppgifterna via mail. Inte mycket kvar alltså, resten kan vi faktiskt inte göra förrän strax innan vi åker.

*suck* Jag får bestämma mig i morgon.

Hm, när jag läser det här så verkar jag ju änna deppig. Det är jag inte!!! Bara lite trött...


Vankelmodig idag

lördag 23 februari 2008

Sonen hemma!! :D

Nu är han hemma igen, min pojk. Jag vet att jag är fånig, men jag mår mycket bättre när familjen är någorlunda på samma ställe...
Brun och fin är han, och har haft härligt förståss. Han hademed sig en liten fin träask med en typisk thailändsk handskuren tvålblomma. Den luktar precis som farmors tvål som vi hade när vi tvättade oss i tvätthon i köket när vi var små. :D
Han har tydligen växt två dm de här veckorna, för det första som hände var att han skojade med sin syster och hennes pojkvän -armarna vevande som väderkvarnsvingar och sedan hörs bara ett attans kraschande och klirrande - takplafonden av glas gick i tusen bitar...

Jag vet inte vem som är gladast - Dottern eller jag! :)


Livet leker idag

torsdag 21 februari 2008

Tröttheten har tagit över

Jösses, vad trött jag är! Har nog inte sovit något vidare de sista nätterna.

Var och gjorde biopsin igår. Det var inga problem, några nålstick och så var det klart. Det känns ok nu oxå, men jag har svullnat en del i halsen, vilket gör att det trycker en del mot mat- och luftstrupen. Ganska obehagligt, det är svårt att svälja och det retar i halsen hela tiden. Men det går snart över, skönt!

Och tandläkarbesöket som jag varit mycket mer orolig för, avlöpte hur härligt som helst! Tandis tyckte att jag nog aldrig varit bättre i munnen, ingen inflammation, inga hål och ingen tandsten. Ingen rotfyllning och ingen tandutdragning!! YES! Jag biter ihop käkarna så hårt på nätterna, nästan som kramp, och det gör att mina tandrötter blir inflammerade ibland. Tandskena funkar inte på mig - jag har redan bitit sönder två stycken. Den ena höll en vecka, den andra i två... Och då hade jag spottat ut dem i sömnen innan dess - inte mycket lönt, alltså! ;D Jag har haft värk i tänderna och tandbenet ett tag, så jag trodde jag låg riktigt risigt till - men jag klarade mig. Ska ev a antiinflammatorisk medicin några dagar bara. Härligt!!!!

I morgon bitti, om bara 5½ timme landar Sonens flyg på Landvetter. Så gott det ska bli att få krama om honom igen! Det har visst varit jättevarmt i Phuket, runnt 33 - 36 grader i skuggan, och över trettio i vattnet. Mmm så skönt det hade varit!!


Bara trött idag

måndag 18 februari 2008

Dotterns undersökning och Knölar

Dottern skulle på sin undersökning på Urologen idag. Gissa om hon var skärrad, natten som gick sov hon nog inte många minuter! Jag fick iaf upp mitt lilla asplöv i morse, och fick med henne till mottagningen, där en snäll sköterska tog hand om oss och hennes, vid det här laget gryende panik. Så småningom kom doktorn i undersöknings/operationsrummet (ja, det så faktiskt ut som ett sådant, med op-bord, förberedda droppåsar, syrgas och annat) tillsammans med två sköterskor och: två ursöta kandidater, som bara var ett par år äldre än min älskade Dotter. Hon drog jackan över huvudet och började storgråta... *suck* Jag bad kandidaterna backa, och läkaren började på ett väldigt fint sätt att fråga ut Dottern (mig....). Efter ca en kvarts samtal, hade han fått reda på vad han behövde - och Dottern, som lugnat ner sig, blev överlycklig när han sa, att eftersom det snart är 2½ månad sedan sista UVIn och urinprovet var helt rent från bakterier, blod och annat, slapp hon sin undersökning.. Gissa om lättnaden var stor. Men hon har varit väldigt spak hela dagen, stackarn.

Och så var det här med Knölar. Knölar har man ju lite här och där. Fettknölar, potatisknölar, fotknölar, huvudknölar, mansknölar och kanske t.o.m. frostknölar.
Jag har en på halsen i vilket fall, som jag var tämligen säker på att det var en fettknöl. Men en läkare på vårdcentralen ville kolla den iaf. Så idag var jag på Sahlgrenska och blev en aning ställd... Knölstruma... Aldrig hört talas om förut! Struma, och giftstruma och hög och låg produktion från sköldkörteln har jag hört talas om, men Knölstruma.. ?!
Men fick iaf reda på att den förmodligen är ofarlig men måste opereras bort, helt eller delvis. Imorgon eller på onsdag ska jag upp till SS och göra en finnålsbiopsi för att man ska kolla vad det är för celler. Vet knappt vad det är jag skriver om, men har hunnit att surfa runt en stund ikväll. Tydligen är det så att man alltid opererar knölstruma när den är så stor som min. Ett elegant halssnitt och ett par dagar på sjuksal, sen tar det tydligen 6 - 12 månader innan man är någorlunda återställd. Min trevlige doktor berättade att om biopsin är ok, sparar de en bit av sköldkörteln, för då slipper jag nog att äta medicin. Tar de hela måste jag knapra resten av livet. Sedan försvann han och oxå här de två (väldigt rara) kandidaterna, och kvar blev en sköterska som förklarade vad som ska hända härnäst...
Jag var nog ganska tjattrig en stund, innan den något övervarvade hjärnan saktade ner. Hon lämnade några papper, sa till mig att komma och göra biopsin så fort som möjligt. Sedan tar det 2- 4 veckor innan resultatet kommer. Då ringer läkaren och bestämmer tid för operation, vilket tar mellan 1 - 3 månader.

Hm... Zällan blev tyst en stund iaf...

För då kom ju nästa tanke: Tänk om det blir R kommer från England den 25 mars - och Dotterns 18-årskalas i april - eller när vi ska på innebandycup 1-4 maj??? Jahaja, som ni förstår snurrar det frisk just nu! Egentligen är det väl inget att grunna över, det som ska komma har en tendens att dyka upp när det är dags... Eller nåt... ;)

Tanke nummer två (eller tre???). Jag anmäler nog Distriksläkaren. Faktiskt. På fullt allvar. Jag var hos honom i somras dels för att jag känt en knöl på halsen och dels mina stora yrselproblem. Sicken kvacksalvare... För yrseln skulle jag skaffa nya glasögon, eftersom receptorerna i nacken förmodligen är utslagna. Det räcker visst inte med balansorganen i öronen, utan syn och nackreceptorer måste oxå funka, annars får man yrselproblem. Tja, det kunde jag väl kanske(!!) köpa, men inte det som sedan hände. Hade jag bara vetat... När jag frågade om knölen, så säger han, fortfarande sittande på andra sidan skrivbordet:
- Det är sådant äldre kvinnor får, det är inget att oroa sig för.
Varefter han säger att han hör av sig om blodproven jag tagit och adjö. Jag blev så paff, att jag inte kom mig för att protestera. Jag gick hem till de nyfödda valparna och tänkte att det ordnar sig.
Sommarn gick, och jag hörde inte av Doktorn. Jag tror det var över en månad senare, som han ringde (efter mail från mig) och började rabbla provsvar... Och gissa om jag blev förskräckt! Levervärdena var inte bra, kolesterolen var hög blabla bla och så är jag underviktig...! Hahaha, då först begrep jag hur han kunde få så många svar från de tre rör jag lämnat: Han läste upp fel persons provsvar!!!! För jag menar, underviktig är jag helt klart inte... ;D
Men sicken knäppkänga!!!
Senare på hösten pratade jag med en bekant, som är mottagningsköterska på vår VC. Hon fixade en annan läkare till mig, vilken tittade, klämde och efter max 15 sekunder sa han att det här blir remiss...
Nu kan man ju bara hoppas att förseningen inte ställ till med något...

För jag har faktiskt inte tid att bli sjuk just nu!


Längtar efter Sonen, mycket, mycket

onsdag 6 februari 2008

Attans hosta

Usch så trött jag är. Halsontet byttes i slutet av förra veckan mot hosta. Och den var värre än värst och envisare än synden. Lite bättre har det nog bivit, men långt ifrån bra. Har träningsvärk i både mage och rygg... :/
Hehehe, fast då får jag ju iofs kasnke muskler någonstans.. ;)

I natt åker Sonen till Thailand. Så skönt det hade varit att åka med! Dottern är lite dämpad, hon och hennes lillebror har aldrig varit åtskilda så länge, kom hon på igår. Hon vill inte åka med, och har tackolov inte ångrat beslutet att stanna hemma, men lite avis är hon ju ändå. Vem vill inte till solen just nu?!
Han är ganska rastlös, Sonen, har väl resfeber och han funderade oxå över att vi inte heller hade varit ifrån varandra så länge. Men det är ju inget som han grunnar över, utan hans oro var en helt annan. Han är minst sagt nervös inför rumsfördelningen... Han vill under inga omständigheter dela rum med sin "styvsyster". Han kom på det i bilen igår, när vi varit och vaccinerat honom. Och fick ett smärre utbrott. Jag fick säga till honom att han ska ta upp det med sin pappa innan de åker - annars går han ju bara och oroar sig i onödan...

Idag ska de sista tågbiljetterna till Falun komma. Sedan är den jobbiga biten med bokningar klar inför cupen i maj. Nu håller jag på att samla in defenitivsvaren om vilka som ska med - hoppas det inte blir för många överraskningar så planeringen spricker. Det räcker med att en av tränarna har meddelat att han och hans son förmodligen hoppar av pga sonens hetsiga temprament... Nu hoppas jag att jag kan få pojken i fråga att ta sig i kragen, och uppföra sig bättre mot pappan. Då kanske jag kan få ledaren i fråga att ändra sig. Det hade varit en verkligt stor förlust om dessa två inte åker med. Tränaren är en mycket ödmjuk, engagerad, duktig och sympatisk person, som de flesta killarna lyssnar på, grabben är en härlig kille (när humöret inte tar över...) och mycket duktig innebandyspelare. Hoppas, hoppas...!


Promenerar idag

fredag 1 februari 2008

Regn, regn, regn

Vi sa det, Sambon och jag, att det är nog tur att inte regnet som ramlat ner i vinter kommit som snö. Då hade vi nog haft upp till taknocken nu... Vi har aldrig haft så mycket vatten på gräsmattan, det är så mättat i leran att det inte sväljer mer. "Ängen" på baksidan är stundtals som en stor sjö. Sanslöst!
Snödropparna blommade redan 6 januari, men det är faktiskt inte rekord - ett år blommade de den 5:e.

Tagit det ganska lugnt idag. Tvättat handlat och plockat lite. Har oxå kollat upp och bokat en del för en innebandycup vi ska åka till 1 - 4 maj i Falun. Det ska bli kul! Vi blir 6 ledare och ca 22 - 24 killar. Tågresa och hotell är klart, anmälningarna också, så nu är det bara småplanering kvar.

Läste i GT idag om en kvinna från Jemen som Migrationsverket vill avvisa. Hon, hennes nu döende, cancersjuka mamma och gravt utvecklingsstörde bror kom hit för 3 år sedan. Hennes pappa är försvunnen i Jemen sedan han återvände och antas vara död. Det innebär att han naturligtvis inte kan godkänna hennes äktenskap. Nu är hon gravid, vilket i Jemen tydligen anses vara ett äktenskapsbrott (eftersom hennes far inte godkänt äktenskapet). Barnet kommer att förklaras utomäktenskapligt och hon kommer att dömas till stening eller livstids fängelse. Och dessa människor ska utvisas! Förstår inte hur tjänstemännen resonerar. Har vi det så fattigt i vårt land att vi inte kan hjälpa människor i nöd???? Att politiker och tjänstemän har regler att gå efter är ju självklart, men var finns empatin? Var finns mänskligheten? Var finns det sunda förnuftet?
Oavsett om hennes mamma blir frisk - hur ska de klara sig? Det finns inget förnuft någonstans i det här. Man blir ledsen och förbaskad när man läser sådant här. Och det får man göra alldeles för ofta...

Idag skulle mina föräldrar varit gifta i 50 år, om de inte skilts åt. Och genast kom jag på det otroliga. Så gammal blir jag till sommaren... Huga, känner mig verkligen inte som barndomens tanter, med blommig klänning och foto på jubilaren och alla blommorna.. ;)

Och så kommer nästa fundering - vad ska Dottern få när hon fyller 18??? Har absolut ingen aning. Men hon kommer kanske med något förslag, typ piercing, eller tatuering eller något sådan... :D

En liten sista hälsning

Idag blir det bara ett par rader.

Vill skicka en liten sista hälsning till himlen.
För det är där Du är nu, det är jag alldeles säker på.
En snällare, vänligare och finare person än Dig får man leta efter.
Sov gott, Berra!


Sorgsen idag

onsdag 30 januari 2008

Förberedelse

Sitter och slötittar på en film med Tommy Lee Jones, denne superhäftige skådespelare. Har sett filmen förut, men den är hyfsat bra så det funkar att slappa till den. Dator är som ni märker oxå på, mailar innebandylaget och borde skriva informationsbladet till br-föreningen.
Dricker en kopp kaffe och försöker förbereda mig. På vadå??

Ska ut på kvällsrundan med hundarna förståss. Har blivit vansinnigt bortskämd den här månaden, Sambon har ju haft semester. Då behöver jag inte gå ut ensam, fördetmesta inte alls på kvällen. Men ikväll gör han sitt första skift efter ledigheten så nu är det slut på slappandet... Och just nu känner jag mig helt omotiverad, alla fyra jyckarna (ja, Kola är här ett par dagar) ligger och sover i sofforna och jag har ingen lust. MEN, nu kommer det stora mennet: det ska bli storm och regn om ett par timmar så jag kommer att ångra mig om jag inte går...

Hahaha, det här låter ju som den där reklamen på radio: en bloggare talar om för sina förmodligen obefintliga läsare att han ska gå och dricka ett glas mjölk... Mao, bara bladder.. ;D

Annars är det lugnt och skönt. Tonåringarna är här denna veckan, mysigt. jag håller på att samla in svar från killarna i laget om de ska följa med på en cup i maj, vi planerar att åka till Falun. Intresset är faktiskt oväntat stort, av 31 grabbar har redan 21 tackat ja, fem är osäkra och bara tre sagt nej. Hjälp, vad ger vi oss in på ?? Vi blir nog 4 eller möjligen 6 vuxna men det ska väl gå bra.

Sonen lär blir ordentligt berest: Thailand med pappan i februari, Falun 1 maj och sedan Prag med skolan en vecka 10 maj. Kul för honom, men det lär bli djupa hål i plånboken... ;)

Men innan dess har jag förhoppningsvis ett fruktansvärt roligt besök att vänta. R, en engelsk vännina sedan början av 80-talet kommer ev hit på besök. Vi har inte träffats sedan 1987 tror jag, så det ska bli skitkul! Vi har haft väldigt roligt ihop, och har en väldigt speciell känsla för varandra. När det har hänt något speciellt i våra liv, både bra och dåligt, har den andra ofta känt på sig det och ringt för att kolla. För det mesta har känslan varit riktig, när hennes mamma dog, när jag hade några jobbiga upplevelser är några tillfällen. Att vi sedan födde barn med fem dagars mellanrum och utan att veta det gav flickorna samma mellannamn är oxå en sådan lite knepig sak, som vi haft roligt åt. Hoppas verkligen att det blir av!


Förväntansfull idag

tisdag 22 januari 2008

Trevlig kväll ;)


En trevlig kväll blev det på Scandinavium igår, när Indianerna vann över Modo med 8 -2. Och eftersom min älskade Sambo har Modo som någotslags hatobjekt, var det end extra nöjd gubbe att umgås med på kvällen. Gissa vad vi gjorde??? Nähänä, inte alls!! Vi (han) tittade på matchen engångtill, på tv'n, hehehe...


Jag tillbringade den stunden med lite uppdateringar i matriklar, planering för parkering,garage och lite sånt, läste i min senast inköpta Dean Koontz och sedan avslutade vi med en Midsummer Murder på dvd.


Vaknade med världens halsont, ont i kroppen och illamående. Inte har det blivit bättre under dagen, så jag hoppade över innebandyn idag. Hoppas det blir bättre imorgon, tycker vi har varit tillräckligt sjuka i vinter.



Slappardag idag

söndag 20 januari 2008

Roligare idag!

Killarna vann sin match, efter ett jättebra spel, och suverän inställning! Inget gnäll på domarna (som iofs var väldigt bra, men kan de ha domarkursen i färskt minne??) och en härlig kämpaglöd. Gôrkul!!

Och svenska handbollskillarna vann sin match stort, bra.

Tror att jag är lite (?) knäpp, vilken annan nästan (Obs, nästan!!!) 50-årig kärring håller på som jag? I morgon är den Scandinavium, tisdag och torsdag innebandy, helgen innebandy och däremellan lite mer handboll... ;D Men kul har jag iaf.

Vilket jag var tvungen att understryka till Sonen idag, när jag blev lite grinig på honom. Vi blev lite sena när vi åkte till matchen, skulle lämna Fred hos Syrran och hämta upp ett par stycken på vägen till hallen. Och som vanligt ville inte min varmblodige som ha något annat än t-shirt på sig, vilket jag inte ansåg räcka när det är 5+ ute. Diskussion uppstod, och den blev inte mindre när jag upptäckte att han "glömt" vattenflaskan igen. Han trodde att jag var irriterad för att jag var tvungen att gå iväg på morgonen igen, och att hans innebandy var jobbig för mig. Tackolov fick jag honom att förstå att engagemanget i hans sport gör mitt liv mycket roligare, utan det hade jag haft jättetråkigt. Till min stora lättnad kom responsen direkt, genom att han eftertryckligt sa ifrån att han tyckte det var toppen att jag var med, och att han dels ville att jag ska fortsätta och dels talade han om att de andra killade gillade mig. Skönt, man vill ju inte vara ett påhängset plåster...

Har just varit och hämtat Fred, han blev jättefin som vanligt! Men det märks att han snart är 9 år, han blir väldigt trött.
Funderar lite på hur vi ska göra med kastrering, får höra väldigt mycket olika från folk. Det kanske inte hjälper honom så mycket, och då är det ju ingen mening. Vi kan ju lämna bort honom den värsta höglöpsveckan när tikarna löper. Får väl tänka ett tag till.

Sonen har det kämpigt med gymnasievalet. Helst skulle han nog vilja slippa förståss, men det är ju inget alternativ. Så nu lutar det nog åt Aspero med innebandyinrikting eller Frölunda Samhäll ekonomi med innebandytillval. Men det är ju 11 dagar kvar, innan det ska vara inlämnat och klart.

Och så har solen visat sig en stund idag! Det har vi vinte varit bortskämda med den här vintern. Tänk så ljust det blir med engång!


Nöjd idag

lördag 19 januari 2008

Inget kul!

Frölunda förlorade och det gjorde handbollskillarna oxå. Inte så muntert i fåtöljen mao... ;)

Men Sonen gick sin domarkurs och det verkade som det gick bra. Nu ska han visst döma upp ett par matcher och sen är han klar för lite extraknäck.

Citrus har mått illa sedan igår natt, men piggnat till. De var väl förmodligen något Gott (urk) Mellanmål som hittats på vägen under någon promenad. Sådan mormor, sådan mamma, sådan dotter...

MIN Dotter syns inte så mycket hemma, hon har varit hos pojkvännen, och sedan fortsätte hon direkt till en kompis - de skulle ha filmkväll. Får väl se när hon kommer hem. Det är skönt, hon håller kontakten iaf, så jag slipper vara orolig.

Imorgon ska Syrran trimma Fred. Vi har döpt om honom till Hårbollen, han är ruskigt långhårig. Tackolov är han enligt Syrran lättrimmad, så det blir inte lika jobbigt för henne. Ska lämna honom på vägen till Sonens innebandymatch. Hoppas de vinner, de behöver lite vinster. Jag får väl sitta iseket som vanlig - helt ok, då blir jag inte lika nervös! ;D Sekretariatspersonal ska ju vara opartiska, hohoho...


Lite trött idag - igen

torsdag 17 januari 2008

Man lär sig...

Har lyckats lägga till en räknare idag!! Hehe, är jättestolt över mig själv - har tragglat i två veckor för att få den att funka. Har aldrig lärt mig där med HTML-kod, borde kanske det... :)

Annars har det varit en bra dag. Varit på skolbiblioteket, umgåtts med dottern, varit på träning med Sonen. Just nu kollar vi på EM-matchen mellan Sverige och Island. Spelade in den för Sambon skulle ju förståss titta på Frölundamatchen. Jaja, inte alla är intresserade av sport, så: det första är handboll, det andra är ishockey. ;) Vi är lite knäppa hos oss, det är väldigt mycket sport...

På lördag ska Sonen på domarkurs. Överraskande nog är det 11 killar i laget som anmält sig. Toppen, det brukar bli väldigt bra, de lär sig mycket på att döma. Och så får de ju en annan syn på det där med domare och bedömningar... Att det sedan också är det lilla arvodet som drar, är ju inget att sticka under sol med.. ;)

Nu är det nog dax att fälla ihop burken för idag, börjar bli ganska trött.


Glad för mailen igår

onsdag 16 januari 2008

Många tankar

Många minnen har ploppat upp de senaste dagarna. En del väldigt svåra, andra väldigt glada. Skönt att man äntligen kommit så långt, att man lärt sig väga det mörka och ljusa mot varandra och lyckats få en balans som funkar.

När man ställs inför ett val som egentligen inte är ett val, utan ett måste, är det fruktansvärt. När man sedan måste försöka tackla sina egna skuldkänslor, gäller det att man har människor i sin närhet som verkligen har förmågan att förstå. Skuldkänslor lever sitt eget liv, utan logik. Att förstå att man inte gjort något fel, utan att det var naturen som inte fungerade den här gången, är nästan omöjligt den första tiden. Då behöver man hjälp, inte bara från de allra närmaste, utan kanske också från någon/några en bit ifrån... Som kan vända tankarnas rikting, utan att peka med hela handen. Skönt att det faktiskt finns sådana personer.

Just nu har jag tre små hundar runt mig, alla snarkar, liggandes på rygg med tassarna i vädret, tillsammans med mig i soffan. det ser ganska roligt ut, de ligger på exakt samma sätt allihop, raggsockorna... Hehe, förlåt det vanvördiga namnet, det är C's fel, hon brukar kalla Dittes bror Nino för sin raggsocka. och det smek(ök??)namnet fastnade... ;)

Hm, lite osammanhängande idag, men så får det bli. Det är så jag känner mig just nu. Pendlar mellan minnen och nuet ikväll, tonåringarna pockar på uppmärksamhet på olika sätt, Sambons stöd när minnena dök upp och tusen andra saker.


Sönderblåst idag

måndag 14 januari 2008

lördag 12 januari 2008

Vojne, vojne!

Jag har nyupptäckt alla mina dubbelhakor! Att de fanns visste jag - men att de var så många!!!??? Undrar om de är käkmuskler som har ramlat ner??

Orsaken till upptäckten av dessa "nya" sidor av mig själv beror förståss på den där killen som helt plötsligt stack en mikrofon i ansiktet på mig när jag höll på att kamma till Ditte på My Dog-utställningen förra helgen. Han frågade snällt och artigt om han fick ställa några frågor, och jag hann inte mer än att tänka att "Så bra, det är radio - då syns inte när jag fipplar" när det dök upp en stor kamera oxå. Och då var det lite försent att spela skygg kändis. Alla normala tankar i huvudet försvann, och vad jag svarade på frågorna, fick jag till viss del reda på idag, när inslaget sändes på Kanal Lokal Göteborg. Snälla som de var, hade de klippt bort det mesta av svamlet... Bla mitt svar när han frågade: "Vad tycker du att din hund och du har för likheter?" Och tackolov var det bara våra lilla lokala tv-kanal, så jag slipper att bli rikskändis.
Hehe, och nästan inkognito är jag ändå - de döpte om mig till L Säl... Det är faktiskt sant! ;D

Men Ditte var ju söt förståss!! Och det var väldigt kul på utställningen, med alla Hipperdippare (valpköpare och andra mao) som var med och förhöjde trivseln rejält. Vilket också har gjort att jag, som definitivt aldrig har varit någon utställningsfreak, ser helt plötsligt fram emot vårens och sommarens härliga utomhusutställningar. :D

Fast helst utan tv-inslag... ;)

Resten av helgen funkade oxå bra. Den började ju redan på torsdagen med innebandy, fredagen funkade bra med både hundutställning och innebandy, lördagen blev det hundutställning, hockey (!) och innebandy. På söndagen var jag ute och körde bil i snövädret, och sen blev det mest soffan - isch vad ont i kroppen jag hade... Men summa summarium, det var en gôrkul helg!

Veckan har sedan gått i blåstens och regnets tecken, har varit "dyngsur" mer än en gång... Skolorna har ju börjat, så nu är det slut på sovmorgnarna, iaf varannan vecka. ;)


Ps: Mitt svar på frågan?? "Eeeh, njo, nja, eeeh, det är nog pälsen och att vi gillar godis!" Lite tacksam får man vara för att de redigerar inläggen... ;D




Soffliggare idag




torsdag 3 januari 2008

Minuterna på rätt ställe

Huga, den här helgen gäller det att hålla tungan rätt i mun, och att få minuterna att räcka till. Innebandyturnering med två medverkande lag torsdag till söndag med matcher runt hela stan, My Dog utställningar fredag - lördag, sekretariatbemanning i innebandyturneringen på lördag eftermiddag/kväll, söndagsmiddag hos Svärmor, hämta Dottern i Härryda söndag förmiddag, Frölundamatch på lördag - njäää, det här går nog inte. Har redan insett att jag nog missar matchen mot HV 71... :(
Resten ska jag sy ihop tror jag, med mycket tur, Sambons hjälp och lite fortkörning.

Det har börjat bra idag. Tre innebandymatcher med två lag, Sonens lag vann en (mot Warberg, 4-0)och förlorade en (Kalmar 2-3), men vilken match den sista blev! Mycket bra spelat, mot ett lag som är mycket, mycket bra.
Det andra laget förlorade sin match med 2-8, men spelade övers sin förmåga i första perioden, och lyckades hålla 2-2 i halvlek - mycket bra! Bara att hoppas att resultaten går med killarna i morgon - vinner de sina matcher kanske de slipper att spela kl 8.00 på lördag morgon. Segrarna i varje grupp slipper en utslagsmatch, och spelar först kl 15.00... Sicken morot! :D

Och så lite skryt. Sedan jag kom hem har jag hunnit att göra fördigt aktivitetskorten (ni anar inte vilket pilljobb det är!) och skickat in dem, klarat av ett gäng telefonsamtal, kört en maskin tvätt, lagat ärtsoppa (jaja, på burk!) och pannkaka, planerat och plockat fram för i morgon, ska upp tidigt. Klockan ringer 6.00. Vilket iofs känns nästan som sovmorgon, veterinärbesiktningen börjar inte förrän klockan 8.00, på lördag är den 7.00 - urk!

Så nu ska jag krypa till sängs


Ger mig själv en klapp på axeln idag