tisdag 22 april 2008

För tillfället...

... jag jag visst inne i en period när inte mycket funkar... Och just nu har jag liksom inte tid för en massa strul, har alldeles för mycket på gång.

I natt fick jag ge upp för min värkande käke. När jag är trött och/eller pressad krampar jag med käkarna när jag sover, vilket innebär sönderbitna tänder. Var tvungen att dra ut en kindtand förra året, och nu var det dax igen - trodde jag. På skälvande ben ringde jag till Tandis i morse, och bad att få komma dit igår...
"Kan du vara här om 25 minuter?"blev svaret från en chockad tandhygenist, som under 20 år ALDRIG varit med om att jag ringt och bett att få komma samma dag. Undertecknad har nämligen panisk tandläkarskräck, den värre sorten. Men idag var jag tvungen, klarade inte av värken.
Men jag trodde ju att Tandis skulle dra tanden - men icke: Rotfyllning - han tycker jag behöver ha några kindtänder kvar. Isch och tvi och usch och blä!!!!

Nu går jag på värktabletter och antibiotika, vilket innebär att familjen har ganska roligt åt mig. Jag funkar nämligen inte speciellt bra med smärtstillande, blir snurrig och trött och förvirrad.
Så jag fritar mig från allt ansvar idag, bara så ni vet!
:p


Ont, trött, och uppgiven idag

lördag 19 april 2008

Lunkar...

..gör väl inte livet precis, men det trampar på.

Just nu tillbringas en hel del tid på sjukhuset, men det är ingen större förändring med N.

Innebandyplaneringen fortsätter i god fart, ledarmöte i morgon, cup den 1 maj.
Tydligen hade det varit turbulent i veckan som var. Killarna hade träningsmatch mot ett lag i klubben, dessa är ett år yngre. Trodde i min enfald att de skulle vara lugnt, det var ju bara träning. Men icke! *suckar* Tydligen hade det andra lagets ledare många, många MÅNGA åsikter om våra killar i allmänhet, några speciella grabbar, tränare och domarparet i synnerhet. *dubbelsuck* Det hade visst varit ganska tuffa tag, som vad jag förstår hade börjat med en körare från det yngre lagets 100-kilos (?) spelande tränare. Vad som hänt har jag inte en susning om, jag var inte med. MEN jag har helt plötsligt fått mail från dessa uppretade tränare. Tackolov tar "mina" tränare över - har bett att få slippa denna sandlådelek... För att ni ska få en liten hint om vilken nivå det ligger på: två av "mina" 15-åriga grabbar tränade på sina alldeles färska domarkunskaper, vilket fick en av det andra lagets tränare (en medelålders man! ) skrika ut sin ilska över urdåliga, jäviga domare, de sämsta han sett någongång, någonstans i alla serier från junior till elit... så alla i hela hallen hörde - även pojkarna som dömt. Dessa två har bara dömt innebandy i två månader, och då mycket yngre lag... men jösses, det var ju en tränings-match inom klubben! Har iaf pratat med dessa två killar, och några till som mådde ganska dåligt efter upplevelsen.
De två ledarna för det yngre laget har flera gånger önskat samarbete med vårt lag - behöver jag säga vilket svar de kommer att få...?

Jaja, så är det ibland. men inget bra föredöme för killar i 14-15-16 års åldern!

Annars är det bra! Var hos mamma i Varberg torsdag till fredag, och tog sedan med henne med hem så hon fick titta till sin lillebror. Körde ner henne ikväll efter en skön, avkopplande dag på altanen och en spännande SM-final i innebandy på TV'n. För att ni inte ska tycka jag är helt knäpp, och oartig mot mamma, kan jag informera om att hon var lika nyfiken som jag på hur det skulle gå. Hon har nämligen följt Warbergs matcher mer än jag...

Heja Warberg och grattis till SM-Guldet!!!

;D


Så himla trött idag

lördag 12 april 2008

Inte mer nu...

Nu känns det som det räcker med sjukdomar ett tag. Tycker vi har fått vår beskärda del de senaste två åren...
Men tydligen inte - ska strax åka tillbaka till intensiven där "morbror N" ligger. Fick besked igår eftermiddag att han hade hittats i hemmet dagen innan. Han är väldigt sjuk, vad det är vet de inte ännu. Fick åka till hans hem och se till att katten inte var instängd, kolla över huset, och sedan åkte jag och min"ingifta moster" - hon kallar sig så ;) - till sjukhuset. Samtidigt försökte vi nå hans döttrar. Tills sist fick vi tag i en av dem, som sedan lyckades få tag i den andra också... Den tredje bor på andra sidan jorden, och får beskedet senare idag.
Inga roliga samtal, precis.
Usch, jag vet inte om jag vill att han ska få fortsätta att sova eller vakna - båda alternativen är nästan lika hemska. Borde inte skriva så, men jag tycker så mycket om honom, och han mår så dåligt.
Vet bara att känslorna åker berg o dal bana just nu, minnen fladdrar fram och tillbaka, och ovissheten är stor...


Jättetungt idag