onsdag 26 juni 2013

Lugn och ro? Nä..

Hade en mysig midsommarafton med Linda och Marianne på middag. Senare kom Anne på fika och jordgubbar. Som blev ett äventyr att få tag i, de hade sålt slut när jag skulle handla. Lite halvpanik blev det, men lyckligtvis hade inte grönsakshandlarn på Munkebäckstorget stängt, så kvällen räddades :)

Måndagen blev inte rolig. Skulle till Blå Stjärnan och ta stygnen på Dippen, och fick en chock när jag lade henne på bordet. En jättestor böld hade kommit från ingenstans, placerad mitt på den största av henens tumörer. Den fans där inte på söndag förmiddag, när jag tvättade av magen lite på henne. Däremot var tumören större än vanligt, vilket Marianne & Linda tyckte redan i fredags. Jag trodde då att det var för huden var så sträckt efter operationen. Men förmodligen hade bölden börjat redan då, även om man inte såg den. På måndagen såg den hemsk ut, varig, och mycket vätska. Veterinären sa att den skulle vara, hon ville inte öppna den utan tyckte att den skulle spricka själv. Efter en diskussion fick jag ordentligt med penicillin (hon och hennes kollega ville bara ge för sju dagar). De chockade mig ordentligt dessutom eftersom de trodde att hon inte kommer att överleva det här - de anser att det är nekros runt bölden.. Var helt knäckt när jag tog Dippen under armen och gick.
När jag kom ut i bilden fick jag vända och gå in igen, bölden sprack. Väldigt bra tyckte jag, för de sköljde ur den väldigt ordentligt, på ett sätt som jag inte hade klarat själv hemma. Nu blev den ordentlig rengjord.
Och hoppet har kommit tillbaka. Mona var här och tittade på eländet igår, och tycker det ser bra ut. Det finns levande vävnad (det hade jag redan sett) och det har redan bildats en tunn hinna över såret. Förmodligen kommer huden att bli extremt tunn och ömtålig över tumören så vi lär nog få skydda den ordentligt. Men så länge Dippen inte har ont, eller verkar sjuk och såret läker så finns det ingen anledning att låta henne somna.
Idag var hon verkligen sur över att inte få gå på promenad med Thomas och de andra hundarna. Och den senaste Dippenidén är att man gör inte sina behov i trädgården - man går utanför staket. Fattar inte matte & husse det, står hon och hukar, blänger och ser ut som hon pinkat på sig. Typ.
Dippen i ett nötskal.. ;D
Så nu får vi se hur det går. PC, morfin och lugna dagar så kanske hon klarar det här också.. Vi vågar inte hoppas på att få ha henne kvar så länge, men med den här otroligt envisa gamla damen vet man aldrig. Vi kommer inte låta henne ha ont eller må dåligt, och just nu gör hon det definitivt inte - ligger med tassarna i vädret och snarkar :D
Bortskämd som få har hon blivit också, mat äter man bara om man får ett uppvispat, rått ägg nedblandad.. Och så piller i leverpastej, pannkaka och skinka..
Vilken pina hon kommer att vara när hon blir frisk :D

Kram på er

fredag 21 juni 2013

Trevlig Midsommar


 
Hoppas ni alla får en skön midsommar,
och inte blir för blöta varken på utsidan eller insidan :)
 
För min del blir det en lugn helg, med tvätt, vila och avkoppling. Linda och kanske någon mer kommer hit ikväll, Thomas jobbar och Daniel är på Orust med ett gäng kompisar.
Tråkigt att Thomas jobbar, men vi mös till det lite igår. Annars är det en helg som passar mig perfekt! :)
Nu är det dax att ta en sväng till och se om jag kan hitta några jordgubbar
Skickar en speciell kram till Anneli, som mår sisådär idag! ♥


måndag 17 juni 2013

Lite i chock

Har som ni märker varit dålig på att uppdatera bloggen - igen. Varit jättetrött några dagar, har inte ens orkat läsa mina deckare eller vara inne på nätet, hör och häpna! ;)

Dippen mår ganska bra. Hon äter inte något utom pannbiff, pannkaka och skinka men verkar inte ha jätteont och sover mycket. Det beror nog på morfinet hon får, men vi ska snart sluta med det. Det blir ytterligare 5-8 dagar i extrem stillhet, vilket blir intressant utan lugnande... Sedan tar det två veckor till innan hon får gå i trappor, hoppa upp i soffan eller följa med ut på längre promenader. Och med tanke på att det är Dippen vi praar om, lär hon nog driva oss till vansinne, för hon är fruktansvärt envis. :)

För min egen del har det varit en omtumlande dag. Var på Ortopeden på Mölndals Sjukhus idag för en planering inför ev operation av mina höftleder. Blev undersökt av en mycket trevlig och effektiv läkare som enkelt konstaterade att jag ska opereras. Och efter som jag är ung (!!) och frisk för övrigt passar jag bra in i en studie där man jämför två olika proteser. Förutsättningen är att man måste byta båda höftlederna samtidigt. Fördelarna är ju självklara, jag slipper gå igenom operation och rehab två gånger. Dessutom får man väldigt bra uppföljning - i 10 år! Till läkarens, och min egen, förvåning bestämde jag mig direkt, jag hoppar på studien.
Så nu blir det operation troligtvis redan efter sommaren, och på Mölndals Sjukhus! Slipper åka utanför stan och söka annan vårdgivare för att få operationerna i rimlig tid. Och slipper att göra två operationer som drar ut på tiden. Funkar allt som det ska är jag någorlunda återställd redan vid jul - fattar ni?!
Det gör inte jag..
Det kommer helt klart bli en pärs, och jag kommer säkert vara rastlös som få innan jag kan röra mig ordentligt, men:
Att kunna gå ut med hundarna, ut och promenera med Thomas. Att klippa gräset (det kommer jag nog ångra att jag ens tänkte nästa sommar) skulle vara fantastiskt. Att kunna sova..

Fattar det helt enkelt inte

onsdag 12 juni 2013

Nu är hon hemma!

Finaste lilla Dippen, nu ligger hon här hemma på finaste Frölundafilten. Trött, mycket medtagen och skakig förståss. Hon få inte gå i trappor, inte hoppa upp o ner i soffan själv, och bara korta koppelpromenader de närmaste veckorna. Hon är inte utom fara ännu, blödningsrisken finns där, men i samråd med veterinären bästämdes att hon nog har det bättre hemma. Hon blir ju väldigt deppig och moloken när något händer, samtidigt som hon har ett fantastiskt läkekött. Så vi bestämde att hon får komma hem som planerat.
Sååå skönt :)

tisdag 11 juni 2013

Dippen kämpar!

Sent, men nu kommer en liten rapport om Dippen. Måste ju ringa runt till familjen först..

Dippen är opererad och ligger nu på intensiven. Operationen gick ganska bra, men blev mycket komplicerad. Enligt vad veterinären berättade, händer det ibland att en del äldre tikars vävnad (i buken) kan bli uppluckrad i samband med infektioner. Det gör det ju väldigt svårt att fästa stygn.
Och våran Dipp ska naturligtvis vara det svåraste fallet vår veterinär stött på. Hon beskrev det som att försöka sy korstygn i gelé - och då förstår man ju problemet som uppstår när man ska sy ihop kärlen efter att ha tagit bort en infekterad livmoder.. Hon löste det till sist med att lägga ett slags nät istället. Detta löses upp i kroppen efter ca 4 veckor. Som tur var fick Dippen ett blodtrycksfall precis när de gjorde detta vilket gjorde att hon nästan inte blödde alls. Som vet uttryckte det: Dippen skötte sig jättebra, fick tom blodtrycksfallet på rätt ställe.. :)

Så så här långt är det väl. Men pga blödningsrisken (och den är ju nu extra stor) är det 50/50 att vår lilla Nipper Dippa klarar sig. De kommer inte att öppna henne om hon börjar blöda - det finns inget de kan göra då. Så nu är det bara att hoppas att hon är stark nog att ta sig igen om första dygnet.

Det blir nog en lång natt det här..

Vill bara tacka för alla vänners peppande, det behövs. Alla förstår nog inte hur mycket man kan fästa sig vid en liten hund. Men hon har varit en del av Mariannes och min familj i 12½ år och är en oerhört viktig del av oss alla. Dessutom, alla som känner Dippen vet att det finns verkligen bara en av henne, hon är den knasigaste lilla knäppkänga jag vet. Hon kan inte beskrivas, hon måste upplevas!

Fortsätt kämpa Dippis, vi vill ha hem dig fort!


Hoppas, hoppas...


Dippen, en sommar för några år sedan
Lite äldre nu men lika söt
 
 
Sitter och väntar. Och väntar. På besked från de duktiga veterinärerna på Blå Stjärnan här i Göteborg.
Vår lilla Dipp är sjuk, hon har fått livmoderinflammation och måste akutopereras. Det är en livshotande sjukdom för alla tikar, men hon är ju dessutom 12½ år så det blir en tuff dag för henne.
Och för oss.
En lång, lång eftermiddag ska snigla sig förbi innan vi får besked om hon klarat operationen. Gör hon det och hon återhämtar sig bra, får vi hämta hem henne i morgon
 
Lilla stumpan, kämpa på nu! ♥♥♥



tisdag 4 juni 2013

Lycka

Inte mått så bra idag. Nästan omöjligt att sova som vanligt, men framåt 4-tiden somnade. Bara för att vakna av något som mest kändes som ett blodtrycksfall med ett akut illamående. Hann precis rusa (eeh, ok..) ut på toa när magen vände sig ut-o-in. Sedan somnade jag inte förrän Thomas kommit hem från jobbet vid 6-tiden..:/  Tror att det beror på sömnbrist helt enkelt, sover nästan ingenting nu pga värken.
Så dagens aktiviteter blev inställda, förutom läkarbesöket med Linda. Hon skulle på ett första besök på sin nya VC och fick en (vad det verkar iaf) mycket sympatisk kvinnlig läkare från Ungern. Hon verkade vara ganska påläst om Linda och var helt inne på att:
1) TA olika prover för olika typer av infektioner
2) Testa för Malaria
3) Remiss till Öron/Näsa/Hals för ev bortoperation av mandlarna
4) Ev remiss till Infektion på ÖS
Så så här långt verkade det väldigt bra. Men inte för att jag vill vara negativ, men det har verkar bra förut och blivit rena katastrofen, så vi väntar och ser..

Och vad har det här med lycka att göra? Tja, veckans Real Life handlar just om lycka.
Yohanna undrar:
Vad är lycka?
- är du lycklig?
- känner du lycka mest hela tiden eller får du sånna där små ögonblick av lycka?
- vad gör dig lycklig? Vardagslycklig alt. viktig-lycka.
- hur känns det att vara lycklig samt O-lycklig?
 
Och det fick mig att fundera. Förstås.
Jag är nog av naturen en lycklig människa tror jag. Inte så att jag hurtigt skuttar runt likt en Pollyanna, ler, skrattar och hela tiden måste tala om hur lycklig jag är. Nej, mer på ett lite lugnt sätt. Tex när jag deppar ihop över värken eller dotterns eller syrrans sjukdomar, kan någon säga något som får mig att fnissa, eller en av hundarna kommer och knör i soffan. Eller när sambon (som inte är de stora ordens man) helt plötsligt från ingenstans säger att man är fin. Eller sonen som inför sina lagkompisar säger att han har den snällaste mamman. Eller dottern som på något sätt känner på sig att man behöver höra något snällt, skickar det finaste smset man kan tänka sig. Eller bara känsla när man sätter sig i bersån med en bok och kopp kaffe..
Eller när någon av killarna i laget ser att man fixat håret. Eller någon av de goa vännerna bara finns där och orkar lyssna när man behöver gnälla av sig lite.
Jag tror attt jag är lycklig hela tiden med toppar och dalar. Det är klart att man blir skittrött på allt ibland, men jag är faktiskt glad över att fint jag har i livet. Kan nog inte skilja på vardagslycka och viktiglycka.
För mig känns lyckan olika beroende på vad det är. Oftast bara en nöjd känsla, men ibland hjärklappning eller pirr i knäna och tårar som rinner  :)
Olycka, då är det tungt att andas eller hjälplöshet eller hjärtklappning och tårar som rinner..
 
Nu har jag suddat och skrivit om några gånger. Det är inte så lätt som man tror att definiera lycka och olycka!
 
Ha en go kväll därute, det ska jag ha!
Kram

söndag 2 juni 2013

Återförening

Besöket i Varberg blev väldigt trevligt - när jag väl kom fram. Tänkte inte på att det var fredag och sommarrusning.. Ska man åka till en sommarstad, ska man inte åka dit på fredag eftermiddag. Dumt.
Men jag kom fram till sist iaf, hämtade Anneli på sjukan och åkte hem till henne för att hon skulle betala räkningarna. Sedan åkte vi hem till mamma, fikade och Anneli fick krama om sin Älva.
Förhoppningsvis kan hon åka hem efter helgen.

Idag tillbringades förmiddagen i en oerhört varm berså. Kaffe och en god bok fick ett par timmar att försvinna alldelesför fort :)
På eftermiddagen åkte Linda och jag till Landvetter för att hämta Rebecca, Lindas fina kompis som har levt deras dröm i Egypten i drygt ett år. Hon har jobbat på hotell i Sharm el Sheik men nu kom hon hem. Tårarna rann på tjejerna när de träffades, och nu är de hemma hos Linda och har det gott.
Misstänker att det är mycket som ska uppdateras.. Skräckfilm stod visst också på programmet så med kännedom om hur de här två damerna är, pips det nog en hel del. Och hemvändaren gömmer sig nog bakom kuddarna i soffan :D

NHL på TV'n, kyckling o melon till middag och ett glas vin på det - bättre kan man inte ha det!

Ha en fortsatt trevlig helg därute!