Begravningen

Begravningen blev så fin.

Elisabeth ordnade det så det blev precis som Pappa ville. 

Allt från ceremoni och musik, till landgång på Roy's för de närmaste.

Patrik från Jensens Begravningsbyrå i Helsingborg gjorde ett jättefint jobb och hade satt samman allas våra minnen och hågkomster om Pappa i ett fint tal. 

Det blev tårar, men också ett och annat litet fniss - han lyckades trots sin skånska får fram ett nästan göteborgskt "Ring mej sen" - en fras som Galenskaparna måste fått från Pappa när han jobbade i verkstaden. Svampplockning, flygklubben, det hårda arbetet med verkstaden, resorna till värmen och hans mys. 

Glimten i ögat och rävarna bakom öronen.
Allt fanns med.

Allt var Pappa, rakt igenom.

Pappa, du är så älskad, och du finns alltid kvar hos oss.

Den dagen jag går, för att ej vända åter. 

Jag vill att ni minns mig, precis som jag var. 

Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter 

För inget kan ändra det öde vi har. 

Den dagen ni står här och kanske mig saknar 

Jag vill att ni lever och livslusten har 

Min älskade, kära, jag vill att ni vaknar och lever de dagar, den tid ni har kvar.

Orken tog slut

Skulle ha uppdaterat, men orken tog fullständigt slut. 

Det har varit mycket, Pappas bortgång, Mammas mående, Lindas flytt och så julförberedelserna som blev något helt annat än vanligt.

Hann med lite innebandy, vilken pysventil det är för mig. Killarna är så omtänksamma, och dessutom tokroliga så det blir ett och annat äkta asgarv mellan varven.

Men nu fick jag ta paus även från den. Det blir nog inget före den 6e, och att missa tre träningar till är så himla trist. Vi får se, kanske kan jag åka dit en stund ändå.

Hade ju också velat åka ner till Elisabeth, men varken hennes eller min kraft räckte till. Vi kommer att träffas en del framöver iaf, det är jag väldigt glad över.

Till sist fick jag upp julen iaf. Brukar ju fixa det före första advent, men så blev det inte i år.
Men nu ska jag njuta av det varma fram till mitten av januari iaf.. 

Köttbullar blev det i airfryer'n för första gången. Det blev ju många vändor, men rackarns så skönt att slippa skura spisen, stekpannor x3 och halva köket. Det blev många, men de delades ju upp, och så blev det några matlådor.

Julen blev väldigt mycket annorlunda i år. Mindre av allt, människor, mat & firande.

Men det som blev var mysigt iaf. VI träffades den 23e, Linda, Daniel, Karin, David, Marianne, Thomas och jag. Spelade Bingolotto och åt julmat. Det var fint, lagom vad vi orkade med.

På julafton var Thomas och jag själva - och tänk, jag hann att kolla både Kalle Anka och Karl-Bertil, det var mysigt det också
Fast det har nog aldrig hänt att julmaten var slut redan den 27 december.. 😁

Det blev Kalle Anka, tomteverkstad & Ferdinand!

Det kommer att bli en lång och tuff dag, men jag ser ändå fram emot den. Får äntligen krama Elisabeth och Oscar, och säga adjö till min fina, goa pappa. 

Mamma är tackolov bättre. Fantastiskt nog har hon återhämtat sig nästan helt från tia-attacken hon fick i våras. Minnesproblemen är nästan borta, det kognitiva är bättre och hon är inte så ängslig längre.
Kroppen är fortfarande inte så stark, men det går åt rätt håll. Inte konstigt att hon är trött, hon har rasat 10 kg på mindre än två månader.

Jag försöker envist få tag i hennes VC, hon behöver recept på näringsdryckerna för de är jättedyra att köpa själv.

Det har blivit många resor med mat mm. Linda och jag var nere på juldagen för en fika. Då visade det sig att Mammas telefoner inte funkade som de skulle. Så på Annandagen åkte jag och köpte nya, och sedan tillbaka ner till Varberg för att installera dem. 
Mamma blev väldigt nöjd och det är ju huvudsaken 💕

Jag köpte en amaryllis till Mamma, och den är tokvacker!
Liten, kompakt, låg och helt enorm i färg och massor av klockor

Det här blir nog ett inlägg i moll. Jag ÄR trött, väldigt trött både till kropp och själ.
Men samtidigt är det inte min grej att bara lägga ner och "vila". Jag behöver stimulansen, glädjen av att kunna göra något, hitta på något, låta hjärnan röra sig. Jag är begränsad, mer än vanligt just nu, men att bara inte göra något går inte.

De här två är redan tighta.
Bamse är en raring, och även mina tjejer accepterar honom, och han dem.
Han är en mjuk, len, luddig nallebjörn.

Och så får jag inte glömma Bamse. Denna underbara varelse som flytta in hos Linda. Hur någon kan lämna denna fantastiske kille åt sitt öde är fullständigt obegripligt.
En roligare, snällare och mysigare kille går inte att hitta. Han är en rymmare, så det gäller att ha järnkoll på honom, men samtidigt vill han inte lämna Lindas sida. Så skulle han sticka hittar han nog hem till henne ganska snart. 

Nu ska jag fortsätta att kolla JVM i ishockey, rolig hockey, och bra.

Älskade Pappa

 Så kom då den där dagen som man visste skulle komma, men som man hoppades skulle dröja länge, länge...

Min Pappa, min barndoms idol och läskompis,  somnade in i onsdags.

Lugnt och stilla i sömnen, efter flera års svår sjukdom.

Så många fina minnen bär jag med mig. 

Som alla de timmar han satt i sin fåtölj i sovrummet och läste, och jag satt antingen på golvet eller på en pall, och lutade mig mot hans ben och läste Vi Fem, Kitty, och alla de andra äventyrsböckernå. När han och min farbror fick sitta i en husvagn och resten av familjerna var tvungna att fly till den andra när de käkade surströmming. Han kunde inte begripa varför han inte fick en kram.. Eller när jag fick hjälpa honom att lufta bromsar eller byta olja på kundbilar i bilverksta'n, sortera ner skruvar, muttrar och allsköns andra smådelar i lagret, klädd i en alldeles egen, lagom stor mekanikeroverall. Han köpte en gammal gocart med moppemotor som vi fräste runt, runt huset med - och skrämde slag på tanterna som skulle handla hos Knallen som hyrde in sig i en affärslokal i vårt hus. Senare åkte jag med honom till flygklubben på Getterön. Brukade sitta i caféet och läsa läxor när han tog sina lektioner. Han fanns där när jag tog mitt segelflygcertifikat när jag var 15 år, och när jag vid min första ensamflygning missade landningen och satte planet alldeles för hårt. Han peppade mig så jag kom upp direkt igen, annars hade jag nog inte vågat.

Vi älskade att grimasera och fåna oss - detta är från Kullas 1966

58 år senare åt vi wienersemlor - utan grimaser

Min stilige Pappa i Nerja.

Senare blev Teneriffa favoriten på vintern.

Älskade Pappa, jag kommer att sakna dig och minnas dig.

💖