tisdag 30 december 2014

Välkommen Mia


Igår flög Marianne till Riga för att hämta sin nya lilla familjemedlem Mia. Nåja, liten vet jag inte om hon är, hon är vid knappt fyra månaders ålder redan dubbelt så stor som våra cairns och sisådär18 kg tyngre än Kiara.. ;)  Mia är nämligen en vacker bullmastiff, en ras som syrran har spanat in i sisådär 15 år. Tidigare än så hade jag fallit för mastifferna, men har sedan väldigt länge insett att det är en lite för stor ras att ha i stan.

Nu har Marianne äntligen kunnat skaffa sin drömhund, och av de första rapporterna att döma, lär hon ha fullt upp ett tag framåt!

Lycka till och stort grattis! Det ska bli så roligt att träffa denna lilla, stora skönhet!

söndag 28 december 2014

God fortsättning

Trött tomte

Så har julen passerat. 
En lugn, skön jul tillsammans med Thomas, Linda, Daniel, mamma, Anneli, Marianne och David. Daniel lånade bilen och åkte ner till Varberg och hämtade mamma och Anneli på julafton, medan Linda och jag och fixade det sista med maten.
Vi åt och drack gott, och hade en trevlig dag och kväll. Julklapparna hade vi bestämt att låta bli i år, väldigt skönt faktiskt. 
Dagen efter körde jag hem mamma och Anneli, och Thomas jobbade. Jag vilade i soffan och åt rester: så himla gott!


Har tagit en paus med viktväktandet över jul och nyår. Julafton och Nyårsafton räknar jag inga poäng, de andra dagarna håller jag någorlunda koll. Det går faktiskt ganska bra ändå, även om det kanske blir lite mycket choklad och en och annan glögg slinker ner. Vägde mig som vanligt och det var +-0 så det är ju bra. Räknar allt med något kg upp, men det tar vi tag i på nyårsdagen.. ;)

Jag försöker ta det lite lugnt just nu. Mycket händer runt omkring oss, en del väldigt tråkigt, annat mycket roligare. Om några veckor hoppas jag att det ser ljusare ut, och att vi har fått lite positiva besked.

Nu ska jag försöka få Thomas att andas lite. Vi kan väl bara konstatera att Frölunda inte spelar så himla bra idag, och min älskling inte är alldeles nöjd.. ;)

söndag 21 december 2014

127


127 stora köttbullar blev det av 2 kg köttfärs.
Jag hoppas verkligen att de blev goda..!


Nu kommer julen

Spelade sista matchen innan jul igår. Det blev en spännande tillställning där vi låg under med 3-0 innan killarna kom igång. Matchen slutade 6-5 till Wizards, men attans så spännande det det blev i slutet. Tur att man har starkt hjärta!



Glädjen var tokigt stor efter varje mål och när matchen äntligen var vunnen!
Foto: Roine Bengtsson

Vi slutade kvällen på en pizzeria, och vi hade en go stund med killarna och damlaget. Jag satte i mig drygt en halv kebabpizza - så gott det var! Men det märks att man inte äter sådant så ofta, magen hamnade lite i olag. 
Eller kan det bero på alla skumtomtarna jag stoppade i mig? ;)

Vi ska ha julen hemma hos oss i år. Linda, Daniel, mamma, systrarna och förhoppningsvis systersonen kommer hit. Ovanlig nog är Thomas ledig på julafton, tror faktiskt att det är första gången sedan vi träffades för snart 17 år sedan! Eftersom det inte blev något julfirande förra året (jag var ju i princip helt sängbunden) känns det lite extra roligt i år.
Förberedelserna tuffar på. Har faktiskt handlat det mesta i matväg (och godisväg). Ska fixa lite färskvaror tex bröd, på tisdag, annars är det mesta klart.
Ska börja steka köttbullar ikväll tänkte jag, det blir väl några stycken på 3 kg köttfärs.. Sillsallad, brunkål och julkorvar tar mamma med sig och Marianne gör sin goda Jansson. Vi fixar skinkan, köttbullar, grisatassar (inte så illa som det låter, det är halva prinskorvar som snittas så de ser ut som klövar), och annat som behövs för ett gott julbord. Och så blir det förstås Ris á la Malta med saftsås. Och choklad..

Viktväktardieten lär få ta paus några dagar, men det får det vara värt. Det är bara att ta tag i det igen sedan, efter nyår. Försöker se till att jag inte går upp bara.  För jag är så nöjd hittills. Har gått ner i snitt 0,6 kg/v vilket innebär drygt 7 kg på tre månader. Eftersom jag inte kan röra mig så mycket ännu, är det ju helt grymt. Jag äter allt jag tycker om, kan tom ta ett glas vin, en bit choklad eller lite glass om jag vill och ändå gå ner. 
Det kan inte vara bättre!

Vi har avbokat vår resa till Teneriffa i januari. Det var ett enkelt beslut, eftersom pappa och Elisabeth inte kommer iväg i år. Och tanken var ju inte bara att vi skulle komma iväg på semester, utan att de skulle visa oss sina smultronställen och och umgås lite. Vi får göra resan om ett år istället!
Nu funderar vi på om vi tar en resa till någon storstad, kanske Rom, London eller Barcelona i vår. Eller, kanske New York i höst och gå till Madison Square Garden och titta på New York Rangers - det hade verkligen varit en höjdare!

Det blir säkert bra till sist. Fokus ligger på annat just nu, resor är en bisak för tillfället.


Är väldigt avundsjuk på pappas utsikt när han sitter på sin nya motionscykel!
Han kan se havet utanför sina fönster, kajen ligger en halv minuts promenad från porten.
Lite annat än vå rutsikt - vi sitter i källaren och trampar.. ;)

Kram på er!



måndag 15 december 2014

Hamster med påssjuka


Så här såg jag ut i morse,  och med tanke på hur ont det gjorde fick det bli ett akut besök hos tandläkaren. Lite sned och svullen..
Inte oväntat,  för han förvarnade för någon månad sedan att den måste bort. Den blev skadad när jag intuberades vid operationen förra året. Men iom att jag har mina fina proteser måste jag få antibiotikaprofylax innan jag drar ut tänder och det hade jag förberett för.
Så skakande som ett asplöv tog jag plats och efter visst besvär fick Johan ut tandeländet.
Lite ont gör det ju allt,  och soppa blev det till middag men det blir ju bättre i morgon. Hoppas jag..

Vägdag i morgon. Tror inte jag har gått ner för det har varit två dagar på Scandinavium och Innebandy - VM denna veckan. Lite slarv med mat och en del choklad blev det ju.. :)
Men det får det vara värt. Anne bjöd mig på en heldag där vi fick Sverige slita sig till ett härligt guld!
Tack för en jättetrevlig dag,  goaste vän! ♥

onsdag 10 december 2014

Envisa som åsnor

Vi gjorde processen kort med fryseländet ikväll.
När jag fick reda på att 3-5 dagars utlovad leveranstid blev till 3-4 veckor,  avbeställde vi det mindre frysskåpet och skruvade loss allt dörr och allt annat löst på det stora.
Nu står det äntligen på plats!! 

lördag 6 december 2014

Så kan man ju göra

Och så var det det här med att beställa på internet.
Det brukar ju funka bra tänkte Thomas och jag.
Så i söndagsnatt, beställde vi en ny, fin frys som ska stå i källaren.
Jag lagar ju mycket storkok, och köksfrysen rymmer inte allt jag vill stoppa in.
Vi har pratat om det i flera år, och nu äntligen blev det gjort.
Den kom hem redan i onsdags.
Jättefin!
Och jättestor.
Glömde, tänkte inte, eller jag vet inte vad, att det är mycket begränsade dörröppningar osv ner till källaren. Och att svängrummet vid källartrappan är ännu mer begränsat.
Nu står vår nya, fina och STORA frys i hallen i sitt fina, orörda emballage och väntar på att de ska komma och hämta den igen.

Och i dag ringde jag och beställde ett nytt frysskåp.
Som är 26,5 cm lägre.

Skam den som ger sig
;)

måndag 1 december 2014

Swisch

Och där försvann en vecka till i en farlig fart..

Den har innehållit massor:
Träningar och match med Pibs (Japp, vi vann igen!)
Fortsatta flyttbestyr med Mona
Ettårskontroll av höfterna (Det gick kanon!)
En snabbvisit hos pappa och Elisabeth i Helsingborg
Långa samtal med syster A som varit inne på sjukhuset igen
Syster M ska få en ny fyrbent familjemedlem dagarna före nyår
Och..
Idiotlånga samtal med Comhem som har strulat för Mona på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Detta företag är det mest trögarbetade, krångliga, jobbiga företag jag någonsin varit i kontakt med. Sedan ett par månader har allt, absolut allt strulat och ännu verkar det inte vara slut. Personalen man pratar med är för det mesta ok, men de verkar inte ha mycket att jobba med. Kommer med en berättelse senare, men den blir lång så jag avvaktar till jag ser resultatet :/

Nu blir det shopping på Kvantum med goaste Linda ♥

lördag 22 november 2014

Innebandy

Jodå, jag håller på med min innebandy även om fokus här har varit ett helt annat.
Det är ett jättehärligt gäng killar, som jag verkligen gillar nu när jag lärt känna dem lite mer. Ett gäng vinnarskallar, med gott humör, några mer griniga än andra, en del väldigt glömska, vi har förstås några som är väldigt noggranna med allt de gör och en drös pellejönsar.
Vi förlorade en del i början, vilket var surt men inte oväntat. Medelåldern på vårt lag är strax under 19 år om man tar bort de två, tre äldsta som alla är födda på 80-talet. Alltså väldigt unga de också! Men de är väldigt duktiga och välmeriterade och är en bra stomme för resten av killarna. De som är födda 92 och 93 är också ganska rutinerade vid det här laget, och är nästan åldermän.. ;)
Ni förstår att jag kan känna mig väldigt gammal mellan varven, skulle rent av kunna vara mormor (!!) till de yngsta som är födda -98...!

Men det är vansinnig roligt, skämten haglar och omtanken om halt och lytt kärring är stor. Nu har vi vunnit några matcher och spelat ett par oavgjorda och det känns väldigt skönt.
Nu har vi match på onsdag, sedan är det en hel månads uppehåll pga innebandy-VM som går här i Göteborg i december.

I morgon går Monas flyttlass! Så nu blir det snart sängen så jag pigg och glad kan dirigera resten av familjen så de jobbar ordentligt.. :D


Bild från internet

fredag 21 november 2014

Olivers insamling

Oliver är en jättego kille som jag träffade för fem år sedan tillsammans med mamma Tina, pappa Björn och storebror Elias när de hämtade sin lilla cairnvalp Elsa hos Marianne och mig.
Oliver är som killar som snart fyller tio år ofta är, spelar fotboll och tränar karate och håller full fart.
Har haft kontakt med hans mamma via hennes fina blogg under åren som gått.

Nu hade Oliver haft lite problem med huvudvärk. inget allvarligt med det kollades upp på VC iaf. Och ibland finns det verkligen bra läkare. De skickade familjen direkt till Barnsjukhuset med misstanke om hjärntumör. Det bekräftades med en gång, och bara någon dag senare opererades Oliver i 8 långa timmar och en hjärntumör togs bort.
Nu står han och familjen inför en tuff period med strålning och cellgifter.

Oliver har startat en insamling till Barncancerfonden.
Jag tycker att du ska göra som vi gjort - sätt in en slant!
En liten slant gör stor nytta!!
Det finns en länk till höger, under rubriken Viktigt.
Klicka på den och gör en insats!

Du kan också klicka på länken här ovanför
Fotot har mamma Tina tagit

onsdag 19 november 2014

Soffhäng

Nu lutar jag mig tillbaka i soffan efter en rolig eftermiddag med Linda och Mona (svärmor). Mona flyttar till sin nyrenoverade lägenhet på söndag, och hon behövde bla handla ny  TV med tillbehör. Så vi åkte iväg till Elgiganten där TV, soundbar och DVD inhandlades. Det råkade åka med en telefon och en ny mikro på vägen också.
Sedan blev det spontanbesök på IKEA. Mona bjöd på middag och där rök alla bonuspoängen i en farlig fart: Ugnsbakad lax med grönsakstimbal, kokta morötter och någon slags sås är väl ok, men så blev det ju Lingondricka och morotskaka också..
Gott var det iaf :)
Jag fick handlat ett nytt lager med blockljus, så nu kan jag elda varje kväll igen!

Benen fick sig en rejäl duvning, för jag glömde käppen hemma. Efter en stund på IKEA fick det bli kundvagnsrollator, men det har gått förvånansvärt bra. Får se hur det känns i morgon, det ska bli spännande.

I morgon är det match mot Floda hemma i Partillebohallen. Jag hoppas vi kan tvåla till dem, det är ett rutinerat lag som går som tåget i serien. Våra unga killar är väl inte favoriter i den här matchen men jag tror stenhårt på dem. Med rätt fokus och bra nerver kan de slå vilket lag som helst!

Nu ska jag knô lite på Dippen som ligger på mina ömma ben och ta en kopp kaffe.

God kväll! ♥

måndag 17 november 2014

Renoveringen fortsätter

Ja, alltså inte på huset. Här står det ganska still, vi har kommit så långt att det inte är några bråttom grejor kvar. Nu är det mer finputs, fixa källaren, spika några lister, kanske byta fönster..
Jaja, det är inte bråttom..

Nej, det handlar mer om renovering på mig själv. Diverse skador och sjukdomar har gjort att min vikt verkligen skenat iväg uppåt. Senaste året har inte varit något undantag, att ligga i sängen i flera månader gör ingen lättare precis. Och så lägger vi till godiset och den goda maten... Hm, inte bra!
Så nu när jag har nya, fina höftleder är det dags att ta itu med resten.

För drygt två månader sedan skrev jag in mig i Viktväktarnas Online-program och det går faktiskt riktigt bra. Trots att det där med träning inte funkar som det ska ännu har jag faktiskt gått ner dryga 5 kg! Är verkligen nöjd, en minskning med i snitt ca 0,6 kg i veckan är ju perfekt. Äter massor gör jag jag, och numera är det inte en massa sötningsmedel utan bara en försiktig användning av socker. Frukt och grönt kan man äta av i princip obegränsade mängder, bröd, pasta och potatis lite mindre.
Men det är ett sätt att gå ner i vikt som funkar för mig. Jag måste iofs mäta och väga allt, men jag måste inte försaka något jag tycker om. Tom skumtomtar och choklad är ok, bara man räknar PP :)
Jag är inte ensam i det, vi är två som kämpar tillsammans. Linda började lite tidigare än mig och hon fick mig att hoppa med på den här resan.
Tack sötis, jag behövde puffen!
Nu ser jag framemot nästa år vid den här tiden. Då ska jag nog kunna vara i betydligt bättre kondition, och jag ska kunna köpa de kläder jag tycker om, i den storlek jag vill ha.

Och för att fortsätta uppdateringen av skamfilad kärring så var vi idag och beställde nya glasögon. Behövde faktiskt bara justera styrkan lite när det gällde brytningsfelet, skönt.
Nästa onsdag hämtas de nya brillorna.

Och så till sist
En när, kär person har idag fått klart att det blir en ny fyrbent i familjen.
Det kommer att bli stora skillnader på valparna i familjen kan man väl tryggt påstå.
Typ hobbit möter Jack på bönstjälkens jätte eller så ;)
Spännande och roligt är det och blir det iaf!


Våra tre tjejer. De brukar inte ligga i en hög annars,
men nu var monsterhunden Kiara här och då håller man sig undan!
Denna Lejonkungens Dotter är i värsta slyngelåldern just nu,
och det gillas inte av tanterna ;)

söndag 16 november 2014

Det var ju det där med läkare

Jag känner många som jobbar i vården. Det finns  psykologer, arbetsterapeuter, läkare, undersköterskor, sjukgymnaster och fler. Alla är underbara människor som jobbar hårt för att i andra ska få må bra och göra oss friska/friskare. Skulle gladeligt lägga mitt liv och min hälsa i deras händer.
Jag undrar varför det är så svårt att hitta den här sorten när man söker vård?

Ja, nu förstår ni säkert att det där besöket på Reumatologen på SU Mölndal inte blev så himla bra. Vi var mest arga, men också ganska förvirrade, trötta och inte särskilt förvånade över resultatet.
Som vi inte blev riktigt kloka över.
I ett sammandrag hände det här:
Vi upptäckte efter ungefär 1 minut att läkaren inte hade läst något överhuvudtaget om Linda. Det enda hon visste var att vi var missnöjda med förra läkarbesöket. Som hon trodde var för någon månad sedan, inte ett år sedan.
Hon visste inte överhuvudtaget varför vi var där.
Hon hade ingen aning om att Linda har kroniska sjukdomar.
Hon hade ingen koll på intoleranserna.
Hon hade inte koll på att Linda lämnat prov veckan innan på deras eget labb.
Hon hade ingen koll på när Linda tog biopsierna.
Hon hade ingen koll på symptom, den genetiska bakgrunden.
Hon hade ingen koll på att Linda varit där förut och att allt redan fanns inskrivet i journalerna.
Hon hade heller ingen aning om att det var hennes egen mottagning som kallat tillbaka Linda eftersom biopsierna var positiva för SLE
Hon hade ingen koll på något.
Därför blev det ju en väldigt konstig situation när hon stirrar Linda stint i ögonen och frågar hur hon mår.. Vad ska Linda  svara på det? Var ska hon börja?
När Linda bad mig om hjälp att börja, ansåg läkaren att hon skulle berätta själv. Hon lyssnade inte överhuvudtaget när Linda försökte förklara att hon har koncentrationsproblem pga hjärntrötthet och svårt att formulera sig.
Längre än så kom vi inte för då knackade det på dörren och en annan läkare bad om hjälp, varpå Lindas läkare ursäktar sig och försvinner ut. När hon kommer tillbaka, får vi information om att hon behövs en gång till - hon ska sätta en spruta i en annan patiens knä..!
På något sätt kom vi vidare i detta trassliga besök. Som ni förstår hade våra redan tidiga ganska ljumma förhoppningar om ett bra besök grumlats.
Besöket fortsatte med att läkaren var tvungen att läsa journaler, remissvar och provsvar. Efter nästa uppehåll som tog mer än fem minuter, gjorde hon en undersökning.

Resultatet blev att biopsierna visar att Linda har SLE, att hennes andra prover visar att det finns autoimmun sjukdom (och pekar mot SLE), men att fingrarna var inte svullna och då ville läkaren inte ställa diagnosen. Men hon har SLE i huden iaf..
Och där försvann resten av det lilla, lilla förtroendet vi kanske hade. För de två olika typer av hud-SLE som finns stämmer inte alls med Lindas symptom. Däremot stämmer symptomen rakt av med SLE. Huvudanledningen till att hon inte får diagnosen är att fingerlederna inte var svullna den här dagen. Det enda som väl var lite ok, var att hon sa att de skulle följa upp Linda - på vilket sätt fick vi iofs inte reda på.
Nu ska läkaren konferera med sina kolleger, och så ska hon ringa på fredag till Linda. Trots att Linda verkligen bad att läkaren ska ringa mig pga sina problem att minnas, vägrade läkaren detta. Utan jag får åka hem till Linda på fredag eftermiddag och sätta mig och vänta. när vi frågade NÄR hon skulle ringa kunde hon inte säga det. Det blir nog mellan kl 14.00 - 15.00 eller senare...
Vi får väl se.
Vi bestämde att vi väntar till efter tfnsamtalet och sedan pratar vi med VC-läkaren. Han kanske har någon kontakt med någon privat reumatolog.

Så att säga att besvikelse och irritationen är stor, är väl ingen överdrift precis.
Men förvånade?
Nej, det är vi inte.






torsdag 13 november 2014

Långt mellan inläggen..

Jag har verkligen bloggtorka just nu.
Det är ju inte det att det inte händer något just nu, det är precis tvärtom.
Men det är svårt att skriva ändå.
Många, svåra tankar just nu. Det gäller inte mig utan väldigt kära personer.
Lite uppdateringar iaf..

En väldigt, väldigt älskad person i min närhet fick ett jobbigt besked i måndags. En förmodligen lång och svår behandling står inför dörren, och det gör ont i hela kroppen och själen när jag tänker på det. Men det ska gå bra, det finns inget alternativ.
Finns här, alltid! ♥
Undrar du som läser mer om det här, får du kontakta mig personligen. Skriver inget mer här, inte nu iaf..

Tankarna går också just nu till en god vän vars lille son fått en hjärntumör. Operationen är gjord och nu ska strålning och cellgifter börja.
Tänker på er hela tiden! Lille O har sin familjs styrka, det ska gå bra det här! ♥

Linda har fått en vad det verkar, underbar VC-läkare. Lyssnar, säger, tänker om. Skriver intyg, funderar lite till och lär känna henne. Just nu ligger fokus på förlängning av aktivitetsersättning. Jag tror det kommer går bra för också handläggaren på Försäkringskassan är väldigt bra.En ung kille som hjälper till med allt möjligt.
Det finns faktiskt bra folk både inom läkarkåren och FK.
Men så är det de där som inte är bra. Alls. Riktigt, riktigt dåliga faktiskt.
Och såna har vi ju träffat alldeles för många.
För precis ett år sedan var dottern på Reumatologen på SU Mölndal. Remissen var från en av de kloka, funderande läkarna, i det här fallet Infektion på SU Östra. Besöket på Reumatologen blev katastrof. Alla prover visade som vanligt på förhöjda, lätt förhöjda eller precis-inom-gränsen värden. Läkaren kom 30 min sen, superstressad med en elev i släptåg (helt ok). Under tiden vi satt i väntrummet hade den här läkaren gått förbi och stått i korridoren flera gånger, livligt diskuterande en pågående studie - hon höll alltså inte på med patienter. När Linda fick komma in, slängde läkaren en mycket snabb blick i journalen och frågade varför Linda var där. Hon började berätta, men blev stoppad ganska snabbt. Läkaren frågade igen varför Linda var där, för hon tyckte inte det verkade som Linda hörde hemma på Reumatologen.. De förhöjda och för låga värdena tyckte hon kunde vara vad som helst men inte reumatologiskt. Hon gjorde en mycket snabb undersökning, hela tiden pratandes med elev. Hon tog inte mycket notis om Linda överhuvudtaget. Och så fick vi gå.
För ett par veckor sedan var Linda på SU Hudmottagning för biopsier som vi trodde vårdcentralen beställt. Men det visade sig till vår stora förvåning att remissen kom från Reumatologen!? Vi hade ingen aning om att det var beställt, men det togs iaf ett antal biopsier.
För 1½ vecka sedan ringde Reumatologen. Och för att göra en lång historia kortare, visade de sig att alla biopsierna visat positivt, så nu ska Linda tillbaka till Reumatologen på fredag. Men vi har begärt en annan läkare..
Vi får se vad de säger,
Vilken jäkla soppa sjukvården i Göteborg är!!!

Lillasyster A har sökt Trygghetslarm. Skönt för oss runtomkring, för nu vet vi att hon kan få hjälp även när kroppen inte funkar som den ska. Även om Ep-anfallen just nu är av den långvariga, krampfria sorten, måste hon in på sjukhus. Hennes behandlande läkare är väldigt bra. Han har skrivit ett intyg som säger att A undantagslöst ska läggas in, oavsett vilken typ av anfall hon har. Det ska bara visas upp på akuten. Och hittills har det funkat.
Bra, för då får hon hjälpen hon behöver.

Det blev mycket sjukdom igen, men i perioder är det ju så.
Det händer mycket roligt också, stora saker, små saker, rörliga saker, stilla saker..

Men det får bli nästa gång
:)


Så här ser Kiara ut när hon just rivit sönder en hel tidning i småbitar...
Dagens sötnos!



fredag 31 oktober 2014

23 år

Igår var det 23 år sedan jag blev påkörd av ett rattfyllo.
23 år av smärta, motoriska problem, glömska och det man idag kalla för hjärndimma.

Men också en otrolig tacksamhet
Framförallt för att min lilla baby i magen klarade sig och växte upp till en underbar kille.
Men också för att olyckan inte krävde några dödsoffer.
Jag var den som blev mest skadad. Skadade nackkotor, svår hjärnskakning med efterföljande hjärnskador, kroniska smärtor. Ortopeden som bytte mina höftleder tror att jag fick artrosen pga jag fastnade med benen under pulpeten och fick broskskador i lederna.

Att jag skriver om detta med en dåres envishet varje år är för att jag blir vansinnig på att inget händer när det gäller straffskalorna när det gäller rattonykterhet/fylla.
Ingenting!
Polisen plockar in de här människorna, och sedan kör de fulla igen efter några dagar.
Dödar de här människorna någon får de en månad, kanske ett år i fängelse och en klapp på axeln.
Jag anser att det borde jämföras med dråp, alternativt mord i straffskalan. De vet vad de gör, för de gör det gång på gång på gång.

Och deras kölvatten lämnas en lång rad av döda, svårt skadade människor och deras anhöriga.
Deras liv blir aldrig sig likt igen...

Här har jag skrivit om vad som hände den kvällen för 23 år sedan.

Snälla, lova mig att aldrig köra full eller bakfull! ♥



tisdag 21 oktober 2014

Glad

Var på gånglabbet idag, för ettårskontroll. Ja, det är ju bara snart 11 månader, men det spelade ingen roll. Det gick bra.
Bättre än vad jag hoppades på.
För RS, som testar mig talade om att först två år efter operationen är jag någorlunda återställd. Jag trodde det skulle ta sex månader till ett år... Men han sa att när man gör en dubbel op som jag gjort, tar det mycket längre tid att återhämta sig. Blev så lättad och glad!

För jag har verkligen trott att jag inte skulle bli så mycket bättre än vad jag är. Och det har inte känts så bra.
Har mycket kvar innan styrkan är hyfsat normal, balansen finns inte överhuvudtaget i den här kroppen, och koordinationen som var minst sagt dålig innan är väck med pusta nu.
Efter senaste febersjukan får jag mjölksyra i benen bara jag går upp på övervåningen och att då tänka på att gå ut på promenad med hundarna känns ju ganska avlägset.

Men han sa att det var normalt, att jag förvisso ligger efter i rehab pga sprickorna i lårbenet, men ändå ligger bra till i återhämtningen.
Så bra det kändes!

Nu är det bara att fortsätta kämpa, ett år kvar att bli bättre på :)
Nästa månad är det ett år med nya, blanka höftleder. Då blir det massor av undersökningar och läkarbesök.
Det ska bli spännande att se om läkarna är lika nöjda..

Och nu går jag dessutom ner i vikt.
Viktväktarna är lösningen!

Återkommer om detta, men det känns bra nu.

Kramen på er ♥

söndag 19 oktober 2014

Glädjespridare med tanke

Den här filmen har fått mig att skratta, fnissa, gapflabba, älska och bli lite tårögd...
En av de sötaste, roligaste och mest tänkvärda videos man kan tänka sig.
Tittar på den lite då och då, och blir alltid lika glad..

Loca, en liten speciell fralla


onsdag 1 oktober 2014

Göteborgs Djurskyddsförening

Göteborgs Djurskyddsförening
Bild från hemsidan

Idag körde jag upp lillkatten till Göteborgs Djurskyddsförening.

Så fint hon får det! Hon flyttade in till en lite tjej på ca sex veckor, som var lite rädd och osäker. De fann varandra direkt, kanon! Lillkatten visade sig vara mindre än jag trodde, och det fick jag bekräftat av Susanne, föreståndaren på GDF. Förmodligen är hon bara 8-10 veckor, och troligtvis är hon en hon - även Susanne hade lite svårt att avgöra det vid en snabb blick. Vi får se.
Nu har hon det iaf jättefint, en stor plats att vara på med två kojor, lektunnel, grejor att dra, gömma sig i, leka med och jaga. Fina hyllor med fönster att titta ut genom.
Nu får hon vara där tills hennes lillasyster också är gammal nog att adopteras bort.

Här kan du läsa mer om GDF och deras arbete! Och den lilla svartvita kattungen på bild nr 2 är Pussies nya lillasyster

måndag 29 september 2014

HJÄLP!

En liten, söt Pussie behöver nytt hem!
Uppskattningsvis 4 månader gammal.
Daniels kompis lämnade den hos honom i lördags, hungrig och uttorkad. Den satt i skogsbrynet mellan Rundradiogatan och Norra Dragspelsgatan. Ingen har hört av sig, och Daniel kan inte ha henne kvar.



Vi kan inte ta henne heller, jag är allergisk och dessutom tror jag inte hon skulle uppskatta alla hundarna.
Hittar vi ingen ägare eller nytt hem, måste vi lämna in henne till Polisen, och det känns ju inte så bra.. Daniel har köpt mat, kattlåda, sand och leksaker som självklart följer med

Nu hoppas vi att någon känner sig manad :)

En ny till

Fast den här lilla är nog bara en tillfällig gäst.
Om Daniel inte blir för förälskad i den lilla flickan som flyttade in till honom i går kväll.
En liten söt kattunge på ca 4 månader som hans bästa kompis hittade och tog med sig till Daniel.
Hon var rätt ängslig och lite ynklig, så min rare son promenerade till Kvantum kl 22 på kvällen för att inhandla kattmat.
För den lilla var jättehungrig och så törstig att hon doppade hela nosen i vattenskålen.
Hon fick lite mat en gång i timmen, och det hade gått bra. Toa fixades med hjälp av papper i ett öl-lock.
Lite orolig hade hon varit men natten hade varit lugn.
Idag har sonen varit iväg och köpt kattlåda, sand, kattungemat och en hel del leksaker..
Det går ingen nöd på den lilla, jag lovar!

Nu hoppas vi att vi får napp på något av alla ställen jag har skrivit om en upphittad liten tjej.
Annars hoppas jag på att någon av er är villig att ge henne ett hem.
:)

torsdag 25 september 2014

Ny familjemedlem

Den här söta lilla tjejen har flyttat hem till Linda.
Hon har fått namnet Kiara efter Lejonkungens dotter och är en ursöt liten chihuahua från Lillpinglans Kennel i Landvetter.
Linda har planerat och önskat det här i ett par år nu, och ni kan ju tänka er att hon är glad nu! Melvin är däremot ganska tjurig, går långa omvägar och smyger för att undvika det hemska lilla monster som flyttat in..
Men han kommer nog också snart att charmas av denna lilla sötnos! :D



Bilderna har Kiara's uppfödare Mirell tagit :)

lördag 23 augusti 2014

Säsongen går igång

Nu har jag varit med min nya klubb Partille IBS nästan en månad, och jag måste säga att det känns väldigt bra. Känner mig mycket välkommen och bitarna börjar ramla på plats. Det märks dock väldigt tydligt att jag vilat drygt ett år, varken skalle eller kropp är med på banan ordentligt ännu.
Men det kommer..

Det är ett väldigt ungt lag jag har kommit till. Förutom två av killarna som är födda på 80-talet är alla födda -92 eller yngre, flera är 98-or, alltså bara 16 år. Om jag räknar bort de två äldsta så är medelåldern 18,8 år. Då har jag iofs med ett par lärlingar med också. (Räknar jag med "gubbarna" som är hela 30 och 31 blir medelåldern grymma 19,8 år xD )
Väldigt spännande, och ganska annorlunda mot vad jag har vant mig vid.
Goa killar är det iaf och jag ska nog få ordning på den här gruppen också, haha ;)
Spelmässigt är det mycket duktiga killar, men vi har inte fått ihop gruppen helt ännu.  Det är nästan ett helt nytt lag, och som sagt, medelåldern är låg.Tror att om en månad eller två så har vi ett väl sammansvetsat gäng som hittar varandra, snackar och litar på varandra. Bodda och Fritz, tränarna, är duktiga och kommer att fixa det bra. Med Johanna, sjukgymnasten, och mig blir vi nog ett bra team. Kemin funkar iaf, och det är nästan det viktigaste just nu.
Skitkul, som sagt!

Ralle och Peter 
Namn som säkert kommer att ploppa upp här då och då.. ;)
Foto: Ulf Andersson, Pibs


torsdag 21 augusti 2014

Långa jeans och dammråttor

Samlar ihop mig inför kvällens övningar, alltså inte mina utan lagets. Ska som vanligt bara bevaka att de gör som de är tillsagda, tjata om medlemsavgifter och kolla efterbeställningar på utrustning. Föda dem med lite frukt, och ha en go stund helt enkelt :)

Hoppas verkligen att det blir bättre väder snart. Saknar värmen och dessutom - fortsätter det här måste jag ju börja städa. Och det har jag ingen lust med alls. Har tom tagit fram de långa jeansen - usch!

Hade en utvärdering igår med Maria, sjukgymnasten som har slitit med mig så länge. Hon kom tillbaka från 4 veckors semester och var nyfiken på hur det gått. Hon blev väldigt nöjd med mig, men sa också att det inte är säkert att jag kommer att få tillbaka styrkan helt i vänsterbenet. Det hade en konstig vridning innan operationen och var sämre än det högra. Men vi får se, jag är ju inte den som ger mig i första taget.
Men det känns jobbigt. Tycker inte själv att jag gör så stora framsteg, och vikten har ju inte ens börjat att minska. Iofs har den stannat, men ändå... 
Det är för jäkla träligt just nu.

För övrigt är det bra. Trivs som attan i mitt nya lag, både spelare, tränare och annat folk runt omkring laget är bra att ha att göra med. Och jag har snart dresserat dem, så de gör som jag vill helt och hållet ;D

Nu får jag rusa
Ha det gott därute ♥

tisdag 12 augusti 2014

Bambatant

Åkte en sväng till Partillebohallen eftersom Pibs har sommarskola (innebandy förstås) för barn och ungdomar mellan 7 och 15 år. Härlig snurr på ungarna och ledarna, som mestadels består av Dam- och Herrlagets unga spelare, hade fullt upp.
På något sätt hamnade jag lagom till lunch bakom matkantinerna och tillbringade en rolig stund med att servera ca 120 ungar (+ ledarna) köttgryta med pasta. Och attans vad de åt. Det smakade tydligen väldigt bra, så Ralle och jag var ju tvungna att testa och det var verkligen gott.
Många roliga meningsutbyten och kommentarer blev det, och jag lovar att jag är inte värd många ören om jag inte ser till att det finns saft till Hugo och gänget i morgon när de kommer och ska få köttbullar och potatismos ;)
Är det någon som vill slå vad med mig om att jag inte kommer att tappa en enda köttbulle?! Det är mycket höga odds på det kan jag säga. Jag kommer att drömma mardrömmar om att servera köttbullar till alla 120 ungar plus ledare...
De är ju faktiskt runda.
Köttbullarna alltså
Och jag är fipplig, sketafepplig, som en liten tjej sa idag om sig själv när hon vält ut två glas saft :D

Bild från Pibs hemsida

Och så fick jag mobilen lagad idag. Köpte ett nytt skal också.
Tycker faktiskt att den känna alldeles ny igen.
Tror att den stavar bättre nu oxå.
Hittade två par shorts till Thomas, och en balansplatta till mig.

Nu blir det nog en stund med Hajen, den första av filmerna.
Gillar den, även om den ju egentligen är gôrdålig.





måndag 11 augusti 2014

En bättre dag

Det blev ju bättre förstås.

Tog en full dos antihistamin och somnade som en klubbad säl. Vaknade inte förrän fem över tolv! Alla utslag var nästan helt borta och klådan också. Ren magi! :)
Men götapetter så trött jag är idag. Hade fortfarande problem med klådan i händerna så jag fyllde på med en femtedels dos med antihistamin igen. Det var väldigt effektivt. Men lite dumt. Eftermiddagen har tillbringats i dimma, och jag kämpar för att hålla mig vaken..
Men visst är det fantastiskt att ett par piller kan hjälpa så mycket!?

Vi har iaf världens bästa försäkringsbolag! Iofs dyrare än många andra men man får alltid hjälp. Ringde till If och berättade hur dumt jag bar mig åt med mobilen, och undrade om jag kunde få hjälp med betalningen. Och till min stora förvåning behövde jag bara tala om vilken mobil jag har, vilken prisuppgift jag fått och var jag tänkte laga den - hon kollade om prisuppgiften var rimlig och så sa hon att pengarna kommer inom en vecka. Eftersom vi inte behövt använda försäkringarna på länge hade vi en rejäl självriskbonus, så jag behöver inte ens betala den. Helt grymt! Det är verkligen värt de extra kronor vi betalt i avgifter, för det har fungerat lika bra varje gång vi har haft kontakt med dem. Och det har lönat sig för oss, även i kronor och ören.

Nu ska jag slappa vidare. Kanske kolla lite listor och titta på en film.

Livet är allt ganska ok :)

En dag att glömma

Inte haft den bästa dagen idag precis..
Kunde inte sova i natt för jag hade sådan klåda i handflatorna. Trodde jag skulle bli knäpp, inget hjälpte. Hur det var så somnade jag framemot halv sex iaf..
Det kliade hela förmiddagen. Gick ut i bersån och åt frukost och läste en bok. Bestämde mig för att ta en promenad med Citrus som hade kommit ut. Reser mig, kliar ena handen, och sedan andra.
Fast det var ju det där med att ha koll om man har något i handen. Det har man inte.
Har mobilen i handen, släpper den och kliar.
Men hallå! Lisbeth, för f-n...
Jag släppte den rakt ner på de ruggliga plattorna.
Och det håller inte displayen för kan jag upplysa om.
1600:- kostar det att fixa. Får ringa If i morgon och se om drulleförsäkringen täcker..

Och klieriet ja..
Det var bara händerna ända tills ikväll när Linda och jag varit och handlat. I bilen började det klia på ryggen. Och sedan spred det sig.
Hur jag ser ut nu vill ni egentligen inte veta, men ni får det iaf.
Nässelutslag över hela armarna, händerna, ryggen, under armar, på bålen, ljumskarna, innanlåren, i öronen (de ser ut som blomkålsöron., nästan iaf) och under fötterna.
Varför har jag ingen aning om. Allergi tror jag inte på för det har blivit långsamt sämre över dygnet. Men så pratade jag med Thomas (han jobbar) och mamma. VI kom fram till att jag är ju inte så stark fysiskt just nu, möjligtvis har jag en infektion på gång för jag har börjat hosta lite ikväll. Det ihop med spänningen inför matchen igår och lite stress tror jag har utlöst det här.
Får väl ta det lite lugnt några dagar och sno några av Thomas anti-kli-tabletter.






Så här såg jag ut över hela kroppen vid niotiden. En timme senare var det ännu värre, men nu verkar det att ha stannat av iaf. Och just för stunden är klådan uthärdlig igen :)
Stackars Linda, jag skrämde halvt livet ur henne när jag skickade bilderna till henne och det var ju inte meningen. Det var ju bara för att visa varför det kliade.. ;)

Men ärligt talat: Den här dagen har varit en jäkla skitdag.
Den tänker jag förtränga.

Just det ja. Innebandymatchen förlorade vi.
Men jag kommer helt klart att trivas med det här härliga gänget!

God natt

tisdag 5 augusti 2014

Njuter av sommaren

Skrivklådan lyser fortfarande med sin frånvaro som ni märker! Tänker att jag får ta tag i det när det inte är så himla gott väder.
För även om det nu är svalare igen, och det faktiskt regnar en del, har ju den här sommaren varit otroligt varm och fin. Regnet har hållit sig borta, vilket min älskade sambo är mycket nöjd med. Gräsklipparen har inte behövts ta fram så mycket, och inte den stora dammsugaren heller. Så jag har kunnat fixa städningen och hundarna har släpat in minimalt med skräp. Himla bra kan man väl säga :)

Så här har jag tillbringat en del av sommaren..

Vad mer då?
Tja, ett sommarkalas har gått av stapeln. Det blev liksom ett hopdrag av  familjens födelsedagar på en gång. Vi hade en härlig eftermiddag och kväll, tråkigt nog utan pappa och Elisabeth som inte kunde komma.
Thomas har ju ingen semester kvar, men han har en del kompledigt att ta ut, så det blir ganska goa ledigheter emellanåt ändå. Vi har inga planer på att åka någonstans, men det är ju ändå gott med lite ledigt. Nu när vi inte har en massa renoveringsmåsten utan kan ta det lugnt blir det extra skönt att bara mysa.
Nu är det bara balkongräcket kvar. Vi planerar iofs att bygga en altan, en ny parkeringsplats och fixa gångarna men det blir inte i år. Möjligtvis planterar vi en häck av något slag i slutet av sommaren. Vi är ganska trötta på en del som inte alls förstår varför vi inte gillar att deras hundar pinkar på krusbärsbuskarna, och skiter i vår trädgård. Vi hade tänkt ett plank först, men det kräver en hel del grund- och förarbete så just nu lutar det åt en enkel tujahäck. Enkelt och fint. Och ganska billigt som bonus :)

Nu har innebandyn börjat.
Jättekul, tränarna verkar vara väldigt goa och kemin funkar bra. Spelarna är väldigt unga, men verkar mogna, motiverade och väldigt roliga.
Men oj, så svårt det är att komma ny i en klubb och inte ha en aning om hur något fungerar! Har ju haft det enkelt förut, för jag kunde ha alla gamla listor som mallar för den nya säsongen, jag visste precis var allt fanns och vem som gjorde vad  - även om jag gjorde det mesta själv.
Nu kommer jag in i en färdig organisation och det är verkligen roligt. Men svårt. Och spännande.
Och jag är helt förvirrad och börjar bli ganska nervös, för första matchen är på lördag och jag har ingen koll alls på någonting överhuvudtaget. Typ.
Men det kommer nog att fixa sig.
Tror jag...
Jag har iaf lyckats ta mig över sargen utan hjälp och utan käpp flera gånger!
Och nästan graciöst.
Åtminstone utan att välta den..


I lördags var Linda och jag hos den här goa mamman och åt middag!
Mysigt och jättegott, vi gjorde renskavsgryta


torsdag 17 juli 2014

Okej


Bloggtorkan fortsätter. Det är ju inte det att jag har försvunnit, det är bara orden som sinar för tillfället.
Sonar min frånvaro med ett förfärligt kort som Daniel tog när han var här och åt pannkakor..
Det var sista pannkaksbaket som han fick del av på ett tag ;)

Allt är bra med oss allihop. En liten snabb sammanfattning blir så här:

Födelsedagar har passerat, utan stora åthävor. På söndag blir det en litet sommarkalas med de i familjen som har möjlighet att komma. Det ska bli mysigt för det är inte så ofta vi träffas allihop.

Huset är färdigmålat! Bara en strykning på garagedörrarna, en strykning på grunden mot gatan och balkongräcket kvar, sen är utsidan äntligen färdig. Så himla gott. Nu är det trädgården kvar, men det är ju ingen brådska. Inomhus är det källaren kvar, och så är det lite justeringar på bottenvåningen. Jag är så nöjd med hur det blivit, vårt Eternitpalats. Thomas blir ju aldrig nöjd, men är man perfektionist så är man ;)
Ska ta bilder så ni får se, men det får bli till nästa gång.

Rehaben, ja.. Jodå, den går egentligen väldigt bra. Tränar tre gånger i veckan, och gör framsteg. Sjukgymnasten är väldigt nöjd, och det är väl jag också.
Egentligen.
Men.
Det går så sakta. Vill ju orka så mycket mer, göra så mycket. Och gå ner massor i vikt. Just nu känns det mest som jag låter bli att äta gott, dricka gott och slita ont till ingen nytta alls. Och så är det väl inte. Men det syns ingen skillnad, vikten står still och kläderna blir inte det minsta för stora. Orkar fortfarande inte gå någon längre sträcka med hundarna. 
Det är inte egentligen höfterna som krånglar, de funkar gôrbra.
Men jag har ju inte rört mig någonting senaste året. Och de där månaderna i sängen käkade nog upp varenda muskel jag har. Herrejösses, så trött jag blir när jag går. Det funkar hyfsat på plant golv, tex på Frölunda torg, Ikea och GeKås. Men i Allum (köpcentrum i Partille) där de har sluttande golv, eller på promenad där underlaget inte är slätt och det är backigt - då funkar det inte alls.
Kroppen liksom bara dör, jag orkar inte få med mig benen. Nacken strejkar för jag måste använda käpp eller krycka för mycket. Skitjobbigt. Skakar i hela kroppen av ansträngningen när jag kommer hem.
Men ändå.
Det går framåt, sakta. Kan greja hemma, städa, laga mat (för det mesta utan arbetsstolen), tvätta. Jag gick ner för branta backen här hemma, och upp igen utan att stanna mer än en gång. Var dock lite glad över muren vid vår parkering där jag kunde sätta mig och hämta andan innan jag gick in till Thomas. ;) 

Nu får jag sluta för en stund. Ska iväg till Ikea med Linda. Måste handla stolar till oss och tallrikar till henne. Mer om detta nästa gång :)

Kram
Fotot fixade min snälle son Daniel ;)

måndag 2 juni 2014

Bloggtorka

Jag har haft skrivkramp ett tag. Tycker inte det händer så mycket, även om det kanske gör det egentligen...
Tror att tröttheten kanske hunnit i fatt mig efter det senaste årets alla jobbiga händelser. Är på gott humör för det mesta, men orkar inte så mycket och blir både frustrerad och lite ledsen. Och helt meningslöst arg.  Hade ju tänkt att jag skulle vara återställd nu, men det är långt kvar. Det är jobbigt men får väl acceptera situationen. Även om jag inte har lust.

Men det händer bra saker förstås.
Igår var jag på en kombinerad namngivning/housewarming hos Annika. Hon flyttade ju in i ett fint litet radhus alldeles nära oss i höstas och nu var det dag för lite kalas. Världens sötaste lille kille presenterades på ett härligt sätt.
Jack kommer att ta en alldeles egen plats i mitt hjärta. Hans mamma har redan det

Idag åkte Daniel och "son nr 2" Mikael till Rhodos.  Efter förseningar och strömlöst kom de iväg och nu ska de ha en skön vecka med hälsokost och mineralvatten.
Eller inte. Misstänker att det kommer vara kronvrak jag får äran att hämta om en vecka, hahaha..

Nu är det dags för natten.
Det ska bli skärpning på skrivandet.
Hoppas jag ��

söndag 11 maj 2014

Ett jättekliv för mig

I kväll blev det officiellt.
Nu fortsätter jag i Partille Innebandy!
Jag kommer att fungera som lagledare och serviceperson runt A-laget.
Ledargruppen känns jättebra, och klubben väl fungerande.
Laget ska jag träffa på tisdag, det verkar bli en go trupp.
Det känns väldigt roligt och spännande, och tack Ulf för de fantastiska orden!
Det blir banne mig inte lätt att leva upp till er tro på mig!

Ni kan läsa HÄR om det. Klicka på rubriken så kommer ni vidare och får se de fina orden Ulf A, ordförande i Pibs, har skrivit om mig. De gör mig ju inte mindre nervös för uppgiften och jag hoppas att klubben kommer att behålla den åsikten om mig.
Jag kommer att göra allt för att det ska bli så.



Ledargruppen runt Pibs A-lag, Fredrik, Robert, Johanna och jag.
Sedan finns fotografen - sportchefen Marcus.

Jag lämnar Frölunda IBK efter en väldig massa år.
Ett jättesvårt beslut, som gett mycket vånda.
Men det var tvunget av olika anledningar.
Tankarna runt detta vill jag inte skriva om här, utan håller för mig själv.
Tack o lov finns ju vännerna kvar :)

Nu ska jag sätta mig i soffan och koppla av en stund.
Och begrunda det faktum att en ny våg ska införskaffas..
Att jag varit sängbunden ett par månader i vinter syns ganska tydligt.
Det har blivit väldigt mycket mer av mig...

fredag 2 maj 2014

Grattis fina Linda ♥

Min dotter fyllde år igår.
Och hon kommer att skratta så tårarna rinner nu..
För jag skulle göra det här inlägget igår, på hennes födelsedag.
Och så funkade det inte.
Inte på förmiddagen. Blev lite stressad och tänkte att jag fixar det när jag kört henne till bion.
Men det gick ju inte då heller.

Och med tanke på att jag glömde att gratta henne på tolvslaget (min fina Anne var här och vi fipplade bort tiden helt), att hon för en gångs skull sov när klockan var två och jag försökte ringa, att när jag väckte henne på morgonen glömde jag att gratta henne igen, och tom när jag hämtade henne på eftermiddagen kommer hon att ruska på huvudet, gapskratta och säga: Jajaja, det är typiskt dej..

Suck.
Men här kommer iaf ett lite grattis till dig, min älskade dotter!

Bilden från internet



De här maffiga räkmackorna köpte vi på Kvantum, Munkebäck.
De kunde fixa även glutenfria till Linda och Daniel,s stora glädje!
Färska, jättefina räkor och jag tror att det tom var FLER räkor än på bilden..
Enormt goda!


Grattis i efterskott älskade dotter ♥ 
:D

söndag 27 april 2014

Los Christianos, Teneriffa



Hit åker vi en vecka i januari! 
Pappa och Elisabeth bor här på vintrarna och Thomas och jag har länge tänkt att vi skulle åka och hälsa på. Nu har vi bokat en liten mysig lägenhet som ligger alldeles vid stranden.
Linda (och kanske Daniel) har lovat att bo hemma hos oss och passa hundarna, så himla snällt! Annars hade det varit svårt att komma iväg.
Det ska bli så roligt, längtar redan :)

tisdag 15 april 2014

Hon fick det!

Idag fick Linda äntligen besked om att hon får aktivitetsersättning! Iofs kom det lite bakvänt, hon fick besked om att hon får bostadstillägg pga hon beviljats aktivitetsersättning. Brevet om aktivitetsersättning har inte kommit än..  Eftersom brevet var i stort sett oförståeligt, så ringde jag FK för henne och jodå, det är klart!! Hon är beviljad ett år, mars till februari vilket var väntat.
Så skönt, nu kan hon andas lite lättare ett tag och slippa oroa sig.

Mamman är glad idag!

Min fina dotter, rödhårig för tillfället ;)

lördag 12 april 2014

I valtider blir man ganska arg ibland

Läser med stor trötthet bla Moderaternas "fantastiska" mål som Fredrik R skriver om. "Att alla som vill och kan arbeta ska kunna få ett jobb, utifrån egna förutsättningar och med schyssta villkor"  Så himla bra det låter, Fredrik...
Och hans fd fru Filippa som tycker att det blir "häftigt när man ser personalen springa med svårt sjuka i glaskorridorerna" i det nya sjukvårdkomplexet som byggs i Stockholm. För det ska gå en gata igenom området, så folk kan se.. Ok, fint, Filippa..

Men hur det med oss andra?
De som är gamla med ålderspension, de sjuka och handikappade som inte kan jobba. Hur gärna man än vill. Dels pga hälsan sätter stopp. Men också pga det inte finns EN ENDA arbetsgivare som anställer någon som inte kan ge allt.
Är det ättestupan som gäller då?
För det är dit vi är på väg. De fantastiska prognoserna vi får i de Oranga Kuverten är inget roliga. Jag vet redan nu att vi kommer att bli tvingade att sälja vårt hus när jag blir 65 om inget bra händer. För jag får betala 15000:- mer om året än i skatt min sambo som ändå tjänar mycket mer än mig. Hade vi haft samma inkomst hade det varit över 25000:- mer!! Pengar som vi hade kunna amortera av lånen på huset med. Pensionen kommer att bli under 11000:-/mån FÖRE skatt, TROTS att jag är arbetskadad och enligt arbetsskadeförsäkringen skulle ha fått behålla min pension. Det handlar om många tusen i månaden.
Snacka om att bli blåst. Hade jag lurat staten på de pengarna hade de låst in mig och slängt bort nyckeln..

Min dotter är kroniskt sjuk. Hon kommer aldrig att bli frisk. AF skrev ut henne efter 1½ års kämpande för de anser att hon är för sjuk för att arbeta. Inte ens Samhall ansåg att de kunde anställa henne pga hennes sjukdom, inte ens på halvtid. Och de har nästan inga jobb på halvtid ändå. Mindre tid anställer de ingen på. De måste ju gå med vinst. Dessutom måste man vara så frisk att man klarar att åka till grannkommunerna att jobba, minst 2 timmars resväg per dag, ofta ännu mer...
Så man måste var frisk för att vara sjuk. Typ.
Hur var det han sa nu igen, Statsminister Reinfeldt? "Alla som vill och kan.. efter egna förutsättningar.."
När inte ens de statliga bolagen anställer sjuka, inte ens de som ska hjälpa sjuka och handikappade till arbete, vem gör det då?

Får hon aktivitetsersättning nu när hon är 23 år får hon "hela" 8120:-/mån. Eftersom hon är sjuk får hon förmånen att betala 1889:- i skatt istf 1095:- som hon fått betala om hon jobbat. På det ska hon betala allt.. Hyra, el, tv-licens, tfn, merkostnader för specialkost som lågt räknat är 1200:- i mån., färdtjänst, busskort, mediciner, tandläkare (vilket hån!) kläder... Förhoppningsvis får hon bostadstillägg, då räcker pengarna iaf till det viktigaste.
Trots att AF, Försäkringskassan, hennes läkare på VC och specialistläkare anser att hon är helt arbetsoförmögen, måste hon ansöka om ersättning varje år (har hon tur vart 3:e) om hon får aktivitetsersättning. Ibland kommer hon att tvingats till AF, trots att alla läkare säger att det gör henne sjukare. För "sjukpension" när man är under 30 är ALLTID tidsbegränsad - för under sker ju.. Sådana är reglerna.

Får hon inte aktivitetsersättning är det försörjningsstöd (soc) som gäller. Då får hon ca 3500:- när hyran är betald. Då får hon ingen hjälp med medicinerna som inte ingår i högkostnadsskyddet. Och det kan man ju tycka är ok. Om det inte vore så att om man måste ha en medicin som Apoteket bestämt inte är den billigaste pga allergi eller biverkningar får man betala den själv. och DET kan bli dyrt. Mycket dyrt. Dessutom är många mediciner borttagna från högkostnadsskyddet. Förutom det anser Konsumentverket att glutenfri kost medför 200:- i merkostnad i månaden. Var de har kollat priserna vet jag inte, men inte är det i affärerna iaf. Och är man glutenintolerant är det livsviktigt att få rätt kost. För laktosfri kost får man inte en krona. Får hon en lite summa i present, så dras det på försörjningsstödet, så spara till tex oförutsedda utgifter går inte. Inte ens en hundralapp.
Det där med att ha en framtid och att ha möjlighet att gå ut på stan för en fika eller en bio behöver man nog inte när man är 23 år och sjuk.
Då kan hon heller inte få en lägenhet som är så stor att hon kan få plats med de hjälpmedel hon behöver för att klara av de vardagliga sysslorna.

Jobba efter pension? Jodå, med höjd pensionsålder till 67 eller 70 år så blir man ju tvungen. Men vem anställer gamla? Vill man ha människor som fyllt 70 i tex skiftarbete i kollektivtrafiken. Eller en skiftarbetande undersköterska som ska fylla 70? Vilka jobb ska våra gamla ha? Vilka jobb får de? Vem anställer dem?
För jobba måste de. Pensionen är så låg att man inte kommer att ha råd med hemtjänst. Och det måste man förr eller senare eftersom man inte får plats på äldreboende om man inte ligger för döden.
Och vi som varit fräcka nog att lata oss på skattebetalarnas bekostnad måste börja jobba när vi är 65. Då får nämligen vi ålderspension.
Men det är klart, vi har ju vilat så länge så vi kan nog börja jobba då..

Ibland blir jag väldigt arg när jag läser hur politiker resonerar.
Och det är ju tyvärr inte bara moderaterna utan även de andra partierna.
Men det är klart, tjänar man mer en under en månad än vad många andra gör under ett helt år, vet att kroppen inte kommer att slitas ut i förtid och vet att man får en fin, hög pension är det kanske inte så svårt att ha åsikter om besparingar, jobbskatteavdrag och höjd pensionsålder.

Och behöver förmodligen inte skjutsas omkring av springande personal i glaskorridorer till allmän beskådan när man är svårt sjuk.

Oavsett partifärg..

Jag vet att det här låter bittert, men bitter är jag inte.
Jag är bara förbannad.