lördag 30 mars 2013

Glad Påsk ♥

Fågel Fenix har landat i vårt vardagsrum och det blev väldigt fint :)
Ja vi har alltså satt upp en fondvägg för att lätta upp lite i vårt caffelatte-rum.
Men arbete skapar arbete - upptäckte att jag nog får fixa nya gardiner, de jag har passar inte så bra. Och så såg jag ljusen, de funkar inte heller.. Thomas sliter sig i håret han inte har när han hör mig, hahaha  ;)



Nu sitter vi i soffan och njuter, lukten av kyckling i ugnen retar aptiten. För städningen väntar vi med till i morgon..

Linda blir sakta men säkert bättre. Yrseln har börjat avta äntligen och hon blir lite piggare för varje dag. Melvin har flyttat hem igen, till bådas glädje. Han skuttade som en liten gummiboll när han såg var han var efter att jag kört dem hem igår. :)

Glöm inte att ställa om klockan i natt, nu kommer sommaren!
Brrr....

torsdag 28 mars 2013

Klar

Äntligen! Det har hängt över oss i flera år,  den har sett för jäklig ut, men har fungerat. Därför har det inte varit högsta prioritet på att fixa till den. Men lite pinsamt när det har varit gäster här och det bara har varit ett provisoriskt trägolv och hälften av kaklet nerrivet.
Men efter en veckas hårt arbete har mitt hjärta klätt med gips, spacklat, slipat, målat, tapetserat, lagt golv och fixat allt som behövs.
Den är inte stor våran toa, men fin blev den :)

Glad Påsk!




onsdag 27 mars 2013

Skräpkommentarer

Jag har fått lägga in ordverifiering på kommentarerna eftersom jag den sista tiden fått väldigt mycket skräpkommentarer. Iofs tar filtret det, men ändå.
Ledsen för besväret, men så får det bli!

Renoveringen av toa går in på slutvarvet. Thomas är och handlar skåp och lite rördelar, så idag eller i morgon kan vi lämna det kapitlet bakom oss :) Härligt!
Jag har grundat en dörrkarm och i helgen blir det nog tapetsering av fondvägg. Sedan blir det vila ett tag för min duktige man. Eller ja, jobba måste han ju, men renoveringen går på semester..

Kramar

måndag 25 mars 2013

Jahapp

Det var ju inte meningen att det skulle bli uppehåll här, men ibland händer och fötter det saker man inte tänkt..

Fina dottern har det väldigt jobbigt just nu med mediciner som plockas bort. Hon mår sämre än vanligt, och ni som känner henne vet att det är inte bra alls. Förhoppningsvis ska det vara bättre om några dagar. Vi var hos doktorn idag, och hon sa att det inte är vanligt med så stark reaktion, men det händer. Typiskt att just Linda ska råka illa ut. Men jag hoppas och tror att hon ska må bättre när den här skitmedicinen är borta. Att upptäcka att hon ätit mediciner i flera år som hon inte behöver och faktiskt gjort henne mycket sjukare är ju bedrövligt. Vad jag tänker om läkaren som skrev ut den, och dessutom i höga doser är inte tryckbart..

I fredags blev det en akutresa till Varberg igen. Min fina lillasyster A, dök igen. Den här gången fick hon ep-anfallet utanför porten. Snälla människor i en bil som passerade, stannade och larmade ambulans, grannen hörde att något hände, såg A's hund Älva springa runt på gården och förstod att något hänt. Han tog hand om Älva och ringde mamma, som i sin tur ringde mig. Ett anfall till på kvällen och inläggning över helgen blev det. Nu är hon hemma och vilar upp sig igen.
Ledsamt tycker hon det är förstås, hon har ju precis börjat ett nytt jobb. Som tur är, är arbetskamrater och chefen förståeende, de visste om A's sjukdom sedan tidigare.

Själv håller jag på att ge upp försöken att hålla höftledsoperationerna borta. Inser att trots att jag har tränat i ett år nu (sedan jag äntligen fick en diagnos) för att verkligen försöka skjuta på eländet, blir jag bara sämre hela tiden. Höger höft är så dålig, att den inte kan bli värre. Tyvärr börjar vänster nog bli lika illa, iaf om man få tro vad smärtorna säger mig - enligt röntgen var den medel/svår artros för ett år sedan, höger var svår med påbyggnad. Jag tror att det börjar bli påbyggnad även på vänstersidan nu, för det känns lika illa som på höger. Det är som att ligga på häftstift när man ligger på sidan. Jag hoppades att jag skulle kunna vänta några år till, men det blir nog inte så.
Brukar ju inte oroa mig, men jag är rädd att proteserna inte ska hålla - och då blir det kanske problem när man ska sätta in nya...
Att jag nu börjar ge upp, är för att jag kan inte göra någonting längre. Sover inte pga smärtorna, kan inte gå ut med hundarna, inte promenera, kommer inte upp från golvet utan stöd.. Och så vidare..
Idag pratade mina goa sjukgymnaster med mig. De vill att jag ska fundera över operationerna för de tycker att jag har alldeles för ont. Och det har jag ju.
Och det kommer inte bli bättre.

Skitfanpestfan.
Typ.

Men allt är inte pest och pina :)

Thomas har börjat tapetseringen av toan, och vi ska köpa golv i morgon. Det kommer bli så ljust, fräscht och fint! Och idag var vi och beställde en tapet som vi ska ha som fondvägg i vardagsrummet. Tittade också på material att renovera trapporna med. De var slitna när vi flyttade in, och vi kan väl enkelt konstatera att en flock hundar inte gjort dem bättre :)

Sedan hade A-laget sista seriematchen i Div 1 i lördag. Och mina underbara killar visade väldigt väl hur rätt jag har när jag tror på dem.
Alltid.
Vi mötte ett lag som slogs om andraplatsen i tabellen, och vi ska ju vara betydligt mycket sämre än dem.
Första perioden var ok. Mer än ok faktiskt, vi låg under med 4-3 i paus. Andra perioden var inte bra alls. Men hade ändå "bara" ett underläge med 7-3. Jens höll ett brandtal i sista pausen, och jag sa min vana trogen att "Det är bara 4 mål, det fixar ni!" Samma griniga blickar som vanligt.
Och efter 32 sekunder stod det 8-3.. Tunga huvuden, ledsna ögon.
Men ok, det är bara fem mål gubbar, ut och kör - jag tror på er!
Och oavsett varför de körde är helt ointressant, för körde gjorde de!!!
Vi vann till sist i sudden med 10-9, efter en makalös upphämtning!
Helt sjukt. Det är bara detta lag som klarar det, inget annat. För ni ska veta att det är ett väldigt bra lag vi mötte, vi hade bara två femmor och två fantastiska målvakter med oss..
Alingsås, gnällde, skällde, slog, tacklade, körde med fula efterslängar, men mina gubbar höll ett stadigt tag i humöret och bara slet..
De gav mig en otroligt rolig upplevelse som jag nog inte kommer att glömma på väldigt, väldigt länge :)
Tack ♥

Så nu är det nog dags att krypa till sängs. Om jag nu får plats, vill säga. Det är fem fyrbenta som gärna vill sno min plats..

Kram på er

onsdag 20 mars 2013

Badrumsskåpet - Real Life

Yohanna i Las Palmas har en utmaning som kallas Real Life. Den här veckan handlar det om badrumsskåp.
Frågorna som ställs är:
- Har du ett badrumsskåp?
- Får vi se det?
- Innehåll?
- Och vad i 17-singen gör de prylarna där? ;)
 
Och för min del blev det ju väldigt smärtfritt - så här ser mitt ut för tillfället:


Vi håller ju på med renoveringen av vår toalett, och diskbänken tjänstgör som tillfälligt toaskåp. Därför hittar man just nu salt, peppar och torkad vitlök bland tandborstar och tandkräm :)
Resten finns i en papperskasse..

:D

Middag

 

Hossoss gräddas det  pannkakor på 12 ägg och 2,5 liter mjölk
Då räcker det inte med en enda stekpanna.. ;)

 
 

Resultatet:
Fläskpannkaka och vanliga pannkisar
Gubbarna nöjda och glada  :)

söndag 17 mars 2013

Spridda skurar

Den senaste veckan har innehållit det mesta, innebandy, ledarutbildning (måste ju ha licens för att skälla på gubbarna!), sjukgymnastik, toarenovering, hundtrim, dåligt städförsök, ännu sämre försök att hitta botten i tunnan med smutstvätt, hockey, innebandymatch, skadad son, ett alldeles oerhört behärskningsnummer, misslyckat sjukhusbesök och en fantastiskt trevlig middag med innebandyvänner. Och en massa annat.

Nej, och åter nej - jag kommer inte att ge en fullständig beskrivning av veckan.
Det vill ni inte.
Men i stora drag så blev det en ganska intensiv vecka.

Får väl börja bakifrån.
Daniel spelade en Div 4 match igår, mot Björkekärr som ligger sist i tabellen. Och det gör de inte utan anledning. Värre bonkargäng finns nog inte. Eller jo, det gör det, men inte i kombination med en stor portion osportslighet. Några ganska skickliga, överåriga spelare som använder en ansenlig kroppshydda till att köra motspelare över sargen, ett par yngre killar som inte hinner med och då använder klubborna som yxor. De ber inte om ursäkt när de skadar motståndare, utan gör hån av dem istället. Fruktansvärt tråkigt att se och höra.
Och jag blir skogstokig när de skadar mina gubbar, och naturligtvis ännu argare när min egen son råkar illa ut. Han fick en knäskada av värre art efter att ha tacklats över sargen, motståndaren tappade dessutom balansen och föll över Daniels ben som fick sig en ordentlig smäll. Det var förmodligen inte meningen att skada, men man kan ju ta det lite lugnt. Och när en kille ligger kvar på golvet i ett par minuter hör det till sportmanship att kolla hur det gick.
Men det gör inte detta skitlag (FÖRLÅT!!) Istället sitter de och skrattar på bänken, och tycker det är helt ok att lyckats plocka bort två backar i samma byte! (en annan av våra killar fick en tackling så han fick vila - luften gick ur honom) Jag trodde inte mina öron när jag hörde hur deras snack gick. Fullständigt oacceptabelt.
Har inte bestämt mig för om jag ska ringa ledaren eller låta det vara. Förmodligen borde jag nog släppa det, men det är inte helt lätt.
När det gäller Daniels knä, så har han mycket ont och är förstås ganska deppig. Som brevbärare är han ju väldigt beroende av sina ben.. :/  Vi åkte ut till Mölndals Akut idag, men han tvärvände när han hörde att det var sju timmars väntetid. Minst. Istället åker vi till Primärvårdsakuten imorgon så får läkarna titta på det och se vad som behövs göras. Och så slipper han trapporna på jobbet i morgon, han får ta ett distrikt med postboxar istället. Då kan han leda cykeln om det krisar. För han vägrar stanna hemma, de har tydligen otroligt mycket att göra denna veckan. Och funkar det är det ju bra.

Middagen var hos M & A, min gamle tränarkollega och hans underbara fru. Djupt engagerade i olika sporter, A är mycket involverad i friidrotten bla. Och i våra lag! De är så trevliga, snälla och väldigt roliga att umgås med. Nu bjöd de oss tre kvinnor i herrseniorerna på en väldigt god och trevlig middag, och så lyckat det blev. Jag trodde nog att det skulle bli en skapligt tidig kväll, men Thomas kom och hämtade kl 1... :D En repris får det bli, inte alltför snart. Och en grillkväll här i trädgården kanske ;)

Linda och jag hann med ett besök hos bovärden, hon ska få nya luckor och förhoppningsvis en ny diskbänk - den gamla är väldigt utsliten. I veckan som kommer ska hon förhoppningsvis börja arbetsträna lite, men det tar vi senare.

Ett långt inlägg blev det. För långt. Avslutar med att Thomas tagit semester för att vi ska försöka få färdigt renoveringen av toaletten på övervåningen, tapetsera en vägg i vardagsrummet och så kanske något mer. Sedan är vi i stort sett klara med den nödvändigaste renoveringen av insidan. Eller ja, vi behöver väl byta några fönster, lite fix i köket, snygga till trappan och så har vi ju källaren kvar.
Jag sa faktiskt i stort sett ;)
Sedan har vi ju målning av fasaden och en hel del på utsidan att göra, men det känns inte lika stressigt att få klart..


Nu har vi börjat!
 
 
 
 
Ha det gott :)

söndag 10 mars 2013

Varberg

Så har familjen haft en skön eftermiddag i Varberg. Båda syrrorna var förstås med, så det blev en trevlig dag. Mamma bjöd på Marianne's fläskfilégryta - en väldigt god skapelse med fläskfilé, champinjoner, purjolök, grädde och chilisås. Till fika blev det Almondytårtor, de är väldigt goda och dessutom glutenfria.


"Bara" sex hundar, våra gamlingar fick stanna hemma, eftersom Fred mår väldigt dåligt när det är mycket folk. Han fyller 14 om en månad så det är väl inte så konstigt. Dippen är ju 12½, så hon har det också bättre hemma. Det är väldigt roligt att se lille Melvin (chihuahuablandning) och långbenta Älva (kungspudel) tillsammans. Nu har Älva vant sig, men de första gångerna de träffades var hon ganska fundersam över vad det var för något som morrade runt fötterna på henne. Hon har ju iofs fått träffa valparna vi haft, men det är ju inte detsamma :)

Nu ligger vi hemma i soffan och har det skönt. Thomas tittar på NHL med stängda ögon (det låter från honom dessutom, haha) och jag gör den dagliga kollen på bloggarna.
De börjar bli ganska många nu märker jag - det tar en stund att läsa alla! Men det är ju inte så konstigt, för det finns så otroligt många trevliga, duktiga och underhållande människor som skriver de mest skiftande typer av bloggar. Det är svårt att välja bort en blogg som man fastnat för, så det lär blir en heltidssysselsättning så småningom.. Dessutom, när man väl sas börjar "lära känna" bloggaren börjar man ju kommentera, och då är det ju helt kört. Då är man fast ;)
Men det är ett kul sätt att lära känna nya människor, några av dem jag läser börjar bli goda vänner. Och sådana ska man vara rädd om som bekant.

Vilket gott liv man har ändå. Låt vara att kroppen värker attans, dotterns sjukdom oroar, syrrans ep.. Men just nu ligger jag i soffan, omgiven av fyra knöiga cairn, en snarkande gubbe, och bara myser..

Sov gott därute, och ta hand om er
Kram


Jaaaaa!

Åkte till Lerum och mötte Floda i dag i Divettan.
Och vann! Andra matchen i rad!
Dessutom - just den här matchen var den jag mest av alla under hela säsongen som jag verkligen ville vinna. Anledningen håller jag utanför bloggen, men matchen vann killarna åt mig. Såååå jääääla gott :D Älskar mina gubbar lite extra idag!

Annars? Ja, mys i soffan framför melodifestivalen med en god middag, tom Thomas tittade en stund! Han var väl inte jätteimponerad av vinnarlåten, men han gillade kavajen Robin hade på sig, haha
Nu kollas det på NHL, och jag tittar igenom några bloggar.

Läser på twitter att Mymlan fick ett spel på Janne Josefsson, en person som jag bara inte kan ha någon som helst respekt för. Ett större ego får man nog leta efter.
Mymlan har jag följt av och till sedan jag hittade ut på nätet för en himla massa år sedan. Det var hon som hjälpte mig då och då, när jag som helt ny i cybervärlden tog de första stapplande stegen, lika förvirrad som vanligt. En häftig kvinna som har upplevt mycket, och är en ruskigt duktig skribent.

Nu är det dax att krypa till kojs. I morgon ska vi fira mamma som fyller år, med god middag och familjeträff!
Det ser ut att bli en härlig helg :D

Kram på er!

fredag 8 mars 2013

Internationella kvinnodagen

I dag är det den Internationella kvinnodagen, en dag som verkligen behövs.

Men lite sådär trött blir jag ju när folk får frågan om vem/vilka som ska uppmärksammas i dag. Massor av människor svarar: Min mamma borde firas i dag.
En go tanke, visst. Men uppmärksammar de inte sina mammor annars? Sina systrar, döttrar och andra nära och kära? För det är ju skillnad på att uppmärksamma och fira.

För isf är det ju på tiden att de uppmärksammar sina mammor. Mycket.

På söndag ska vi fira vår underbara mamma. Hon fyller år och ska bjuda oss på middag. Det ska bli mysigt. Present har Linda och jag delvis fixat i dag, resten fixar Marianne :)

Innan dess är det den näst sista bortamatchen för vår Div 1-lag, mot Floda. SPelar vi som vi gjorde sist, blir det seger. Vi får väl se..

Nu ska jag prata en stund med Linda som är här en stund

Ha en go kväll :)

torsdag 7 mars 2013

På tal om hundarna

 
Det är ju en himla tur att man inte har St Bernadshundar eller något..
Inte nog med att vi hade fått sova på golvet,
med tanke på hur mycket de här fyra låter när de sover
hade det nog fått bli sova i annat rum.. ;)

tisdag 5 mars 2013

Lukt eller hörsel

Har just haft en liten diskussion med Daniel. Vi funderade på om det är lukten eller hörseln som lockar ner våra hundar när vi gör mackor.. ;)
Jag tror det är lukten, för det är inte när man öppnar kylskåpet de kommer ner.
Det är när man skär osten, säger Daniel. Som tror att det är hörseln.
Men så är det ju det där när jag äter frukost. De kommer inte ner när jag kokar kaffe, häller upp yoghurt eller brer honungsmackan. Utan när jag satt mig i soffan, börjat sippa på kaffet och tar första bettet på mackan! Väldigt mysko. För ni ska veta att vårt hus är ett gammalt hus med rejäl trästomme, byggt på 30-talet och inte lyhört för fem öre, snarare tvärtom.
Vi kom fram till att konstigt är det.
Och det är likadant varje morgon. Fred kommer traskande när jag går ner.
Ditte och Dippen kommer när jag skrotat färdigt, satt mig i soffan och tar första tuggan på mackan! Citrus rusar ner när de har börjat tugga...?!
Det är konstigt.
Väldigt konstigt.
Det måste vara känslan. Eller lukten. För inte fasiken kan man höra någon tugga när man är i ett stängt rum på andra våningen..?

G'natt

söndag 3 mars 2013

Helg med stort spann

Puh, nu sitter jag i soffan, utpumpad både till kropp och själ. Det har varit en helg med stor glädje, oro och massor av känslor.
Lördagen började bra. Sista hemmamatchen skulle spelas, och förhoppningen var ju att vi skulle vinna den matchen. Tyvärr en del manfall, några sjuka och några bortresta, men ändå ett bra lag.

Det började ju sådär bra. 2 mål i baken direkt, skit. Men gubbarna lyckades jobba sig in i matchen och första perioden slutade 5-4, en väldig massa mål. Mindre av den varan blev det i andra, som slutade 0-0 efter ett väldigt böljande spel. Men hyfsat bra innebandy.
Tredje perioden börjar efter att vi tackat funktionärer med några smågåvor.
Vi börjar bra första minuten.
Dår ringer mamma och undrar vad jag gör. Förstod direkt att något hänt, för hon ringer inte ofta till mobilen, och hon visste att jag var på match.

Hon berättade att min yngsta syster fått ett anfall. (A har haft epelepsi sedan tidiga barndomen. Det var sk Grand mal redan från början, dvs stora anfall, ofta med kramper. De senaste åren har det varit lite lugnare, men utdragna anfall som ofta varat ett par dagar men utan medvetandeförlust)
Nu förstod jag redan på mammas ton att det var något annat, och att hon ville att jag skulle komma.
Bad henne vänta i tfn, tog tag i Jimmie, Jens och Daniel, berättade att jag måste dra och varför. De fattade snabbt, tog över mina sysslor mitt under match, kramades och iväg var jag på mindre än en minut. De är grymma gubbarna!

Kom ner till syrran, det är en resa på 45 minuter som tog lite mindre.. ;) Och till min glädje sattt hon i soffan och pratade med mamma. Detta har aldrig hänt förut efter ett anfall, så lättnaden och förvåning var stor. Vi satt kvar i två timmar, sedan kändes det helt lugnt att lämna.
Kom upp till Göteborg vid femtiden, handlade lite och lagade middag. Stod just och tänkte: Undrar om inte mamma ringer snart..
Då ringde mamma.
A hade fått ett nytt anfall.
Det var bara att slänga ihop lite grejor i en övernattningsväska och dra iväg igen.
Det tog 38 minuter.
När jag kom in sitter min syster ganska groggy och pratar med mamma. Och hon skulle inte till sjukhus, nejdå. Jag hade inte varit där i 15 minuter när anfall nr 3 kom. Hon krampade och var medvetslös en halvtimme, sedan knappt kontaktbar. Ringde ambulans som kom snabbt. När de tog ner henne till ambulansen fick de ge henne Stesolid, för hon började stelna till igen.
Resan till sjukhuset gick bra, men efter ca en timme på akuten kom anfall nr 4. Och det var kraftigt. Mycket glad att vi var på sjukhuset. Sköterskorna gav en stor dos Stesolid, och körde syrgasen på max och lyckades stoppa kramperna. Men hon vaknade inte fullt ut.
Efter ytterligare dryga timmen kom anfall nr 5, inte riktigt lika illa som nr 4, men illa nog. Mer stesolid och syrgas.
När hon kördes upp på avdelningen var hon inte vaken ordentligt och idag minns hon i princip ingenting efter anfall nr 3.
Det är svårt att beskriva hur hon är under och efteråt, men det är jobbigt. För henne, för vår mamma och för oss som är med.
Rädslorna är många och komplexa. Men det är som A säger själv. Hon är lugn i det här. Hon vet  ju inte vad som händer under anfallet och timmarna efter. För oss är det ju inte så. För ett anfall är våldsamt och skrämmande.
Allt det där tänker jag inte gå in på nu, för trött och dessutom så gick det bra.

Nu är jag hemma igen, sov förståss hos mamma i natt. Var upp hos A på sjukhuset i eftermiddags, och mådde skapligt. Hon får stanna kvar en eller ett par dagar, tills hon fått prata med sin läkare.
Sedan får vi se vad de hittar på. För de måste utreda varför anfallen helt plötsligt ändrade karaktär och varför hon fick så många, kraftiga.

Så även om jag gläds sååå mycket med mina fina gubbar i laget över vinsten de tog igår, Frölunda Indians, GAIS och Blåvitts vinster är väl glädjen ganska dämpad..

Nu är jag så trött. Hoppas texten blivit läsbar, orkar inte kolla.

Ha det gott därute