söndag 29 november 2015

Snö!

1:advent och Gorm gormar

Har fått upp julgardiner i vardagsrummet och ställt upp julstakarna i fönstren. Helt plötsligt blir det liksom varmare och lite ljusare - inne..



För ute är det ett vidrigt väder: storm, regn, hagel och tom åska. Meteorologerna säger att Gorm, som stormen heter, uppgraderats till orkan i Danmark. Den ska dra in snart över Västkusten, men enligt prognoserna ska den gå något söder om Göteborg. Helt ok, för vi har haft ett ruskigt väder större delen av dagen och kvällen. I morgon ska det bli bättre, hoppas på det!

Har röjt ur pannrummet också. Vi har det som torkrum för tvätt, pantflaskerum , krukor och lite av varje, nu ska det fräschas upp. Det behövs för morfar hade sin verkstadsbänk där med massor av små hyllor och skåp. När vi tog bort dem i samband med pannbytet, blev det en hel del hål kvar i väggarna och Thomas tänker fixa till dem och lite puts som lossnat. Sedan tar vi någon av alla färgnyanser vi har i burkarna och målar väggar och tak - ska bli spännande och se om det blir ljusgrått, duvblått, mörkgrönt eller kanske tom vitt.. ;)
Vi får se!

lördag 28 november 2015

Mustaschkampen

Så här fina var mina gubbar idag efter att ha vunnit mot Öckerö med 10-1.
Tittar man noga ser man att alla har mustasch, som en del fick kämpa hårdare än andra att odla fram.. ;)
Alla spelare hade dagen till ära svarta tröjor med mustaschtryck på. Vi (de) fick ihop en fin summa som sattes in på Cancerfondens konto.
Jag sysselsatte mig under fotograferingen med att hjälpa till med en av motståndarna som drog ett korsband, stackars kille. Hoppas det inte blev så illa som det verkade!

Mina goa gubbar!

Blöt

Alltsåatteeeee....

Hur kan man bli blöt under jackan när man går ut med hundarna?
Jag menar, jag har faktiskt lärt mig att regnet kommer uppifrån, men jag tror att alla har fel.
Här i Fräntorp regnar det på tvären och underifrån.
Det vet jag alldeles säkert.

Det är 1:a Advent på söndag.
Någon har glömt att tala om det för vädrets makter.
Julkänsla?
Nix..

Jag fortsätter med min nostalgikväll, Tango & Cash på tv-skärmen.
Med levande ljus och en saffransbulle.. :)


Bildresultat för tango and cash

torsdag 26 november 2015

För två år sedan


I dag för två år sedan var jag nervös.
Jättenervös.
Och ganska rädd också.
Låg och tittade på mina fötter och undrade om de skulle finnas kvar i morgon..
Hur jag tänkte då vettetusan, det kan ha berott på medicineringen jag fick inför mitt dubbla höftledsbyte. Ni som känner mig och kan mina äventyr, vet att jag och starka mediciner har en förmåga att ge väldigt underliga effekter.
Någon gång under natten innan operationen frågade jag nattsköterskan varför jag inte fått prova ut nya fötter. Hon förklarade tryggt att mina fötter skulle finnas kvar och att höftlederna var av "one size modell". Tror inte jag berättat detta för ens Thomas, Linda eller Daniel - det var lite pinsamt och jag förträngde det nog i medicindimmorna veckorna efteråt.
Veckorna efter var mest som ett töcken. Fick fina piller som inte bara tog bort de värsta smärtorna utan också försatte undertecknad i en någorlunda behaglig dimma..

För en vecka sedan var jag på tvåårs-besiktning och läkaren var mer än nöjd. Käppen finns kvar för balansens skull (tyvärr fick jag ingen ny hjärnprotes), rörligheten är mer än förväntad. Fick order om att inte använda hela rörligheten, risken finns för subluxation eller luxation, men den är mycket liten. :) (Subluxation betyder att leden hoppar ur och sedan i ledskålen igen, luxation att den hoppar ur men inte i igen)
Som ni ser på bilden är det rejäla doningar de satt i. Trådarna fick de sno runt eftersom jag frakturer i lårbenet. Pga det fick jag bara ligga i drygt två månader, bara toabesök och försiktiga korta promenader runt i rummet med kryckor och lyft vänsterben.
Jag blev alldeles oerhört ompysslad av Thomas och Linda, de servade med mat och godis. Daniel kom så mycket han kunde, men han jobbade och dessutom fick han ju sin första egna lägenhet ett par veckor innan jag opererades så han hade fullt upp.

Den här fina bilden fick jag med mig hem i förra veckan. Som ni ser är inte proteserna likadana, det beror på att jag är med i en studie där de testar två likvärdiga proteser, men de har olika längd. Fördelen med den korta är att om man skulle behöva byta protes om en massa år, finns det friskt lårben att använda och chansen att lyckas med ett byte till är större. Eftersom de vill göra jämförelsen så precis som möjligt fick jag operera båda höfterna samtidigt. Det gör man inte annars.

Jag är väldigt tacksam över att få den här chansen, av flera skäl. Dels slapp jag att göra två operationer på ett år, och får jag en fantastisk uppföljning under 10 år som jag inte skulle fått annars.





Tycker väldigt mycket om mina nya, fina reservdelar som gör att jag numera kan gå rak, 
flytta fötterna mer än 10 cm i taget, jag har lika långa ben, jag kan sova på mage, 
Jag kan komma upp från golvet utan hjälp, det känns inte som benytorna skrapar mot 
varandra varje gång jag rör på mig.
Jag är smärtfri i mina höfter och det trodde jag aldrig jag skulle få uppleva igen.


lördag 21 november 2015

Australien, läkarbesök och terror


Veckan har varit en blandad kompott.
Daniels fina Karin har åkt iväg till Australien på några månader. Vi kommer sakna henne väldigt mycket, för hon är verkligen jättego. Att Daniel är ganska deppig är ju lätt att förstå. Men han åker iväg tre veckor till Thailand över jul och nyår med några kompisar, så då försvinner lite tid.
Och förhoppningsvis är hon tillbaka snart.
Hoppas att du får en jättehärlig resa, Karin! ♥

Linda har fick träffa sin läkare för sista gången och det blev ett väldigt bra möte. Lite rekommendationer, justerat läkarintyg, recept och lite annat gjorde att det åtminstone kändes lite bättre. Han rekommenderade att Linda ska testa efterföljaren, han har fått ett gott intryck av honom. Det är bara att hoppas att det är så. Det är en del på gång som gör att läkarens inställning är extremt viktig, kunskapen om sjukdomarna kan han läsa in sig på.
Hon har haft en annat möte i veckan som också verkade positivt, besked kommer hyfsat snart. Dessutom skickade hon in det nya läkarintyget till FK. Nu är det upp till dem att bevisa att de inte gör allt för att avvisa ansökningarna om Handikappersättning, utan faktiskt finns till för att hjälpa dem som behöver. Men man undrar ju, när handläggaren rekommenderar försörjningsstöd (socialbidrag) innan ansökningen ens är lämnad..
Fan tro't...

Vi har haft två goa segrar i innebandyn under veckan som gått. För tillfället leder vi faktiskt serien, men vi byter nog plats med tvåan innan helgen är över. Men det är långt kvar, och jag tror att vi kommer att ligga i topp när säsongen är slut.

Terrorattentatet i Paris och bomben på det ryska charterplanet har rört upp mycket känslor hos människor naturligtvis. Hos mig också. För det är väldigt skrämmande att det faktiskt kan hända Linda och mig när vi åker till Allum idag. Eller Thomas på jobbet. Eller Daniel när han åker på semester om en månad. Men jag slås varje gång något sådant händer hur fruktansvärt hur folk i allmänhet, och en del journalister i synnerhet, tappar all känsla för källkritik och bara sprider en massa dynga, obekräftade rykten, påhittade utsagor och fördomar. Det verkar som de inte har en aning om att internet inte är en källa till sanning och noggrann efterforskning, utan man måste kolla upp det man allt skriver först, precis allt. Facebook, Twitter och Instagram svämmas över av en massa falska artiklar, flera år gamla artiklar, bilder som egentligen visar något helt annat..
Visserligen scrollar jag ju förbi det mesta som är länkat, det är ju mest skräp. Problemet är ju att en del sväljer allt och länkar vidare. Och så sprids osanningar, överdrifter och rykten helt vilt i en rasande fart..

Det verkar också som allt sunt förnuft och mänsklighet bara lämna insidan av skallbenet på en del, och ersätts av en brunsvart sörja. De skrämmer mig nästan mer än Daesh, för de har ingen agenda utan hatar bara allt som inte passar dem. De har inte kommit lika långt i terrorn, men de är på god väg, en del av dem. De bränner ner byggnader som påstås ska bli asylboenden och det är bara tur att ingen har dött ännu.
De är exakt likadana som Daesh, men på andra sidan. De har ingen medmänsklighet, de hatar bara. Ingen intelligens, ingen kunskap. De tar rätten att skada andra bara för att man inte tycker som de.
Precis som Daesh.
Otäckt.
Men jag tänker inte ge efter för rädslan och fördomarna.
Aldrig.
Då vinner de.
Och det får inte hända.



Vår pelargon på trappan blommar för fullt i slutet av november. Men nu tror jag att den kommer att ge upp, första ordentliga frosten kom i natt. Kanske kan jag nu får plantera ljungen jag så gärna vill ha över vintern? Om det fortfarande finns att köpa.. ;)

lördag 14 november 2015

Terror

Det är fruktansvärt det som händer nu.
Men.

Glöm inte att:
Religion, hudfärg och ras dödar inte
Det är fanatiska extremister av alla sorter som dödar i terrordåd.
Inga andra.





tisdag 10 november 2015

Så trött

Just nu är jag så trött, kroppen känns som betong, ömmar och värker och i skallen är det bara en tuggummiliknande, dunkande, seg massa. Har sovit dåligt ett tag, vilket nog mest beror på frustration, oro, ilska och funderingar. Linda's problem med underbar läkare som slutar och oron hur hon/vi ska hitta en ny, Försäkringskassan som mest verkar anse att de som söker hjälp är mest till besvär, funderingar runt vår underliga syn på människor som behöver hjälp och stöd i allmänhet och gamla, sjuka och flyktingar i synnerhet. 
Tycker det är obehagligt och skrämmande med allt hat som kommer till ytan. Jag förstår mekanismerna, men kan inte acceptera det. Aldrig.

Stannade hemma från träningen ikväll, kroppen sa helt enkelt ifrån. Vi vann en fin vinst i helgen igen, väldigt skönt. Tror att det börjar sätta sig i laget, de börjar hitta varandra och komma på strategier som verkar fungera. Framförallt inställning har tagit stora kliv, väldigt bra.

Och så ett himla gott tips! Som viktväktare letar man ju hela tiden nyttiga, poängfattiga godsaker. Och Linda, som är superbra på att testa nytt, rekommenderade Skånemejeriernas Yoghurtkvarg. Den är laktosfri och sockerfri. Har varit lite tveksam, men idag köpte jag ändå en burk, Tahitivanilj. "Råkade" doppa fingret och smak.. Himmel och pannkaka så gott! Linda har testat jordgubb/lime och ananas/kokos också och de är nu ett frukostvalet nummer ett för henne. Hon äter med havrekuddar och lite frysta bär och tycker att hon står sig bra på det. 
Jag tänker testa med ett tärnat äpple med lite kanel i kväll som mellanmål..
Och nej, detta är inget sponsrat inlägg ;)





måndag 9 november 2015

Sex månader

I övermorgon är det sex månader sedan Fred och Dippen fick somna in.
Det är så tomt och vi saknar dem så mycket. Jag kommer på mig ibland att leta efter dem, och släpa fötterna utefter golvet när jag grejar i köket så  jag inte trampar på Freddan.
Fick en en flashback idag när jag försökte få tjejerna att inse att hundar faktiskt måste gå ut i trädgården och göra ifrån sig ibland - även om det regnar. Dippen vägrade gå ut om det ens kom en droppe, man fick lyfta ut henne. Var man inte snabb nog liksom rann hon upp för trappan till sovrummet och kröp in i transportburen vi har där.

Nu gör Ditte och Citrus likadant..
Ditte går ut på plattgången, trippar fram och tillbaka utefter gräskanten, blänger på mig, sedan på gräset och så på mig igen. I bästa fall gör hon några rejäla skutt, landar i bersån och trippar sedan mycket försiktigt ut på gräsmattan, förmodligen bara på yttersta klospetsarna. Sedan snurran hon på typiskt Dittevis fem varv, fortfarande på tåspetsarna, innan hon hittar rätt plats och gör ifrån sig på rekordtid, sedan avslutar hon med en tjurrusning in.
Citrus smyger ner för trappan, ställer sig på nedersta trappsteget, vänder ryggen åt gräsmattan och försöker blänga ner min motståndskraft. Hon ser egentligen ganska rolig ut, hon sticker liksom fram nosen, viker bak öronen och blir alldeles avlång - hon tycker nog att hon ser alldeles väldigt ömklig och snäll ut..
Mer än en gång har jag lämnat dörren ett ögonblick, bara för att upptäcka att trädgården är tom och mina pimpinetta tjejer försvunnit upp i sovrummen - utan att göra ifrån sig.
Fjantfior. ♥

Fred, Dippen och Ditte
(Citrus kröp som vanlig under stolen , då kommer hon närmast när det vankas något gott.)



lördag 7 november 2015

Dags för Ättestupan igen?

Det finns en legend/tradition att man förr i tiden kastade sig utför Ättestupan när man var gammal eller sjuk och inte klarade sig själv. Man kunde också kastas.
Det kanske är dags att införa den seden igen?

För nu börjar gamla dagars fattigvård komma tillbaka. Den som sa att i första hand ska anhöriga ta hand om gamla och sjuka, eller sockenkyrkan som skulle uppföra en fattigstuga, dit gamla, sjuka, vanföra och tiggare fick bo och klara sig bäst de kunde.

Med tanke på hur stat, landsting, kommun och Försäkringskassa behandlar de som är funktionshindrade, sjuka eller "bara" gamla så är väl det en berättigad fundering.

Att någon som är sjuk, har det som tidigare kallades sjukpension, måste använda färdtjänst för att ta sig till Socialkontoret lämna kvitton för mediciner, färdtjänst och läkarbesök en gång i månaden för att få försörjningsstöd är ju inte klokt. Borde inte sjuk/aktivitetsersättningen tillsammans med bostadstillägg vara så hög att den når över Riksnormen (existensminimum)?

Att ha ett sjukt barn som behöver övervakning i hemmet 24/7 för att överleva, är ju i sig fruktansvärt jobbigt. Att sedan samhället bestämmer sig för att dra in assistenterna för familjen är ju helt absurt. Inte nog med att föräldrarnas situation blir helt oacceptabel - hur ska de kunna sköta resten av familjen och sina jobb om de måste övervaka sitt barn hela natten? Att det dessutom gör att människor förlorar sina jobb är ju också helt tokigt. Nu får en situation där föräldrarna blir sjukskrivna och assistenterna arbetslösa. Dessutom - vart ska barnet ta vägen? Institutionerna finns ju inte längre...

Nu skyller många politiker (och andra) på flyktingsituationen. Det är ju så dumt att det finns inte på kartan. De här problemen började långt innan flyktingkrisen. Det som är så patetiskt är att mer eller mindre alla politiska partier följer strömmen och gör ingenting, absolut ingenting åt problemen.

Jag har röstat på Socialdemokraterna i hela mitt vuxna liv.
Men jag tror inte jag kan göra det längre.
Fast jag vet inte vilket annat parti som står upp för vanligt folk, för gamla, för sjuka, för låginkomsttagare.
Inget tror jag.

tisdag 3 november 2015

Fantastiskt ljus

Linda var ute och tog bilder häromdagen på den fantastiska himlen. Inga filter eller redigeringar,  det såg faktiskt ut så här!

Ja just det ja

Glömde ju berätta om chokladen.
Vi har hela köksbänken full av kexchoklad, miniToblerone, mjölkchoklad och en fin chokladask från Anton Berg.
Himla bra när man viktväktar.
Eller inte.

Linda, Karin och Lindas bästa kompis Emelie var på Halloween på Liseberg. Det hade visst varit väldigt kul, trots att det var två (!!) timmars köer. Linda är som sin mamma i en sak, och det är att vi aldrig, verkligen ALDRIG, vinner på lotterier och liknande. Men lite måste man ju spela - försöker man inte, vinner man ju garanterat aldrig.
Vi skojade innan om att hon var tvungen att vinna en chokladkaka för att jag skulle komma och hämta dem efteråt. Och eftersom hon är en mycket välartad dotter, som trots att hon är vuxen fortfarande (eller äntligen?) gör som mamma säger kom hon hem med choklad.
Mycket choklad.
Åtta kilo..
8!!
Fyra stjärnvinster blev det, och eftersom jag sponsrade fick vi ju en del. Ganska mycket faktiskt, för varken hon eller Daniel kan ju äta kexchoklad...
Men det gör gärna Thomas.
Och jag.
Men nu får min obefintliga karaktär visa framfötterna, det ska inte ätas.

Nästan inte iaf.


måndag 2 november 2015

Nu så

Nu har vi fiber - som fungerar :)
TV'n och bredbandet har funkat utan avbrott hela helgen, box installerad och nya funktioner undersöks. Våra streamingtjänster funkar och vi har nog tillgång till de flesta av min älskade sambos sportkanaler. Thomas var inte jätteglad idag iofs, för han hade inte fått Viaplay att funka i natt, men efter en koll så tror jag att fel inloggning och ett tillfälligt fel i sändningen ställde till det. Jag hoppas på det iaf!

Vi vann en go seger med Zenith igår, äntligen föll bitarna på plats, både spel och inställning. Domarna är ett problem, men det vet vi ju tyvärr. Domarbristen gör att de får döma i för höga divisioner, och det blir ju sisådär. De gör ju sitt bästa men det blir lite tokigt ibland. Som tur är går det åt båda hållen.. Men det är samma för alla, fokus på vårt eget gör att vinsterna kommer att fortsätta.

Nu är det dax för lite mat. Thomas har just gett sig iväg till jobbet och jag tänkte gå lös på Citrus med saxen. Får se hur långt jag kommer :)