Nu går jag vidare

Några vet det redan, andra har nog förstått att det är något som sysselsatt tankarna ett tag.

Jag har tagit beslutet att lämna IK Zenith, min innebandyklubb som jag varit hos i 9 år.

Jag har trivts så bra, och varit helt klar över att detta skulle bli min sista klubb, mitt sista lag.

Vid jul konstaterade tränaren och jag att vi kör ett år till, laget är så härligt med en bra blandning av yngre och äldre spelare och stämningen är gruppen var verkligen bra.

Men det ändrade sig över en helg.

Anledningen är att några i JAS-lagets "sportgrupp" (föräldrar) har fått köra sitt eget race alldeles för länge,. De har styrt JAS länge, och relationen med dem har inte varit helt lätt. Deras "beslut" har också påverkat A-laget. De har bla velat styra vilka spelare vi får upp från juniorerna och det är inte så det funkar. Det gör A-laget ledare naturligtvis. Jag har tagit en och annan dust med framförallt en av dem om bla det.

Vid trettonhelgen kulminerade på ett sätt som fick alla i laget att fullständigt tappa gnistan. 

JAS-killarna hade cup, samtidigt som A-laget skulle spela en måste-match. Tränarna i de båda lagen hade planerat hur spelarna skulle fördelas - självklart måste en div 1-match gå före en ungdomscup.
Inga konstigheter alls. 
Problemet var bara att det ansåg inte JAS-laget sk ansvarige. Han körde över tränarna i båda lagen och kallade ner 5 utespelare och en målvakt till en annan del av staden, en timme innan de skulle samlas i hallen. Vi fick reda på det en halvtimme före matchsamling, och då var det för sent att kalla tillbaka dem.
Att säga detta till resten av laget var verkligen inte roligt. Det visade sig också att vår ende kvarvarande målvakt vaknat med feber, och under matchen brakade influensan ut på honom.
Under matchen fick vi en skada, och två killar till fick kliva av med feber. 

Då hade vi en målvakt och 9 utespelare.

Det fungerar inte i Div1
Naturligtvis förlorade vi matchen.

Dagarna som följde däckade flera stycken i influensa, så även jag.

Men vi förlorade mycket mer.
Vår kapten orkade inte mer, utan lämnade för ett annat lag. Några andra lämnade också, och vi andra..

Vi tappade sugen, glädjen och orken. 

Vi kände oss svikna och förrådda helt enkelt.

Efter det tog JAS-lagets sk "sportgrupp" över helt.

Ingen pratade med tränaren eller mig, utan bara med juniorerna, de bästa plockades ut för samtal på träningarna. Seniorerna fick inga samtal förrän efter sista matchen, och då var det bara 5-6 stycken. 

Då hade vi förstås åkt ur Division 1.

Alla andra spelare lämnades vind för våg, utan alternativ och inga samtal. Fortfarande idag har ingen pratat med A.lagets tränare, mig pratade de bara med för att spelarna ville att jag ska vara kvar. Två av ledarena ringde, och jag blev kallad till möte. Men som allt annat med dessa människor blev det bara att jag närvarade på en träning - de hade möte med ett par juniorer utifrån istället, det var prioriterat.

Sedan var det tyst länge.

30 maj, mycket sent på kvällen kom det ett fb-meddelande till samtliga som var uttagna till truppen. 

Vi fick reda på att deras satsning inte gått vägen, och nu drog H2 och JAS ur seriesystemet. De hänvisade alla kvarvarande spelare till Div4...

Det var inte oväntat.

Nästan alla i "sportgruppen" hade redan lämnat, för deras söner gick till andra klubbar.

De spelare som hela satsningen hängde upp sig på. Och papporna som under våren blivit med i "sportgruppen" - de försvann direkt.

Så även den person som drivit detta så länge, som saboterade hela vårt lag.

Han var först att lämna.

Fick reda på att en av de tränare som varit med att starta upp detta redan hade lämnat för en annan klubb. Det måste varit klart ett tag, det är inget som blir klart så snabbt. 

Det är skamligt hur dessa personer burit sig åt.

Dagen efter ringde jag den nya ordföranden för den nystartade innebandysektionen. Han sa direkt att inga lag är utdragna ur seriesystemet, utan det här måste vi mötas och prata igenom.

Några dagar senare åkte jag till vad jag trodde var ett möte med innebandysektionens styrelse, men det var en ny klubbchef och ett gäng juniorledare med. Det blev ett intressant möte, men deprimerande, för juniorledarna är väldigt oroade för att även deras lag nu ska skingras. 

Jag lovade prata med mina killar för att höra om det öht finns en chans att de ska stanna.

Jag fick ringa tillbaka några dagar senare med ett negativt besked. Den information som de fått från klubben var inte ens i närheten av man kan förvänta sig till ett seniorlag som behandlats så illa.

Efter detta möte har jag inte hört något.

Så hela mitt lag är nu splittrat, och det gör så ont.

All tid, kärlek, kämpa, glöd, glädje, engagemang av så många.

Borta på ett ögonblick, förstört av några som trodde att deras söner är bäst i världen.

Men då spelar man inte i en kvartersklubb längst ut på Hisingen.

Där spelar man av glädje och lagkänsla.

Jag rädd att många av dessa sk talanger inte får någon speltid i seniorlag, och då kommer de att tröttna.

Det jag vet säkert är att IK Zenith står utan seniorlag och JAS-lag på herrsidan, och de har tappat massor av duktiga spelare.

Själv har jag fått seriösa erbjudande från två andra mycket välskötta klubbar.
Jag har inte gett besked ännu, för kroppen och knoppen mår skrutt just nu.
Måste vila och hämta mig efter allt som hänt, både privat och i innebandyn.

Jag sörjer över att 27 år av mitt liv bara gick upp i rök på ett så tråkigt sätt

Att jag inte kunde bestämma själv hur och när jag skulle sluta med innebandy.

För att börja om en gång till tar kraft, kraft som jag just nu inte har.

Så kanske får det bli något annat än sport nu.

Vi får se.

Nu ska jag vila, njuta av andra nyheter, vila lite till.

Fylla pensionär,  och vila en stund till.

Jag studsar tillbaka.

Det gör jag alltid, på ett eller annat sätt.

Snart lugn

Det har varit väldigt, väldigt mycket och det där med skrivande har inte orkats med.

Egentligen är det mycket jag vill skriva om, men orden kommer inte ut rätt.

Behöver vila både kropp och själ ett tag.

Ser fram emot vår och sommar, med massor av pul och pyssel i trädgård och växthus. Det ger frid i själen och förhoppningsvis lindring till kroppen som mår riktigt risigt nu.

Innebandyn är snart slut. Har bara en träningsmatch kvar. den här säsongen. Det brukar vara skönt när säsongen är över och man får vila ett tag. 

Men så är det inte i år.

Det känns ganska jobbigt, kanske är det min allra sista match. 

Före jul sa tränaren och jag att det är så roligt att vi kör nästa år också. Laget fungerade bra, och killarna är jättehärliga. Vi har haft en bra blandning med ganska unga seniorer och juniorer, och de började hitta sitt spel. Men vid nyår tog andra personer ett beslut som påverkade A-laget väldigt mycket, på ett mycket negativt sätt, utan prata med oss först. Några killar fick nog och slutade, och luften gick ur oss allihop. Vi åkte förstås ur Div 1. Ingen katastrof, seriesystemet ska ändras nästa säsong och blir väldigt tufft.
Självklart hade det varit roligt att fortsätta, att försöka spela upp oss i Div1 igen.
Men så blir det inte. 

Min tid i IK Zenith är nog över, det blir förmodligen den sista matchen öht. Det är en ny organisation på gång, och ingen i A-laget är tillfrågade om fortsättning, vare sig spelare eller ledare, vilket är väldigt ovanligt. Den nya organisationen består av juniorföräldrar- och tränare, och de har varit mycket tydliga med att nu ska de satsas på juniorerna.
Helt ok, men man kan inte bygga ett lag med bara killar födda -06 och tro att man kan spela i division 2 mot seniorer. Det kommer att bli skittufft utan några seniorer.
Det känns ledsamt att avslutet på 9 väldigt roliga år blir så här, men så får det troligen bli.
Kanske är det dax att sluta helt, jag är är ju inte helt ung..
Jag tycker det är jätteroligt fortfarande, även om det sliter på kroppen. Andra lag hör av sig då och då, men att börja om igen - jag vet inte.
Vi får se.

Jag får mysa på heltid med de här myspropparna

Det vänder

Äntligen släpper influensan. Har haft feberfria perioder, men så fort jag gör något, springer febern iväg. Hostan börjar också ge sig, och att jag fick trippla astmamedicinen hjälpte verkligen.

Nu börjar jag må bättre, även om luften tar slut mellan varven.

Igår fick vi äntligen slängt en massa av Lindas flyttskräp. Förrådet har varit knôkfullt, och vi har lagt kartong och sopsäckar där det funnits plats. Iom att vår bil gick sönder, kunde vi ju inte tömma.
Men igår körde vi fyra vändor till återvinningen, och sedan kunde vi ställa ut julgrejor och lite annat i förrådet, äntligen. Åker nog och grejar lite på fredag också, om inte annat så flyttar om lite flyttkartonger så det blir lättar att organisera. 

Imorgon blir det en matvända till mamma igen, äntligen. Det börjar bli tomt hos henne nu. 
Det är så skönt att hon mår så mycket bättre. Hon ser fram emot att kunna gå ut och gå promenader igen. Nu har hon börjat gå ut och slänga sopor, och städar & fejar igen. Effekten efter tia-attacken verkar bortblåst, och ryggvärken har släppt. Hon är inte lika glömmen och kroppen & skallen mår bra.
Så tacksam för det!

Snön försvann över en natt. Det har regnat och blåst som attan de senaste dagarna. Nu är det blött och kletigt, men iofs slipper man att halka runt. Är lite splittrad när det gäller snön, det blir ju så mycket ljusare och vackrare.. Men isch så kallt...

Grejar med innebandyn. Ny assisterande, nya killar, några som slutar och en träningsdag till medför ju en hel del skrivande. Men det kommer att bli bättre med det mesta nu, det är jag övertygad om.

Myslördag

Igår  kom Daniel hit på middag. Vi hade några mysiga timmar med Frölundahockey, Chili con Carne, äpplepaj & vaniljsås och en massa prat (förstås)

Imorgon åker han på jobbresa och på onsdag kväll bär det äntligen av till Rom och Karin. Han längtar tokmycket, så tiden går nog ganska långsamt.

Melvin har fått några tetiga ryckningar i huvudet efter tandoperationen. Vad det beror på funderar vi på hela tiden, är det inte bättre i morgon får nog veterinären ta en titt. Men antingen är det något som trycker på någon ner, eller om han kanske fått en tia-attack. Det fick ju Fred och Ditte några stycken, och de hämtade sig bra varje gång. Det är inte så mycket att göra mer än att se till att de får i sig näring och vätska.

Men han är seg, Lindas lille farbror, så det kommer säkert bli bra.

Melvin och Kiara myser

Melvins favoritsysselsättning när han är hos oss:

Sova i min säng, och knô ut mig så mycket det går...

Innebandyn blev en blandad kompott. Jättekul att träffa en av killarna som varit borta på utbildning på annan ort några månader. Han är störtgó och det så roligt att han är med igen. Överhuvudtaget så är den här gruppen en av de roligaste jag "jobbat" med, de är snälla, omtänksamma, duktiga innebandyspelare och totalt och fullständigt hår av hin hela gänget. Massor av skratt, men också svarta blickar och puttermutter.

Idag spelade vi ok första perioden och delar av sista - men den andra var inget vidare. VI förlorade matchen, skitans, men nu vet vi hur vi inte ska ska spela.

Förhoppningsvis lär vi oss något också.

Bakslag

Kom hem efter en lång, men lyckad dag med innebandyn strax efter klocka sju på kvällen, lämnade bilen till Thomas som åkte till jobbet. Var väldigt trött, och gick och lade mig efter Ellas nattmedicin och det obligatoriska samtalet med mamma. Hade svårt att somna, stormen Malik ruskade ordentligt i huset, och jag var hyfsat värkig.

Somnade till sist, men blev väckt av Thomas kl halv sju som stod med Ella i famnen.

Hon hade fått ett nytt anfall, något lindrigare än tidigare, och det höll bara på knappt en kvart så jag slapp ge henne stesoliden. Men det känns jätteledsamt och det är ett ordentligt bakslag.

Nu funderar jag på om det var stressen av stormen under dagen, i kombination av att medicinbytet inte är helt klart. Det tar tid innan den nya medicinen har kommit upp i nivå, och den gamla försvunnit så nivåerna ligger inte rätt.

Får ringa och beställa tid till hennes veterinär i morgon, för att se hur vi ska göra. De senaste dagarna har hon också gått och sträckt sig mycket, vi tror att det är magen som stökar.

En fördel har vi - Maya signalerar direkt om det är ett anfall på gång, hon blir jätteorolig och kommer och hämtar oss direkt. Det gör hon inte när Ella "stretchar" magen, så därför är vi helt säkra på att det är något annat.

Men det är både ledsamt och jobbigt. Dels mår hon ju väldigt dåligt under episoderna, Maya blir orolig länge efter och  vår trygghet försvann igen. Nu vågar vi inte lämna Ella & Maya ensamma igen, och det blir ju väldigt bundet. 

Men vi får hoppas att det löser sig, och att det här var ett tillfälligt bakslag...

Nu ligger Ella och sover gott i soffan, i favoritställningen.. 

En alldeles nyvaken Maya kom precis och satte sig strategiskt mitt framför mig.

Hon vill ha tuggben och gos, men det får räcka lite mys säger jag...

Älskar innebandy

I dag sitter jag hes och lite rådbråkad hemma i soffan.
Har just ätit middag, och vi slöar framför tv'n, väldigt skönt.

Igår spelade vi den där matchen som betydde så oerhört mycket, mot ett lag som som vi har haft väldigt svårt med.
Vi mötte Vara borta, och på pappret skulle det nog käka upp oss. Men jag har en stor tillit till mina killar och vet att de oftast är bäst när vi är underskattade.
Och så blev det igår också. Vår junismålvakt fick spela sin första seriematch, och gjorde det väldigt bra. Laget ställde upp och täckte skott som aldrig förr, jag hojtade och tjoade så rösten gick i falsett efter halva matchen.
Men vi vann med 8-11, vilken skön revansch från plattmatchen vi gjorde i våras.
Älskar verkligen mitt lag, de är riktiga krigare.

Seriestart 2019/20

I går åkte jag ner med laget till Varberg för att möta Warbergs IBF för årets första seriematch. Vi var väldigt taggade, och det blev en bra match. Fullt fart, tufft men inte oschysst och många bra saker att ta med sig. Vi snodde en poäng från Warberg, det blev 5 - 6 i sudden.
Vi var helt klart mer nöjda än Warberg: så här stod det i Hallands Nyheter

Lite kul faktiskt, eftersom vi självklart också hoppades på vinst, 

men var ganska nöjda ändå. De har ett väldigt bra lag, 

och många kommer får väldigt svårt mot dem..

Delar av det bästa laget som finns.

Några har tillkommit och någon slutat, men de är allihop så himla goa! 

Mitt hjärta är grönt och kommer så förbli. 💚

Magplask

Det blev som ett magplask i söndags. Vet inte riktigt vad som hände med killarna, om det var nerver, vilja eller bara inte orken fanns. Det sistnämnda tror jag inte på, för de är vältränade.
Hursomhelst, vi förlorade stort, alldeles för stort. Och för att göra det hela ännu värre - Floda förlorade också, så hade vi gjort jobbet, hade vi spelat kval till allsvenskan i helgen som kommer.
Jaja, shit happens. Vi har gjort vår bästa säsong någonsin, och om ett par dagar känns det nog bättre. Nu blir det ett par veckors ledighet, vilket känns väldigt skönt.

Pollenallergin har blommat ut till fullo. Jag hostar, nyser snörvlar och flämtar trots att jag gått upp i medicineringen, dubblat det tom. Får nog öka ytterliga på nässpray och astmasprayerna, för nu är det tungt. Undras hur det blir när det brakar igång på riktigt..?

Vi har fått tag i en jurist inför Lindas omprövning till sjukersättningen. Ska scanna in och skicka iväg en stor lunta papper idag, och ytterligare är på väg från FK. Tro iofs det är dokument vi redan har, men de får skicka dem ändå.
Tyvärr har dokumentationen från AF raderats. Vi visste inte att den gör det efter tre år, och det verkar som Lindas HL från den första aktivitetsersättningen skött det via telefon, för det finns inget sparat hos FK heller.
Vi får se vad juristen kan göra. Tidigare om åren har han varit i princip 100% i sina ärenden (känner till honom sedan tidigare, han är mycket duktig) men nu är det nya tider, med helt sanslöst konstiga beslut från FK. Nästan alla ärenden går vidare till Förvaltningsrätten. Där blir det ju väldigt godtyckligt, det beror ju på vilken politisk åskådning nämndemännen har. Är det alliansen och SDare, blir det inte godkänt även om det är helt klockrena ansökningar, så en del går vidare ännu högre i systemet.
Det känns inte speciellt rättssäkert längre när man vet hur det fungerar. Nu när politiken spretar så  mycket när det gäller välfärdssystemen, gäller det verkligen att det sitter "rätt" nämndemän i domstolarna.
Tänk vad detta kostar pengar och lidande! Och så mycket sjukare människor blir på vägen, dessutom förstörs deras ekonomi fullständigt. Det går ju inte fort precis, och under tiden blir de helt utan inkomst.

Det känns som Sverige är i fritt fall när det gäller trygghetssystemen.
Oavsett om det gäller sjuka, gamla, funktionshindrade pga skador el sjukdomar - alla råkar illa ut nu.
Hoppas, hoppas att det vänder snart, för fortsätter det här kommer det bli ännu värre. Redan nu blir ju helt vanligt, skötsamt folk hemlösa pga de inte får behålla sina jobb och sin sjukpenning.

Jag är rädd att suicidtalen kommer att öka i skarp kurva, bla när det gäller ME-sjuka. Många är ensamma, familj och vänner har försvunnit efter många års sjukdom. De har ingen som kan hjälpa dem att föra sin talan, har ofta oerhört liten ekonomi och har inte råd till juristhjälp. De får ingen hjälp av vare sig sjukvård, Försäkringskassan eller kommunerna vilket gör att de inte har ens en anständig levnadsstandard.
För tio år sedan trodde jag inte det här skulle hända. Men förutsättningarna ändras hela tiden, förr var det till det bättre - nu ständigt till det sämre.

Mars

Tiden går farligt fort! Redan mars månad, och ta i trä - vintern verkar inte komma på mer besök.
Lite drygt två veckors snö i år, som borde ha passerat utan problem.
Om det nu inte vore för att kommunen verkar har dragit in allt vad som gäller snöröjning. Det tog 14 dagar innan första plogen visade sig - då hade det redan börjat regna bort. Tyvärr "glömde" de att flisa, så vi fick åka och köpa lite extra.
Nu har vi haft en tid ovanligt varmt, närmare 10 grader och ännu mer i lä i solen. Vi ska nog inte ropa hej ännu, igår blev det kallare igen och jag fick skrapar rutorna på bilen.

Igår ja.
Innebandy från arla morgonkvist fick det bli. Klubben hade kallat till ledarmöte, och då är det bara att pallra sig dit. Men kl 9.00 är alldeles för tidigt, det är inte snällt! 😱😂
Men det var trevligt, och tiden gick fort.
På eftermiddagen var det dax för match, och det blev spännande. Tråkigt nog klarade vi inte av att ta tre-poängaren, Lidköping är så bra. Erfarna, storväxta oh väldigt kloka i spelet. Vi gav dem dock en kamp den här gången också, de var ganska griniga en stund. Men vi tappade noggrannheten i slutet, och gjorde alldeles för lätta misstag, vilket ställde vår stackars målvakt.
Nu har vi en väldigt ung trupp, de är ganska små och nätta (de flesta iaf) och vi har haft en väldigt bra säsong. Den helt oväntade drömmen om kvalspel lever kvar, men det krävs nästan underverk om vi ska klara det. Men vi har ett gäng krigare, och vi slutar aldrig att tro på oss!

Inmarsch med våra fina P-08or. De var jättenervösa

och väldigt glada, och pladdrade oavbrutet tills vår lagkapten

sa att man måste koncentrera sig.. 😂
Och jag ser precis så mallig ut som jag känner mig!

MÅL!!

Storleken, åldern och erfarenheten syns ju ganska tydligt!

Men också våra killars envishet, vinnarskallar och modighet.

Väger man 60+ vet man att det kommer att göra ont att möta någon 

som väger 90+..

Tur att jag har massor av ispåsar.. 😍

Alla foton av Ove Andersson

Nu ska det bli något lugnare de närmaste veckorna. Träningar, några läkarbesök med Linda, match till helgen och så mamma som fyller år. 

Ska försöka vila lite, har börjat med allergimedicinerna och jag blir som en sengångare av dem.

Nu blir det spisen, ska fixa chili till oss.

Bra dag

Det blev en fin dag idag!

Släpade mig likt en zombie ur sängen i morse, allt före klockan 11 är ju alldeles för tidigt för mig. Nu var det andra dagen på raken som jag kravlade mig upp halv nio, så det var lite segt..

Vi hade ett rejält manfall i laget den här matchen, därtill bara en målvakt - som dessutom inte tränat med oss sedan lucia. En av de båda tränarna kom hem kl hal åtta i morse efter en månad i Thailand. Ganska strongt att ställa sig att coacha laget, flygresan tog 28 timmar..
Så förutsättningarna var inte maximala.
Men det är ju oftast då laget sträcker på sig och bara kör. Vinst med 8-2 känns ju som en väldigt bra start på 2019!

Och inte  blev det sämre när jag kom hem och fick veta att Marianne och Mia tog en grym 6:e plats på tävlingen (Rallylydnad Avancerad, My Dog 2019) idag! Makalöst bra gjort! 💗

Kontakten mellan de här två stjärnorna är verkligen inte att leka med!

Fantastiskt att se! 

Bilden stal jag mycket fräckt från Mariannes Facebook.

Annica Andersson tog den.

Ambitionen är större än förståndet

Jag blir lite trött på kroppen ibland. 

Och mig själv och min vilja.

Iaf idag. 

Tänkte fixa adventsfint, laga en lasagne och sätta upp våra ljusslingor i trädgården, men resultatet av mina fånigt stora ambitioner blev förstås bara en tummetott.

Satt upp julgardiner och adventsstakar/lampor i fönstren och röjt undan lite, men sedan blev det stopp. Nacken gav mig några riktigt bedrövliga timmar, så jag fick stoppa där.

Ingen lasagne och inga ljusslingor, det får bli senare i veckan..

Irriterande.

Tröttsamt.

Självklart dumt.

Väldig mycket jag.

Så jag multitaskade framför datorn och TV'n istället. VM i innebandy har börjat och jag var ju tvungen att titta på matchen mellan Sverige - Finland. Men Canada mötte ett överlägset Slovakien, och den matchen var också ett måste. Tre av Canada's spelare har nämligen tränat med oss under hösten, och det har varit en trevlig bekantskap. De kommer ju att få det svårt i VM, men det är makalöst fokuserade killar. Bara en sådan sak som att de har 35 mil till hemmamatcherna hemma i Canada.. 

Nåja, lite mys blev det iaf, och nu sitter Thomas och sover gott i soffan med fjärrkontrollen hårt i handen. Han tittar på något tyskt program om neutroner.. 😇😂😂😍

Tror att jag ska väcka honom och fråga om vi ska titta på en film istället!

Önskar alla en fin 1:a Advent!

Innebandyn i full gång

Som vanligt den här tiden på året är det full fart.
Innebandyn har försäsong, så det är som mest intensivt nu. Träningar, matcher och cuper avlöser varandra, massor av listor ska skrivas, saker kollas och beställas. Dubbelkollar det mesta, för missar man blir det jobbigt när den riktiga säsongen startar.
Det är jobbigt, men attans så roligt.

Idag är jag både rådbråkad, helt tömd och hjärnan har gått i ide.
Vi spelade cup i helgen, och det blev 8 matcher på två dygn. Fantastiskt roligt, för killarna är så roliga, snälla och ganska knäppa.
Vinnarskallar är vi ju hela bunten, och vi har alla väldigt olika sätt att hantera förberedelserna inför varje match. Jag ränner runt som en tok, och ser till att allt finns på plats, medicinväska, taktiktavlor, uppvärmningsbollar, att spelarna har rätt matchställ, sekretariatet ska ha påskrift, det ska hälsas på domare & motståndare. Fingrar, handleder, ben, fötter, fotleder ska tejpas, muskler smörjas.. Folk säger alltid att jag ser så himla lugn ut på matcherna - men det är bara på utsidan! Inuti går hjärtat på högfart och adrenalinet är på topp!
Vi vann hela cupen, så nöjd är jag ju minst sagt. Att vi dessutom slog min gamla klubb i finalen kändes ju lite, lite gott.. 😉

Maten bestod av hamburgare, Loka,  kexchoklad och kaffe hela helgen.
Magen mår sådär, och volangerna är spända, men det är det värt när belöningen är en guldmedalj 😀

På lagbilden ser man att alla killar står på stolar bara för att jag ska se liten och kort ut.. 😇

Mitt härliga lag, modell 2018/19

IK Zenith Div 1 💚

Thomas har förövrigt semester nu, och han har verkligen tur med vädret. Efter några veckors regn och faktiskt kyligt väder, kom värmen och solen tillbaka. Inga jätte temperaturer, men solen har kommit tillbaka och idag var det nog närmare 25 grader. Jätteskönt.

I morgon passar Linda hundarna, och vilar upp sig i bersån. Thomas och jag ska äntligen komma iväg på vår länge planerade tur till Helsingborg för att hälsa på Pappa & Elisabeth. Det ska bli väldigt mysigt att åka iväg en tur, det var ett tag sedan sist.

Och så ska vi få landgångar, mums!

Avslutar med en bild på vår lilla fjantfia. Hon är så himla rolig, go' och rar, även om hon också är en liten gapig mespropp 💓

Flygande sport

En del människor tycker att innebandy är en händelselös och tråkig sport. 

Jag förstår inte vad de pratar om! Är helt slut efter matcherna,

och träningarna är oftast väldigt kul

Så här kan det se ut!

 

 

Ove Andersson är vår härlige fotograf!

Älskar sporten & mina gubbar!!
💚💚💚

Nu är säsongen igång

Första, riktiga träningen för säsongen 2017/18 kördes ikväll. Ett stort gäng killar spelade innebandy av hjärtans lust, och jag satt på golvet, kollade igenom trunken, tjatade med gubbar och hade det bara bra.
Linda passade hundarna för Thomas jobbar, och vi hade en mysig stund sedan. I morgon kommer Mona på besök, alltid lika trevligt.
Det blir nog en lugn dag, har inte hämtat mig riktigt från nackspärren ännu. Ont i hela kroppen och är sjukt trött. Men det blir nog bättre om ett par dagar. Det är priset jag får betala för att kunna röra mig lite mer igen, det är ju på gott och ont det där.

Nu ska jag ta mina fotpussande och kelsjuka hundar med mig och krypa till kojs!

Här ligger vi till bords när vi äter.  Nja, egentligen bara Ella,

som verkar vara en av de allra tröttaste valpar jag mött - iaf när 

det gäller att äta. Sitta eller ligga är det som gäller!!! 😂😍

Ditte och Citrus tycker det är helt otroligt orättvist att de inte får

lika mycket mat som den lilla. De är väldigt snälla och försöker aldrig ta

hennes mat - men tjura kan man ju göra ändå... 💓😍😂

#skäggetväxer

Min bästa Anne och jag hade en härlig stund i Partille Arena idag, när vi tittade Annes son Peter och hans tjejer i Wizladies jaga en plats till steg två i kvalet till Allsvenskan. Och vilken match vi fick se! När den var över, var vi hesa av allt skrikande och händerna var röda av handklappande.. 😁

Så här glad är man när man vunnit steg ett i kvalet till Allsvenskan. Peter lovade sina tjejer i en svag minut att han inte skulle raka sig förrän de förlorar - och det funkade. Han har inte rakat sig sedan i höstas till allas stora förtjusning och förskräckelse.

Så här glada var vi på läktaren, stående ovationer och hesa röster. Anne ser ut som om hon undrar varför jag står upp,

men det var inte så illa, hon fick syn på en bekant 😉

Wizladies, Partilles goa damlag

Även om jag även i fortsättningen kommer att vara kvar i IK Zenith's A-lag, klubben i mitt hjärta 💚 

så kommer de här underbara tjejerna, Peter, Mange och Christian alltid ha en egen liten plats.

Den där månaden för två år sedan jag när fick vara med i ett annat kval, har lämnat spår 💓

Annars är det ganska lugnt. 

Innebandyn är inne i en period när mitt arbete är väldigt enkelt, en träning i veckan, något möte ibland och lite telefonsamtal och mail. Just nu är det full rulle bakom kulisserna, tränar och spelare jagas för det vilda av klubbarna och förändringar är på gång. men det sköter andra.

Thomas börjar jobba i morgon efter några veckors sjukskrivning och sedan sedan semester. Nu är han piggare igen, och tycker nog att det är ganska ok att gå till jobbet igen.

Linda har äntligen kunnat börja greja med sina naglar igen, efter allt pluggande och pressen inför körkortsproven. Bara att hon klarade båda proven på första försöket tog ett tag för henne att smälta 😄 Nu har hon iaf fixat sina naglar igen, och så här snygga blev de:

Jag är ganska trött. Har en infektion eller något som inte bryter ut ordentligt och som påverkar andningen en del. Känner mig astmatisk, vilket var flera år sedan sist så det är lite konstigt. Blir andfådd lätt och nätterna är faktiskt lite jobbiga. Får se, kanske det får bli Närhälsan och lite kortison och Bricanyl. Väntar nog en dag eller två till, sen får vi se.

I veckan ska Linda bo hemma hos oss ett par nätter. Hon ska få en köksvägg tapetserad och målat i sovrummet och det funkar inte att bo i lägenheten då.

Kanske jag kan bli lite inspirerad till att fylla frysen igen, den börjar bli tom nu..

Kramen 

Sista seriematchen

Spelade sista seriematchen för den här säsongen idag.
Vann i sudden efter två dåliga perioder och en mycket bättre. Skönt med vinst i sista matchen. Nu blir det vila i drygt en vecka, och sedan bara träningar en gång i veckan ett tag framåt. Skönt, man är ganska trött och sliten nu. Kanske mest i själen, den här gruppen är inte helt enkel att jobba med.
Men vi är väldigt nöjda med årets resultat, kom 7a i tabellen. Målet var att hålla oss kvar i Div 1, och det fixade vi ju bra.  Sedan tror jag att vi i ledargruppen egentligen är minst lika glada över att slitet med att få ihop gruppen har gått så bra.

Det händer mycket roliga saker på hemmaplan just nu, men jag ska faktiskt hålla er på halster ett tag till. Lite osäkert hur och när saker och ting faller på plats, men förhoppningsvis kan jag berätta mycket snart.. 😉😊

Något som inte är lika kul är att, precis som vanligt när man får reda på att det är meteorologisk vår, kommer snöoväder. Det har snöat, blåst iskalla, hårda vindar och varit riktigt vidrigt idag. Just nu är det några minusgrader och jag undrar om man kommer in i bilen i morgon? Det har växlat så där käckt mellan plus och minusgrader, och isig blötsnö som kommit på tvären på ett sätt som bara någon från västkusten förstår, så risken för fastfrusna bildörrar är överhängande.

Nu har jag släppt in ett par blöta cairntjejer, så nu ska jag faktiskt ta en bok och krypa ner i sängen.
Sov gott! ♥

Framåt vi går

Match i lördags mot Borås, en 6-poängs match. Taggade killar, assisterande tränare fick kliva upp som matchcoach eftersom vår coach är bortrest. Det blev en match med 1000 ansikten, det hände saker hela tiden. När slutsignalen gick, upptäckte jag hur hög adrenalin nivån var, jag började skaka i hela kroppen.. 😁

Ja, just det - vi vann! Så nu ligger vi bra till inför säsongens sista matcher, kontraktet i Div 1 är säkrat.👊

Avslappnad koncentration. Typ.

Lättsamt före matchstart

Och så renoveringen. Den går in i slutspurten för den här gången. Någon stickkontakt ska upp, någon list fixat och sedan är det klart. Ni kan få en liten försmak, det är är den nya fåtöljen som man nog kommer att spendera en timme eller två i.. 

Och så fick jag fint besök på sängkanten när husse kopplade in högtalarna till TV'n. Det gillar inte vår lilla kaxiga mespropp alls, så hon rann upp för trappan och kom in till mig som höll på med lite papper.

Nu är det dax att ta tag i kroppen, det blir en länge utlovad tur till Ullared med syster Anneli. När jag lämnar henne i Varberg har mamma lovat att bjuda på världens goaste korvstuvning, så det blir en fin dag igen! 😃

Så gott

Vi vann en riktigt skön seger i innebandyn ikväll. Det har varit lite trögt men nu funkade det äntligen

Det firar jag med ett litet glas glögg.
Mmmm...

Imorgon ska jag hämta ett gäng goda räkmackor. Sedan ska Linda, Marianne och jag ta en sväng till Varberg för att fira Anneli som fyllde år idag. Mamma plockar vi också upp på vägen.

Det ska bli mysigt!