Glad

Nu har jag tillbringat några veckor med mitt nya lag, och det är så, så roligt. Jag kom på igår att jag har killar från mina tre gamla lag i Vinga, och de är gôrgoa allihop. De nya bekantskaperna verkar vara av  samma skrot och korn, så det här blir bra. Tränarna är gamla vänner, huvudtränaren är också en av mina gamla spelare. Marie, min goa vän från Frölundatidens början för 25 år sedan är också där, så vad kan man mer begära?

 Nu är växthussäsongen nästan slut för i år. Det finns ett par paprikor kvar, sedan är det bar städningen kvar. Med tanke på hur lite ork jag haft i år för att sköta om växterna blev det bra ändå. Tog in det sista i förra veckan. Har börjat plocka upp lite potatis, men är lite orolig. De jag har plockat upp har varit angripna av mask, och haft lite ruttna fläckar, så nu hoppas jag att resten är ok.

Rehaben går sakta framåt. Men det är som vanligt med den här ovilliga kroppen, går det 1½ steg framåt och ett tillbaka. Men det är väldigt skönt att vara igång, och Sofia är grym på att balansera övningarna och se till att jag inte drar iväg för fort.

Thomas har börjat jobba efter semestern. Han dras med något skit efter viruset, han blir inte bra. Vi har båda två haft svårt att återhämta oss efter den första covidomgången vi hade. Den var riktigt bedrövlig och det tog lång tid innan vi återhämtade oss. Nu verkar det som minsta infektion orsakar veckor av utmattning, som en light postcovid. 

Annars är allt bra. 
Även om vi inte gillar hösten förstås.. ;)

Ett år

Idag är det ett år sedan Daniel och Karin bliv man och fru!
Den dagen var en av de vackraste i mitt liv, tror att bara barnens födelse var bättre.

Så mycket har hänt dem det här året, jobb, hus och nu dessutom har de en liten son på väg.
Helt fantastiskt.

Linda mår äntligen bättre, och kan äta igen tack och lov. Var väldigt orolig ett tag, men vi kom på vad som troligen orsakat det och nu har det vänt.

Det blir innebandy för mig åtminstone ett år till. Har bestämt mig för att ta klivet över till Vinga. Det är flera anledningar till det. Jag tycker mycket om tränaren, som jag känt sedan Daniel började innebandy när han var 9 år. Flera av dessa gamla bekant är också i laget, tillsammans med några av mina spelare från Zenith, och några andra gamla bekanta. En fin vän från frölundatiden är också där, Marie och jag har alltid väldigt roligt ihop, många skratt blir det och fina samtal.

Så eftersom jag som väntat under sommaren känt att jag inte ville sluta min långa tid i innebandyn på ett så tråkigt sätt, bestämde jag mig för att tacka ja till Vingas erbjudande. Det ÄR fortfarande roligt med innebandy, och i mitt nya lag kan jag ta det lite lugnare.
De känner mig och min risiga kropp, och tycker det är helt ok. 

Har varit på en träning och en träningsmatch och det känns jättekul!

Har också verkligen kommit igång med rehaben för mitt onda knä. Varit hos läkaren som säger att jag har artros i båda knäna, och dessutom bakercystor i båda. Vänsterknä't är riktigt dåligt, höger har jag inga större problem med. Än.

Var på röntgen för snart två veckor sedan och hoppas på besked om vad som ska hända - förhoppningsvis kan jag träna mig bättre så jag slipper operation. Tycker att jag har tillräckligt med plåt i kroppen... 

Sofia, min fysio, känner mig också väl genom min gamle tränare - som hon är sambo med 😄

Vi lägger till lite varje gång, men lätta vikter och och många repetitioner. Det gör skitont, men funkar, och är ju det enda sättet att bli bättre.

Idag fick jag känningar av Thomas virus, som han har dragits med på semestern. Han år bättre, och det förstår jag - han skickade ju över den till mig.. 😉

Tack för den, älskling! 😁💖

Det blir både gurka och tomater i år också!