Inget är som väntans tider...

Vi väntar

Och väntar

Och väntar lite till 

Hon är hemma igen

   

Filmsnutten är ju iofs sedan före nyår, men hon är lika go och glad nu.

Operationen gick bra, även om det blev lite trassel med för tidig hemgång och problem med blödning från såret som gjorde att trygghetslarmet fick komma ett par gånger.

Men nu mår hon mycket bättre, och jag håller tumme och tår för att det ska fortsätta så här. Vi har haft nog med bakslag, och Mamma har gjort sig förtjänt av lugn och tillfrisknande nu.

Återkommer snart igen 💖

Jul & Nyår

Det har ju varit jul och nyår också.
I år blev det ingen stor julmiddag med hela familjen, eftersom det var som det var med mamma.
Jag var väldigt trött och orkade inte riktigt rådda i det - vi kör nästa år istället!

Men julmat fixades förstås. Packade och körde ner till mamma och Anneli också, så de kunde mysa tillsammans.

Uppesittarkvällen blev som vanligt, med Linda & Anton och Daniel & Karin. Thomas var ledig och fick hänga med på bingolotto stackarn, men det blev inte så mycket spelande, mest prat. 😀
Men massor av mat och godis förstås, skratt och mys. 

Anton var med för första gången, det lär blir många framöver 💕

Julafton och Nyårsafton firade jag och Thomas själva. Väldigt mysigt, förutom att våra fyrbenta hade blivit uppskrämda av ett fyrverkeri några dagar tidigare. Det blev ett stökig nyårskväll för oss. Kulmen blev när några totalt intelligensbefriade sköt av tårtor mitt på gatan utanför vårt hus.

Hur man ens kan komma på något så korkat i ett villaområde med 86 år gamla trähus är helt obegripligt..

Förutom det blev det ändå fina helger med mycket vila.

Jag fick en fantastisk amaryllis av Eva.
Den slog ut precis före jul, och var helt underbar.

Julgran blev det i år också, det är ett måste!
Eftersom vi möblerat om, blev det lite funderande och meck - men nöjd blev jag.

Köttbullar (179 stycken), julkorv, prinskorv, skinka,
sillsallad, rödkål, Jansson & ris a la malta fixades

Och så julgodiset!! Lindas Rocky Road är ett måste!

På julafton körde jag ner mat till mamma & Anneli.
Sedan blev det Kalle Anka, Ferdinand & Tomteverksta'n

Ferdinand  💖

Mamma

Det har varit mycket den sedan sist.

Det har varit 3-4 resor varje vecka till Varberg sedan i oktober

Mamma har fått problem med hälsan.

I början av oktober blev mamma sjuk. För att göra en lång historia kort, så blev hon akut inlagd med rosfeber i en fot. Hon hade varit tröttare, men klarade fortfarande allt själv, handla, tvätta, värma mat, städa.. Vilket ju är fantastiskt för en kvinna på 87 år.
Men nu tog det stopp. Skyhöga infektionsvärden, blodtryck som helt plötsligt sprang iväg uppåt.
Hon blev inlagd med intravenös antibiotika, blodvärdena dök så hon fick flera enheter blod.
Efter 11 dagar fick hon åka hem, men jag tyckte hon var väldigt trött och blek, dessutom hade underbenen svullnat.
Men läkaren sa att det inte var något - de gjorde heller inget EKG, eller lyssnade på hjärtat.
Vilket visade sig vara slarvigt.
Mamma godtog hemtjänst, för hon insåg att hon inte kunde klara sig på egen hand.

Jag bad hemtjänsten och mamma hålla koll på benen, och tre dagar senare blev det ambulans in till sjukhuset. Trygghetslarmet kom dit och konstaterade att hon var dålig - ambulansen upptäckte att hennes puls var 35, och benen var rejält svullna.
Det blev inläggning på hjärtavdelning, och de konstaterade där hjärtsvikt.
Hon blev kvar i 12 dagar, och mådde bättre när hon kom hem. 
Det hade bestämts att aortaklaffen skullen bytas, en sk TAVI, inom två veckor. Men hennes tänder behövde kollas först, och det upptäcktes då en infektion i en tandrot som behövdes fixas. Sjukhustandvården var inte speciellt snabba, men till sist blev det klart.

Den 10 december blev hon opererad på Sahlgrenska och det gick bra. Hon fick ligga kvar lite eftersom blodvärdena var låga, men sedan fick hon transport till hjärtavdelningen i Varberg.
Återhämtningen gick bra, och hon fick åka hem efter ytterligare 5 dagar.
Efter det blev hon piggare. Vi började fundera på att dra ner hjälptillfällen från hemtjänsten, hon har varit pigg och glad.

Men sista veckan har jag haft en känsla av att hon var sämre. Hon blev blek, trött, benen började svullna lite och tremoren (som blivit bättre efter op) blev sämre igen.
Hon hade ett inplanerat EKG på sin nya VC i måndags, så min tanke var att prata med dem då.
Men Det behövdes inte.
EKG't visade att hennes puls åter var nere på 35, så personalen ringde hjärtmottagningen, som sa att vi skulle åka direkt till akuten.
Och så blev det.
Nu är hon tillbaka på hjärtavdelningen sedan i måndags, och väntar på att få en pacemaker.

Hon är helt makalös, min mamma!
Trots allt, är hon fortfarande glad och pratsam, även om hon förstås är mycket, mycket trött. 
Men hon är mycket tydlig med att hon tänker inte ge upp, hon vill inte "lägga näsan i vädret" än på länge. 
Och det hoppas jag verkligen inte, hon ger mig så mycket glädje och så många skratt 💖