Ojoj!!

Det var visst väldigt längesedan jag skrev. Förlåt!!!

Det har varit mycket, tiden har bara flugit iväg.

Skolavslutning för Sonen idag. Ganska konstig känsla, han gick ur nian så nu är grundskoletiden slut. Min "lille" (187+) pojk har blivit stor - hehe, jag fick inte ens lämna en blomma till honom förrän vi var på väg hem. Betyget fick jag inte heller se, jag tror att han var lite orolig för att inte få höjningarna han hoppats på. Men det fick han, så nu kan han nog känna sig lite tryggare när det gäller gymnasievalet. Har bestämt mig för att lämna mitt ideella arbete i biblioteket, vilket gör att det blir dubbelt avsked. I morgon ska jag på avslutningslunch med personalen på skolan och sedan är Ebba-tiden avslutad.

Dotttern slutade i tisdags. Men hon har ett år kvar till studenten, och det gillar hon inte! :) Vi var på hennes halvkusins studentavslutning i förra veckan, och hon önskade allt att det var hon som stod på tur.
Nu får vi se hur det blir med jobb i sommar - jobbet hon har varit lovad hela våren blev det inget av med. Jag är ärligt talat ganska förbannad på hur en del behandlar ungdomarna: hon har ju inte sökt något annat eftersom hon hade fått löfte om jobb när hon fyllt 18. När vi var inne och skulle få arbetstider, påstod hennes blivande chef att han visst inte lovat henne något och förhållandena hade ändrats. Ren bluff, han har lovat henne jobb i närvaro av både mig och hennes pappa. Hon har tagit kurserna som hon skulle göra, och var väldigt förväntansfull. Behöver väl inte tala om hur besviken hon blev, och hur förtroendet för människor fick sig en knäck. Nu hjälper jag henne att leta, men det är ju alldeles försent nu. Skitstövel, är vad han är!!

N är bättre tackolov. Han ska flyttas till rehab, vilket har varit ganska struligt. Rehabläkaren har varit väldigt negativ av någon anledning som vi anhöriga inte fått reda på. Kanske han inte varit frisk nog, men han blir inte bättre av att bara ligga på rygg heller... Personalen på avdelningen han ligger på har varit toppen! De har engagerat sig väldigt i honom eftersom de är helt tagna över hur han har förbättrats. Fick höra häromdagen att de inte trott att han skulle överleva när han kom till dem för några veckor sedan. Nu pratar han, kan sitta en liten stund i rullstolen och blir bättre för varje dag. Hur bra han kommer bli, och om han kommer att kunna åka hem, vet vi förstås inte. Men så här långt går det bra iaf.

Vi hade årsstämma i brföreningen i förra veckan. Lika tjatigt som vanligt, men tackolov gick det någorlunda smidigt. Jag blev omvald, vilket jag är lite splittrad inför. Är ganska trött på det, men behöver ju ha något att göra. Skönt är ändå att jag har fått flera väldigt positiva reaktioner från medlemmarna. Man behöver det ibland, framförallt nu när det har varit mycket tjafs det senaste året.

Kompisen har äntligen flyttat in i sin nya lägenhet. Vi är grannar nu, vilket jag tror kommer att bli väldigt roligt! Hon är en härlig människa, med skön humor och en person som jag kan lita på i alla väder. Hoppas att allt lugnar sig för henne nu, hon haft en otroligt tuff tid.

Nu ska jag äta lite middag, det blev sent som vanligt. Kanske ett glas rött till...?



Sentimental idag