Ja jösses...!

Saker händer fort ibland, det fick min yngsta syster A erfara igår kväll.

Att alla hundar är nyfikna, smarta, lekfulla och påhittiga är ju ingen ny sanning. Oddsen för att det ska hända oväntade saker stiger med farlig fart om hunden dessutom är:

1) Unghund (Det måste hända något - hela tiden!)

2) Storpudel (Har en enorm räckvidd och är extremt påhittiga problemlösare!)

3) Heter Älva (Har förmodligen varit en tvilling till Emil i Lönneberga i ett tidigare liv)

Denna otroligt charmiga varelse bor i Varberg med den betydligt sävligare storpudeln Ramses, snart 11 år. Hon är en olycksfågel, som testar sin arma matte till förtvivlans brant. Senaste hjälpmedlet hos min syster är ogenomskinlig plast som A fäst på underdelen av fönstren. Detta pga Älvas envisa skällande på allt som rör sig 3 våningar ner...

Den senaste bravaden inträffade som sagt igår kväll. Daniel och jag hade precis kommit hem från innebandyn, när mamma ringde vid halv elva. Hon berättade att A satt i en taxi på väg till Blå Stjärnan här i Göteborg. Älva hade av någon outgrundlig anledning fått för sig att A's medicinburk med starka EP-tabletter var fantastiskt intressant. Burken stod på A's rejäla datorbord, med locket ordentligt påskruvat. Och det ska ju räcka kan tyckas...

Men inte när det gäller företagsamma hundar i allmänhet, och Älva i synnerhet. Hon hade i ett obevakat ögonblick helt sonika hämtat burken från bordet och glatt gnagt av locket, massakrerat burken och fått i sig ett antal av tabletterna....

A ringde syrran Marianne, som satte sig vid datorn för att försöka hitta en jourveterinär i Varberg. Det finns inga! Helt otroligt! Marianne letade tfnnr och A ringde Giftinformation, som sade att Älva behövde hjälp, och sedan till olika veterinärer, men de fick ingen hjälp. Ingen har jourverksamhet. Så det blev för A att sätta sig i en taxi och åka till Blå Stjärnan med odågan. Under tiden hämtade mamma (som oxå bor i Varberg) Ramses och fick tag i mig.

Det var ju bara att sätta sig i bilen och åka över älven och möta Älva (haha, där fick jag till det...).

På Blå Stjärnan tog de hand om hunden på ett väldigt bra sätt, de är mycket duktiga. Hon fick stanna kvar med dropp för att skölja ut så mycket gifter som möjligt, och en, vad jag förmodar, rejäl dos aktivt kol. Hon hade börjat vobbla lite med bakdelen, så de lade in henne på intensiven.

Sedan körde jag en trött och mycket orolig syster till Varberg, och var tilllbaka hemma på Tingvallsvägen 3.40 i morse.

Idag har jag kört ner bushunden till Varberg. Hon var nog väldigt trött, för det var en ganska lugn Älva som snällt hoppade in i bilen - efter att försökt jaga en fiskmås som råkade flyga förbi... ;)

Och eftersom det handlar även om mig, så är ju inte äventyret slut med detta förstås. Naturligtvis hamnade jag i rusningstrafiken när jag körde hem. Och jag hatar rusningstrafik! Folk är ju helt dumma i huvudet när de kör. Att hålla avstånd är tydligen inget som är aktuellt i den här staden, nej upp i ändan på framförvarande bil, helst bara med en dm till godo.

Jag kör alltid med ett öga i backspegeln, har stora problem efter min olycka med folk som kommer upp för nära i bakrutan. Så när jag var nästan vid Liseberg, hände det.

Idag räddade min ängslan mig från att bli påkörd bakifrån. Jag hade sett en äldre, liten vit bil i backspegeln en tid, med rejält avstånd fram till mig. Allt hände fort - såg en mörk bil knö sig in bakom mig och nosa min bil i ändan. Jag hade ett hyfsat avstånd till bilen framför mig. Ser hur den börjar bromsa och mer eller mindre bara tänder bromsljusen för att varna bilen bakom. Han bromsar in kraftigt, varpå den vita bilen brakar in honom. Jag såg smällen, fattade att jag låg illa till när han kom farande mot mig och tryckte till på gasen så min bil gjorde ett hopp framåt. Det var tur, för annars hade han kört in i mig.

Stannade förståss för att kolla hur det var med dem i bilarna, och det hade som tur var gått bra. Men det var otäckt att stå där, i vänsterfilen på en fyrfilig motorväg med bara ett räcke mellan oss och den mötande trafiken. Och alla bilar som körde förbi - det var nära nya krockar i båda riktningarna många gånger den lilla stund jag var kvar.

Usch, det går fort när det händer. Tur att det gick bra den här gången - bara plåtskador. För det var mycket små barn i båda bilarna, och det gjorde det hela ännu mer skrämmande.

Nu sitter jag här i min goa soffa och vilar en trött, värkande kropp. Och njuter av hur bra jag mår! Linda fixade middagen idag, det blev väldigt goda pajer. Daniel kommer och tittar till mig då och då, goingen. Thomas kommer hem från jobbet om en stund och är ledig ett par dagar nu. Har druckit lite cider, kollat på hockey (1-1 mot Färjestad borta) och fotboll (2-2 IFK mot Halmstad) hemma. Sköter min gård, mitt akvarium och café på Facebook (jag är helt knäpp, jag vet!!) och njuter av hur bra jag har det! :D

'

'

'

'Bara glad idag

'

'

.