Fick för mig att jag skulle ta en liten promenad idag på förmiddagen. Och det hade nog varit väldigt skönt - om jag kommit ihåg att ta kryckorna med mig.
Gångbanan till skogen är ingen jämn, fin gångbana. Den är förvisso av asfalt, men efter många år med krypande rötter och annat är den minst sagt gropig. Och mina muskler har som bekant försvunnit. Tillsammans med mina vanliga balansproblem blev det ju inte så bra. Kom nog ungefär 100 meter, sedan blev jag alldeles skakig och svettig, så det var bara att vända och stappla hem igen.
Vet inte hur jag tänkte faktiskt..
Inte alls förmodligen.
Vilade en stund, körde en tvätt och hängde upp. Det låter inte så mycket, men det blir som ett litet gympass, upp och ner för trappor, in i badrummet för att hämta tvätt, ut till pannrummet för att hänga..
Har kondis på en 115-åring ungefär.
Men den stora utmaningen kom sedan.
För första gången sedan i augusti tog jag en svängom med snabeldraken!
Dvs jag dammsög bottenvåningen.
Det var, tro det eller ej, faktiskt riktigt kul. Ett litet framsteg iaf på vägen till att bli som folk igen.
Bild lånad från internet
Är ganska nöjd med dagen, även om sjukgymnastiken blir tuff i morgon med tanke på hur det känns just nu.
Men det blir morgondagens problem.
Nu blir det en kopp kaffe, och sedan en god bok.
:)
När ursäkterna tog slut var jag också tvungen att ta ett varv med snabeldraken. Skönt när det är gjort!
SvaraRaderaJapp! :)
RaderaMen inte trodde jag någonsin att jag skulle tycka det är nästan roligt att dammsuga xD