Och som en fortsättning på temat tunga tankar och vänner.
En del förstår inte riktigt när man berättar att man har bloggvänner. Vänner som man faktiskt bara mött via bloggen. Har i många år följt många bloggar, en del i över tio år. En del av dem följer mig, andra inte. Vi kanske inte kommenterar så mycket, men har kontakt via Instagram, Facebook och/eller Messenger. Precis som i verkliga livet förblir en del bekanta, en del vänner och en del väldigt speciella vänner.
Som Lotta.
Jag fick en avisering om ett brev som inte fick plats i brevlådan idag, och blev väldigt konfunderad för jag kunde inte för mitt liv komma ihåg att jag skickat efter något. Var ju tvungen att åka och hämta det - före frukosten. När jag fick se paketet log jag tydligen väldigt stort, för mannen bakom disken skrattade och sa att "Du blev visst glad?" Och det blev jag ju, för jag anande vad det var och ifrån vem..
Lotta, finaste tjejen långt upp i landet, som vet att jag älskar Lillebrors Kolor, skickade en burk "bara för att". Vi har aldrig träffats men ändå så finns det en så go känsla. Lotta, som har fullt upp med fina barn, barnbarn och jobb, men ändå tar sig tid att skicka kolor till mig.
Det är fin sorts vänskap, det! Och helt plötsligt blev det lite lättare igen..
Tack Lotta, det var precis det jag behövde idag!
Kramar 💗💗💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar