En vecka

Nu har det gått en vecka, och vår nya lilla älskling är en liten tuffing med sylvassa tänder och väldigt mycket vilja. 😀

Ella, Ditte och Citrus har vant sig, och accepterar Maya bra, och våra två västgötar har börjat att ty sig till varandra väldigt fint.

Överklagan till Förvaltningsrätten är inskickad efter avslaget på Lindas omprövning till sjukersättning. Lite mailväxling och ett fint telefonsamtal med juristen Erik W senare så landade det redan i torsdags ett färdigt dokument som nu både är skickat med PostNord och inmailat till Försäkringskassan. Nu blir det troligtvis ett års väntan, så lång tid tar det pga alla som överklagar nu.

Det finns lite tankar på vad vi ska göra mer, men det får vi fundera på lite till.

Sedan ska jag nog helt enkelt åka ner till Rehab på Olskroken och lämna ner information till Arbetsterapeuterna om ME. De verkar inte ha någon kunskap, eller vilja att förstå ME. Det blev väldigt tydligt när jag läste brevet de skickat till Lindas behandlande läkare. 

Eftersom bakgrunden till bytet av AT är att den första inte talade sanning flera gånger (finns på inspelning) blev redan första stycket ett rött skynke. 

Med tanke på att Linda redan lämnat in LUH, intyg från Gottfries, intyg från läkaren som intygar att Linda kan framföra en elrullstol på säkert sätt mm till Rehab, så blir hela det är brevet helt absurt. Linda har alltså kämpat med detta sedan i februari...

Och dessutom gäller fortfarande ansökan en rullstol med smartdrive, även om Linda sagt att får hon enbart en rullstol får hon börja med det. Från början sa den första AT att får hon inte kombinationen, så får hon inget alls.. 

Ibland funderar jag på om jag ska skriva en bok om allt som hänt under de här åren som Linda varit sjuk. Men den skulle nog ingen tro på, för att trygghetssystemet så totalt har försvunnit för den som blir sjuk i Sverige, det är ju helt tokigt

Men det är det inte, det är en verklighet för väldigt många nu.