Nya tider, lite gnäll,

Jag har ju haft sjukersättning med arbetsskadelivränta i 30 år drygt, men den här månaden blev det slut med det.

Jag har inte blivit mirakulöst frisk, tyvärr - däremot fyller jag pensionär "på riktigt" nu i juli.

Har lite svårt att greppa att jag faktiskt är så gammal. Brukar skoja om det, men nu är det faktiskt på riktigt.

Det känns verkligen konstigt.

Den 12/7 får jag reda på vilken inkomst jag får from den 18/7 - snacka om framförhållning! 

Eller inte.
Har försökt i över 20 år att få reda på vad jag har för tjänstepension och ev tillägg, men har inte lyckats. Beskeden jag fått är: "Tja, någonstans mellan 100 kr och 4000 kanske eller lite mer? Vi vet inte. Det får du reda på när du får utbetalningen" oavsett om det är arbetsgivare, pensionsbolag eller Pensionsmyndigheten.

När jag fick min arbetsskada beviljad sas det att jag inte skulle förlora någon inkomst i resten av mitt utan jag skulle sas gå skadelös ekonomiskt. Även när det var dags för ålderspensionen - den skulle inte försämras. Hade man blivit skadad i arbetet, och kunde bevisa det, skulle man kompenseras livet ut.
Och det kunde jag ju - satt i ett utryckningsfordon under tjänsteutövning och var inte på rast..

Kyss Karlsson - så blev då verkligen inte. 

Allteftersom åren gått har sjukpensionen omvandlats till sjukersättning (mycket sämre), inflationen urholkat sjukersättningen, man fick betala mycket högre skatt än alla andra och livräntan höjdes inte ens i närheten av vad man var lovad när pappren skrevs. Livräntan ja - den fixade de till så att den hamnade i högsta skatteklassen. Det har gjort att jag under många år  har betalat ca 2400kr  mer i skatt varje månad än sambon - som tjänar väldigt mycket mer än mig.

Livräntan urholkades ganska snabbt, eftersom inflationen åt upp ev höjningar så min inkomst är nu ca 200 000 kr lägre än om jag hade jobbat kvar.

Som "sjukpensionär" har man fått lära sig att ingådda avtal inte gäller längre än bläcket torkat på pappret.

Ingen bryr sig heller, har man sjukersättning med arbetsskadelivränta hör man till en mycket liten grupp människor och ingen, varken styrande eller fack bryr sig för fem öre.

Det finns heller ingen man kan vända sig för att få råd.

Men jag har haft det bra ändå. Vi klarar oss, även om vi inte kan renovera med hantverkare  (Thomas är ju en handyman av födsel) Som det ser ut nu kan vi bo kvar, även om tjänstepensionen visar sig obefintlig.

Men det jag tänker är att om jag inte fått en liten summa från fackförsäkringen som jag kunde lägga i det gamla pensionssparsystemet, hade det blir ännu sämre. Tänker på de som inte haft möjlighet att lägga undan en liten summa, och som jag har blivit "blåsta" på arbetsskadeförsäkringens trygghet.

Men vi får se om åtta dagar.

Då får jag reda på vad min inkomst blir resten av livet.