Inte mer nu...

Nu känns det som det räcker med sjukdomar ett tag. Tycker vi har fått vår beskärda del de senaste två åren...
Men tydligen inte - ska strax åka tillbaka till intensiven där "morbror N" ligger. Fick besked igår eftermiddag att han hade hittats i hemmet dagen innan. Han är väldigt sjuk, vad det är vet de inte ännu. Fick åka till hans hem och se till att katten inte var instängd, kolla över huset, och sedan åkte jag och min"ingifta moster" - hon kallar sig så ;) - till sjukhuset. Samtidigt försökte vi nå hans döttrar. Tills sist fick vi tag i en av dem, som sedan lyckades få tag i den andra också... Den tredje bor på andra sidan jorden, och får beskedet senare idag.
Inga roliga samtal, precis.
Usch, jag vet inte om jag vill att han ska få fortsätta att sova eller vakna - båda alternativen är nästan lika hemska. Borde inte skriva så, men jag tycker så mycket om honom, och han mår så dåligt.
Vet bara att känslorna åker berg o dal bana just nu, minnen fladdrar fram och tillbaka, och ovissheten är stor...


Jättetungt idag