Just nu finns det inte många ljuspunkter i tillvaron. Det verkar som allt tråkigt händer samtidigt, för många i min närhet. Oavsett om de bor nära eller långt borta. Jag känner mig så otillräcklig, kan inte ge det som behövs. Önskar att jag hade energin, förmågan och kunskapen. Att kunna ge hopp och tillförsikt. Istället blir det bara - ingenting... Grått. Svart. Sorgligt. Vanmäktig ilska.
Fast ändå... Dottern som tycker man är knäpp och småfnissar i tårarna. Ett långväga fikabesök i julhelgen. En go kram från sambon och ett soligt leende från sonen. Ett ledset men ändå varmt samtal med syrran. Ett varmt skratt i telefon från bästa kompisen. Lite skämt på msn...
Det finns nog lite ljus långt därborta ändå...
Så väldigt, väldigt.... idag
Det finns ju ingen annan bra väg att gå än att gå framåt. Lämna gamla motgångar bakom sig (det kommer ju säkert snart nya ;) ).
SvaraRaderaKram
Syrran
PS! Jag kom ihåg ett av mina älsklings"ordspråk":
Varför gå i lera och sörja
när man kan gå på hal is
och ha det glatt!
(Robert Broberg)
Haha, Robban och du = sant!! Men jag håller med dig -det är ju bara att binda fast en kudde om baken.. :D
SvaraRaderakramen