Jaha..

Det känns lite så just nu.
Jaha
Hur ska jag reagera på det här nu då..?

Min läkare med det vackra namnet (ungefär Blomma från Sverige af Blåklint, fast ändå inte) ringde idag. Var ju på kontroll och genomgång, fick ta en massa blodprov och så fick jag äntligen röntgen av höftlederna. Nackröntgen skulle vi ta senare.
Har ju bett om hjälp med mina ben i flera år, men det har ju inte gått så bra. Vi drar inte den historian nu, men kan ju konstatera att med diagnosen jag fick idag, hade det ju varit bra om de röntgat tidigare. Typ mycket tidigare. Och det tycker min riviga, tuffa läkare också.
För som hon uttryckte sig: Tyvärr var ju blodproverna väldigt bra. För plåtarna var det inte.

Artros blev det. Vänstra höften mår bäst (det visste jag redan), där var det "medel till svår" påverkan på höftleden. Den högra mår inte bra (det vet jag oxå) "svår" påverkan blev det där.
Svettig blev jag. För jag trodde att hon skulle säga att nästa steg är byte av en eller båda höftlederna. Men det gjorde hon inte!
För nu finns det tackolov sjukgymnastikprogram som faktiskt kan göra att man blir relativt smärtfri (vissa blir visst helt smärtfria) och kan får tillbaka livet till stor del :) Och någonslags Artrosgrupp som tränar tillsammans (där blev jag genast lite misstänksam, är ju ingen grupptränarmänniska)
Och eftersom jag är en stor optimist, har stort förtroende för Dr Blomma och sjukgymnasten jag ska till, så tror jag på det här.
Jag ska träna så mycket jag får och kan, för jag ska ut och gå med Thomas igen.
Långa promenader.

Jag får nog smälta det här lite.
Men jag lär nog få min nackröntgen utan större problem iaf..