onsdag 9 maj 2012

Farlig vård?

I Aftonbladet idag, kan man läsa att det blir stor brist på sjuksköterskor i vården i sommar. en av anledningarna är att att de nya sjuksköterskorna kräver högre ingångslönenr. De har säkert rätt i sina krav, det är inget jag protesterar mot på något sätt. Man kan läsa om det här.

Men vården är ju inte speciellt trygg nu heller, och har inte varit det på länge. I vår familj duggar uteblivna diagnoser tätt.
Min knölstuma påstods vara "en fettknöl som äldre kvinnor får"
Lindas upprepade infektioner och sjukdomar under hela uppväxten var omväxlande inbillningssjuka, dålig mathållning, psykosomatiskt, mammas inbillningar, övervikt, undervikt osv. Hon och Daniel fick till sist diagnosen glutenintolerans. Daniel har klarat sig hyfsat, men Linda har fått skolan och uppväxten förstörd. Hon har fortfarande svåra problem av biverkningarna från den obehandlade celiakin.
Min värk i höfter och knä har inte fått någon diagnos överhuvudtaget. "Gå ner i vikt så blir det bättre." Visst, men smärtorna började ju innan jag var överviktig - vikten har ju kommit för att jag inte kan gå ordentligt! Jag har ju bett om röntgen i många år, men flera läkare har ansett att det inte behövts. Nu fick jag äntligen röntgen för några veckor sedan och medföljande diagnos. Svår artros i höger höft och medel till svår i vänster. Nu säger läkaren att för att artrosen ska bli så svår, har den funnits i 20 år eller mer.. Den kan ha uppstått i samband med skadorna från trafikolyckan, men lika gärna börjat något tidare.
Kul. Var hos min fina sjukgymnast som hade det här på känn redan förra året, men min dåvarande läkare tyckte inte som hon. Nu har jag fått en krycka som stöd när jag ska gå lite längre (handla på Frölunda Torg och Allum tex). Och det blir nog bra. Om inte skadorna från whiplashen sätter stopp.
Ska få sjukgymnastik som förhoppningsvis stärker upp så jag inte måste opereras. För det är inget alternativ för mig eftersom proteserna ju bara håller i 15-20 år. Och när man byter andra gången är det svårare att få protesen att växa fast. Tredje gången funkar tydligen inte alls med dagens teknik. Och jag har faktiskt tänkt att leva mer än 30 år till.. Kan vara bra att ha höftleder då! :/
Men om jag hade fått röntgen för fem - tio år sedan, hade jag ju kunnat få behandling redan då. Jag hade inte blivit frisk, men kanske hade jag kunnat stoppa upp förloppet lite.

Nu har jag ju mött många fantastiska i vården också. Självklart. Men det skrämmer mig med nedrustningen som pågår överallt.
Varför läggs inte pengarna på vård istället för alla dessa oändliga utredningar och omorganisationer som bara kostar miljarder? Varför införs inte läkarsekreterare igen, så läkarna kan sköta det de ska? Varför finns det ingen helhetssyn i vården längre?
Min kropp består av en massa små delar som hänger ihop och som påverkar varandra. Varför tas det inte hänsyn till det längre? Varför ska min vårdcentral straffas ekonomiskt för att de försöker hjälpa sina patienter att bli friska, genom att göra de undersökningar som behövs?

Varför?
Blir så trött..

4 kommentarer:

  1. Jag är den första att hålla med - jag känner också oro. Vsd händer om jag eller någon i familjen blir riktigt sjuk? Jag trir att man måste vara tuff och påläst, veta exakt vad man ska kräva för tex undersökningar och behandlingsförslag. Men vem har det? Knappast gemeneman... Och något USA vill jag inte heller ha. Inga privata försäkringar som inte alla har råd med. Dilemma!!

    Kram på dig, trots allt :)

    SvaraRadera
  2. Nej, USA modellen är ju inget man önskar.
    Men det är tokigt att man måste tala om för läkarna vad det möjligen kan vara för fel, för att man ska få rätt diagnos..
    Man måste vara frisk för att orka vara sjuk!
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Håller med dig i allt, sjukvården lider stora brister. Jobbar själv som sjuksköterska så jag inblandad sas. Dock en arbetande syrra, jobbar inne på SU. Vad får dig att tro att läkarna inte har sekretetare? Åtminstone där jag arbetar och har haft praktik har det alltid funnits läksek. Hursomhelst så är det ju en rejäl brist på läkare, vilket gör att de som finns får göra arbete för tre, och att landstingen hyr in läkare utifrån som kostar multum. Ja, vården är ett tragiskt kapitel för sig.

    SvaraRadera
  4. Hej Elin! Kul att du kommenterar :)

    Jag har nog fel, men jag vet att för några år sedan sparades det in ganska mycket på just läkarsekreterare. På vissa avdelnningar och vårdcentraler fick nästan hälften av dem sluta, Men jag skällde kanske över fel sak.
    :)
    Det som retar mig är just misshushållningen av pengar och personal. Med alla de slantar som stoppas in borde man ju kunna få hur mycket vård som helst. Pengarna används till omorganisationer, utredningar, och när man pratar med människor i vården verkar det som det är små, vattentäta, specialicerade enheter som inte kommunicerar. Vilket påverkar helhetsynen på mig som patient..
    MEN ni som jobbar gör ett kanonjobb, det är systemet det är fel på
    Ha en go helg!

    SvaraRadera