Okej

Bloggtorkan fortsätter. Det är ju inte det att jag har försvunnit, det är bara orden som sinar för tillfället.

Sonar min frånvaro med ett förfärligt kort som Daniel tog när han var här och åt pannkakor..

Det var sista pannkaksbaket som han fick del av på ett tag ;)

Allt är bra med oss allihop. En liten snabb sammanfattning blir så här:

Födelsedagar har passerat, utan stora åthävor. På söndag blir det en litet sommarkalas med de i familjen som har möjlighet att komma. Det ska bli mysigt för det är inte så ofta vi träffas allihop.

Huset är färdigmålat! Bara en strykning på garagedörrarna, en strykning på grunden mot gatan och balkongräcket kvar, sen är utsidan äntligen färdig. Så himla gott. Nu är det trädgården kvar, men det är ju ingen brådska. Inomhus är det källaren kvar, och så är det lite justeringar på bottenvåningen. Jag är så nöjd med hur det blivit, vårt Eternitpalats. Thomas blir ju aldrig nöjd, men är man perfektionist så är man ;)

Ska ta bilder så ni får se, men det får bli till nästa gång.

Rehaben, ja.. Jodå, den går egentligen väldigt bra. Tränar tre gånger i veckan, och gör framsteg. Sjukgymnasten är väldigt nöjd, och det är väl jag också.

Egentligen.

Men.

Det går så sakta. Vill ju orka så mycket mer, göra så mycket. Och gå ner massor i vikt. Just nu känns det mest som jag låter bli att äta gott, dricka gott och slita ont till ingen nytta alls. Och så är det väl inte. Men det syns ingen skillnad, vikten står still och kläderna blir inte det minsta för stora. Orkar fortfarande inte gå någon längre sträcka med hundarna. 

Det är inte egentligen höfterna som krånglar, de funkar gôrbra.

Men jag har ju inte rört mig någonting senaste året. Och de där månaderna i sängen käkade nog upp varenda muskel jag har. Herrejösses, så trött jag blir när jag går. Det funkar hyfsat på plant golv, tex på Frölunda torg, Ikea och GeKås. Men i Allum (köpcentrum i Partille) där de har sluttande golv, eller på promenad där underlaget inte är slätt och det är backigt - då funkar det inte alls.

Kroppen liksom bara dör, jag orkar inte få med mig benen. Nacken strejkar för jag måste använda käpp eller krycka för mycket. Skitjobbigt. Skakar i hela kroppen av ansträngningen när jag kommer hem.

Men ändå.

Det går framåt, sakta. Kan greja hemma, städa, laga mat (för det mesta utan arbetsstolen), tvätta. Jag gick ner för branta backen här hemma, och upp igen utan att stanna mer än en gång. Var dock lite glad över muren vid vår parkering där jag kunde sätta mig och hämta andan innan jag gick in till Thomas. ;) 

Nu får jag sluta för en stund. Ska iväg till Ikea med Linda. Måste handla stolar till oss och tallrikar till henne. Mer om detta nästa gång :)

Kram

Fotot fixade min snälle son Daniel ;)