Göteborg Cup 2019, arbetsterapeut och sommarvärme

Senaste veckan har gått åt till planerade inför 4 dagars innebandycup och gosande med valp.
Och så möte med Lindas arbetsterapeut.

Vi börjar med mötet.
AT och en sjukgymnast (den senare är väldigt bra, hade henne efter höftledsbytet) kom hem till Linda i tisdags.
Det kändes väl inte jättepositivt, arbetsterapeuten har ingen kunskap om ME, och går helt och hållet på att ME inte är en sjukdom. Att Linda både har hemtjänst, färdtjänst och aktivitetsersättning sedan många år var hon förvånad över. Hon anser att Gottfrieskliniken inte är kunniga, vilket är näst intill oförskämt eftersom forskarna där är kända runt omkring i världen för sitt arbete och forskning om ME och Fibromyalgi.
Hon håller fast vid att Linda nog mest behöver en rullator, eller får "nöja sig med" en cross. Det är fin rullstol, stabil och bra - men mycket tyngre än den Panthera hon behöver. Den väger 10 kg mer, vilket gör att den blir svårare att hantera. Men hon får försöka, och kanske kan det fungera.
Drivaggregat, Smartdrive som är en påhängsmotor som gör att rullstolen fungerar som en elrulle, finns inte på kartan och det är skräp. För den skulle göra Linda oberoende och ge henne möjlighet att komma ut själv, utan någon som puttar rullstolen.
Det bestående minnet kommer av detta möte kommer att vara AT'ns nedlåtande attityd, okunskap och överlägsna tonfall. Och sjukgymnastens sista kommentar att det inte är lätt med dubbla budskap. Hon var mycket tyst under mötet, och jag förstår varför. Hon har iaf tidigare varit öppen för ME så jag misstänker att hon hamnade i en svår sits.
Att det ska vara så svårt att få den hjälps som behövs!

Roligare är det ju att berätta om Göteborg Cup, som vi spelade i helgen. Det blev sex väldigt roliga matcher, vi vann allihop, släppte bara i 3 mål och gjorde hela 42!
Så nöjd, så nöjd över mina killar som är hur bra som helst. Och roligt har vi på vägen, massor av goa skratt och "asgarv".

Det där med att få ett gäng innebandyseniorer i elitnivå att göra ett enkelt intåg är INTE lätt..

Alla ungdomslagen klarade av att gå in sida vid sida, 
ställa upp på var sin sida om målvakterna (ett lag på varje sida!!) 
Men så kommer vi till de där "det är lugnt, vi har gjort det förr"-personerna.. 

Så här såg det ut när lamporna tändes.

Jag skrattar fortfarande så tårarna rinner åt den här synen.

Det gjorde publiken också, sisådär 3-400 stycken.. 😂😂😂

Prisutdelningen var också en munter historia, killarna i lagen känner varandra väl.

Vår lagkapten Martin ser ganska nöjd ut efter att ha vunnit cupen, 

och dessutom vunnit över sitt gamla lag i finalen.

Idag vilar jag min ömmar, värkiga kropp. Det är varmt och gott, nästan tryckande och nu när jag skriver detta började det att regna så det får bli en kväll inomhus.

Men om prognoserna stämmer ska det bli fina dagar framöver, så det hoppas jag på. Det har ju inte varit alls så fint som förra året, men det var väl knappast att vänta heller.

De här vackra rosorna fick jag av Daniel och Karin på Mors Dag förra veckan. Den översta bilden tog jag två dagar senare, den understa bilden tog jag igår, de är makalöst vackra fortfarande.