Nyårsafton 2019

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med nyårsaftonen.
Först fick jag ringa återbud till goaste Anne. Det är första nyår på jag vet inte hur många år, vi inte firat tillsammans. Men jag har fått en släng av Thomas förkylning och jag vill verkligen inte smitta min bästa vän. Så vi får träffas någon annan gång.

Sedan är det ju det här med Ella och hennes rädslor. Jag visste att det kunde blir ett tuff kväll, men jag trodde inte att vissa fräntorpsbor skulle bli helt knäppa och skjuta all möjlig skit i 12 timmar typ.
Självklart inte hela tiden, men det small hela dagen igår, och ända fram till i eftermiddags med jämna mellanrum.
Eftersom jag jag var ensam i år, testade jag något som har funkat lite förut med hundarna.
Avledning.
Jag är lite glad att det inte var någon som såg mig, för i ca 8 timmar, sprang jug upp och ner i trapporna, lockande på hundarna med godis, tuggben, leksaker och mariekex. Jag skuttade, viftade på rumpan (de älskar det de här två knäppisarna, de tror att jag viftar på min obefintliga svans) och kuttrade, sjöng och jag vet inte allt.
Det funkade faktiskt ganska ok - när jag inte behövde vila en stund..

Det här är ju bara en kort, kort stund.

Ella försöker gömma sig och söker skydd genom att klättra upp på min axel.

Så här var hon så fort det kom en smäll, och timmen runt tolvslaget

blev minst sagt intensivt. Något som är positivt är att jag kunde lugna henne, och att

hon fortfarande klarade av att äta och dricka. 

Man får vara glad för det lilla...

Idag är det en annan dag..
Avslappad Ella.. 😍