Älskade Pappa

 Så kom då den där dagen som man visste skulle komma, men som man hoppades skulle dröja länge, länge...

Min Pappa, min barndoms idol och läskompis,  somnade in i onsdags.

Lugnt och stilla i sömnen, efter flera års svår sjukdom.

Så många fina minnen bär jag med mig. 

Som alla de timmar han satt i sin fåtölj i sovrummet och läste, och jag satt antingen på golvet eller på en pall, och lutade mig mot hans ben och läste Vi Fem, Kitty, och alla de andra äventyrsböckernå. När han och min farbror fick sitta i en husvagn och resten av familjerna var tvungna att fly till den andra när de käkade surströmming. Han kunde inte begripa varför han inte fick en kram.. Eller när jag fick hjälpa honom att lufta bromsar eller byta olja på kundbilar i bilverksta'n, sortera ner skruvar, muttrar och allsköns andra smådelar i lagret, klädd i en alldeles egen, lagom stor mekanikeroverall. Han köpte en gammal gocart med moppemotor som vi fräste runt, runt huset med - och skrämde slag på tanterna som skulle handla hos Knallen som hyrde in sig i en affärslokal i vårt hus. Senare åkte jag med honom till flygklubben på Getterön. Brukade sitta i caféet och läsa läxor när han tog sina lektioner. Han fanns där när jag tog mitt segelflygcertifikat när jag var 15 år, och när jag vid min första ensamflygning missade landningen och satte planet alldeles för hårt. Han peppade mig så jag kom upp direkt igen, annars hade jag nog inte vågat.

Vi älskade att grimasera och fåna oss - detta är från Kullas 1966

58 år senare åt vi wienersemlor - utan grimaser

Min stilige Pappa i Nerja.

Senare blev Teneriffa favoriten på vintern.

Älskade Pappa, jag kommer att sakna dig och minnas dig.

💖