Det var det med...

..orken.

När innebandyn tog slut, försvann den sista kraften.

Har vilat, vilat, och vilat.

Nu har nog allt jag burit på de sista åren släppt, och kroppen talar om väldigt högt och väldigt mycket att den är trött, sliten och lyssna nu. 

Typ..
Varje liten del i kroppen värker, och tröttheten är enorm.
Men jag har det skönt, tar det lugnt och vilar. 

Det får ta den tid det tar att återhämta sig.

På fredag åker Linda och jag ner till Helsingborg.

Där möter vi upp Elisabeth, Oskar, Marianne och Anneli för det är dags för Pappas urnsättning.
Det blir lunch före, och fika efteråt.
Saknar honom, men det känns som han finns med. 

Blundar jag, kan jag fortfarande höra hans röst, och hans fniss-skratt och se hans kluriga blick. 

Elisabeth tog bilden av Pappa & mig i Stavder sommaren 1989

..och av Pappa & Lego i min VW-buss

Annars?
Nu har vädret äntligen börjat likna vår, så äntligen har växthuset fått sin vårputs, och jag har rensat bort högvis med kirskål ur rabatterna.  

Ställde ut de första tomatplantorna i växthuset igår. de är små, men verkar vara livskraftiga - hoppas på det. Petade ner lite gurkfrö idag, och hoppas de tar sig.
Fick med mig sex jättefina violkrukor från mamma idag. Hon hade beställt till sin loftgång, och trodde de var som pluggar - men det var stora krukor. 
Glad är jag, för det är perenner hon fått hem, så de jag fick kommer Thomas och jag förhoppningsvis ha glädje av länge.

Vi firade Linda's födelsedag, först hemma i hennes trädgård och ett par dagar senare på Dinner 22.

Båda träffarna var jättemysiga. I onsdags var det premiär för de fina trädgårdsmöblerna hon köpt. Daniel, Karin, farmor Edith, Sören & Angela och även ungarnas pappa kom dit och åt tårta.
Att Edith orkade i värmen var fantastiskt, hon är 98 år och inte helt frisk Älskar henne, hon är helt hämningslös.
På lördagen träffades vi på Dinner 22, Linda, Daniel, deras pappa och hans Barbara. Det blev en väldigt trevlig kväll, med tokigt god mat. Kan verkligen rekommenderar restaurangen, så gott och jättefin service.

Just nu känns det skönt att inte ha några planer framöver. Bara pula i trädgården, vara med familjen.

Innebandyn känns avlägsen, och just nu saknar jag den inte alls. Fick samtal av den nya ledargruppen, men får se. Det är mycket som ska klicka in för att jag ska hoppa på tåget igen.
Saknar killarna förstås, men har lite kontakt med dem.
Det är som Thomas och jag pratar om - när hösten kommer, blir man säkert sugen igen. 

Men i år får kroppen och känslan för hur gruppen blir styra. Vill inte hamna i en situation där jag blir ensam med laget igen.
Annars få jag hitta på något annat.

Politik kanske, eller någon typ av omsorg.

Det löser sig 

Begravningen

Begravningen blev så fin.

Elisabeth ordnade det så det blev precis som Pappa ville. 

Allt från ceremoni och musik, till landgång på Roy's för de närmaste.

Patrik från Jensens Begravningsbyrå i Helsingborg gjorde ett jättefint jobb och hade satt samman allas våra minnen och hågkomster om Pappa i ett fint tal. 

Det blev tårar, men också ett och annat litet fniss - han lyckades trots sin skånska får fram ett nästan göteborgskt "Ring mej sen" - en fras som Galenskaparna måste fått från Pappa när han jobbade i verkstaden. Svampplockning, flygklubben, det hårda arbetet med verkstaden, resorna till värmen och hans mys. 

Glimten i ögat och rävarna bakom öronen.
Allt fanns med.

Allt var Pappa, rakt igenom.

Pappa, du är så älskad, och du finns alltid kvar hos oss.

Den dagen jag går, för att ej vända åter. 

Jag vill att ni minns mig, precis som jag var. 

Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter 

För inget kan ändra det öde vi har. 

Den dagen ni står här och kanske mig saknar 

Jag vill att ni lever och livslusten har 

Min älskade, kära, jag vill att ni vaknar och lever de dagar, den tid ni har kvar.

Orken tog slut

Skulle ha uppdaterat, men orken tog fullständigt slut. 

Det har varit mycket, Pappas bortgång, Mammas mående, Lindas flytt och så julförberedelserna som blev något helt annat än vanligt.

Hann med lite innebandy, vilken pysventil det är för mig. Killarna är så omtänksamma, och dessutom tokroliga så det blir ett och annat äkta asgarv mellan varven.

Men nu fick jag ta paus även från den. Det blir nog inget före den 6e, och att missa tre träningar till är så himla trist. Vi får se, kanske kan jag åka dit en stund ändå.

Hade ju också velat åka ner till Elisabeth, men varken hennes eller min kraft räckte till. Vi kommer att träffas en del framöver iaf, det är jag väldigt glad över.

Till sist fick jag upp julen iaf. Brukar ju fixa det före första advent, men så blev det inte i år.
Men nu ska jag njuta av det varma fram till mitten av januari iaf.. 

Köttbullar blev det i airfryer'n för första gången. Det blev ju många vändor, men rackarns så skönt att slippa skura spisen, stekpannor x3 och halva köket. Det blev många, men de delades ju upp, och så blev det några matlådor.

Julen blev väldigt mycket annorlunda i år. Mindre av allt, människor, mat & firande.

Men det som blev var mysigt iaf. VI träffades den 23e, Linda, Daniel, Karin, David, Marianne, Thomas och jag. Spelade Bingolotto och åt julmat. Det var fint, lagom vad vi orkade med.

På julafton var Thomas och jag själva - och tänk, jag hann att kolla både Kalle Anka och Karl-Bertil, det var mysigt det också
Fast det har nog aldrig hänt att julmaten var slut redan den 27 december.. 😁

Det blev Kalle Anka, tomteverkstad & Ferdinand!

Det kommer att bli en lång och tuff dag, men jag ser ändå fram emot den. Får äntligen krama Elisabeth och Oscar, och säga adjö till min fina, goa pappa. 

Mamma är tackolov bättre. Fantastiskt nog har hon återhämtat sig nästan helt från tia-attacken hon fick i våras. Minnesproblemen är nästan borta, det kognitiva är bättre och hon är inte så ängslig längre.
Kroppen är fortfarande inte så stark, men det går åt rätt håll. Inte konstigt att hon är trött, hon har rasat 10 kg på mindre än två månader.

Jag försöker envist få tag i hennes VC, hon behöver recept på näringsdryckerna för de är jättedyra att köpa själv.

Det har blivit många resor med mat mm. Linda och jag var nere på juldagen för en fika. Då visade det sig att Mammas telefoner inte funkade som de skulle. Så på Annandagen åkte jag och köpte nya, och sedan tillbaka ner till Varberg för att installera dem. 
Mamma blev väldigt nöjd och det är ju huvudsaken 💕

Jag köpte en amaryllis till Mamma, och den är tokvacker!
Liten, kompakt, låg och helt enorm i färg och massor av klockor

Det här blir nog ett inlägg i moll. Jag ÄR trött, väldigt trött både till kropp och själ.
Men samtidigt är det inte min grej att bara lägga ner och "vila". Jag behöver stimulansen, glädjen av att kunna göra något, hitta på något, låta hjärnan röra sig. Jag är begränsad, mer än vanligt just nu, men att bara inte göra något går inte.

De här två är redan tighta.
Bamse är en raring, och även mina tjejer accepterar honom, och han dem.
Han är en mjuk, len, luddig nallebjörn.

Och så får jag inte glömma Bamse. Denna underbara varelse som flytta in hos Linda. Hur någon kan lämna denna fantastiske kille åt sitt öde är fullständigt obegripligt.
En roligare, snällare och mysigare kille går inte att hitta. Han är en rymmare, så det gäller att ha järnkoll på honom, men samtidigt vill han inte lämna Lindas sida. Så skulle han sticka hittar han nog hem till henne ganska snart. 

Nu ska jag fortsätta att kolla JVM i ishockey, rolig hockey, och bra.

Älskade Pappa

 Så kom då den där dagen som man visste skulle komma, men som man hoppades skulle dröja länge, länge...

Min Pappa, min barndoms idol och läskompis,  somnade in i onsdags.

Lugnt och stilla i sömnen, efter flera års svår sjukdom.

Så många fina minnen bär jag med mig. 

Som alla de timmar han satt i sin fåtölj i sovrummet och läste, och jag satt antingen på golvet eller på en pall, och lutade mig mot hans ben och läste Vi Fem, Kitty, och alla de andra äventyrsböckernå. När han och min farbror fick sitta i en husvagn och resten av familjerna var tvungna att fly till den andra när de käkade surströmming. Han kunde inte begripa varför han inte fick en kram.. Eller när jag fick hjälpa honom att lufta bromsar eller byta olja på kundbilar i bilverksta'n, sortera ner skruvar, muttrar och allsköns andra smådelar i lagret, klädd i en alldeles egen, lagom stor mekanikeroverall. Han köpte en gammal gocart med moppemotor som vi fräste runt, runt huset med - och skrämde slag på tanterna som skulle handla hos Knallen som hyrde in sig i en affärslokal i vårt hus. Senare åkte jag med honom till flygklubben på Getterön. Brukade sitta i caféet och läsa läxor när han tog sina lektioner. Han fanns där när jag tog mitt segelflygcertifikat när jag var 15 år, och när jag vid min första ensamflygning missade landningen och satte planet alldeles för hårt. Han peppade mig så jag kom upp direkt igen, annars hade jag nog inte vågat.

Vi älskade att grimasera och fåna oss - detta är från Kullas 1966

58 år senare åt vi wienersemlor - utan grimaser

Min stilige Pappa i Nerja.

Senare blev Teneriffa favoriten på vintern.

Älskade Pappa, jag kommer att sakna dig och minnas dig.

💖

Det går framåt

Det händer och fötter hela tiden.

Mamma mår sakta bättre. Hon kan äta mer, jag har kört runt och köpt upp sta'ns lager med näringsdrycker så hon får styrkan tillbaka. Probimage har hjälp hennes misshandlade mage att må bättre, och hon blir sakta piggare. 

Fick kontakt med VC till sist och mammas goa distriktsköterska ska försöka lösa så de kommer hem och tar lite prover och ser till att mamma får sina vaccinationer. Hon fick också mamma att gå med på att ha ett larm, hurra! 

Märta står fortfarande på verkstad, men har vi lite flax får jag hämta henne på fredag. Det kan vara så att det är en ventilarm som fladdrar som orsakat problemen, men det vet vi inte förrän de bytt den.

Håll en tumme tack! Saknar vår rymliga bil så mycket!!

Mazda2:an är föralldel mysig - men attans liten.

Idag ramlade den första snön ner. Tack och lov bara en millimeter typ, hoppas det stannar där. Kallt som sjutton är det också, det närmar sig tvåsiffrigt på nätterna. Isch!!

På söndag är det första advent och då ska jag väl försöka ha fixat lite, men just nu räcker inte orken. Det är mycket som ska grejas med hela tiden för tillfället, och jag försöker vila när jag får möjlighet.

Daniel och Karin har fullt upp. De har ju båda nya jobb som kräver mycket och huset blir deras om någon vecka. Jag hoppas vi ska kunna få till en träff eller två runt jul iaf.

Linda kämpar på med nya lägenheten. Det är mycket att göra i den, men nu börja det viktigaste bli fixat. Frysen är lagad, elkontakter fixade, elementet i badrummet funkar äntligen, ny diskmaskin är på plats och tvätt och tork kommer i morgon. Uppackningen funkar, men att slänga skräp funkar inte - vi behöver Märta. 

Det kommer att bli så fint, men det behöver målas om, och lite annat. Men det blir nog till våren. Linda trivs verkligen bra redan, det är mysigt område.

Jag var på mina höfters tioårs-kontroll i veckan, och det blev högsta betyg. De har inte flyttat sig någonting sedan operationen och läkaren sa att de kommer hålla 30+ år till. Jag tyckte han kunde dubbla, och det var inga problem sa han. Så jag och mina höfter ska kämpa på i 60+ år till - minst ;)

Den här fina bilden kom upp på pappa häromdagen. Han trivs på sitt boende, och det är verkligen mysigt. De dukar fint och har olika teman. Verkligen ett bra ställe, Romares!

Flyttad dotter, fallande föräldrar och tickande Märta

Ja, jösses säger jag bara.

Det är ju tur att man är van vid att allt kommer på en gång, typ.  Och att man har goa människor, snara till skratt runt omkring sig. Annars hade det inte gått.

Jag skrev att jag var sliten för 1½ vecka sedan - jag kan ju lugnt konstaterar att jag inte är mindre sliten nu.
Vi packade hela förra veckan, jag hann med match och träning och lite annat också.

I måndags gick flyttlasset, och sedan har uppackningen börjat. Nu börjar Linda komma iordning, men det är ju en hel del kvar. Dessutom är det något skumt med elen, hon har bara fått en uppsättning nycklar, en lampa i taken har ingen väggkontakt, badkaret ska lyftas ut, taklampor sättas upp, persienner måste upp osv. Det behövs målas i hela lägenheten, men det är ingen brådska.
Men det kommer bli superfint, och hon trivs redan. 

Fullt i nya köket

  

Tomt i den gamla lägenheten

Hon lämnade en jättefin lägenhet som hon/vi renoverat.

Nu får hon ta tag i den nya lägenheten - 

men tack och lov är det inte lika mycket jobb i den.

Märta, vår bil, fick jag köra till verkstaden i tisdags. Helt plötsligt började motorn ticka konstigt, och kraften försvann i motorn. Iom det visste hon inte vilken växel som skulle ligga i vilket gjorde resan ganska oberäknelig. Nu står hon på världens bästa bilverkstad, och jag fräser runt i en lite asfaltsbula, en Mazda2. Vi kan ju bara säga att det är liiite knepigt för Thomas att trassla sig in iden, och att veckohandlingen nog får vänta lite.
Det blev lite lustigt när jag köpte gardinstänger för Linda. Paketen var 180 cm - jag var tvungen att fälla baksätet och då var det ca 15 cm kvar till instrumentbrädan... 😁
Jag saknar verkligen Märta!! 

Märta, kom hem!! 😁😍

Och så var det där med fallande föräldrar..
Pappa lyckades slå sig i sängen, så han fick en fläskläpp. Personalen på boendet blev osäkra på om han ramlat, så han fick åka in på sjukhuset idag för röntgen och lite koll. Men allt var bara bra, så han mår bra. Men Elisabeth hann ju bli ordentligt orolig.

Mamma ramlade förra helgen, och slog sig. Det gick nog som tur var ganska bra. Inget brutet, men blåmärken här och där. Men adrenalinet och krypturen till soffan har tagit hårt på hennes knän och orken. Hon sover väldigt mycket och äter väldigt lite.
Så idag tog jag den lilla asfaltsbulan till Varberg och lämnade några kassar mat, önskekost fick det bli. Nu hoppas jag att hon ska få i sig lite mat och få tillbaka kraften igen.

Nu tog orken slut här också.

Det får bli lite middag, en bit choklad och sedan hopp i säng.

Imorgon är det nyckelöverlämning kl 8 i gamla lägenheten, besiktning av elen i den nya lägenheten och sedan lite mer uppackning & pyssel. Efter det åker jag hem och svimlar i soffan. 
Ha en go helg! 💕

Mysig eftermiddag

Det blev en lång dag, men väldigt fin.

Åkte till Helsingborg för att hälsa på pappa & Elisabeth - har varit på väg flera gånger men har fått ställa in av olika orsaker.

Men nu blev det av iaf.

Hämtade Elisabeth och sedan åkte vi upp till pappa på Romares. Det är ett jättefint boende, lite äldre med jättefin personal. Elisabeth har fixat och donat så det blivit både ombonat och hemtrevligt.

Pappa hade en bra dag, vi åt wienersemlor som Elisabeth hade med sig, och favoritchokladen som jag hade med mig.

En jättefin dag som snart får gå i repris! 💕

I morgon blir också en speciellt dag: Linda och jag ska hämta hem vår lilla Siri!

Som vi har längtat..

Mixat

Den 30 oktober är alltid en väldig känslomässigt mixad dag för mig.

Först och främst, positiv.

Min Pappa fyller år den här dagen, så därför är den förknippad med tårta och kramar.

För mig har han alltid varit Pappa med stort P, vi hade så mycket roligt tillsammans när jag växte upp.
Fick en egen verkstadsoverall när jag var 10, och fick hjälpa honom att lufta bromsar på kundernas bilar i vår bilverkstad. Städa lagret, sortera muttrar och brickor var också väldigt roligt och sitta på kontoret och äta limpmacka med leverpastej och ättiksgurka.. Senare blev det Flygklubben i Varberg. Jag följde med honom dit nästan varje kväll och på helgen. Det blev liksom vår grej, och när jag fick segelflygcertifikatet firade vi det med våffla och grädde & sylt.

Men 30 oktober är också förknippad med ren och skär skräck, svår smärta, ångest, sorg och djupaste oro.

Idag är det 30 år sedan olyckan som för alltid förändrade mitt liv.

Som de flesta av er vet var jag trafikledare på Spårvägen, körde utryckningsbil och åkte på stopp, olyckor, överfall, pratade med förare och passagerare och en massa annat. Älskade mitt jobb, och hade nog tänkt att fortsätta med det till pensionen.

Jag hade Linda hemma, hon var då 15 månader och vi hade precis fått reda på att ett litet knytte växte i min mage, knyttet blev sedan min Daniel.

Den här dagen jobbade jag som vanligt sen kväll på bilen, och hade varit i Hammarkullen för att hjälpa en spärrvakt som blivit rånad. Jag skulle köra ner henne till Centralen där en anhörig väntade.

Vid ett rödljus blev vi påkörda bakifrån med fruktansvärd kraft - den påkörande bilen hade mycket hög fart och träffade oss rakt på.

Vad som hände sedan har jag skrivit om här, det väcker så mycket att det blir jobbigt att skriva om det, trots att det är så längesedan.

Konsekvenserna blev livslånga. Den svåra hjärnskakningen lämnade spår och skadan på hjärnstammen likaså. Kotor i nacken blev skadade, nerver och muskler också. Värken, balansen, motoriken är jobbig, minst sagt. Det visade sig att mina höftleder blev skadade och för 8 år sedan var jag tvungen att byta dem till proteser. Jag drabbades också av PTSD, vilket jag gärna hade varit utan...

Jag kunde inte fortsätta arbeta med mitt jobb, och någon omplacering som kunde fungera fanns inte heller. Läkarna ville inte friskskriva mig, så det blev sjukpension, det som nu heter sjukersättning.

Det var ett tungt slag, jag älskade verkligen mitt jobb.

Men så småningom blev mitt liv väldigt, väldigt bra trots allt. Efter en förfärlig graviditet, där jag varje dag undrade hur mitt lilla knytte klarat olyckan, kom Daniel. Idag en nästan två meter lång, vältränad, klok och en alldeles underbar onge med en lika härlig sambo. 

Linda har vuxit upp och blev den mest kärleksfulla, roliga och smarta onge som finns, hennes pojkvän är lika go han.

Efter några år kom Thomas in i vårt liv, och han har gett allt stöd, all hjälp och stöttning som finns. Han är bäst helt enkelt.
Vi har vårt fina hus, hundarna och familjen, jag har mitt innebandylag - ett gäng killar/gubbar (och två tjejer!) som ger mig så mycket energi, värme och glädje att jag bara inte kan sluta, fastän jag nog är för gammal.
Allt detta gör att jag för det mesta glömmer bort krämporna.

Men den här tiden på året är alltid lika jobbig, lika tung och känslorna flyger åt alla håll.

Och varje gång jag hör att någon kört rattfull eller bakfull blir jag lika himmelsblå förbannad.

För han som körde på mig var full, han tyckte det uppenbarligen att det var ok.

Men han och alla andra som honom borde låsas in, dömas för mord, mordförsök eller uppsåt att skada - beroende på hur illa det går för den som råkar ut för de här idioterna. Bilen blir ett livsfarligt vapen i samma sekund som de sätter sig bakom ratten, och det borde vara fängelsestraff direkt när de ertappas.

Daniel och jag överlevde, men det är så många som inte gör det.

Det är ännu fler som, liksom jag, aldrig blir återställda och sedan aldrig kan arbeta mer, sova en hel natt pga värk, och bli begränsade för resten av livet pga olika funktionshinder.

Alla vi har anhöriga som drabbas.

Är det verkligen, verkligen värt det?

Men nu är denna skitdag över.

Och den blev väldigt fin.

Linda och jag tog en åktur i hennes härliga bil, och hamnade till sist hemma hos Pappa & Elisabeth i Helsingborg.

Gofika med landgång, medhavd tryffelschokladtårta & äppelmuffins blev det, mums!

Väldigt, väldigt trevligt och och en härlig dag att minnas i stället för det andra.

Nu är det snart dags att ställa om klockorna.

Hur var det nu, fram eller tillbaka..?? 🤔😂❤️

Pappa

Fick en fin bild på Pappa och Lisa idag 

Eller ja, jag snodde den från FB.. 😉

Tack, Elisabeth 💗

Finaste Pappa

Igår fyllde denna stilige man år.

Grattis Pappa! 💖

Här är Pappa och Elisabeth på Teneriffa för ett par år sedan

Han är min Pappa, och när jag jag växte upp sa alla att vi var så lika.

Jag kan verkligen inte förstå varför..  😉😍

Helsingborg

Linda och jag tog en utflykt till Helsingborg igår. Vi lämnade snö, mörk himmel och kyla, och bara två timmar senare möttes vi av sol, ett par plusgrader och ingen snö alls. Vi fick nästan lite vårkänslor!
Det blev en mysig eftermiddag med Pappa & Elisabeth, och bjöds på den numera obligatoriska landgången med räkor och lax. Den är världens godaste, och kan fås gluten/laktosfri, vilket ju gör Linda och Daniel väldigt glada.
Pappa är en av de största krigare jag känner. Det är han som gett mig förmågan att hela tiden studsa tillbaka, mer envis än vad han är kan man helt enkelt inte bli. Hans fantastiska återhämtningsförmåga, framförallt de sista 5 åren, har varit snudd på otrolig. Nu är han trött, men inte uppgiven. Glimten i ögat finns kvar, och envisheten.. 😍

Vi ber alltid om den här när vi hälsar på i Helsingborg,

hoppas Pappa & Elisabeth inte tröttnar på den! 😀

Mina gener kommer från två personer vars läkeförmåga och envishet är något utöver det vanliga. Pappa och Mamma har en fantastisk läkeförmåga, och den har jag fått också - tillsammans med en envishet, som när det gäller, aldrig tar slut. Det är den bästa gåvan jag kunde fått, den gör att jag förr eller senare alltid landar med fötterna först när jag ramlar. 

Och det är bra, för jag har ju snubblat mig fram genom livet, både bokstavligt och bildligt 😉

Nu ska jag ut och skotta undan snön som kom när vi var borta igår. Thomas var envis och tog cykeln till jobbet, för det sägs att det enda som är ordentligt skottat i den här stan är cykelbanorna. Det kan vi ju hoppas, för här är det fortfarande inte snöröjt efter en vecka..

Igår

Igår fyllde den här fantastiske mannen år! 

Grattis Pappa!💗

Min Pappa...

...och Elisabeth vid deras nya, fina bil!

81 & 25

Som vanligt är denna dag varje år, en dag med mixade känslor.

Min fina, goa pappa fyller 81 år idag!
Att han har klarat de senaste årens svåra sjukdom så fantastiskt är ett under. Nu mår han bra, är ute och cyklar, äter gott och dricker gott. Om allt går vägen åker han och Elisabeth till värmen i december, hoppas på det.

Men det är också den här dagen som ställde livet på ända, för mig, familjen och alla runt mig.
Idag för 25 år sedan blev jag påkörd av ett rattfyllo.
Läs HÄR om olyckan som förändrade vårt liv

Jag är oändligt tacksam för att det trots allt gick så bra. Volvo gjorde en utredning eftersom vi hade provstolar i bilen, och de trodde att minst en hade omkommit. Och det gjorde vi ju inte. Tänk om tankbilen inte kört så fort som den gjorde. Eller om det kommit någon mer bil i korsningen. Tillfälligheter avgör så mycket, och jag är så glad att de var på min sida den här kvällen!

Så var rädda om er.
Tänk på det att där med alkohol och starka mediciner i kombination med att vistas i trafiken med bil, moped eller vad det nu än är, är helt livsfarligt, både för dig och alla runt dig.

Kärlek och glädje

Den här stilige, snälle, trevlige mannen betyder 

väldigt, väldigt mycket för mig. 

Min pappa, fotograferad utanför 

Trollenäs slott av Elisabeth.

En fin dag, som gett härliga besked!

Dagstur till Helsingborg

Idag åkte Linda, systrarna och jag en sväng till Helsingborg för att hälsa på pappa och Elisabeth. Det blev en mycket trevlig eftermiddag, med den alltid lika goda landgången med räkor och lax, och sedan en otroligt god Budapestlängd som förut att vara glutenfri också var laktosfri. Grymt för Lindas mage :)
Sällskapet var trevligt som alltid, och det är så roligt att träffa våra skåningar. Önskar bara att det kunde bli lite oftare.

Vädret var grått, trist och regnigt och det var väldigt mycket trafik på nervägen. När vi åkte hem hade det lugnat sig lite men folk kör verkligen som tokar, de ingen koll alls.

När vi kom hem hade Thomas jobbat på i trädgården. Ändrat kompostgallerstaketet stå hundarna har lite större plats att springa på (och så kan de skälla ännu mer på hundar och deras ägare som gärna använder vår trädgård som rastplats). Han hade plockat bort brädor som låg vid bersån, så nu får vi ännu mer plats att plantera buskar eller blommor på ;)

Funderar på att köpa lite mer vinbärsbuskar till odlingslådan, rosor att planera vi vindskyddet och klätterväxter runt bersån. 

Vi får väl se vad det blir.

Ingrid Bergmanrosor är det vackraste jag vet
Hade sådana när vi bodde i Järnbrott och saknar dem.
Har inte hittat några fina plantor i år, men hoppas det kommer in snart!
Bilden lånad från nätet

Tänkte på Pappa

Linda och jag var på Allum och handlade lite mat i dag. Då fick jag syn på de och mina tankar gick direkt till min goa Pappa. Han är skåning, och en given rätt på det skånska julbordet är inte bara rögad ål, utan också inkokta grisatassar :D

Hittade faktiskt ett bra recept på hur man gör HÄR

Ser väl ok ut, Pappa? ♥♥♥

Världens bästa Pappa!

Världens bästa pappa fyller jämt idag!

Önskar att jag hade kunnat komma och knacka dig på ryggen och lämna den största av buketter. 

Nu går ju inte det men jag skickar en ännu större i tanken.

Hoppas ni får en fantastisk dag, du och Elisabeth 

Puss och kramar ♥

Och av bilden att döma har ni ju det ganska fint.. :D

Nu är han där han ska

Nu är han hemma!

Yes! Ja! Såå skönt & feber

Så skönt det är just nu!
Bara en massa positiva besked och många spänningar, mycket oro och ängslan försvinner.
Det är nog därför jag ligger utslagen i soffan med feber, hosta och ont i halsen. Har känt mig krasslig i flera veckor men inget har brutit ut.
Förrän i efter matchen i fredags. Frossa, två gôrtjocka täcken, Panodil och 39,5 i feber. Bättre nu, men inte frisk. Tror att när alla spänningar försvinner ur kroppen, släpps infektionen fram. Och det är helt ok isf.
För:

Pappas operation gick bra, han gör helt makalösa framsteg och får kanske komma hem redan i nästa vecka. Vilket i sig är ett mindre mirakel. Du är en kämpe, Pappa och jag tackar för att jag fått ärva ditt fina läkekött.. ;)
(Tänker inte skriva något mer, Du som undrar får ringa mig - inte hem till dem!)

Anneli klarade 8 veckor minus en dag utan anfall, vilket är ett stor fall (!) framåt. Tyvärr ringde mamma idag på eftermiddagen och talade om att det är dags för ny sjukhusvistelse igen, det sprakade frisk i skallen på min stackars syster. Som iofs verkade vara på gott humör, hon garvade gott i bakgrunden..

Och så Linda. Långt om länge fick hon sitt läkarintyg för medicinsk förtur hos Familjebostäder. I fredags förra veckan lämnade vi in det, och redan på eftermiddagen ringde den trevliga och hjälpsamma handläggaren och meddelade att hon fått förturen beviljad. Linda fick dessutom reda på att hon skulle kunna få den tvåa som just nu låg ute i samma hus som hon bor i, en halvtrappa upp och med balkong! Trots att det sagt tidigare att hon skulle missa den.
Och det var inte nog med det. I onsdags var hon på visning. Lägenheten är ganska sliten, och det var lite svårt att se hur den är för det var grejor överallt. Men. Ett stort kök, där man med lite hjälp av Thomas uppfinningsrikedom och bovärdens nya vattenkran ska kunna stoppa in en diskmaskin, ett stort fint sovrum, ett vardagsrum med stort fönster åt väster, en rejäl balkong och - tadaaaa - en klädkammare!!
Dessutom: i torsdags fick hon reda på i förskott att hon får lägenheten. Det officiella brevet kommer i veckan, men hon ska få sin efterlängtade tvåa!! Vilken lycka, ni anar inte!

Så äntligen verkar det som livet går åt rätt håll för alla mina kära. Det är så himla skönt.

Dessutom:
Thomas har semester from i morgon och en månad framåt. Resan blev ju inställd, men vi har planer här hemma istället. Fixa en källardörr, fylla vår nya frys och så ;)
Det blir ju en del innebandy för undertecknad, och min Älskling lär nog kolla mycket hockey. Och handbolls-VM förstås
Gott är det! :D

Nu ska vi bara se till att Partille Wizards, mina innebandykillar, börjar vinna igen så blir det himla käckt.. ;)

Nu kommer julen

Spelade sista matchen innan jul igår. Det blev en spännande tillställning där vi låg under med 3-0 innan killarna kom igång. Matchen slutade 6-5 till Wizards, men attans så spännande det det blev i slutet. Tur att man har starkt hjärta!

Glädjen var tokigt stor efter varje mål och när matchen äntligen var vunnen!

Foto: Roine Bengtsson

Vi slutade kvällen på en pizzeria, och vi hade en go stund med killarna och damlaget. Jag satte i mig drygt en halv kebabpizza - så gott det var! Men det märks att man inte äter sådant så ofta, magen hamnade lite i olag. 

Eller kan det bero på alla skumtomtarna jag stoppade i mig? ;)

Vi ska ha julen hemma hos oss i år. Linda, Daniel, mamma, systrarna och förhoppningsvis systersonen kommer hit. Ovanlig nog är Thomas ledig på julafton, tror faktiskt att det är första gången sedan vi träffades för snart 17 år sedan! Eftersom det inte blev något julfirande förra året (jag var ju i princip helt sängbunden) känns det lite extra roligt i år.

Förberedelserna tuffar på. Har faktiskt handlat det mesta i matväg (och godisväg). Ska fixa lite färskvaror tex bröd, på tisdag, annars är det mesta klart.

Ska börja steka köttbullar ikväll tänkte jag, det blir väl några stycken på 3 kg köttfärs.. Sillsallad, brunkål och julkorvar tar mamma med sig och Marianne gör sin goda Jansson. Vi fixar skinkan, köttbullar, grisatassar (inte så illa som det låter, det är halva prinskorvar som snittas så de ser ut som klövar), och annat som behövs för ett gott julbord. Och så blir det förstås Ris á la Malta med saftsås. Och choklad..

Viktväktardieten lär få ta paus några dagar, men det får det vara värt. Det är bara att ta tag i det igen sedan, efter nyår. Försöker se till att jag inte går upp bara.  För jag är så nöjd hittills. Har gått ner i snitt 0,6 kg/v vilket innebär drygt 7 kg på tre månader. Eftersom jag inte kan röra mig så mycket ännu, är det ju helt grymt. Jag äter allt jag tycker om, kan tom ta ett glas vin, en bit choklad eller lite glass om jag vill och ändå gå ner. 

Det kan inte vara bättre!

Vi har avbokat vår resa till Teneriffa i januari. Det var ett enkelt beslut, eftersom pappa och Elisabeth inte kommer iväg i år. Och tanken var ju inte bara att vi skulle komma iväg på semester, utan att de skulle visa oss sina smultronställen och och umgås lite. Vi får göra resan om ett år istället!

Nu funderar vi på om vi tar en resa till någon storstad, kanske Rom, London eller Barcelona i vår. Eller, kanske New York i höst och gå till Madison Square Garden och titta på New York Rangers - det hade verkligen varit en höjdare!

Det blir säkert bra till sist. Fokus ligger på annat just nu, resor är en bisak för tillfället.

Är väldigt avundsjuk på pappas utsikt när han sitter på sin nya motionscykel!

Han kan se havet utanför sina fönster, kajen ligger en halv minuts promenad från porten.

Lite annat än vå rutsikt - vi sitter i källaren och trampar.. ;)

Kram på er!